Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adel äktenskap beställningar bibliotek borgerlighet brev elektricitet finländare förryskningspolitik generalguvernörer illustration judar julklappar kläder konstutställningar kultur kungligheter kvinnor kvinnorörelser middag ministrar nationalism norrmän personlighet politik porträtt post professorer reseberättelser rokoko sällskapsliv samhällsklasser sjukdom (tillstånd) spiritism svenskar temperatur teosofer utseende utställningar väderlek vinter

Stockholm, söndagen d. 29 nov. 1896
Tack, älskade Mamma för brefvet. Det låter som om
Mamma ej fått något bref från mig – jag har dock skrifvit ut-
förligt. Hvarför skrifver Ellan inte? Då man är
inskränkt till post 1 gång i veckan så går man
naturligtvis och väntar på denna ena postdag med
en viss spänning och känner sig besviken då man
ingenting får. – Sedan senaste söndag har jag haft en
grundlig snufva, som nu är så godt som öfverstånden –
Det har derför gått långsammare med arbetet
isynnerhet som mörkret var förskräckligt ända till
i går, då snö föll och termometern ändtligen gick
under fryspunkten, om än obetydligt. Om jag är da-
gens hjelte, som Mamma säger, vet jag inte, men
nog är jag bortbjuden hvarenda dag. Det börjar bli ganska
ansträngande att tala vackert och representativt
med ständigt nya menniskor – ty små middagar finnes
ej här. Hos Snoilskys t.ex. i torsdags – ja der
voro Nordenskiöld, en minister med fru, två norska damer,
herrskapet Bolins m.fl. – Jag mins att Mamma en dag
i somras kriticerade de sociala pligterna såsom
förhindrande ett intelligent och intimt sällskaps-
lif. Jag är alldeles af samma mening – men det
E. Leuhusen med fru voro här på visit – jag var dock ej hemma.

ser ut som om dessa klubbningsbjudningar vore
alldeles hörande till litet större städer och alldeles
oundgängliga. Då man engång varit bjuden till folk
och får lof att bjuda dem igen, tar man hellre
flere på en gång, ty det är fördelaktigare både
för värdskapet och ekonomin. Jag har ej varit
på en middag (utom hos prins Eugen) der ej någon
"klubbad" björn varit med. I går var jag hos Karl
Langensköld. (Under förra hälften af veckan afsade
jag mig bjudningar). Hans fru är ju mycket söt
– utaf den der sötheten som måste slå an på äldre
tanter, – temmeligen Lavoniusk – med litet fula
miner kring munnen, – obetydlig. Hon är så äldre
tant som möjligt – en äldre Helsingfors kaserntorgs
Geheimerådinnatant till ändå. Vänlig och fryntlig
som gamla äro – Hvad ålder beträffar tror jag
den tanten kunde vara Mammas farmor, tryggt.
– Så voro der herrskapet D'Orchimont, Osbahr
fru Lavonius Linder Ekman, mycket silmänkääntä-
jä och tandvisande, Rudolf Elving och Bolins
Jag fick intrycket af att finnarne voro en
synnerligen
affekterad nation. Fru Bolin har jag

ej känt förr. Jag hade alltid trott att hon var
litet mindre enfaldig. Yngre blir hon år från
år – fjorton år tror jag visst att jag var i
går – med bäcksvart färgadt hår och illa
målad i ansigtet – sprittande, skälmsk, isupan-
de, applåderande hvarje ord jag sade såsom en
Voltairisk qvickhet. – Hon smickrade dessutom
fru Ekman för hennes underbara, härrliga (m fl
adjektiver) ögon, Alba för hennes underbara
härrliga m m ögon också – vi sutto der,
verldens qvickaste karlar och skönaste qvin-
nor till bords – Matildchen, was willst du noch
mehr? – Häromdagen var det en fest för Lever-
tin, med hela det Stockholm, högskolans och det
"literära venstras". Heidenstam var der, Birger Mör-
ner (en snäll entusiastisk yngling, T.stjernas vän och
beskyddare) Alkman, hela Ord och Bild. Det var ganska
roligt der. Litet mycket ömsesidig beundran.
Jag tyckte man litet intensivt konjugerade: Jag är
ett snille, du är ett snille, han är ett snille, vi äro
snillen, i ären snillen, de äro snillen. F. N. Wrangel,
Bertas vän, var der också. Hans fru och en
friherrinna Åkerhjelm (åtminstone född så) voro de intelli

