Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adel ateljéer champagne dansare dramatik drycker elektricitet fastlagen föreningar författare förmögenhet inredningar järnvägar karnevaler kläder konst konstnärer konstutställningar kvinnor lyrik maskerader museer nordbor personlighet präster protestanter resor riddare rokoko sällskapsliv skådespelare skönlitteratur slott språk statyer supé tåg tavlor teater temperatur tidskrifter trädgårdar tyska tyskar utflykter utseende utställningar väderlek vänner

Berlin fastlagstisdagen kl. 9 på mor-
gonen 1895
Älskade Mamma,
Det snöar igen; visserligen är det ingen
köldgrad, men vädret är ändå ej inbjudande
till en förlängd vistelse här i Berlin. Jag reser
derför i dag, om 1 1/2 timme, är i afton i
Cöln och i morgon kl. 8 1/2 på morgonen
i Paris. Den här långvanga sysslolösheten
börjar kännas litet tryckande, om jag än
till min fasa konstaterar att jag i grunden
känner mig skapad för ett sådant dagdrifvar
lif som detta. Af Ellan har Mamma
kanske hört om vår högst underliga
utflykt till Potsdam – bjudna till en ung
baron v. Bodenhausen – försummade tåget
kl. 1 på natten, fingo vänta och roa oss så
godt vi kunde hos Baronen till kl. 5
då nästan tåg, som
var
ett Bummelzug gick till
Berlin. – Det var meningen att supén
skulle vara något fin-fin-hyper artistiskt
och dit vore inbjudna flere af den nya
(ännu ofödda) tidskriftens Pans gynnare och
vänner. De äro några ungdomar som för-
söka att höja den konstnärliga niveaun
i Berlin genom detta stora arbete der
alla germanska folk skulle medverka. –
I spetsen stå denne unge Bodenhausen,
en ung och rik jude, Meier-Græfe och en poet

liten, rund, med månskensansigte och
det välklingande namnet Bierbaum –
Meier Græfe är en mycket vacker karl
förskräckligt "fin de siecle" – slår omkring
sig med de sista fraserna – men genomskådas
af ett vant öga på en timme.
På Gallén tyckas de sätta stort värde.
Han har också tecknat åt dem mycket
vackra saker. – Gallén är alls icke stor-
mande som hemma – håller sig mycket
lugnt, försigtigt nästan, men ligger förvånande
bra inne i förhållandena redan – talar
tyska flytande o.s.v.. Den trefligaste bekant-
skapen jag gjort är den med J. Sattler
den sedan 4, 5 månader på en gång verlds-
berömde tecknaren, Dürer imitatorn – ja
imitator låter ju fult och återger heller
ej saken – han följer Dürer bara, och
deri gör han rätt! Denne lycklige pojke
är 26 år gammal – klok och sund –
liten och knotig med ett något karaktäristiskt
hufvud. – Vi ha blifvit goda vänner
och jag får om några veckor en
tafla af honom. Hos Bodenhausen
voro bl.a. en grefve v. Schwerin, sönder-
huggen i ansigtet af studentdueller, mycket
korrekt och mycket hygglig för resten.
Han hade visserligen reda på att det
fans Schweriner i Sverige, men Wilh. von
Schwerin var honom obekant. –

v. Bodenhausen liknade mycket de unga
Moltkarne på Lystrup. Blond, smärt
korrekt och ytterst artig. Han deklame-
rade mycket af några helt unga
diktare – och så kommo vi till Göthe,
som med rätta åter börjar bli No 1, icke
allenast på de officiella piedestalerna, utan
också i menniskornas och ungdomens
medvetande. Bodenhausen blef så begeistrad
öfver ett och hvarje jag sade om Goethe
att han skänkte mig en vacker volym
med Goethes lyriska dikter. – Nog
var det ett öde – Sedan 20 år har
jag tänkt resa till Potsdam och
så kom jag dit nu "nachts" och midt
i vintern. Jag glömmer dock ej
dammarne i trädgården i elektriskt
ljus, med tempel förgårdarna från
Alte Fritz tid under snö, snö på stränderna
och de blåhvita svanarna som stilla
summo omkring. Vi gingo, sedan vi kommo
för sent till det olyckliga 1 tåget, om
kring och besågo slottet på utsidan,
preussarne voro enthusiastiska och
berättade om Alte Fritz. Och Voltaire
som bott i den våningen der uppe, –
det var ändå mycket underligt.
Denne Bodenhausen hade för 2 år sedan
vid Lutherfesten varit bland de 12 som
härstammade från de 12 första evangelika
riddarne i Brandenburg och Sachsen,
och som derför, på Kejsarens befallning

