Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

akademier beställningar bildkonstläroinrättningar champagne danser danstillställningar diplomater drycker engelsmän fastlagen franska frukost fylleri geografi (geovetenskaper) inredningar karaktärsdrag kejsare kejsarinnor konstnärer konstutställningar kungligheter maskerader mat middag öl personlighet porträtt ryska ryssar sällskapsliv sjukdom (tillstånd) språk tavlor telegram transportmedel tyskar utseende utställningar

Petersburg
Älskade Mamma,
Ni har naturligtvis följt med de sista dagar-
nes telegramvexling och derigenom sett, i
hvilken "båga" jag varit. Innerligt glad och
tacksam är jag öfver att taflan verkligen af-
sändts. Ännu vet jag ej hvem jag skall tacka
mest. Estlander Nordström eller Er, ty Ni och
Ellan ha väl också gjort Edert till för att
tala för min sak. Kanske hjelpte det att Tolstoj
sjelf telegraferade till Estlander. De goda under-
rättelserna hjelpte bland annat till att jaga
bort min otäcka snufva, som under hela söndagen
plågade mig med föreställningar om influenza
och allt annat ondt. – Efter ett evigt
hängande om dagarna i Akademin – väntande,
skickande, missförstånd, oriktiga lådor – inga
kommissionärer, inga vana arbetare, många onyttiga
ord och många papriosser – hade jag varit
sent ute om qvällarna och slutade med att
passera natten mot söndagen på Akademi-
elevernas bal (adelsklubbens lokal). Det
var rigtigt lustigt att se ett Petersburg som
jag aldrig haft en aning om förut – enklare,
naivare och fullkomligt ryskt. – Studenter och
konstnärer (om man så skall kalla dem som här sysslar
med konst) bildade flertalet – högst få officerare.
Många rätt vackra masker – ehuru ej så eleganta
som på vår sista maskeradbal. Det hela hade ett
vida barnsligare tycke. Dessa små, lurfviga
pojkar, i uniformer som närmast likna våra
postiljoners, med helt små, fula och glada
damer, skuttande i mazurkan lika så ogratiöst
som lifligt – alla glada, vänliga, – och barnsliga
I allmänhet är det ändå vigtigare i Petersburg att tala bra franska än bra ryska,
och jag är glad att vara franska språket någotsånär mägtig.

långt mer än våra studenter. Dekorationerna
utförda af eleverna, voro så smaklösa som
möjligt. De hade lyckats, med mycken möda
alldeles förstöra, adelsklubbens vackra lokal.
I Buffetten var det lifligt men anspråkslöst.
Jag såg bara 1 bordlag med champagne – de
flesta andra åto småpiroger med öl till och
vodka – men ingen enda full person sågs till.
Jag var mycket hedrad sedan på morgon-
kulan – flere af eleverna blefvo förestälda
för mig; med lifliga gester, på bruten franska
(eller jag på än mer bruten ryska) förklarades
ömsesidig sympathi – och alla talte om
den finska konsten såsom något mycket
fint och framom den ryska! Gallén och Järne-
felt kände de till, tack vare Finland i
19 Seklet. Flere hade sitt mina taflor i vesti-
bulen af Akademin, och försäkrade att om
också den stora publiken icke skulle bry sig
om dem "toute la jeunesse sera pour vous" –
Så fick jag sitta i en jury (med Botkin, Benois
Sokolov och bildhuggaren Beklemischeff) för
att ge ut 3 pris åt de vackraste maskerna.
Vi sutto på en estrad och röstade mycket
vigtigt. – Men dagen derpå vara min heshet
och min snufva superlativa. Jag stängde derför
in mig, tog kinin, och var i går bra igen.
I går var jag på middag hos Reuterskölds
der voro bara två tyska damer, Maria Pavlovnas
barndomsvänner, baron Lövenörn, en engelsk
diplomat och en Mr Bork, conservator vid

Eremitaget. Fru R. var bara solsken, mycket
mycket vänlig och glad, och alls ej så der fasligt
mondän. – Hon hade dansat med Kejsaren härom
dagen, och, sedan han talat om Flameng och
hans porträtt sade han med ens: vous connais-
sez Edelfelt, n'est ce pas? – Mais comment donc
Sire, je le connais beaucoup, il a fait mon portrait
etc. etc. Så hade han frågat: n'est ce pas
qu'il a une grande renommée en France? Och
fru Louise hade icke sparat på berömmet. –
Och så förargligt – gick hon på med – att jag inte
hade en aning om att hr Edelfelt skulle
komma, då hade allt ihop så lätt kunnat
arrangeras, och jag hade varit stolt och lycklig
att få vara Er till något slags nytta. Hennes
porträtt som verkligen är bra, kommer
också på utställningen. Den der engelska
diplomaten var en ovanligt kunnig man.
På tal om Sibirien (ang. Nansen)
var han så slängd i geografi, etnografi o.
språk, att det var rigtigt intressant att
höra på. Han skrifver bl.a. ryska i embets-
korrespondens – har mycket att göra med geogra
fiska sällskapet i London – en helt ung
man, mycket engelsk till sitt väsen. –
Med Etters har jag varit bra litet. Ändå till
Söndagen voro de i en sådan tourbillon de
plaisirs – och just på söndagen voro de
på en stor utfärd till Scheremetieffs –
Sigovka. I går bjödo de mig på aftonen
till Mansouroffs, men den Rska bjudningen
förhindrade mig att gå dit. I dag
I går såg jag en samling aqvareller som Wyllie
gjort för Kejsaren. Jag var näml. på frukost
hos Wyllie med Benois – Liphart och hans fru

(en f.d. fransk aktris och skönhet) samt en Wyllies
nièce). Wyllie, som gammal preobrajenski har
en mera mondin position än målarne öfver-
hufvud. Hos Liphart såg jag ett porträtt (stort) af
Kejsaren, som målats utan seancer – rätt
bra. Alla tala om hans vackra uttryck,
alldeles moderns, och ytterst vänliga sätt.
Reutersköld säger att han har en aning att jag
skall måla Kejsarinnan också. Om torsdag komma
die allerhöchsten Herrschaften till utställningen.
Utom fru Runeberg (jag skall dit på middag i afton)
skall jag göra en pastell af Reuterskölds lilla fula
och lifliga flicka (8 år) – en fransk fabriksegare
Mr Charlier har låtit fråga om jag vore
villig att måla hans fru (en spetsig blondin)
– får nu se. I dag kommer Wladimir till ut-
ställningen, hoppas få ut gummorna från
utställningen till dess. – Till Ellan skref
jag att jag var på frukost hos Rjepin. Alla
säga att han icke är mycket att lita på –
säger artigheter – nå det är ju också detsamma.
roligt att vara med en dugtig karl och stor konst-
när i alla fall. – Hos honom talade jag ryska
hela tiden, och han försäkrade att jag talade
atlitschno!!! Han talade så mycket om
L. Tolstoi igen. – I allmänhet tycker man ej om
hans kejsarporträtt. – Jag är glad att maslinitzan
med dess blini, onyttiga isvoschtschiks åkande
trängsel och fylla är öfver – det var rigtigt
farligt att åka de der dagarne. –
Helsa Ellan och säg att jag just nu fick hennes
kort – flickorna också – mera härnäst, nu
måste jag upp på akademin och ställa upp
fru Reutersköld och gummorna – Mammas Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Ni har naturligtvis följt med de sista dagarnes telegramvexling och derigenom sett, i hvilken "båga" jag varit. Innerligt glad och tacksam är jag öfver att taflan verkligen afsändts. Ännu vet jag ej hvem jag skall tacka mest. Estlander Nordström eller Er, ty Ni och Ellan ha väl också gjort Edert till för att tala för min sak. Kanske hjelpte det att Tolstoj sjelf telegraferade till Estlander.

    Carl Gustaf Estlander Ernst Nordström Ivan Ivanovitj Tolstoj Ellan de la Chapelle
  • De goda underrättelserna hjelpte bland annat till att jaga bort min otäcka snufva, som under hela söndagen plågade mig med föreställningar om influenza och allt annat ondt.

  • Efter ett evigt hängande om dagarna i Akademin – väntande, skickande, missförstånd, oriktiga lådor – inga kommissionärer, inga vana arbetare, många onyttiga ord och många papriosser – hade jag varit sent ute om qvällarna och slutade med att passera natten mot söndagen på Akademielevernas bal (adelsklubbens lokal). Det var rigtigt lustigt att se ett Petersburg som jag aldrig haft en aning om förut – enklare, naivare och fullkomligt ryskt. – Studenter och konstnärer (om man så skall kalla dem som här sysslar med konst) bildade flertalet – högst få officerare. Många rätt vackra masker – ehuru ej så eleganta som på vår sista maskeradbal. Det hela hade ett vida barnsligare tycke. Dessa små, lurfviga pojkar, i uniformer som närmast likna våra postiljoners, med helt små, fula och glada damer, skuttande i mazurkan lika så ogratiöst som lifligt – alla glada, vänliga, – och barnsliga långt mer än våra studenter. Dekorationerna utförda af eleverna, voro så smaklösa som möjligt. De hade lyckats, med mycken möda alldeles förstöra, adelsklubbens vackra lokal. I Buffetten var det lifligt men anspråkslöst. Jag såg bara 1 bordlag med champagne – de flesta andra åto småpiroger med öl till och vodka – men ingen enda full person sågs till. Jag var mycket hedrad sedan på morgonkulan – flere af eleverna blefvo förestälda för mig; med lifliga gester, på bruten franska (eller jag på än mer bruten ryska) förklarades ömsesidig sympathi – och alla talte om den finska konsten såsom något mycket fint och framom den ryska! Gallén och Järnefelt kände de till, tack vare Finland i 19 Seklet. Flere hade sitt mina taflor i vestibulen af Akademin, och försäkrade att om också den stora publiken icke skulle bry sig om dem "toute la jeunesse sera pour vous" – Så fick jag sitta i en jury (med Botkin, Benois Sokolov och bildhuggaren Beklemischeff) för att ge ut 3 pris åt de vackraste maskerna. Vi sutto på en estrad och röstade mycket vigtigt.

    Sankt Petersburg Ryska konstakademien Vladimir Alexandrovitj Beklemisjev Albert Benois Michail Botkin Axel Gallén Eero Järnefelt Pjotr Petrovitj Sokolov
  • Men dagen derpå vara min heshet och min snufva superlativa. Jag stängde derför in mig, tog kinin, och var i går bra igen.

  • I går var jag på middag hos Reuterskölds der voro bara två tyska damer, Maria Pavlovnas barndomsvänner, baron Lövenörn, en engelsk diplomat och en Mr Bork, conservator vid Eremitaget.

    Eremitaget Maria Pavlovna Lovisa Reuterskiöld Bork Poul de Løvenørn Lennart Reuterskiöld
  • Fru R. var bara solsken, mycket mycket vänlig och glad, och alls ej så der fasligt mondän. – Hon hade dansat med Kejsaren häromdagen, och, sedan han talat om Flameng och hans porträtt sade han med ens: vous connaissez Edelfelt, n'est ce pas? – Mais comment donc Sire, je le connais beaucoup, il a fait mon portrait etc. etc. Så hade han frågat: n'est ce pas qu'il a une grande renommée en France? Och fru Louise hade icke sparat på berömmet. – Och så förargligt – gick hon på med – att jag inte hade en aning om att hr Edelfelt skulle komma, då hade allt ihop så lätt kunnat arrangeras, och jag hade varit stolt och lycklig att få vara Er till något slags nytta. Hennes porträtt som verkligen är bra, kommer också på utställningen.

    Frankrike Lovisa Reuterskiöld François Flameng Nikolaj II
  • Den der engelska diplomaten var en ovanligt kunnig man. På tal om Sibirien (ang. Nansen) var han så slängd i geografi, etnografi o. språk, att det var rigtigt intressant att höra på. Han skrifver bl.a. ryska i embetskorrespondens – har mycket att göra med geografiska sällskapet i London – en helt ung man, mycket engelsk till sitt väsen.

    London Sibirien Fritjof Nansen
  • Med Etters har jag varit bra litet. Ändå till Söndagen voro de i en sådan tourbillon de plaisirs – och just på söndagen voro de på en stor utfärd till Scheremetieffs – Sigovka. I går bjödo de mig på aftonen till Mansouroffs, men den Rska bjudningen förhindrade mig att gå dit.

    Sigovka Emilie von Etter Elena Sjeremeteva (osäker koppling) Lovisa Reuterskiöld Nikolaj Mansurov (osäker koppling) Lennart Reuterskiöld Vladimir Sjeremetev (osäker koppling) Alexander Sjeremetev (osäker koppling)
  • I går såg jag en samling aqvareller som Wyllie gjort för Kejsaren. Jag var näml. på frukost hos Wyllie med Benois – Liphart och hans fru (en f.d. fransk aktris och skönhet) samt en Wyllies nièce). Wyllie, som gammal preobrajenski har en mera mondin position än målarne öfverhufvud. Hos Liphart såg jag ett porträtt (stort) af Kejsaren, som målats utan seancer – rätt bra.

    Albert Benois Ernst Friedrich von Liphart Louise von Liphart Nikolaj II Wyllie
  • Alla tala om hans vackra uttryck, alldeles moderns, och ytterst vänliga sätt. Reutersköld säger att han har en aning att jag skall måla Kejsarinnan också. Om torsdag komma die allerhöchsten Herrschaften till utställningen.

    Maria Fjodorovna Alexandra Fjodorovna Nikolaj II Lennart Reuterskiöld
  • Utom fru Runeberg (jag skall dit på middag i afton) skall jag göra en pastell af Reuterskölds lilla fula och lifliga flicka (8 år) – en fransk fabriksegare Mr Charlier har låtit fråga om jag vore villig att måla hans fru (en spetsig blondin) – får nu se.

    Naëma Runeberg Louise Reuterskiöld Lovisa Reuterskiöld Charlier Charlier Lennart Reuterskiöld
  • I dag kommer Wladimir till utställningen, hoppas få ut gummorna från utställningen till dess.

    Vladimir Alexandrovitj
  • Till Ellan skref jag att jag var på frukost hos Rjepin. Alla säga att han icke är mycket att lita på – säger artigheter – nå det är ju också detsamma. roligt att vara med en dugtig karl och stor konstnär i alla fall. – Hos honom talade jag ryska hela tiden, och han försäkrade att jag talade atlitschno!!! Han talade så mycket om L. Tolstoi igen. – I allmänhet tycker man ej om hans kejsarporträtt.

    Lev Tolstoj Nikolaj II Ilja Repin Ellan de la Chapelle
  • Jag är glad att maslinitzan med dess blini, onyttiga isvoschtschiks åkande trängsel och fylla är öfver – det var rigtigt farligt att åka de der dagarne.

  • Helsa Ellan och säg att jag just nu fick hennes kort – flickorna också – mera härnäst, nu måste jag upp på akademin och ställa upp fru Reutersköld och gummorna – Mammas Atte

    Ryska konstakademien Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Lovisa Reuterskiöld Alexandra Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • *I allmänhet är det ändå vigtigare i Petersburg att tala bra franska än bra ryska, och jag är glad att vara franska språket någotsånär mägtig.