gentaste damerna. Med dem aktade Hanna Palme sig
att ge sig ut på det hala – nej hon åker alltid
pas de deux med någon herre i en vrå. Hon
ser så trött ut, stackarn. Jag har dock alltid sympathier
för henne, likasom hon bestämdt har för oss. –
En ung grefve Ehrensvärd var der – jag talade
med honom mycket om våra Aug. Ehs tecknin
gar. Han var mycket intresserad, upplyste mig om
ett och hvarje bl.a. om att A.E. på 1740 talet haft
en död född dotter, som ej finnes upptagen i ättartaflor-
na.
Ni mins hans grafskrift öfver henne
– Jag sökte upp Wieselgren dagen derpå, fick
af honom och Snoilsky en massa upplysningar, och
såg på bibl. både teckninger och handskrifter af
A.E. – Jag blir alltmera öfvertygad om att
vara teckningar verkligen äro af honom,
Aug. Ehrensvärd, och således en utomordentlig
raritet. – på bibl. förvaras en handskrifven
och illustrerad reseberättelse från Finland, tillegnad
lille kronprinsen Gustaf (d. III). Der finnas mycket
intressanta teckningar af Pellinge sund, Billnäs
bruk, "Kjältis" baracker, Fredrikshamn och Viborg
Sörnäs vid Hfors, Brändå m.m. – på titel
bladet ett rococoornament der det

står inuti:
Meidän pienen prinsin
Giöstan
Muisto.
– slut vignett också med finsk inskription.
Nu dricka vi vår lille prins Göstas skål!
Berättelsen hållen i barnslig stil, om gummor
och gubbar, soldater och fiskare som sade det och
det. – Den boken skulle Annie gerna
vilja ha, tror jag? – Snoilsky håller på att
skaffa åt Annie ett originalbref på 4
sidor af H. Ch. Nordenflycht. Han skulle i dag
ge mig underrättelse derom. Som jag ej vet
om mina bref kommit fram (Ni nämner
aldrig ett ord om dem) vet jag ju ej eller
om Annie vet att Snoilsky skänkt henne
ett bref af Gustaf III. I biblioteket skall man
se Snoilsky – Han lefver upp der och berättar,
berättar. Likaså Wieselgren, med hvilken jag varit
då och då. Hos dessa äldre finner jag så mycket intresse
för det gamla Finland och Sverige, som jag saknar hos de yngre.
– Levertin, för att återkomma till honom, är ju en
ypperlig literaturhistoriker och skald – men i det
dagliga litet för mycket salvelsefull jude.
På festen för honom voro hans närmaste – De voro
Med Elving som reser i dag skickar jag ett litet paket från faster Hermanine – julklappen.

då typiska – rigtiga narinkoffar. – Med skägg in
i ögonen, näsan och öronen. – Med Heidenstam
blef det ej så mycket pratadt.
han var omhändertagen af frun-
timren och bevakad af sin fru,
samt för mycket tidigt hem.
– Alla dessa literära venstre
tala om bara nya böcker,
Obstfelder och Geijerstams sista – och bilda
i allmänhet "la petite église" Derigenom begå
de samma fel som de flesta artister i vår tid,
det näml. att en del fakturfrågor bli hufvud-
sak (det centrala, som det nu heter i svensk literär
stil) och man så mycket som möjligt blir främ-
mande för publiken som står utom den lilla
frimurarlogen. – Det är visst sannt att
publiken här är oändligt materialistisk,
moralisk och sofvande – (den som sofver syndar
icke, derför äro de moraliska), och i detta
fall underlägsen Helsingfors publik.
Tack vare, evig tack vara universitetet
hos oss och vår hotade nationella tillvaro
samt de större vyer vi ändå ha genom
att ha Ryssland inpå oss! – Jag tycker t.ex.
att vi mera intresserar oss för Europa
hos oss och i allmänhet äro mera
konstnärliga och
liberala.
Pappa
L.
"Konsthandlare.