redo i tornerrustning med
egna
vapen och
färger framför kejsaren. – Tornerhjelmen,
standaret, skölden hängde ännu
i hans tambur. – För allt detta, som
naturligtvis varit gräsligt dyrt, belönade
kejsaren dem med – sin fotografi
i kabinettsformat. Aristokraterna prisade
honom såsom en af århundradets mest
geniala menniskor. – Meier Græfe proteste-
rade: åtminstone tyckes kejsaren ej det
minsta förstå sig på konst. – Men hvad
riksdagshuset beträffar har kejsaren
rätt – det är en faslig tingeltangel-
Wintergarten-Vergnügungslokal – förgyld
smaklös, öfverlastad, skrytsam – och
midt emot står Germania på Sieges-
säule, så urful och skinande som ett
tékök – "Försynen har nekat
folkslaget smak" säger Ehrensvärd.
De ha allt utom smak och styl.
Kloka, energiska konstnärliga men
alltid, nästan alltid smaklösa. Emeller
tid tro de yngre nu på en tysk renaissance
med Hauptmann – bland konstnärerna Böcklin
Max Klinger, Sattler m.fl. i lördags var
jag med en massa konstnärer, några
från München ss. Schlittgen. Också
inom Münchener Secession ha de råkat
i gräl. Jag har sprungit rätt mycket

omkring på utställningar här – Freie
Vereinigung, die Elfen (de elfva)
o.a. – men mest på museet,
som är och förblir ett af verldens
allra bästa, just emedan man
deri spårar en stark och klok vilja,
Bode's. Geheimerådet Bode, museets
föreståndare, har med egen hand köpt
60 nya Rembrandter, en massa
andra och hundradetals italienska
taflor och statyer. Han är också
kanske den störste kännare och den
störste uppspårare som fins i denna
tid. Sjelf rik, förstår han att intres-
sera Bleichröder och andra för saken
så att de ge hundratusental. – I
denna vecka ha de köpt en ny
Rembrandt för fyrahundratusen riks-
mark. – Den är mycket bra.
Föreställer en af de kända vederdöpar-
presterna som tröstar en gumma. –
– men Något som frapperar här är
den magnifika klangen som det
skandinaviska namnet har – det
är den allra största rekommendation
att vara skandinav. De känna Ibsen
Strindberg, Arne Garborg, Holger Drachmann
lika bra som vi, de tala om de nordiska
konstnärerna med en respekt som gå

godt i själen. – Roligt är det att
vara bekant ändå – Alla de här
herrarne hade sett Kristus och Magdalena,
Paraske, mina tvätterskor och hvad
jag utställt i Paris. Sattler var mycket
förtjust i Björneborgarnes marsch,
hvaraf han sett litografin – i Strass-
burg. Är det icke märkvärdigt att
denna, litografi kunnat hamna der –
på hvilka vägar har den kommit?
De försökte på allt sätt öfvertala mig
att bli en af pelarne i "Pan" – får
nu se om det hela går – Jag tycker de
taga till det för stort – det skall bli
det finaste som någonsin sett dagen!
Men jag tycker alla bärarne äro väl
unga och oerfarna och för moderna –
d.v.s hypnotiserade af det som för
denna qvarttimme anses modernast
i Paris-London o.s.v. – De säga dum-
heter t.ex. om Rafael. – I går var
jag på frukost med mycket champagne
hos Meier Græfe, som har en utmärkt
vacker ungkarlsvåning med gamla
möbler (rococo) – frukosten var serverad
på gammalt berliner porslin med gamla
slipade glas. – Det voro ungefär de

samma som hos Bodenhausen.
Jag har ej kommit på theatern på
detta sett – endast sett några engelska
prerafaelitiska danserskor – utomor-
dentligt vackra och typiska men
med hela esthetic-skolans tillgjordhet
och
nästan
omärkliga depravation. Det är ej
sundt detta med Botticelli och orm-
rörelser, halft englalika, halft bajader
aktiga! Men vackert var det – elektrisk
ljuskastningar i alla regnbågens färger
och drägter af någotslags fint guld och
silfverglänsande absolut félikt tyg.
– Schiller gå de åt desse radikala
nyhetsmakare – don Carlos finna de
"Ur langweilig" – men erkänna die
Räuber och Cabale und Liebe – deremot
låtsa de som sagdt, en stor och odelad
beundran för Goethe och Heine. –
A propos moderna så fins visas här
i Panoptikum en skäggig qvinna
som frappant lär likna Sudermann
hon har genast döpts till "die Suderfrau".
– På gatan har jag träffat fröken
Lindelöf med några andra finskor.
Busoni har sökt upp mig. Han
har mycket mycket sy succés, och

anses ha en framtid à la Rubinstein
och Liszt. Busoni var på ypperligt
humör – Det är en klok och begåfvad
menniska! – Gallén har en schangtil
atelier der han ger fester med Busoni
och – dans! I afton har han igen
en fest för hela klicken från "Pan".
om söndag skall han öppna sin
utställning här. –
Nej, nu måste jag packa in mina
saker. Kl. är redan 10 – jag skall
vexlar pengar, föra mina saker till
stationen, raka mig och köpa
reslektyr – i afton kommer jag till
Cöln midt i Carnavalshvimlet – skulle
jag känna någon menniska, skulle
jag stanna der öfver en
masker
bal i Gürzenich.
– Farväl – jag hoppas Ni alla mår
bra – mera från Paris.
Helsa tusen miljoner gånger flickorna
Ellan och pojken. – Tante Gadd och
alla andra likaså.
Mammas egen
Atte.

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Det snöar igen; visserligen är det ingen köldgrad, men vädret är ändå ej inbjudande till en förlängd vistelse här i Berlin. Jag reser derför i dag, om 1 1/2 timme, är i afton i Cöln och i morgon kl. 8 1/2 på morgonen i Paris. Den här långvanga sysslolösheten börjar kännas litet tryckande, om jag än till min fasa konstaterar att jag i grunden känner mig skapad för ett sådant dagdrifvarlif som detta.

    Paris Berlin Köln
  • Af Ellan har Mamma kanske hört om vår högst underliga utflykt till Potsdam – bjudna till en ung baron v. Bodenhausen – försummade tåget kl. 1 på natten, fingo vänta och roa oss så godt vi kunde hos Baronen till kl. 5 då nästan tåg, som var ett Bummelzug gick till Berlin.

    Berlin Potsdam Alexandra Edelfelt Ellan de la Chapelle Eberhard von Bodenhausen
  • Det var meningen att supén skulle vara något fin-fin-hyper artistiskt och dit vore inbjudna flere af den nya (ännu ofödda) tidskriftens Pans gynnare och vänner. De äro några ungdomar som försöka att höja den konstnärliga niveaun i Berlin genom detta stora arbete der alla germanska folk skulle medverka. – I spetsen stå denne unge Bodenhausen, en ung och rik jude, Meier-Græfe och en poet liten, rund, med månskensansigte och det välklingande namnet Bierbaum – Meier Græfe är en mycket vacker karl förskräckligt "fin de siecle" – slår omkring sig med de sista fraserna – men genomskådas af ett vant öga på en timme. På Gallén tyckas de sätta stort värde. Han har också tecknat åt dem mycket vackra saker.

    Berlin Axel Gallén Eberhard von Bodenhausen Julius Meier-Græfe Otto Julius Bierbaum
  • Gallén är alls icke stormande som hemma – håller sig mycket lugnt, försigtigt nästan, men ligger förvånande bra inne i förhållandena redan – talar tyska flytande o.s.v..

    Axel Gallén
  • Den trefligaste bekantskapen jag gjort är den med J. Sattler den sedan 4, 5 månader på en gång verldsberömde tecknaren, Dürer imitatorn – ja imitator låter ju fult och återger heller ej saken – han följer Dürer bara, och deri gör han rätt! Denne lycklige pojke är 26 år gammal – klok och sund – liten och knotig med ett något karaktäristiskt hufvud. – Vi ha blifvit goda vänner och jag får om några veckor en tafla af honom.

    Albrecht Dürer Joseph Sattler
  • Hos Bodenhausen voro bl.a. en grefve v. Schwerin, sönderhuggen i ansigtet af studentdueller, mycket korrekt och mycket hygglig för resten. Han hade visserligen reda på att det fans Schweriner i Sverige, men Wilh. von Schwerin var honom obekant.

    Sverige Wilhelm von Schwerin Eberhard von Bodenhausen von Schwerin
  • v. Bodenhausen liknade mycket de unga Moltkarne på Lystrup. Blond, smärt korrekt och ytterst artig. Han deklamerade mycket af några helt unga diktare – och så kommo vi till Göthe, som med rätta åter börjar bli No 1, icke allenast på de officiella piedestalerna, utan också i menniskornas och ungdomens medvetande. Bodenhausen blef så begeistrad öfver ett och hvarje jag sade om Goethe att han skänkte mig en vacker volym med Goethes tyriska dikter.

    Lystrups slott Johann Wolfgang von Goethe Eberhard von Bodenhausen Aage Moltke Eiler Moltke
  • Nog var det ett öde – Sedan 20 år har jag tänkt resa till Potsdam och så kom jag dit nu "nachts" och midt i vintern. Jag glömmer dock ej dammarne i trädgården i elektriskt ljus, med tempel förgårdarna från Alte Fritz tid under snö, snö på stränderna och de blåhvita svanarna som stilla summo omkring. Vi gingo, sedan vi kommo för sent till det olyckliga 1 tåget, om kring och besågo slottet på utsidan, preussarne voro enthusiastiska och berättade om Alte Fritz. Och Voltaire som bott i den våningen der uppe, – det var ändå mycket underligt.

    Potsdam Voltaire Fredrik II
  • Denne Bodenhausen hade för 2 år sedan vid Lutherfesten varit bland de 12 som härstammade från de 12 första evangelika riddarne i Brandenburg och Sachsen, och som derför, på Kejsarens befallning redo i tornerrustning med egna vapen och färger framför kejsaren. – Tornerhjelmen, standaret, skölden hängde ännu i hans tambur. – För allt detta, som naturligtvis varit gräsligt dyrt, belönade kejsaren dem med – sin fotografi i kabinettsformat.

    Sachsen Brandenburg Martin Luther Wilhelm II Eberhard von Bodenhausen
  • Aristokraterna prisade honom såsom en af århundradets mest geniala menniskor. – Meier Græfe protesterade: åtminstone tyckes kejsaren ej det minsta förstå sig på konst. – Men hvad riksdagshuset beträffar har kejsaren rätt – det är en faslig tingeltangel-Wintergarten-Vergnügungslokal – förgyld smaklös, öfverlastad, skrytsam – och midt emot står Germania på Siegessäule, så urful och skinande som ett tékök – "Försynen har nekat folkslaget smak" säger Ehrensvärd. De ha allt utom smak och styl. Kloka, energiska konstnärliga men alltid, nästan alltid smaklösa.

    Wintergarten Siegessäule Riksdagshuset i Berlin Wilhelm II Germania Carl August Ehrensvärd Julius Meier-Græfe
  • Emellertid tro de yngre nu på en tysk renaissance med Hauptmann – bland konstnärerna Böcklin Max Klinger, Sattler m.fl. i lördags var jag med en massa konstnärer, några från München ss. Schlittgen. Också inom Münchener Secession ha de råkat i gräl.

    München Arnold Böcklin (osäker koppling) Joseph Sattler Max Klinger Gerhardt Hauptmann Hans Böcklin (osäker koppling) Hermann Schlittgen
  • Jag har sprungit rätt mycket omkring på utställningar här – Freie Vereinigung, die Elfen (de elfva) o.a. – men mest på museet, som är och förblir ett af verldens allra bästa, just emedan man deri spårar en stark och klok vilja, Bode's. Geheimerådet Bode, museets föreståndare, har med egen hand köpt 60 nya Rembrandter, en massa andra och hundradetals italienska taflor och statyer. Han är också kanske den störste kännare och den störste uppspårare som fins i denna tid. Sjelf rik, förstår han att intressera Bleichröder och andra för saken så att de ge hundratusental. – I denna vecka ha de köpt en ny Rembrandt för fyrahundratusen riksmark. – Den är mycket bra. Föreställer en af de kända vederdöparpresterna som tröstar en gumma.

    Altes Museum / Gamla museet Rembrandt Wilhelm Bode James von Bleichröder
  • Något som frapperar här är den magnifika klangen som det skandinaviska namnet har – det är den allra största rekommendation att vara skandinav. De känna Ibsen Strindberg, Arne Garborg, Holger Drachmann lika bra som vi, de tala om de nordiska konstnärerna med en respekt som gå godt i själen.

    August Strindberg Holger Drachmann Henrik Ibsen Arne Garborg
  • Roligt är det att vara bekant ändå – Alla de här herrarne hade sett Kristus och Magdalena, Paraske, mina tvätterskor och hvad jag utställt i Paris. Sattler var mycket förtjust i Björneborgarnes marsch, hvaraf han sett litografin – i Strassburg. Är det icke märkvärdigt att denna, litografi kunnat hamna der – på hvilka vägar har den kommit?

    Paris Strasbourg Larin Paraske Kristus Maria Magdalena Joseph Sattler
  • De försökte på allt sätt öfvertala mig att bli en af pelarne i "Pan" – får nu se om det hela går – Jag tycker de taga till det för stort – det skall bli det finaste som någonsin sett dagen! Men jag tycker alla bärarne äro väl unga och oerfarna och för moderna – d.v.s hypnotiserade af det som för denna qvarttimme anses modernast i Paris-London o.s.v. – De säga dumheter t.ex. om Rafael. – I går var jag på frukost med mycket champagne hos Meier Græfe, som har en utmärkt vacker ungkarlsvåning med gamla möbler (rococo) – frukosten var serverad på gammalt berliner porslin med gamla slipade glas. – Det voro ungefär de samma som hos Bodenhausen.

    Paris London Rafael Eberhard von Bodenhausen Julius Meier-Græfe
  • Jag har ej kommit på theatern på detta sett – endast sett några engelska prerafaelitiska danserskor – utomordentligt vackra och typiska men med hela esthetic-skolans tillgjordhet och nästan omärkliga depravation. Det är ej sundt detta med Botticelli och ormrörelser, halft englalika, halft bajaderaktiga! Men vackert var det – elektrisk ljuskastningar i alla regnbågens färger och drägter af någotslags fint guld och silfverglänsande absolut félikt tyg.

    Sandro Botticelli
  • Schiller gå de åt desse radikala nyhetsmakare – don Carlos finna de "Ur langweilig" – men erkänna die Räuber och Cabale und Liebe – deremot låtsa de som sagdt, en stor och odelad beundran för Goethe och Heine.

    Friedrich Schiller Heinrich Heine Johann Wolfgang von Goethe Carlos
  • A propos moderna så visas här i Panoptikum en skäggig qvinna som frappant lär likna Sudermann hon har genast döpts till "die Suderfrau".

    Panoptikum Hermann Sudermann
  • På gatan har jag träffat fröken Lindelöf med några andra finskor. Busoni har sökt upp mig. Han har mycket mycket succés, och anses ha en framtid à la Rubinstein och Liszt. Busoni var på ypperligt humör – Det är en klok och begåfvad menniska!

    Anton Rubinstein Franz Liszt Ferruccio Busoni Anna Maria Lindelöf (osäker koppling)
  • Gallén har en schangtil atelier der han ger fester med Busoni och – dans! I afton har han igen en fest för hela klicken från "Pan". om söndag skall han öppna sin utställning här.

    Axel Gallén Ferruccio Busoni
  • Nej, nu måste jag packa in mina saker. Kl. är redan 10 – jag skall vexlar pengar, föra mina saker till stationen, raka mig och köpareslektyr – i afton kommer jag till Cöln midt i Carnavalshvimlet – skulle jag känna någon menniska, skulle jag stanna der öfver en masker bal i Gürzenich.

    Köln Gürzenich
  • Farväl – jag hoppas Ni alla mår bra – mera från Paris. Helsa tusen miljoner gånger flickorna Ellan och pojken. – Tante Gadd och alla andra likaså. Mammas egen Atte.

    Paris Alexandra Edelfelt Adelaide Gadd Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle