Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adresser (kommunikation) beställningar danskar föreningar galenskap hotell hyresbostäder kläder kolonier (gemenskaper) konstnärer konstutställningar krig nordbor norrmän porträtt resor sjukdom (tillstånd) svenskar temperatur tjänstefolk utställningar väderlek vår

Paris. fredag 1 mars 1895
Älskade Mamma,
Jag är mycket nyfiken att veta
om Ellan verkligen tänker resa
nu snart – första vecka i Mars skref
Mamma en gång. När det är så
vackert väder som i dag tycker
man att man borde störta till Paris.
Det är nämligen det vackraste sol-
sken – men så fasligt varmt är det
ej – Jag kan godt uthärda min
tjocka vinterpaletå. Jag bor nu
på en litet hotell i hörnet af
rue Prony och Place Pereire, och har
sofvit ut rigtigt grundligt efter alla
dessa mer eller mindre störda nätter.
– På morgonen var jag omkring i Neuilly
och vid Porte Maillot för att se efter rum
åt de mina. Möblerade våningar och
isynnerhet pensioner finnas i massa
der – men snyggheten lemnar mycket

öfrigt att önska. Priset är ungefär
detsamma öfverallt 25 frcs, 30 frcs för
oss, pojken och jungfrun tillsammans.
Vore ej trappor och korridorer
så smutsiga och mörka så kunde det nog
gå. – Jag skrifver detta på cerclen
der jag varit och sett på mina taflor –
och de andras förstås också. Sveaborg
tar sig rigtigt bra ut – Madonnan före-
faller litet matt. Annars fins det mest
skräp här. Jag har starkt funderat
på att taga mitt afsked från cerclen
med detta års utgång. Aldrig har jag
sålt något här – aldrig går jag hit –
tidningar kan jag få läsa på andra ställen,
och spela gör jag ju ej. – Jag fann
de flesta taflorna här så innerligt
tomma, så fullkomligt utan mensklig
medkänsla och menskligt intresse – och
den der "elegansen" i fruntimmersporträtten
den finner jag småningom alldeles afsky-
värd. – Chambure, som är i Monte
Carlo skrifver och trubbar upp mig för
att jag ej stälde så till att jag fick måla

något vid hofvet. Med litet bråk menar
han, hade jag bort kunna göra lika briljanta
affärer der som Flameng. – Jag såg här
på cerclen ett porträtt af Flameng,
måladt under hans ryska resa – aj-
aj, aj hvad det var tomt och själlöst
och så färgen så innerligt kraft och
glädje lös. Jag vet ej om jag och
mitt färgsinne gått framåt – men
många målare, såsom t.ex Gérôme
Lefèvre, m.fl. hvilkas färg aldrig varit
mig sympatisk, men som dock icke
generade mig så förskräckligt – de
åstadkomma nu ett rigtigt lidande
för mig. Gérôme har en så hjertlös
grön färg i sin tafla här att jag verkligen
kände qväljningar.
I går afton var jag hos Ville Vallgren
på middag. Det är verkligen roligt att
se så glada och lyckliga menniskor.
De äro mycket feterade af Hugoska familjen
likaså af utrikesministern Hanoteaux –
och beställningar göra de också – så
har Georges Hugo beställt flere bordsupp-
satser af silfver af Ville. – I allmänhet
har den skandinaviska konstnärskolonin
från min ungdomstid smultit ihop på ett
fasaväckande sätt. Från omkr 50 då har
det gått ned till 5 à 10. nu. Många äro

döda, andra äro hemma i Sverige och Norge.
– Jonas Lie skickade en dansk Svend Lange
upp till mig med fråga om jag ville underteckna
ett upprop till Svenska allmänheten till förmån
för Strindberg – han lär vara alldeles utan pengar
nu och är dessutom sjuk. Jag tviflade på om
svenska allmänheten så förbittrad på Strindberg,
vore rätta forum – och skall nu höra efter om
inte något kunde göras i franska kretsar. Lie
sade mig
unter uns
(detsamma försäkrade Ville Vallgren, Spada
och Sven Lange) att Strindberg redan är galen, lider
af fixa idéer, förföljelsemani o.d. – Hans otack-
samhet och hat känna nu inga gränser och
just de som varit vänliga emot honom, dem
hatar han mest. – Jag tycker dock att då de
franska tidningarne lefva på honom nu sedan
några månader, de också kunde göra något
för honom. Men om Lie, Sv. Lange, Hamsun,
några andra norrmän och jag gör ett upprop
(utan att någon svensk vore med) så skulle det bestämt
bara skada saken i Sverige. Strindberg önskar att
det skall bli krig med Sverige
och Norge
för att gå med
på norsk sida. Är icke detta också förryckt.
Nu sysslar han bara med kemi.
– fru Vallgren ber helsa Er alla och var
så glad åt att flickorna skickat helsningar.
De
Vallgrens
ha varit 2 månader i Italien – ända till Rom
och besökt Assisi, Perugia, Ravenna Orvieto – mycket
grundligt och voro alldeles hänryckta.
Farväl älskade Mamma helsa flickorna, Ellan
och pojken (om de äro der ännu) från Mammas egen
Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Jag är mycket nyfiken att veta om Ellan verkligen tänker resa nu snart – första vecka i Mars skref Mamma en gång.

