Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

akademier arkitekter ateljéer begravning besök beställningar brev bröllop döden drottningar ekonomi elektricitet engelskhet filologi finländare finska förlovning förmögenhet grekiska hebreiska illustration inredningar julklappar jurymedlemmar karaktärsdrag kläder konstnärer konstnärskap konstutställningar kungar kungligheter kyrkor latin medaljer middag militärer (personer) porträtt rättsfall renässansen sällskapsliv sångare sjukdom (tillstånd) skulptörer slott språk städer studenter supé svenskar teater telefoner telegram tidskrifter tjänstefolk uniformer uppfinningar utseende utställningar

Stockholm måndag 16 nov. 96
Älskade Mamma, Sällan har jag så intensivt längtat efter bref
som nu, och sällan har jag blifvit gladare än då jag fick Mammas
goda, glada och långa bref i dag morgse. Utom den massa
roliga nyheter det innehöll, fick jag nu reda på att Ni
alla mådde bra och Kicki med. Enehjelms sabel och epåletter
lofvade vaktmästar Nyström på Ateneum bestyra om. Jag hoppas
han icke fört dessa persedlar till någon annan. – Jag funde-
rar så jag kan gå åt på mitt telegram till Paul Etter. Hvad
skall jag säga. Kommer troligen, eller kanske – det är ju ej
det de vilja veta – Det ungefärliga priset har jag sagt Paul
angående andra
större
porträtt 2000 rubel, och detta tyckes
skrämma sådana som Scheremtjeffs, som ju äro miljonärer.
Hvad skall jag då säga? Irai Varsovie nouvel an priez
Schouvaloff faire conditions – är det bra? Nu inser jag ju att
jag ej kan måla honom efter naturen – dertill är han visst för sjuk.
Det är således ingen konstnärlig ära att vinna dermed. Å andra sidan
är Gubben Schuvaloff en bekantskap att göra. Ledsen är jag att
Gyldén dog. Jag borde ha skyndat mig litet mera, då jag
visste att han var skral – men jag kan ju ej skynda mig
mera än jag gör. – Jag har grubblat på detta svar hela
eftermiddagen och afsagt mig en middagsbjudning
till herrskapet Sager, pretexterat migraine, (som dock
är en halfsanning) och bara funderat – utan resultat.

C. Mannerheims och Aina Ehrnrooths förlofning förvånade
mig betydligt – jag trodde att han icke skulle ha allvar med
sitt slående. Att hon och alla andra i slägten äro
nöjda kan jag nog förstå. Men allt hennes sångstudium
de 55,000 markerna och hennes röst, de äro då bortkastade.
Märkvärdigt är ändå att han verkligen fastnade. Hvad
säga Sparres? Hvilka vägar har hon kommit hem? Skall
hon aldrig mera ge konserter heller? Nog är det ändå
klent beställt med den konstnärligheten. – Här
börjar allting reda sig för mig. Leffler är långt hunnen
redan. Jag har målat upp hela duken och börjat
utföra hufvudet. Fru Sager, född Fock, tecknade jag
upp i dag och det blef genast mycket likt
De vilja att jag skall göra det i pastell, ty
hon ser mycket Louis XV ut, med sin långa
hals och lilla fogelansigte. Så fördes jag upp
i dag till hans mor, gamla fru Sager, 82
år, med bön att åtminstone göra några croquis'er
efter Gumman och sedan utföra det i stort.
Hon var
en
mycket en artig och vänlig gumma –
Jag skall någon stund försöka göra det begärda.
De äro ytterst förekommande och artiga, alla

der, och det att de fått vänta i 4 år gör dem ännu
mera pickhågade att få sina porträtter. Om jag
också gjort många dumheter i praktisk mening, så har
å andra sidan allt ändå länkat sig skäligen bra för mig.
Så har jag t.ex. ingenting förlorat med att skjuta upp det
här. Sagers, (Jönköpingslandstickorna) se ut att vara
mycket rika. De ha en lyx i möbler och betjening
som man sällan ser här – för resten särdeles vänliga –
litet engelskt snobbig lawntennis, ridt, drawing
Room hos drottningen
Victoria
, personalkännedom i England).
– Leffler är också mycket förekommande, och hvilka
som äro det i högsta grad äro Rosen och
Nordenfalk
Loo-
ström som låta mig förfoga öfver akademin's
lokaler som jag vill, ha egna nycklar o.s.v., jag
är en ryslig matador. Den nybyggda akademin
är mycket vacker, ljus, snygg*) – ehuru jag tycker
att ateliererna der äro litet för små. Rosen
tar emot som en suverän med ej obetydlig
pose. Livréklädd betjent i strumpor och skor
som tar emot ens kort – så föres man i
ett väntrum, der det satt en hop folk
och väntade. – men jag fördes in först – och
*) det är annat än det smutshålet akademin i Pburg, full med
kök och musjikar i korridorerna!

der sitter då den lille grefve Georges v. Rosen i all
sin herrlighet i ett litet utsökt möbleradt
Gustavianskt kabinett med byster af Tessin,
Sergel o.a. gobeliner och vaser – un luxe riche
mais sévère. Jag påminte honom om att han
kategoriskt rådde mig, 1872 på hösten, att
slå mig på måleri, och han sade också att
han med glädje påminte sig sin siare blick den
gången. Af honom och Looström får jag en
Sergels byst af Gustaf d. III – Staten har
formen (jag får betala gjutningen bara) – den
blir rolig att ha. – om det än blir svårt
med utrymmet
i Brunnsparken
. Men jag
har
hellre honom än Walter
Runeberg, om också den senare är i marmor.
Snoilsky var jag hos i går. Han blir allt säfligare
och tystare. Hon låg sjuk – icke farligt – eftersom
jag är bjuden dit på middag om torsdag.
Han frågade efter Er alla, var mycket vänlig men
mera afmätt och saktmäld än förr – hvar
skall all denna tysta taktfullhet sluta?
Barnen äro nu mycket långa och nästan fullvuxna.
Reinhold Leuhusen var häruppe – berättade

mycket om bröllopet och bad mig på det enträgnaste kom-
ma och besöka honom på slottet der han bor med sina prinsar.
Öhman har jag fåfängt ringt upp i telefon. Gumman
Hermanine har jag ej heller sett ännu. Det är nog
bra försumligt af mig – men hvar skall jag göra –
tiden räcker ej till. Bergh har jag träffat och
många andra konstnärer med – de voro vänliga
och tycktes ej betrakta mig som någon förhatlig
rival. Alla äro mycket upptagna af utställningen
i vår. Jag har varit derute på Djurgården och
sett på byggnaderna – det är ju en hel stad
de bygga upp der – mycket, mycket fiffigt
gjort. Deras arkitekter d.v.s. Liljeqvist
Boberg och Agi Lindegren, alla yngre än
jag, äro verkligen bra genialiska menniskor
Liljeqvist bygger upp ett gammalt Stockholm
der med slottet tre kronor – allt af trä med
någonslags puts öfver – briljant bra gjordt.
Utställningsbyggnaderna äro i en slags träkyrk
stil från 1500 talet – Mycket är taget från våra
klockstaplar på landet, och det hela ser
derför så innerligt bekant ut, och så pittoreskt
tillika. – Med Heidenstam skall jag samman

träffa hos Leffler en af dagarna. En af de roligaste
jag mött här är Albert Engström, karrikatyrteckna
ren från Söndagsnisse. En glad
Upsala
student och filolog
(Kan utmärkt bra hebreiska, grekiska och latin
och bland andra språk också finska) och en
hjertans qvick menniska. Han sjunger sina
visor så urkomiskt att jag aldrig tror
Jag skrattat så. Han är gift med en fröken
Sparre, mycket intelligent, man med ett besyn-
nerligt ryskt-mongoliskt utseende: Gul
hy, tjocka läppar, sneda svarta ögon. Hon
gör lika litet heder åt sin stamfar Odin
som vår vän Louis, som ju heller ej är någon
urgerman till typen. Engströms och fru Seelig
Lundberg med man hade jag bjudit på supé i
förrgår, efter premieren på Damatiskan, der
fru Lundberg och fru Haartman spelade ypper-
ligt – herrarna gjorde ett odeladt lussi
spektakel intryck. Palme, Östengren,
Skånberg, hvad de allt heta ha icke anlag
för Teatern just. – Kungen var på spektaklet
och applåderade förskräckligt. Han ser

helt simpelt utmärkt bra ut nu med det
hvita håret och skägget, i frack och med serafimer
kraschan. Jag skall gå på uppvaktning till honom
i morgon bitti, få se om jag får vänta länge.
Till prins Eugen är jag bjuden på middag
i morgon kl. 6. Rosen, Bergh, Björck,
Cederström äro der också. Rosen sade att midda-
gen var för mig. – Det är tråkigt, ehuru
det naturligtvis ej angår mig direkt, att Leffler
skall vara så allmänt hatad här. Alla säger
att han pinat lifvet af Viktor Rydberg och
nu sist af Gyldén, – ingen annan än kungen
har han på sin sida. Att han är inne i alla
miljon affärer i Sverige är säkert – han har
utlagt för mig om några spritt nya uppfinningar
som han håller på att lancera, och som
skola undantränga alla belysnings och
värme-material, elektriciteten inbegripen.
– Sverige blir verldens rikaste land säger han.
Han har nog ett utmärkt hufvud, men
mig vinner han ändå ej dermed. Han är
så förskräckligt skarp i sina omdömen om

