Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

barn blommor engelsmän fängelser fotografier framtid gåvor geografi (läroämnen) Gud historia klimat landskap (fysiska helheter) naturen resor väderlek

Glion s. Montreux, den 5 Juli 95
Älskade Mamma,
Nu är det slut med sötebrödsdagarne här,
fyra sötebrödsdagar, efter hvilka vi i morgon
bryta upp, följas åt allesamman till Bern
eller Basel, och skiljas der – Ellan och Kiki
med Sanny fara raka vägen till Köpenhamn, Hangö,
och jag återvänder till Paris. Uttröttad, utpinad
af allehanda för måleriet främmande bestyr
reste jag hit och ångrade alls ej denna lilla
resa. Först och främst var det utmärkt roligt
att träffa Ellan och Kicki så blomstrande och raska
som jag ej sett dem på länge. Kicki dessutom mycket
munter och snäll, modig och mycket mera pojkaktig,
vidare är ju landet herrligt – 3o har jag hvilat
ut här och ser den närmaste framtiden an med
mycket mera mod och energi än förr. – Hvad
här är vackert och lugnt och tyst! Och denna
luft häruppe är som renaste Torilonvatten
och var välbehöflig efter dessa miljonutdunstnin
gar i Paris. Glion ligger uppe på bergsluttnin
gen ofvanom Montreux – det är mycket stor
skilnad på Montreux och detta: under det man
stekes dernere är det så lätt och rent och behagligt
att andas häruppe. Man far upp med en
slags vådlig hiss – som i första ögonblicket
förefaller alldeles hisklig, men som man lätt
vänja sig vid. – I förrgår förde oss Kicki (tänk han
var vägvisare) en skogsväg upp och ned för
alperna till Chillon der vi med honom
besågo allt. Byrons poem (som han hört refereras)
har gjort det största intryck på honom, och

han kan berätta allt möjligt om fången
i Chillon. – Han leker med 2 andra 6 åringar
mycket mindre än han två engelska gossar
som båda heta Willy. – Han känner alla vägar
och stigar och alper här – kan Schweitz geografi
och historia betydligt bättre än jag. – En
pigg och fiffig pojke är det, det är säkert –
– I går voro vi Ellan och jag uppe på alpens
högsta topp, derifrån man ser hela
Berner Oberland med Jungfrau, Finsteraar
horn och andra bekanta. Det hela ser mindre
vidsträckt ut än i Norge, men alperna äro hvassare
argare – för resten mycket lika fotografierna.
Jag kan ändå ej rigtigt med högfjällnaturen.
Menniskan är så ohjelpligt maktlös gentemot
dessa naturens nycker. På hafvet har man
då fartyg åtminstone som bevisa att man
kan komma tillrätta också på detta våta element.
– Och så torrheten och kylan deruppe! Torrt
och kyligt som en akademisk disputation.
Hvem var det som talte om bergsluften
hos Victor Rydberg – ack hvad det var sannt.
Just detsamma fattas hos alperna och hos
R. – något af fuktig vegetation af pulseran-
de lif. – Blommorna deruppe ha feberfärger
och lukta innozensluffs droppar. – Luften
är icke olik marsluften hos oss – bränn-
het åt solsidan och snöfläktar åt norr.
När jag kom ned till andra regioner igen
med träd och buskar, så kände jag mig mera
hemmastadd, om än luften icke var fullt
så akademisk. – Omöjligt att måla, allt
detta; det är också snarare kuriöst än

vackert, ty det saknar proportion, och
menniskan, som dock är den bästa mått-
stocken blir en slags otäck liten insekt
inför all denna geografi utan kärlighet
– Jag hade gått och räknat miste så
att jag trodde det var den 5 Juli i
går – Alla mina Runebergska citaten
voro derför umsonst – i dag, då det
verkligen blef den 5te Juli, har det dugg-
regnat och lac Leman har alls ej
velat slå sitt samma öga opp. Emellertid
är det roligt att det numera icke
är så glödhett i Paris. Kanske denna
sejour, som jag verkligen gör för konstens
skull, ändå blir lättare än jag ibland
föreställt mig. – Gud låte allt gå bra
och slutas väl!
I dag morgse voro vi med Kiki (igen väg-
visare längs en bedårande vacker skogs-
väg nedåt Montraux med vattenfall,
afgrunder, mossklädda väggar o.a. som på
de mest romantiska teckningar.
– Kiki vandrar och springer miltal utan
att bli trött – upp och ned och fram och
tillbaka.
Min olyckliga tveksamhet gör att jag
ännu ej vet om jag följer familjen
till Bern eller Basel – på ett dera
stället hade jag tänkt stanna 12
timmar
med dem
för att sedan fortsätta min
ensliga stig till Paris.
– Här vid Lac Leman har jag mycket mindre
tänkt på Byron, Mme Staël, Jean Jacques

Lamartine m.fl. än på Rosa Kræmer.
Mina tidigaste barndomsintryck från
(eller om) Genfersjön äro från hennes bref
från Clarens och Vevey med Düsterloh
och flickan Stjernstedt, sköld eller eld,
som sade om en ödla: mais ça juque, ça!
Minnesvärda ord som för evigt graverat
sig i mitt minne. – Ja, nog är detta
vackert, men nog tycker jag mera
om hafvet ändå, hafvet med far-
tyg, handel och kommers!
Farväl, älskade Mamma! Ellan och Kicki
komma med helsningar från mig – Kicki
med presenter till Er alla, som han
har köpt i dag – mest humoristiska
fiffigheter. Ni får se och förvånas. –
Med Guds hjelp kommer jag efter om
några veckor. Jag har ju Paris Dagnans,
J. B. Pasteurs, Vallery Radots och Vallgrens
så att jag icke är i sjön. – Dessutom
Sophie Perrot och hennes syster (det är
sannt, jag har glömt att helsa B.
från S. P. som jag träffat 2 gånger. –
Au revoir – Mamma och ni alla
andra ha också varit på resa denna
vecka – det skall bli roligt att få höra
era intryck.
Tusen miljoner hjertliga helsningar till alla
från Mammas egen
Atte.
Åt fru Etter har jag köpet 6 flaskor bromure,
kostade omkr. 27 frcs. – afsände till bn Korff.

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Nu är det slut med sötebrödsdagarne här, fyra sötebrödsdagar, efter hvilka vi i morgon bryta upp, följas åt allesamman till Bern eller Basel, och skiljas der – Ellan och Kiki med Sanny fara raka vägen till Köpenhamn, Hangö, och jag återvänder till Paris.

    Paris Köpenhamn Hangö Basel Bern Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle Sanny
  • Uttröttad, utpinad af allehanda för måleriet främmande bestyr reste jag hit och ångrade alls ej denna lilla resa. Först och främst var det utmärkt roligt att träffa Ellan och Kicki så blomstrande och raska som jag ej sett dem på länge. Kicki dessutom mycket munter och snäll, modig och mycket mera pojkaktig, vidare är ju landet herrligt – 3o har jag hvilat ut här och ser den närmaste framtiden an med mycket mera mod och energi än förr.

    Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • Hvad här är vackert och lugnt och tyst! Och denna luft häruppe är som renaste Torilonvatten och var välbehöflig efter dessa miljonutdunstningar i Paris. Glion ligger uppe på bergsluttningen ofvanom Montreux – det är mycket stor skilnad på Montreux och detta: under det man stekes dernere är det så lätt och rent och behagligt att andas häruppe. Man far upp med en slags vådlig hiss – som i första ögonblicket förefaller alldeles hisklig, men som man lätt vänja sig vid.

    Paris Glion sur Montreux Montreux
  • I förrgår förde oss Kicki (tänk han var vägvisare) en skogsväg upp och ned för alperna till Chillon der vi med honom besågo allt. Byrons poem (som han hört refereras) har gjort det största intryck på honom, och han kan berätta allt möjligt om fången i Chillon.

    Château de Chillon Erik Edelfelt George Gordon Byron
  • Han leker med 2 andra 6 åringar mycket mindre än han två engelska gossar som båda heta Willy. – Han känner alla vägar och stigar och alper här – kan Schweitz geografi och historia betydligt bättre än jag. – En pigg och fiffig pojke är det, det är säkert

    Schweiz Erik Edelfelt Willy Willy
  • I går voro vi Ellan och jag uppe på alpens högsta topp, derifrån man ser hela Berner Oberland med Jungfrau, Finsteraarhorn och andra bekanta. Det hela ser mindre vidsträckt ut än i Norge, men alperna äro hvassare argare – för resten mycket lika fotografierna. Jag kan ändå ej rigtigt med högfjällnaturen. Menniskan är så ohjelpligt maktlös gentemot dessa naturens nycker. På hafvet har man då fartyg åtminstone som bevisa att man kan komma tillrätta också på detta våta element.

    Norge Berner Oberland Jungfrau Finsteraarhorn Ellan de la Chapelle
  • Och så torrheten och kylan deruppe! Torrt och kyligt som en akademisk disputation. Hvem var det som talte om bergsluften hos Victor Rydberg – ack hvad det var sannt. Just detsamma fattas hos alperna och hos R. – något af fuktig vegetation af pulserande lif. – Blommorna deruppe ha feberfärger och lukta innozensluffs droppar. – Luften är icke olik marsluften hos oss – brännhet åt solsidan och snöfläktar åt norr. När jag kom ned till andra regioner igen med träd och buskar, så kände jag mig mera hemmastadd, om än luften icke var fullt så akademisk.

    Viktor Rydberg
  • Omöjligt att måla, allt detta; det är också snarare kuriöst än vackert, ty det saknar proportion, och menniskan, som dock är den bästa måttstocken blir en slags otäck liten insekt inför all denna geografi utan kärlighet

  • Jag hade gått och räknat miste så att jag trodde det var den 5 Juli i går – Alla mina Runebergska citaten voro derför umsonst – i dag, då det verkligen blef den 5te Juli, har det duggregnat och lac Leman har alls ej velat slå sitt samma öga opp.

    Genèvesjön Johan Ludvig Runeberg
  • Emellertid är det roligt att det numera icke är så glödhett i Paris. Kanske denna sejour, som jag verkligen gör för konstens skull, ändå blir lättare än jag ibland föreställt mig. – Gud låte allt gå bra och slutas väl!

    Paris
  • I dag morgse voro vi med Kiki (igen vägvisare längs en bedårande vacker skogsväg nedåt Montraux med vattenfall, afgrunder, mossklädda väggar o.a. som på de mest romantiska teckningar. – Kiki vandrar och springer miltal utan att bli trött – upp och ned och fram och tillbaka.

    Montreux Erik Edelfelt
  • Min olyckliga tveksamhet gör att jag ännu ej vet om jag följer familjen till Bern eller Basel – på ett dera stället hade jag tänkt stanna 12 timmar med dem för att sedan fortsätta min ensliga stig till Paris.

    Paris Basel Bern
  • Här vid Lac Leman har jag mycket mindre tänkt på Byron, Mme Staël, Jean Jacques Lamartine m.fl. än på Rosa Kræmer. Mina tidigaste barndomsintryck från (eller om) Genfersjön äro från hennes bref från Clarens och Vevey med Düsterloh och flickan Skjernstedt, sköld eller eld, som sade om en ödla: mais ça juque, ça! Minnesvärda ord som för evigt graverat sig i mitt minne.

    Genèvesjön Clarens Vevey Jean-Jaques Rousseau Germaine de Staël George Gordon Byron Rosa von Kræmer Düsterloh Stjernstedt
  • Ja, nog är detta vackert, men nog tycker jag mera om hafvet ändå, hafvet med fartyg, handel och kommers!

  • Farväl, älskade Mamma! Ellan och Kicki komma med helsningar från mig – Kicki med presenter till Er alla, som han har köpt i dag – mest humoristiska fiffigheter. Ni får se och förvånas.

    Alexandra Edelfelt Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • Med Guds hjelp kommer jag efter om några veckor. Jag har ju Paris Dagnans, J. B. Pasteurs, Vallery Radots och Vallgrens så att jag icke är i sjön. – Dessutom Sophie Perrot och hennes syster (det är sannt, jag har glömt att helsa B. från S. P. som jag träffat 2 gånger.

    Paris Berta Edelfelt Anne-Marie Dagnan-Bouveret Antoinette Råström Pascal Dagnan-Bouveret Jean Baptiste Pasteur René Vallery-Radot Ville Vallgren Sophie Perrot Perrot Jeanne Pasteur Marie-Louise Vallery-Radot
  • Au revoir – Mamma och ni alla andra ha också varit på resa denna vecka – det skall bli roligt att få höra era intryck. Tusen miljoner hjertliga helsningar till alla från Mammas egen Atte.

    Alexandra Edelfelt
  • Åt fru Etter har jag köpet 6 flaskor bromure, kostade omkr. 27 frcs. – afsände till bn Korff.

    Emilie von Etter Korff