Jag trodde prins Eugen skulle kunna
om
vända om
detta samhälle. – Jo resultatet är att sam-
hället med ett öfverlägset brackleende
rycker på axlarna åt "röde prinsen". – Det
är nämligen i grunden en skam här att
skrifva, måla och allt det der, att
inte vara reaktionär och konservativ och
moralisk (då det gäller att strängt bedöma andra
och himla sig öfver att man icke är som denne
syndaren). Nu är prins Eugen ytterst moralisk
en ädel menniska, en begåfvad målare –
men han umgås med publikaner och syndare
och han älskar verkligen konst och poesi, och
det är ett fel för en prins. Sager sade ur-
säktande att han,
prinsen
ändå fått 2 andra
pris i hinderridt vid regementet – annars vore
han ju också omöjlig – icke sannt?
Fru Sagers porträtt är långt framskridet (i
pastell) – Leffler har fått torka denna
vecka. – Hos Cederschiölds tecknade jag en
afton vid elektriskt ljus. Tänk också hon
som ju är en inteligent qvinna, (teosof och
ifrarinna för qvinnorörelse och allt i tur sedan
Jägerianism, spiritism – o.s.v.) hon som alltid
så långt jag mins varit klädd i svart – hon
eller hennes man, vill ha ett dekolleteradt por-
trätt i rosa eller paillogult siden!!

Och om de visste huru fula dessa balkläder kom-
ma att ta sig ut om 20 år!
Det var ju en faslig sorg på parnassen
för Ainas giftermål. A-ï-a som strängat
sin lyra för att tolka musernas sorg!
Jag hoppas att flickorna få roligt om
tisdag. Då äter jag middag hos professor
Curman med Gunnar Wennerberg, fadren,
Snoilskys, Wieselgren och fru Eva Nansen. –
– Nå hvem blir generalguvernör! Bolin
tog mig i en vrå och hviskade med handen
för munnen att det blir Ignatieff. –
Tag upp Sparre i telefon och säg att
våra finska konstnärers patriotism och
skamkänsla måste väckas, så att de
till Stockholm
endast
skicka saker som kunna hedra
vårt land. – Gallén får ej krångla nu. Denna
gång gäller det verkligen Finlands ära.
Från Frankrike komma Puvis, Dagnan, Cazin
Besnard, Bonnat, från Tyskland Menzel,
Lenbach, Max Klinger, Uhde – och så komma
vi med fröken Danielson, Woldemar T. och
Ahlstedt – Jag är mycket rädd för irreparabel
skandal!! – Säg Sparre att jag på allt
ser att denna utställning blir mycket bättre
än jag tänkt mig den, och att han skall
öfvertala, pina be eller befalla de andra
att göra mästerverk! – farväl allihopa, tusen
helsningar från Mammas Atte.

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Tack, älskade Mamma för brefvet. Det låter som om Mamma ej fått något bref från mig – jag har dock skrifvit utförligt. Hvarför skrifver Ellan inte? Då man är inskränkt till post 1 gång i veckan så går man naturligtvis och väntar på denna ena postdag med en viss spänning och känner sig besviken då man ingenting får.

    Alexandra Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • Sedan senaste söndag har jag haft en grundlig snufva, som nu är så godt som öfverstånden – Det har derför gått långsammare med arbetet isynnerhet som mörkret var förskräckligt ända till i går, då snö föll och termometern ändtligen gick under fryspunkten, om än obetydligt.

  • Om jag är dagens hjelte, som Mamma säger, vet jag inte, men nog är jag bortbjuden hvarenda dag. Det börjar bli ganska ansträngande att tala vackert och representativt med ständigt nya menniskor – ty små middagar finnes ej här. Hos Snoilskys t.ex. i torsdags – ja der voro Nordenskiöld, en minister med fru, två norska damer, herrskapet Bolins m.fl. – Jag mins att Mamma en dag i somras kriticerade de sociala pligterna såsom förhindrande ett intelligent och intimt sällskapslif. Jag är alldeles af samma mening – men det ser ut som om dessa klubbningsbjudningar vore alldeles hörande till litet större städer och alldeles oundgängliga. Då man engång varit bjuden till folk och får lof att bjuda dem igen, tar man hellre flere på en gång, ty det är fördelaktigare både för värdskapet och ekonomin. Jag har ej varit på en middag (utom hos prins Eugen) der ej någon "klubbad" björn varit med.

    Carl Snoilsky Alexandra Edelfelt Eugen Adolf Erik Nordenskiöld Wilhelm Bolin Matilda Bolin
  • I går var jag hos Karl Langensköld. (Under förra hälften af veckan afsade jag mig bjudningar). Hans fru är ju mycket söt – utaf den der sötheten som måste slå an på äldre tanter, – temmeligen Lavoniusk – med litet fula miner kring munnen, – obetydlig. Hon är så äldre tant som möjligt – en äldre Helsingfors kaserntorgsGeheimerådinnatant till ändå. Vänlig och fryntlig som gamla äro – Hvad ålder beträffar tror jag den tanten kunde vara Mammas farmor, tryggt. – Så voro der herrskapet D'Orchimont, Osbahr fru Lavonius Linder Ekman, mycket silmänkääntäjä och tandvisande, Rudolf Elving och Bolins Jag fick intrycket af att finnarne voro en synnerligen affekterad nation. Fru Bolin har jag ej känt förr. Jag hade alltid trott att hon var litet mindre enfaldig. Yngre blir hon år från år – fjorton år tror jag visst att jag var i går – med bäcksvart färgadt hår och illa målad i ansigtet – sprittande, skälmsk, isupande, applåderande hvarje ord jag sade såsom en Voltairisk qvickhet. – Hon smickrade dessutom fru Ekman för hennes underbara, härrliga (m fl adjektiver) ögon, Alba för hennes underbara härrliga m m ögon också – vi sutto der, verldens qvickaste karlar och skönaste qvinnor till bords – Matildchen, was willst du noch mehr?

    Helsingfors Kaserntorget Voltaire Alexandra Edelfelt Wilhelm Bolin Rudolf Elving Carl Langenskiöld Maria Ekman Carl Anton Ossbahr Matilda Bolin Alba Langenskiöld Ferdinand d'Orchimont Emma Sofia d'Orchimont
  • Häromdagen var det en fest för Levertin, med hela det Stockholm, högskolans och det "literära venstras". Heidenstam var der, Birger Mörner (en snäll entusiastisk yngling, T.stjernas vän och beskyddare) Alkman, hela Ord och Bild. Det var ganska roligt der. Litet mycket ömsesidig beundran. Jag tyckte man litet intensivt konjugerade: Jag är ett snille, du är ett snille, han är ett snille, vi äro snillen, i ären snillen, de äro snillen. F. N. Wrangel, Bertas vän, var der också. Hans fru och en friherrinna Åkerhjelm (åtminstone född så) voro de intelligentaste damerna. Med dem aktade Hanna Palme sig att ge sig ut på det hala – nej hon åker alltid pas de deux med någon herre i en vrå. Hon ser så trött ut, stackarn. Jag har dock alltid sympathier för henne, likasom hon bestämdt har för oss.

    Stockholm Karl August Tavaststjerna Berta Edelfelt Hanna von Born Verner von Heidenstam Tekla Wrangel (osäker koppling) Carl Wrangel (osäker koppling) Oscar Levertin Birger Mörner Edvard Alkman Åkerhielm
  • En ung grefve Ehrensvärd var der – jag talade med honom mycket om våra Aug. Ehs teckningar. Han var mycket intresserad, upplyste mig om ett och hvarje bl.a. om att A.E. på 1740 talet haft en död född dotter, som ej finnes upptagen i ättartaflorna. Ni mins hans grafskrift öfver henne

    Augustin Ehrensvärd Albert Ehrensvärd (osäker koppling) Ehrensvärd
  • Jag sökte upp Wieselgren dagen derpå, fick af honom och Snoilsky en massa upplysningar, och såg på bibl. både teckninger och handskrifter af A.E. – Jag blir alltmera öfvertygad om att vara teckningar verkligen äro af honom, Aug. Ehrensvärd, och således en utomordentlig raritet.

    Kungliga biblioteket Carl Snoilsky Augustin Ehrensvärd Harald Wieselgren
  • på bibl. förvaras en handskrifven och illustrerad reseberättelse från Finland, tillegnad lille kronprinsen Gustaf (d. III). Der finnas mycket intressanta teckningar af Pellinge sund, Billnäs bruk, "Kjältis" baracker, Fredrikshamn och Viborg Sörnäs vid Hfors, Brändå m.m. – på titelbladet ett rococoornament der det står inuti: Meidän pienen prinsin Giöstan Muisto. – slut vignett också med finsk inskription. Nu dricka vi vår lille prins Göstas skål! Berättelsen hållen i barnslig stil, om gummor och gubbar, soldater och fiskare som sade det och det. – Den boken skulle Annie gerna vilja ha, tror jag?

    Viborg Helsingfors Finland Sörnäs Fredrikshamn Pellinge Kungliga biblioteket Billnäs Bruk Alexandra Edelfelt Gustav III
  • Snoilsky håller på att skaffa åt Annie ett originalbref på 4 sidor af H. Ch. Nordenflycht. Han skulle i dag ge mig underrättelse derom. Som jag ej vet om mina bref kommit fram (Ni nämner aldrig ett ord om dem) vet jag ju ej eller om Annie vet att Snoilsky skänkt henne ett bref af Gustaf III.

    Carl Snoilsky Alexandra Edelfelt Gustav III Hedvig Charlotta Nordenflycht
  • I biblioteket skall man se Snoilsky – Han lefver upp der och berättar, berättar. Likaså Wieselgren, med hvilken jag varit då och då. Hos dessa äldre finner jag så mycket intresse för det gamla Finland och Sverige, som jag saknar hos de yngre.

    Finland Sverige Kungliga biblioteket Carl Snoilsky Harald Wieselgren
  • Illustration: pappa L. konsthandlare. Levertin, för att återkomma till honom, är ju en ypperlig literaturhistoriker och skald – men i det dagliga litet för mycket salvelsefull jude. På festen för honom voro hans närmaste – De voro då typiska – rigtiga narinkoffar. – Med skägg in i ögonen, näsan och öronen.

    Oscar Levertin Wilhelm Philip Levertin
  • Med Heidenstam blef det ej så mycket pratadt. han var omhändertagen af fruntimren och bevakad af sin fru, samt för mycket tidigt hem.

    Verner von Heidenstam Olga von Heidenstam
  • Alla dessa literära venstre tala om bara nya böcker, Obstfelder och Geijerstams sista – och bilda i allmänhet "la petite église" Derigenom begå de samma fel som de flesta artister i vår tid, det näml. att en del fakturfrågor bli hufvudsak (det centrala, som det nu heter i svensk literär stil) och man så mycket som möjligt blir främmande för publiken som står utom den lilla frimurarlogen. – Det är visst sannt att publiken här är oändligt materialistisk, moralisk och sofvande – (den som sofver syndar icke, derför äro de moraliska), och i detta fall underlägsen Helsingfors publik. Tack vare, evig tack vara universitetet hos oss och vår hotade nationella tillvaro samt de större vyer vi ändå ha genom att ha Ryssland inpå oss! – Jag tycker t.ex. att vi mera intresserar oss för Europa hos oss och i allmänhet äro mera konstnärliga och liberala. Jag trodde prins Eugen skulle kunna omvända detta samhälle. – Jo resultatet är att samhället med ett öfverlägset brackleende rycker på axlarna åt "röde prinsen". – Det är nämligen i grunden en skam här att skrifva, måla och allt det der, att inte vara reaktionär och konservativ och moralisk (då det gäller att strängt bedöma andra och himla sig öfver att man icke är som denne syndaren). Nu är prins Eugen ytterst moralisk en ädel menniska, en begåfvad målare – men han umgås med publikaner och syndare och han älskar verkligen konst och poesi, och det är ett fel för en prins. Sager sade ursäktande att han, prinsen ändå fått 2 andra pris i hinderridt vid regementet – annars vore han ju också omöjlig – icke sannt?