    Alexandra Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • När det är så vackert väder som i dag tycker man att man borde störta till Paris. Det är nämligen det vackraste solsken – men så fasligt varmt är det ej – Jag kan godt uthärda min tjocka vinterpaletå.

    Paris
  • Jag bor nu på en litet hotell i hörnet af rue Prony och Place Pereire, och har sofvit ut rigtigt grundligt efter alla dessa mer eller mindre störda nätter.

    Place Pereire
  • På morgonen var jag omkring i Neuilly och vid Porte Maillot för att se efter rum åt de mina. Möblerade våningar och isynnerhet pensioner finnas i massa der – men snyggheten lemnar mycket öfrigt att önska. Priset är ungefär detsamma öfverallt 25 frcs, 30 frcs för oss, pojken och jungfrun tillsammans. Vore ej trappor och korridorer så smutsiga och mörka så kunde det nog gå.

    Neuilly-sur-Seine Porte Maillot Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle Sanny
  • Jag skrifver detta på cerclen der jag varit och sett på mina taflor – och de andras förstås också. Sveaborg tar sig rigtigt bra ut – Madonnan förefaller litet matt. Annars fins det mest skräp här. Jag har starkt funderat på att taga mitt afsked från cerclen med detta års utgång. Aldrig har jag sålt något här – aldrig går jag hit – tidningar kan jag få läsa på andra ställen, och spela gör jag ju ej. – Jag fann de flesta taflorna här så innerligt tomma, så fullkomligt utan mensklig medkänsla och menskligt intresse – och den der "elegansen" i fruntimmersporträtten den finner jag småningom alldeles afskyvärd.

    Sveaborg
  • Chambure, som är i Monte Carlo skrifver och trubbar upp mig för att jag ej stälde så till att jag fick måla något vid hofvet. Med litet bråk menar han, hade jag bort kunna göra lika briljanta affärer der som Flameng.

    Monte Carlo Emile de Chambure François Flameng
  • Jag såg här på cerclen ett porträtt af Flameng, måladt under hans ryska resa – aj-aj, aj hvad det var tomt och själlöst och så färgen så innerligt kraft och glädje lös. Jag vet ej om jag och mitt färgsinne gått framåt – men många målare, såsom t.ex Gérôme Lefèvre, m.fl. hvilkas färg aldrig varit mig sympatisk, men som dock icke generade mig så förskräckligt – de åstadkomma nu ett rigtigt lidande för mig. Gérôme har en så hjertlös grön färg i sin tafla här att jag verkligen kände qväljningar.

    François Flameng Jean-Léon Gérôme Jules Lefèbvre
  • I går afton var jag hos Ville Vallgren på middag. Det är verkligen roligt att se så glada och lyckliga menniskor. De äro mycket feterade af Hugoska familjen likaså af utrikesministern Hanoteaux – och beställningar göra de också – så har Georges Hugo beställt flere bordsuppsatser af silfver af Ville.

    Ville Vallgren Georges Hugo Pauline Hugo Gabriel Hanotaux
  • I allmänhet har den skandinaviska konstnärskolonin från min ungdomstid smultit ihop på ett fasaväckande sätt. Från omkr 50 då har det gått ned till 5 à 10. nu. Många äro döda, andra äro hemma i Sverige och Norge.

    Sverige Norge
  • Jonas Lie skickade en dansk Svend Lange upp till mig med fråga om jag ville underteckna ett upprop till Svenska allmänheten till förmån för Strindberg – han lär vara alldeles utan pengar nu och är dessutom sjuk. Jag tviflade på om svenska allmänheten så förbittrad på Strindberg, vore rätta forum – och skall nu höra efter om inte något kunde göras i franska kretsar. Lie sade mig unter uns (detsamma försäkrade Ville Vallgren, Spada och Sven Lange) att Strindberg redan är galen, lider af fixa idéer, förföljelsemani o.d. – Hans otack-samhet och hat känna nu inga gränser och just de som varit vänliga emot honom, dem hatar han mest. – Jag tycker dock att då de franska tidningarne lefva på honom nu sedan några månader, de också kunde göra något för honom. Men om Lie, Sv. Lange, Hamsun, några andra norrmän och jag gör ett upprop (utan att någon svensk vore med) så skulle det bestämt bara skada saken i Sverige. Strindberg önskar att det skall bli krig med Sverige och Norge för att gå med på norsk sida. Är icke detta också förryckt. Nu sysslar han bara med kemi.

    Sverige Norge August Strindberg Johan Janzon Jonas Lie Ville Vallgren Sven Lange Knut Hamsun
  • fru Vallgren ber helsa Er alla och var så glad åt att flickorna skickat helsningar. De Vallgrens ha varit 2 månader i Italien – ända till Rom och besökt Assisi, Perugia, Ravenna Orvieto – mycket grundligt och voro alldeles hänryckta.

    Italien Rom Orvieto Perugia Ravenna Assisi Berta Edelfelt Antoinette Råström Alexandra Edelfelt Ville Vallgren
  • Farväl älskade Mamma helsa flickorna, Ellan och pojken (om de äro der ännu) från Mammas egen Atte

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle