Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adel äktenskap ateljéer beställningar brev danstillställningar döden inredningar kröningar middag personlighet porträtt sällskapsliv sjukdom (tillstånd) skvaller utseende

Petersburg fredag
[med blyerts: 1896]
Älskade Mamma,
Just nu fick jag Mammas kära, glada bref –
Att jag verkligen skall vara ett sådant nöt att
jag lemnat Mamma utan bref 12–13 dagar!
Nej, det skall då inte ske mera. Just för
att man är så nära hvarandra slarfvar man
med korrespondensen. I går passade jag på och
gaf fru Runeberg lof, för att i dag, här i
ateliern börja med lilla Reuterskiöld – De gingo
just nu härifrån. En sådan triumf som
denna första seance har jag ej haft på länge.
Pappa Excellensen och Mamma Louise jublade
och bad mig att ändtligen inte förstöra lik-
heter och uttrycket. – Mitt första utkast
blef verkligen mycket likt och fick detta
späda, lifliga fogelungsaktiga och ej ograciösa,
som flickan har. Fru R. sade att det var så
underligt och roligt att vara i min atelier
igen, precis som för 14 år sedan, att se

mig måla och tala om gamla tider. Jag har
hyrt 2 fåtöljer, 6 vienerstolar och
vid bord för 4 rubel i veckan. Rs
bådo att i morgon få komma med en
annan prinsessa Wassiltschikoff, som
också lär vara mycket lierad med Kejsarn.
Hon lär tycka att jag måste måla
Kejsarinnan också efter jag lyckats så
bra med kejsarn. – Hvad som gör att
Reuterskiölds äro så förtjusta är det att
de förstå sig på måleri och också njuta
af färgerna, teckningen, karaktären o.d. –
då hos de flesta andra det är bara
bekymmer om en nätt likhet och hvad
alla bekanta ska' säga. – Jag är säker på
att det bara är det
senare
som gör att Naëma
Runeberg krånglat med kostymen. –
Hon vill ej att man skall säga att hon –
låtit "ta åf sig" i peignoir – det

tillstod hon i går. – Nå, strunt, porträttet
är nu så godt som färdigt. Fortare skulle
det ha gått här i ateliern, det är säkert.
Snäll och hjertinnerligt god tror jag hon är
– men besynnerligt är det med detta lifliga
intressen för kurtis, förlofningar, giftermål –
ja giftermål framförallt! Och att sitta
här i Pburg, som ju ändå är en stor stad,
och intressera sig för om den och den
häradshöfdingen derhemma verkligen tänker
göra allvar af sitt flammeri för den och
den – och allt verldens sqvaller i den vägen –
det är ofantligt!!
Stackars Pauline Ahlberg som vandrat hädan.
Det var ju ändå det lyckligaste för henne,
då hon till råga på sin gräsliga olycka
ännu kände sig så förtviflad dag och natt.
Stackars andligt och kroppsligt oharmoniskt
utvecklade barn-gammal menniska, som

aldrig varit ung, alltid grubblat och alltid
missförstått lifvet. En lycka var att hon
aldrig fått veta att Kronberg var omgift –
det skulle ha gjort henne ännu olyckli-
gare. – Jag hoppas fru Karamsin kommer sig.
hon är ju så rask!
I går afton var jag på middag hos Etters
med Paul Paulowitsch och Sofia Andreevna.
Efter middagen fick gubben P.P. ett qväfnings
skof som såg obehagligt ut, men som
med Lilys och gossarnes droppar och hjelp
gick öfver. Sofia Andreevna var mycket
humoristisk då hon berättade om fru Manzeys
oro då hon skulle förklä Baby och Mima
samt Mima Spetschinsky på ett sällskapspekta
kel hos Schouvaloffs. Hvar gång Mima
eller Baby talade med någon ungherre
som de dansat med tog hon på sig den
olyckligaste min och ville gå och förhindra
samspråket såsom varande för långt och

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll