Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

ålderdom barn besök diplomater drycker ekonomi författare galenskap hotell kaffe kläder konst konstutställningar lekar lyrik middag modeller (yrken) museer nederländare nordbor porträtt sällskapsliv sjukdom (tillstånd) studenter svenskar tavlor temperatur ungdom utställningar väderlek

Paris 26 mars 1895
Älskade Mamma,
Tusen tack för det trefliga och lugnande
brefvet (jag gick nämligen här och fruktade
för att någon af Er hade fått influenza nu
under den allmänna epidemin i Helsingfors),
och tack för vexeln på 1200 – den hjelper
mig att betala alla mina ramar kontant
och dessutom ha mycket öfver
och sålunda följa Mammas råd att aldrig
ha några skulder. Mina taflor ta sig
mycket bättre ut i ram. Zorn var
der i går och tyckte om dem – isynner
het om Sorg och Sveaborg – de enda
anmärkningar han gjorde voro angående
flickans kjol som han tyckte gick litet
ut ur tonen – för kall till allt det
öfriga – Ellan och han sågo på då
jag satte in några raska penseldrag
med en varmare ton och det gjorde
verkligen mycket godt. Man tänker
ej på kjolen nu, och det är ju allt
som behöves. Zorn tyckte denna
tafla var en af mina bästa. Uttrycket,
hos karlen
hennes nacke, och landskapet, stämningen
slå mycket an för såväl konstnärer
som publiken. Får nu se hur den
kommer att ta sig ut på Salongen.
Alla, utom Dagnan, har rådt mig obetingadt
att utställa Mammas porträtt. Visserligen
är det litet petigt måladt – men jag tror
att den stora enkelheten i uppfattningen
ändå är en god och ovanlig egenskap.
Telefonera till Edvard Stigzelius att jag beställt difteriserum för hans räkning
på Institut Pasteur, 10 flaskor.

Ett nytt museum som hertiginnan Galliera
skänkt till staden Paris har blifvit invigt
nu med en utställning af qvinnoporträtt.
– Ellan och jag voro der i dag och jag var
förmligen degoûterad af all denna affektation
och flärd! Det allra bästa var Dagnans
porträtter, så Bonnats, så några saker
(alla gamla) af Friant – men resten –
oj-oj-oj – sådant tillgjordt skräp. Inför
denna s.k. franska grace (Bon Marché-
Louvre-Printemps grace, rayon de rubans
et soieries) kände jag mig ändå som en
slags herre inför damskräddare. Naturligt-
vis fans det mycket som skulle ha gått
i mig ypperligt för 12 à 15 år sedan –
men är det då illa att ögonen
öppnas en gång? Då man är ung ser
man sin egen ungdom och lifslust och
kärlek i hvad som helst – de dummaste
studenttal de dummaste verser, och de hönsigaste
flickor – allt sväljer man med förtjusning.
Så också med mig och måleriet. Jag beundrade
yrket dessutom den tiden och såg förbi innehållet.
– Följande morgon – onsdag 27. – Jag ville
säga för att fortsätta, att det som gör den
mognare ålderns stora charme äro just att
konstatera det äkta guldet. Om det också
käns hårdt att finna så mycket kattguld bland
allt det som glimmar, så sätter man så mycket
större värde på det gedigna guldet, det som
står i årtusenden. Och derför njuter jag miljoner
gånger intensivare nu än då af gammal
konst och af det verkligt goda i den moderna.

– I söndags var jag på diplomatmiddag hos
Moltkes. Ellan hade icke gifvit något lifs-
tecken och sade sig vara illamående. Sanningen
var att hon ej hade ett decolleteradt lif.
Der, hos Ms var en ung Wachtmeister
(hygglig och bildad som alla Wachtmeistrar) och
mycket förtjust i Svenska bilder. – En holländsk
baronessa, fru till en sekreterare, utmärkt söt
(hon icke sekreteraren). Pasteurs voro der. Gubben
som varit så dålig att han ej tagit emot,
kan knappt röra sig (han har haft sitt
fjerde slaganfall i vinter). De voro mycket
nedstämda – saknade Köpenhamn och ansågo
sig åsidosatta här vid utrikesministeriet.
Han är redacteur vid detta ministerium –
d.v.s. det är han som sätter upp alla
diplomatiska bref och akter. Han har också
förfärligt mycket att göra och är mindre
betald än i Khmn. – Om måndag kommer
grefvinnan Moltke och fru Pasteur hit
till ateliern. Ellan tar emot visiter här
måndag eftermiddag. Vi äro fortfarande
nöjda i pensionen. Pojken vill icke rigtigt
komma sig före – han äter ej så mycket
som förr. Vädret är också odrägligt.
Les giboulées de mars – regnskurar,
kall blåst, solsken då och då, kallt
då det är mulet (i dag 5 grader) varmt
16 17 då solen lyser – rigtigt ett förkylnings
väder. – Han leker med den lilla snälla
flickan, men kan ej tala med henne – Han
har läst för henne Sven Dufva på svenska
jag tycker just huru mycket det roade denna
lilla vackra unga från Martinique! Men
i spela loto tillsammans – klippa pappers-
dockor tillsammans och hon spelar teater
för honom (en dockteater) i timtal.
Han har fortfarande sin Mlle Fanny 2 timmar

om dagen – jag tycker hon läser för mycket
med honom. Det är också ett öde att hon så
litet kunnat gå ut med honom i detta hund-
väder. Ellan är rask och kry och glad.
Mycket lycklig att vara i Paris. I går afton
gjorde vi en lång excursion i Quartier latin
I morgon äro vi på middag hos Chambure –
Jag arbetar mycket flitigt på Madonnan
den nya – målar Betlehem i bakgrunden
i månsken. Hon är klädd i hvitt – . Jag
stiger upp kl. 1/2 7 alla dar, tar en afrifning
och klär mig tyst för att ej väcka Ellan, går
så och dricker kaffe med min son kl. 1/2 8
och 8 är jag på ateliern. Man hinner
med så mycket på det viset.
Får se huru denna tafla blir. Jag har ett
5 veckors barn som jag målar af.
Farväl älskade Mamma – nu en kommission
till Annie. Ni har kanske sett ett upprop i
tidningarna undertecknadt af Jonas Lie, Sven Lange,
Cederström, mig m.fl. för att samla in pengar åt
Strindberg som är sjuk och utan pengar.
Medföljande bref från Strindberg till Zorn (Annie
får derigenom också en autograf) uttrycker
Strindbergs anhållan att de pengar som möjligt
vis inflyta från Finland tillställas hans barn.
Annie kan således ta reda på af Lille om något
influtit, tala om saken i skolan med Söder-
hjelm, Heikel (professorn) Biaudet – menniskor som
intressera sig för litteratur, visa brefvet och
ställa så till att pengarna verkligen komma de
arma barnen till godo. Brefvet har sitt
värde såsom ett bevis på att det finnas
menskliga tanker i denna förvirrade, sjuka
genialiska och originella hjerna. – Almqvist
var ju ej heller någon engel, och hvad äro vi ej
skyldiga honom? Almqvist och Strindberg äro de
mest genialiska författare Sverige ägt i detta sekel
Kan man då ej förbarma sig öfver mannen om
han än varit nedrig mera af tokighet än af annat.
det är min tro. – tusen helsningar från Mammas
Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Tusen tack för det trefliga och lugnande brefvet (jag gick nämligen här och fruktade för att någon af Er hade fått influenza nu under den allmänna epidemin i Helsingfors), och tack för vexeln på 1200 – den hjelper mig att betala alla mina ramar kontant och dessutom ha mycket öfver och sålunda följa Mammas råd att aldrig ha några skulder.

    Helsingfors Alexandra Edelfelt
  • Mina taflor ta sig mycket bättre ut i ram. Zorn var der i går och tyckte om dem – isynnerhet om Sorg och Sveaborg – de enda anmärkningar han gjorde voro angående flickans kjol som han tyckte gick litet ut ur tonen – för kall till allt det öfriga – Ellan och han sågo på då jag satte in några raska penseldrag med en varmare ton och det gjorde verkligen mycket godt. Man tänker ej på kjolen nu, och det är ju allt som behöves. Zorn tyckte denna tafla var en af mina bästa. Uttrycket, hos karlen hennes nacke, och landskapet, stämningen slå mycket an för såväl konstnärer som publiken. Får nu se hur den kommer att ta sig ut på Salongen.

    Anders Zorn Ellan de la Chapelle
  • Alla, utom Dagnan, har rådt mig obetingadt att utställa Mammas porträtt. Visserligen är det litet petigt måladt – men jag tror att den stora enkelheten i uppfattningen ändå är en god och ovanlig egenskap.

    Alexandra Edelfelt Pascal Dagnan-Bouveret
  • Ett nytt museum som hertiginnan Galliera skänkt till staden Paris har blifvit invigt nu med en utställning af qvinnoporträtt. – Ellan och jag voro der i dag och jag var förmligen degoûterad af all denna affektation och flärd! Det allra bästa var Dagnans porträtter, så Bonnats, så några saker (alla gamla) af Friant – men resten – oj-oj-oj – sådant tillgjordt skräp. Inför denna s.k. franska grace (Bon Marché-Louvre-Printemps grace, rayon de rubans et soieries) kände jag mig ändå som en slags herre inför damskräddare. Naturligtvis fans det mycket som skulle ha gått i mig ypperligt för 12 à 15 år sedan – men är det då illa att ögonen öppnas en gång? Då man är ung ser man sin egen ungdom och lifslust och kärlek i hvad som helst – de dummaste studenttal de dummaste verser, och de hönsigaste flickor – allt sväljer man med förtjusning. Så också med mig och måleriet. Jag beundrade yrket dessutom den tiden och såg förbi innehållet.

    Paris Printemps Bon Marché Musée Galliera Pascal Dagnan-Bouveret Léon Bonnat Ellan de la Chapelle Émile Friant Marie de Brignole-Sale de Ferrari
  • Följande morgon – onsdag 27. – Jag ville säga för att fortsätta, att det som gör den mognare ålderns stora charme äro just att konstatera det äkta guldet. Om det också käns hårdt att finna så mycket kattguld bland allt det som glimmar, så sätter man så mycket större värde på det gedigna guldet, det som står i årtusenden. Och derför njuter jag miljoner gånger intensivare nu än då af gammal konst och af det verkligt goda i den moderna.

  • I söndags var jag på diplomatmiddag hos Moltkes. Ellan hade icke gifvit något lifstecken och sade sig vara illamående. Sanningen var att hon ej hade ett decolleteradt lif. Der, hos Ms var en ung Wachtmeister (hygglig och bildad som alla Wachtmeistrar) och mycket förtjust i Svenska bilder. – En holländsk baronessa, fru till en sekreterare, utmärkt söt (hon icke sekreteraren). Pasteurs voro der. Gubben som varit så dålig att han ej tagit emot, kan knappt röra sig (han har haft sitt fjerde slaganfall i vinter). De voro mycket nedstämda – saknade Köpenhamn och ansågo sig åsidosatta här vid utrikesministeriet. Han är redacteur vid detta ministerium – d.v.s. det är han som sätter upp alla diplomatiska bref och akter. Han har också förfärligt mycket att göra och är mindre betald än i Khmn.

    Köpenhamn Jean Baptiste Pasteur Louis Pasteur Ellan de la Chapelle Léon Moltke-Hvitfeldt Maria Moltke-Hvitfeldt Jeanne Pasteur Axel Wachtmeister
  • Om måndag kommer grefvinnan Moltke och fru Pasteur hit till ateliern. Ellan tar emot visiter här måndag eftermiddag.

    Ellan de la Chapelle Maria Moltke-Hvitfeldt Jeanne Pasteur
  • Vi äro fortfarande nöjda i pensionen. Pojken vill icke rigtigt komma sig före – han äter ej så mycket som förr.

    Erik Edelfelt
  • Vädret är också odrägligt. Les giboulées de mars – regnskurar, kall blåst, solsken då och då, kallt då det är mulet (i dag 5 grader) varmt 16 17 då solen lyser – rigtigt ett förkylningsväder.

  • Han leker med den lilla snälla flickan, men kan ej tala med henne – Han har läst för henne Sven Dufva på svenska jag tycker just huru mycket det roade denna lilla vackra unga från Martinique! Men i spela loto tillsammans – klippa pappersdockor tillsammans och hon spelar teater för honom (en dockteater) i timtal. Han har fortfarande sin Mlle Fanny 2 timmar om dagen – jag tycker hon läser för mycket med honom. Det är också ett öde att hon så litet kunnat gå ut med honom i detta hundväder.

    Martinique Erik Edelfelt Sven Dufva Loulouze Fanny
  • Ellan är rask och kry och glad. Mycket lycklig att vara i Paris. I går afton gjorde vi en lång excursion i Quartier latin I morgon äro vi på middag hos Chambure

    Paris Quartier Latin Emile de Chambure Ellan de la Chapelle
  • Jag arbetar mycket flitigt på Madonnan den nya – målar Betlehem i bakgrunden i månsken. Hon är klädd i hvitt – . Jag stiger upp kl. 1/2 7 alla dar, tar en afrifning och klär mig tyst för att ej väcka Ellan, går så och dricker kaffe med min son kl. 1/2 8 och 8 är jag på ateliern. Man hinner med så mycket på det viset. Får se huru denna tafla blir. Jag har ett 5 veckors barn som jag målar af.

    Betlehem Erik Edelfelt Maria Ellan de la Chapelle
  • Farväl älskade Mamma

    Alexandra Edelfelt
  • nu en kommission till Annie. Ni har kanske sett ett upprop i tidningarna undertecknadt af Jonas Lie, Sven Lange, Cederström, mig m.fl. för att samla in pengar åt Strindberg som är sjuk och utan pengar. Medföljande bref från Strindberg till Zorn (Annie får derigenom också en autograf) uttrycker Strindbergs anhållan att de pengar som möjligtvis inflyta från Finland tillställas hans barn. Annie kan således ta reda på af Lille om något influtit, tala om saken i skolan med Söderhjelm, Heikel (professorn) Biaudet – menniskor som intressera sig för litteratur, visa brefvet och ställa så till att pengarna verkligen komma de arma barnen till godo. Brefvet har sitt värde såsom ett bevis på att det finnas menskliga tanker i denna förvirrade, sjuka genialiska och originella hjerna. – Almqvist var ju ej heller någon engel, och hvad äro vi ej skyldiga honom? Almqvist och Strindberg äro de mest genialiska författare Sverige ägt i detta sekel Kan man då ej förbarma sig öfver mannen om han än varit nedrig mera af tokighet än af annat. det är min tro.

    Finland Sverige Carl Jonas Love Almqvist August Strindberg Jonas Lie Anders Zorn Axel Lille Gabriel Biaudet Gustaf Cederström Werner Söderhjelm (osäker koppling) Viktor Heikel Sven Lange
  • tusen helsningar från Mammas Atte

    Alexandra Edelfelt
  • *Telefonera till Edvard Stigzelius att jag beställt difteriserum för hans räkning på Institut Pasteur, 10 flaskor.

    Institut Pasteur Edward Stigzelius