Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adel barn diplomater ekonomi födelsedagar herrgårdar jakt kläder resande resor sällskapsliv sjukdomar slott tidningspress tjänstefolk utställningar väderlek valspråk

Bregentved, måndag 5 nov
1894
Älskade Mamma,
Det gjorde mig mycket mycket
ondt att ni genom Öhmans bref
och tidningar fått veta af den
grymma Göteborgshistorien. Jag
hade läst alla dessa tidningar
sedan 14 dagar. Då jag näml.
sist var inne i Köpenham (i
morgon blir det 14 dagar sedan) fick jag
genast på morgonen i teaterkafeet
se några svenska tidningar som
talte om detta. Jag var naturligt-
vid utom mig och hade ej mod
att söka upp Koki som jag tänkt. Först
kl. 6 hade jag rendez vous med Krohn
och åt middag med honom ute
i staden – Han är en vän i lif i död
när man får tala med honom – han
tyckte naturligtvis det var djupt
Kanske är det rigtigast att ej tala om Göteborgsdramat för Ellan – jag antar
att hela denna grymma historie glömmes så småningom.

sorgligt men tröstade mig i alla fall
med att det var en lycka att det
icke skett i samma land – att ingen
menniska kunde falla på den tanken
att mitt namn derigenom blefve
vanhedradt – äfven om, såsom jag
i min pessimism antog och fruktade,
det hade varit några oregelbundenheter
som farbror Erik var skuld i. – Krohn
har genomgått något mycket värre –
tänk han har för 6, 7 år sedan sjelf
varit tvungen ange en köttslig kusin
som har hans namn, för förfalskning – för
att derigenom rädda en annan, misstänkt
kusin. – Alltnog jag hoppades att
ni ej skulle få reda på saken.
Ledsamt är att ni haft denna
sorg. Men säg flickorna att de
icke skola vara ängsliga – lifvet
har sådana skamsorger att bjuda
på och då får man tänka på J. V.
Snellmans vackra valspråk på vapnet:
skölden
Fläcka den icke sjelf, andra kunna
icke fläcka den. – Jag har alltid beundrat

detta valspråk. Hvad nu Öhmans bref
beträffar, så inser jag nog att han är
förtviflad – det är ju ingen lätt börda
att få så många att försörja. Jag
skall gerna hjelpa då jag har men
någon förbindelse kan jag ej gifva.
Hvad det vore roligt att nu vara Hugo
Standertskjöld eller Moltke här! – Emeller-
tid svarar jag ej i dag på Öhmans bref –
jag måste litet öfverväga saken.
för flickorna kunde jag citera många
exempel på verkliga brottslingar som
sjelfva gjort ända på sitt lif och ändå
ej kastat skuggan på de efterlefvande
af samma namn. Vi må vara glada
att detta skedde i ett annat land,
och vi skola hoppas att hans namn
icke blir smutsadt af misstanke för
ohederlighet. – Gud har skickat
mig denna profning – och Han har
väl någon mening dermed. Bara
jag kunde få Er att tro att jag icke
är någon kruka, då det verkligen
gäller – Jag tror ej jag är så rädd och
feg som jag ibland (isynnerhet på för-
hand) ser ut att vara. Hvad skulle
jag vara för ett stöd för Mamma och dem
och Ellan och pojken om jag verkligen icke

kunde tåla några sorger – så svåra än
skamsorger äro att bära. Och nu vill
jag vara ett stöd för Er – jag vill att
flickorna skola kunna räkna på mig som
på en karl. Vet nu ej ännu att jag har
en olycksalig vana att prata och jemra
mig på förhand och öfver småsaker,
men att jag då det gäller ej är så usel.
Krohn säger att han aldrig haft att
göra med en hyggligare, lugnare och mindre
orolig sjuk än mig då jag låg i mitt elände
i Rom. – Och Gud som ransakar
hjerta och njurar han är ej orimlig
utan vet bättre än någon jordisk domare
att en hvar må svara blott för egen
skuld. – Nu anser jag egentligen ingenting
så galet att jag icke gjort mycket
värre i tankar åtminstone. Man sjelf
må då tacka Gud för att man hittils
sluppit den yttre skammen – den inre
har man nog fått känna vid. Och om
vi också hade begått allt ondt i denna
verld, så finnes det nåd och förlåtelse
i himlen, icke sant? Derför lönar det
ej mödan att sörja. Och framför allt
skall Mamma lita på mig och icke tro
att jag är en strunt – I dag var det
just den vigtigaste dagen för hufvudet
på porträttet – Jag läste Mammas bref

men ej Öhmans och ej tidningen, utan
beslöt att vara lugn och jag var
lugn och målade bättre än jag gjort
det på långa tider – Åtminstone
kom det nu ur Frederik att "det
lignede godt" något som han ej sagt
förut.
Naturligtvis far jag ej öfver Stockholm.
Jag reser hem direkt om det icke
är alltför stormigt – så tänker
jag tills vidare. Det är omöjligt att säga
när jag blir rigtigt färdig här. Jag tänker
om tre fyra dagar, ifall ej något galet
tillstöter – jag har rigtigt bjudit till att
fånga det momentana – har målat
henne med öppen mun och det gör
susen – det ser lefvande ut. Ställningen
är god och karakteristisk – kläder inklusive
spetsar äro färdiga jag har bara litet
att göra på blicken och så på
händerna. Tålamod har jag fått lära
på detta porträtt – och det har gjort
mig godt. Jag mådde för tjockt i
höstaa, höll på att bli nöjd med mig sjelf
som målare, lyssnande på deras grann-
låter i tidningarna – jag höll på att bli
arrivé med ett ord. Detta porträtt
har igen låtit mig känna mig som

en sannskyldig rapin, som ingenting
kan och har allt att lära, allt att
försöka. Det var gubben Meissoniers
lärdom, och jag tror den är god.
Det duger icke att tänka; nu skall
jag smörja ihop det här, jag kan nog –
nej, då blir det alltid dåligt. Man skall
pinas, man skall vilja så kommer
det. – Jag är så glad för att jag
i afton sluppit en jagtmiddag på
Lystrup hos grefve Moltke, farbrodren.
(en timme senare) jag har nu ätit min middag
allena, med fyra silfverkandelabrar framför
mig och 2 betjenter som passat upp mig –
och jag har ej varit klädd i frack, hvilket
kännes så underligt skönt och fritt. – Jo,
sedan jag varit på två middagar efter hvarandra,
fredag på Lystrup och lördag hos gr. Holck på
Rosendal (2 timmars förd dit 2 oläsligt) kände
jag mig så nervös och omöjligt att jag bad
att få slippa denna middag ehuru grefvinnan
han redan lofvat att jag skulle komma.
På jagtmiddagen på Rosendal kände jag mig
verkligen illa till mods och öfverflödig –
der talades under åtminstone en timme
om grefve Lerches nya anspann och
svårigheten att med 6 hästar i spann svänga
in öfver bron och porten i Lerchenborg.

Då jag ej har någon annan tanke i hufvudet
än den att snart få porträttet färdigt,
och slippa härifrån med heter, kostar det dubbelt
på att vara aimabel och konversabel med
obekanta, om än aldrig så hyggliga och vänliga
menniskor. – På Lystrup (Ellan känner alla
Lystrup'erna) finns det åtminstone ett intressant
gammalt slott att se med en trappa
af skulpterad sandsten från 1200 talet. Ett
par helt skulpterade rum med 1528 ut-
hugget i snirklarne på kaminen äro
också intressant. Men som sagdt, jag
behöfde ro, själsro och magro, och
jag njuter den nu i fulla drag – Om
onsdag, då jag med Guds hjelp, hoppas
ha porträttet så godt som färdigt, kom-
mer hit 50 personer – grefvinnans födelse
dag: hon fyller 36 år. – Ack hvad jag
skulle anse detta lif ansträngande, och
de tro nog att det är det fridfullaste
landtlif man kan tänka sig. – Om onsdag
kommer hit bl. a. Leemejer som är roten
och upphofvet till dessa porträtt – Ja, nog
har han varit välmenande, men nog
har jag också fått lida för hans välmening.
i Köpenhamn, när jag engång kommer dit
gör jag färdiga Krohns och Marios profiler
som jag målat upp och som lofva att
bli rigtigt bra. Så beror det på väder
och vind hvad jag sedan gör – är det
menskligt vädret far jag öfver östersjön –
hvarom ej så tror jag att jag betänker

mig två gånger innan jag väljer vägen öfver
Berlin, Petersburg – högst ogerna skulle
jag vilja fara öfver Stockholm.
Det är ju roligt att taflan, "Sorg", blifvit
såld och på de veckor jag utfäste – d. v. s
att jag får utställa den i Paris.
Han ser ut att vara en allvarlig amatör
och att ha pengar då han köpte hela
3 taflor af mig i höst.
Jag far ej till Köpenhamn för än porträttet
är alldeles färdigt, signeradt och upp-
hängt. Det måste bli färdigt denna
vecka ty nästa vecka ha de igen jagt
här, och då gå igen 3 dagar förlorade
utom att det är så gräsligt tröttande
detta prat med obekanta, isynnerhet när
man har annat allvarlig att tänka på.
Farväl älskade Mamma, var vid godt
mod – Gud välsigne Er alla – Mammas
Atte
Jag tänker så mycket på gumman Hermanine.
Man borde väl ändå göra något för gumman
stackare. Nog är det ett öde allt detta!

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Det gjorde mig mycket mycket ondt att ni genom Öhmans bref och tidningar fått veta af den grymma Göteborgshistorien. Jag hade läst alla dessa tidningar sedan 14 dagar. Då jag näml. sist var inne i Köpenham (i morgon blir det 14 dagar sedan) fick jag genast på morgonen i teaterkafeet se några svenska tidningar som talte om detta. Jag var naturligtvid utom mig och hade ej mod att söka upp Koki som jag tänkt. Först kl. 6 hade jag rendez vous med Krohn och åt middag med honom ute i staden – Han är en vän i lif i död när man får tala med honom – han tyckte naturligtvis det var djupt sorgligt men tröstade mig i alla fall med att det var en lycka att det icke skett i samma land – att ingen menniska kunde falla på den tanken att mitt namn derigenom blefve vanhedradt – äfven om, såsom jag i min pessimism antog och fruktade, det hade varit några oregelbundenheter som farbror Erik var skuld i. – Krohn har genomgått något mycket värre – tänk han har för 6, 7 år sedan sjelf varit tvungen ange en köttslig kusin som har hans namn, för förfalskning – för att derigenom rädda en annan, misstänkt kusin. –

    Köpenhamn Pietro Krohn Nikolaj von Etter Erik Edelfelt Emric Öhman Pietro Krohn Krohn
  • Alltnog jag hoppades att ni ej skulle få reda på saken. Ledsamt är att ni haft denna sorg. Men säg flickorna att de icke skola vara ängsliga – lifvet har sådana skamsorger att bjuda på och då får man tänka på J. V. Snellmans vackra valspråk på vapnet: skölden Fläcka den icke sjelf, andra kunna icke fläcka den. – Jag har alltid beundrat detta valspråk. Hvad nu Öhmans bref beträffar, så inser jag nog att han är förtviflad – det är ju ingen lätt börda att få så många att försörja. Jag skall gerna hjelpa då jag har men någon förbindelse kan jag ej gifva. Hvad det vore roligt att nu vara Hugo Standertskjöld eller Moltke här! – Emellertid svarar jag ej i dag på Öhmans bref – jag måste litet öfverväga saken. för flickorna kunde jag citera många exempel på verkliga brottslingar som sjelfva gjort ända på sitt lif och ändå ej kastat skuggan på de efterlefvande af samma namn. Vi må vara glada att detta skedde i ett annat land, och vi skola hoppas att hans namn icke blir smutsadt af misstanke för ohederlighet. –