    Helsingfors Ryssland Europa Eugen Gustaf af Geijerstam Edvard Sager Sigbjørn Obstfelder
  • Fru Sagers porträtt är långt framskridet (i pastell) – Leffler har fått torka denna vecka.

    Gustaf Mittag-Leffler Ida Sager
  • Hos Cederschiölds tecknade jag en afton vid elektriskt ljus. Tänk också hon som ju är en inteligent qvinna, (teosof och ifrarinna för qvinnorörelse och allt i tur sedan Jägerianism, spiritism – o.s.v.) hon som alltid så långt jag mins varit klädd i svart – hon eller hennes man, vill ha ett dekolleteradt porträtt i rosa eller paillogult siden!! Och om de visste huru fula dessa balkläder komma att ta sig ut om 20 år!

    Amelie Cederschiöld Henrik Cederschiöld Gustav Jäger
  • Det var ju en faslig sorg på parnassen för Ainas giftermål. A-ï-a som strängat sin lyra för att tolka musernas sorg!

    Adelaïde Ehrnrooth Aina Ehrnrooth
  • Jag hoppas att flickorna få roligt om tisdag. Då äter jag middag hos professor Curman med Gunnar Wennerberg, fadren, Snoilskys, Wieselgren och fru Eva Nansen.

    Carl Snoilsky Gunnar Wennerberg Carl Curman Harald Wieselgren Ebba Snoilsky Eva Nansen
  • Nå hvem blir generalguvernör! Bolin tog mig i en vrå och hviskade med handen för munnen att det blir Ignatieff.

    Wilhelm Bolin Nikolaj Ignatiev
  • Tag upp Sparre i telefon och säg att våra finska konstnärers patriotism och skamkänsla måste väckas, så att de till Stockholm endast skicka saker som kunna hedra vårt land. – Gallén får ej krångla nu. Denna gång gäller det verkligen Finlands ära. Från Frankrike komma Puvis, Dagnan, Cazin Besnard, Bonnat, från Tyskland Mengel, Lenbach, Max Klinger, Uhde – och så komma vi med fröken Danielson, Woldemar T. och Ahlstedt – Jag är mycket rädd för irreparabel skandal!! – Säg Sparre att jag på allt ser att denna utställning blir mycket bättre än jag tänkt mig den, och att han skall öfvertala, pina be eller befalla de andra att göra mästerverk!

    Frankrike Finland Stockholm Tyskland Pascal Dagnan-Bouveret Axel Gallén Franz von Lenbach Louis Sparre Léon Bonnat Fredrik Ahlstedt Adolph Menzel Jean Charles Cazin Pierre Puvis de Chavannes Albert Besnard Woldemar Toppelius Fritz von Uhde Elin Danielson-Gambogi Max Klinger
  • farväl allihopa, tusen helsningar från Mammas Atte.

    Alexandra Edelfelt
  • *E. Leuhusen med fru voro här på visit – jag var dock ej hemma.

    Edvard Leuhusen Elisabeth Leuhusen
  • *Med Elving som reser i dag skickar jag ett litet paket från faster Hermanine – julklappen.

    Hermania Edelfelt Rudolf Elving