Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adel arkitektur Årstider danska herrgårdar höst kläder mat slott språk tjänstefolk

Onsdag 11 Okt 94
Älskade Mamma, det är ändå
märkvärdigt hvad man kan se och
bedöma saker olika beroende på
det själs och hoppstillstånd hvari
man befinner sig vid olika tider.
Så rask och lugn som jag nu är
kan jag ej nog förvåna mig öfver
att jag tagit den här porträtthistorien
så tragiskt. Det är ändå så
rysligt litet egentligen att förändra
der på denna tafla. Mitt första
intryck var att jag gjort den goda
grefvinnan orätt – hon ser bättre och
behagligare ut – dertill kommer att
den drägt han nödvändigtvis ville
har är mycket missklädande för
hennes ljusa teint som tvärtom
skulle ha behöft något mörkt.
– Jag blef mycket vänligt emot-
gen. Bregentved med Bøgeshoven
i alla regnbågens färgen är vackrare

än någonsin. Jag fördes genast
till ett uppdukadt bord och sedan
till de finaste rummen – geheimerå-
dinnans (Estrup) två rum, der jag skall
bo under de par dagar jag blir här.
– Både han och hon himlade sig öfver
Rabens – Båda sörjde på den danska
Adelns vägnar fastän hon mente att
det glädede henne, åt det icke var
en danskfødt Dame der bar
sig saadan ad.
Här finnes inga främmande för
ögonblicket och det stora slottet
ser mycket öde ut – men vackert
är här och vackra rum och vackra
saker. – Väl uppstigen från bordet
förde grefvinnan mig ut till den
förspända vagnen för att kjøre en
tur till Sophiendal (fråga Ellan
hvar det är)
Ni skall nu bara inte vara
oroliga för mig och mitt humör.
Jag skall hålla kuraget uppe
och det blir nog bra till slut,
det skall ni få se. – Jag märker

nu att jag är rätt intresserad
af att se hösten utomlands
i Europa – det har jag ej sedan 89,
då den var ovanligt ruskig:
Luften med jorddoft, väldiga röd-
gyllne löfträdsgrupper som med
de röda taken bilda det vackraste
varma accord – någon arkitektur-
detalj som talar om flydde tider
och också har en sådan der rik
höstprägel, allt detta är något
som påminner mig om min
ungdom i främmande hand,
t. o. m om mina allra första
intryck från Antwerpen.
Nu kommer det sorgliga att
gå och kläda på sig till middagen.
betjenten borstar redan min
frack dernere. –
Hvad jag sedan tar mig till? Ja
det vet jag icke ännu. Kanske
reser jag utåt tyskland, kanske
till Paris, kanske kommer jag
hem – jag vet verkligen ej ännu.
– Hvad det vore rysligt roligt att

få några underrättelsen om Eder,
och om taflorna i Helsingfors.
Hvad säger man om Sorgen, om
Mammas porträtt om Sjöberg, om
Sveaborg – hvad om Galléns
underliga, hybrida fundering.
Jag hoppas till Gud att ni alla
måtte få vara friska och raska.
Jag tänker hvarje ögonblick på Er,
och skulle ge mycket för att kunna
sitta hemma och prata en stund nu
i skymningen.
Fru Krohn sade att hennes "overbe-
visning" var att grefvinnan Rs porträtt
icke var "ein Tab" för mig emedan
hon var säker på att jag bestämdt
ej skulle ha fått betalning strax
och som jag har framtidsutsigter nog
vore detta ju ändå det "ene för-
nødne."
Farväl! "I största hast". Nu kom-
mer påklädningen. Tusen helsningar
till alla från Mammas
Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • det är ändå märkvärdigt hvad man kan se och bedöma saker olika beroende på det själs och hoppstillstånd hvari man befinner sig vid olika tider. Så rask och lugn som jag nu är kan jag ej nog förvåna mig öfver att jag tagit den här porträtthistorien så tragiskt. Det är ändå så rysligt litet egentligen att förändra der på denna tafla. Mitt första intryck var att jag gjort den goda grefvinnan orätt – hon ser bättre och behagligare ut – dertill kommer att den drägt han nödvändigtvis ville har är mycket missklädande för hennes ljusa teint som tvärtom skulle ha behöft något mörkt. –

    Magda Moltke-Bregentved Frederik Christian Moltke-Bregentved
  • Jag blef mycket vänligt emotgen. Bregentved med Bøgeshoven i alla regnbågens färgen är vackrare än någonsin. Jag fördes genast till ett uppdukadt bord och sedan till de finaste rummen – geheimerådinnans (Estrup) två rum, der jag skall bo under de par dagar jag blir här. –

    Magda Moltke-Bregentved Frederik Christian Moltke-Bregentved Regitze Charlotte Conradine Arminie Estrup
  • Både han och hon himlade sig öfver Rabens – Båda sörjde på den danska Adelns vägnar fastän hon mente att det glädede henne, åt det icke var en danskfødt Dame der bar sig saadan ad.

    Magda Moltke-Bregentved Frederik Christian Moltke-Bregentved Lillie Suzanne Raben-Levetzau Raben-Levetzau
  • Här finnes inga främmande för ögonblicket och det stora slottet ser mycket öde ut – men vackert är här och vackra rum och vackra saker. –

  • Väl uppstigen från bordet förde grefvinnan mig ut till den förspända vagnen för att kjøre en tur till Sophiendal (fråga Ellan hvar det är)

    Sophiendal Magda Moltke-Bregentved Ellan de la Chapelle
  • Ni skall nu bara inte vara oroliga för mig och mitt humör. Jag skall hålla kuraget uppe och det blir nog bra till slut, det skall ni få se. –

  • Jag märker nu att jag är rätt intresserad af att se hösten utomlands i Europa – det har jag ej sedan 89, då den var ovanligt ruskig: Luften med jorddoft, väldiga rödgyllne löfträdsgrupper som med de röda taken bilda det vackraste varma accord – någon arkitekturdetalj som talar om flydde tider och också har en sådan der rik höstprägel, allt detta är något som påminner mig om min ungdom i främmande hand, t. o. m om mina allra första intryck från Antwerpen.

    Europa Antwerpen
  • Nu kommer det sorgliga att gå och kläda på sig till middagen. betjenten borstar redan min frack dernere. –

  • Hvad jag sedan tar mig till? Ja det vet jag icke ännu. Kanske reser jag utåt tyskland, kanske till Paris, kanske kommer jag hem – jag vet verkligen ej ännu.

    Paris Tyskland
  • – Hvad det vore rysligt roligt att få några underrättelsen om Eder, och om taflorna i Helsingfors. Hvad säger man om Sorgen, om Mammas porträtt om Sjöberg, om Sveaborg – hvad om Galléns underliga, hybrida fundering. Jag hoppas till Gud att ni alla måtte få vara friska och raska. Jag tänker hvarje ögonblick på Er, och skulle ge mycket för att kunna sitta hemma och prata en stund nu i skymningen.

    Helsingfors Axel Gallén Sjöberg
  • Fru Krohn sade att hennes "overbevisning" var att grefvinnan Rs porträtt icke var "ein Tab" för mig emedan hon var säker på att jag bestämdt ej skulle ha fått betalning strax och som jag har framtidsutsigter nog vore detta ju ändå det "ene förnødne."

    Emilie Krohn
  • Farväl! "I största hast". Nu kommer påklädningen. Tusen helsningar till alla