    Johan Vilhelm Snellman Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt Frederik Christian Moltke-Bregentved Hugo Standertskjöld Emric Öhman
  • Gud har skickat mig denna profning – och Han har väl någon mening dermed. Bara jag kunde få Er att tro att jag icke är någon kruka, då det verkligen gäller – Jag tror ej jag är så rädd och feg som jag ibland (isynnerhet på förhand) ser ut att vara. Hvad skulle jag vara för ett stöd för Mamma och dem och Ellan och pojken om jag verkligen ickekunde tåla några sorger – så svåra än skamsorger äro att bära. Och nu vill jag vara ett stöd för Er – jag vill att flickorna skola kunna räkna på mig som på en karl. Vet nu ej ännu att jag har en olycksalig vana att prata och jemra mig på förhand och öfver småsaker, men att jag då det gäller ej är så usel. Krohn säger att han aldrig haft att göra med en hyggligare, lugnare och mindre orolig sjuk än mig då jag låg i mitt elände i Rom. – Och Gud som ransakar hjerta och njurar han är ej orimlig utan vet bättre än någon jordisk domare att en hvar må svara blott för egen skuld. – Nu anser jag egentligen ingenting så galet att jag icke gjort mycket värre i tankar åtminstone. Man sjelf må då tacka Gud för att man hittils sluppit den yttre skammen – den inre har man nog fått känna vid. Och om vi också hade begått allt ondt i denna verld, så finnes det nåd och förlåtelse i himlen, icke sant? Derför lönar det ej mödan att sörja. Och framför allt skall Mamma lita på mig och icke tro att jag är en strunt –

    Rom Alexandra Edelfelt Pietro Krohn Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • I dag var det just den vigtigaste dagen för hufvudet på porträttet – Jag läste Mammas bref men ej Öhmans och ej tidningen, utan beslöt att vara lugn och jag var lugn och målade bättre än jag gjort det på långa tider – Åtminstone kom det nu ur Frederik att "det lignede godt" något som han ej sagt förut.

    Alexandra Edelfelt Magda Moltke-Bregentved Frederik Christian Moltke-Bregentved Emric Öhman
  • Naturligtvis far jag ej öfver Stockholm. Jag reser hem direkt om det icke är alltför stormigt – så tänker jag tills vidare. Det är omöjligt att säga när jag blir rigtigt färdig här. Jag tänker om tre fyra dagar, ifall ej något galet tillstöter –

    Stockholm
  • jag har rigtigt bjudit till att fånga det momentana – har målat henne med öppen mun och det gör susen – det ser lefvande ut. Ställningen är god och karakteristisk – kläder inklusive spetsar äro färdiga jag har bara litet att göra på blicken och så på händerna. Tålamod har jag fått lära på detta porträtt – och det har gjort mig godt. Jag mådde för tjockt i höstaa, höll på att bli nöjd med mig sjelf som målare, lyssnande på deras grannlåter i tidningarna – jag höll på att bli arrivé med ett ord. Detta porträtt har igen låtit mig känna mig som en sannskyldig rapin, som ingenting kan och har allt att lära, allt att försöka. Det var gubben Meissoniers lärdom, och jag tror den är god. Det duger icke att tänka; nu skall jag smörja ihop det här, jag kan nog – nej, då blir det alltid dåligt. Man skall pinas, man skall vilja så kommer det. –

    Magda Moltke-Bregentved Ernest Meissonier
  • Jag är så glad för att jag i afton sluppit en jagtmiddag på Lystrup hos grefve Moltke, farbrodren. (en timme senare) jag har nu ätit min middag allena, med fyra silfverkandelabrar framför mig och 2 betjenter som passat upp mig – och jag har ej varit klädd i frack, hvilket kännes så underligt skönt och fritt. – Jo, sedan jag varit på två middagar efter hvarandra, fredag på Lystrup och lördag hos gr. Holck på Rosendal (2 timmars förd dit 2 oläsligt) kände jag mig så nervös och omöjligt att jag bad att få slippa denna middag ehuru grefvinnan han redan lofvat att jag skulle komma. På jagtmiddagen på Rosendal kände jag mig verkligen illa till mods och öfverflödig – der talades under åtminstone en timme om grefve Lerches nya anspann och svårigheten att med 6 hästar i spann svänga in öfver bron och porten i Lerchenborg. Då jag ej har någon annan tanke i hufvudet än den att snart få porträttet färdigt, och slippa härifrån med heter, kostar det dubbelt på att vara aimabel och konversabel med obekanta, om än aldrig så hyggliga och vänliga menniskor. – På Lystrup (Ellan känner alla Lystrup'erna) finns det åtminstone ett intressant gammalt slott att se med en trappa af skulpterad sandsten från 1200 talet. Ett par helt skulpterade rum med 1528 uthugget i snirklarne på kaminen äro också intressant. Men som sagdt, jag behöfde ro, själsro och magro, och jag njuter den nu i fulla drag –

    Lystrups slott Rosendal Lerchenborg Ellan de la Chapelle Flemming Holck-Winterfeldt Christian Lerche-Lerchenborg Christian Henrik Carl Moltke
  • Om onsdag, då jag med Guds hjelp, hoppas ha porträttet så godt som färdigt, kommer hit 50 personer – grefvinnans födelse dag: hon fyller 36 år. – Ack hvad jag skulle anse detta lif ansträngande, och de tro nog att det är det fridfullaste landtlif man kan tänka sig. – Om onsdag kommer hit bl. a. Leemejer som är roten och upphofvet till dessa porträtt – Ja, nog har han varit välmenande, men nog har jag också fått lida för hans välmening.

    Magda Moltke-Bregentved Leemejer
  • i Köpenhamn, när jag engång kommer dit gör jag färdiga Krohns och Marios profiler som jag målat upp och som lofva att bli rigtigt bra.

    Köpenhamn Pietro Krohn Mario Krohn
  • Så beror det på väder och vind hvad jag sedan gör – är det menskligt vädret far jag öfver östersjön – hvarom ej så tror jag att jag betänker mig två gånger innan jag väljer vägen öfver Berlin, Petersburg – högst ogerna skulle jag vilja fara öfver Stockholm.

    Sankt Petersburg Stockholm Berlin Östersjön
  • Det är ju roligt att taflan, "Sorg", blifvit såld och på de veckor jag utfäste – d. v. s att jag får utställa den i Paris. Han ser ut att vara en allvarlig amatör och att ha pengar då han köpte hela 3 taflor af mig i höst.

    Paris P. Jansson
  • Jag far ej till Köpenhamn för än porträttet är alldeles färdigt, signeradt och upphängt. Det måste bli färdigt denna vecka ty nästa vecka ha de igen jagt här, och då gå igen 3 dagar förlorade utom att det är så gräsligt tröttande detta prat med obekanta, isynnerhet när man har annat allvarlig att tänka på.

    Köpenhamn
  • Farväl älskade Mamma, var vid godt mod – Gud välsigne Er alla –

    Alexandra Edelfelt
  • Jag tänker så mycket på gumman Hermanine. Man borde väl ändå göra något för gumman stackare. Nog är det ett öde allt detta!

    Hermania Edelfelt
  • Kanske är det rigtigast att ej tala om Göteborgsdramat för Ellan – jag antar att hela denna grymma historie glömmes så småningom.

    Ellan de la Chapelle