andra, och behandlar dem alltför gerna som
åsnor och borickor. – Den genombeskedlige hederlige
gubben Nordenfalk kan ej tåla honom –
han
Nordenfalk
bjöd mig enständigt till sin son (den
som Ellan är så förtjust i) på landet, en
mil härifrån. Jag lofvade komma det med
honom en dag. jag kan ej begripa, i denna
stund att Nordenfalk skall vara fru Reuter-
skjölds far – aldrig ha då far och dotter
varit så olika i allt. Jag tror nästan att
dottern är mera begåfvad. Men Att han, den
grubblande, tröge, litet tyske filosofen skall
vara far till den mest mondaina af alla
mondaina, det förstår jag som sagdt inte.
Herr och fru Hammarlund (han som kom
till Haiko midt i var ärtskidsspritning)
förfölja mig än med sina jultomtar. Jo,
Alli Trygg (en naturlig idéassociation)
hennes manuskript lemnade jag på min
chiffonier under min sista genomvakade
natt i Helsingfors. Hela manuskriptet
hade jag dock icke, endast början.
Fick hon ritningen? Hon kan gerna

skrifva om texten, det kommer den bara att
vinna på. – Snoilsky var mycket ledsen att
vara vald till Juryman i frödingska saken. Det
kan man förstå, så tillbakadragen som han är.
Han yttrade sig mycket försigtigt om Fr., lika
så om Heidenstam. I allmänhet är det icke
konst och litteratur som intresserar dem här,
utan bara pengar. Det förefaller mig som ginge
de i ett affärsrus. Rysligt mycket hör man
talas om jobberi och svindel. Hur är det
med den kungl. svenska moralen då? Börs-
spel och värdepappersschackreri äro
de
vanligaste sam-
talsämnen. – På theatern såg jag med ens en
underligt utstyrd dom komma in
ensam
med bara
armar, svarta handskar, ytterst friseradt blondt
hår: Thilda Bolin, hon och ingen annan! Jag
vågar säga att min eleganta landsmaninna väckte
allmän uppmärksamhet. Hon var mycket liflig
och jollrande – la chère enfant! – Palmes
äro mycket bedröfvade öfver Gyldéns död.
Han var deras stöd i Thule emot Leffler.
Hanna menade att Gyldéns frånfälle var
en direkt penningeförlust för Thule. Hon

är beundransvärd ändå med sitt klara affärshufvud
och okufliga energi. Hon har med Leffler
(trots fiendskapen) underhandlat om en affärs-
transaktion på 160,000 kr. – jag märker att
det är sannt, ty Sven, hon och Leffler har
berättat saken på samma sätt. Hon gick
för att "Sven icke skulle förgå sig" – och
lyckades. Leffler sade att hon börjat sin
harang, hemma hos honom med: "Jag skall
säga att min man inte är så dum som
Professorn tror". Det lär varit hon som
upptäckte Gyldén som direkt stöd för Sven, och
förvärfvade i honom en vän, ehuru han
från början varit mycket afvogt stämd
mot henne. Sven telefonerade till mig
och frågade om jag (!!) ej kunde hindra
Leffler att gå på Gyldéns begrafning. –
Nej, jag tycker att jag kommit tillräckligt
in i deras historier redan och bryr mig
alls ej om att tränga djupare in i dem.
– Stockholms allmänna fysionomi är icke
särdeles glad nu på senhösten. Svartklädda
menniskor, rätt eleganta, långa smärta flickor,

mindre eleganta officerare än förr. Och dessa
uniformer som bli allt mera preussiska.
Alla dragoner ha nu nya uniformer, alldeles
preussiska, med pickelhufvor, brandgula
och hvita höga kragar, en rad knappar – De
vackra hvita lifreg.s dragonrockarna äro borta,
och det täcka könet begråter dem djupt.
Så har jag sett många korta och ynkligt vuxna
officerare också. Carl Rosenblad går ensam, tjock
och röd och ståtlig omkring och vittnar om
Sveriges forna krigarära. Ett nytt militär-
institut, en slags förberedelse till Carlberg,
har alldeles preussisk snitt – också mössorna
Det ser så ovanligt ut för svenska gossar.
– Jag talade om, i bref till Ellan,
att jag målar Leffler rödt i rödt –
i högröd sidenkappa mot röd sammets
grund – det blir mycket renaissance
messigt och demoniskt. Han sjelf
tyckes njuta af att sålunda trotsa
kritiken, som nog kommer att vara
påpasslig och gå åt honom för detta. –
I grunden är det tråkigt att i mor-

gon gå och hänga på slottet hela för middagen.
Men Leffler, Snoilsky, Rosen och andra hofmän
mena att artigheten alls ej är densamma om
den skjutes upp till en annan tisdag.
– Sjelfva staden Stockholm är och förblir förtjusande
vacker: slottet, Catrina och Södra bergen
Strömmen – det är herrligt vackert nu med snö
på taken och i det glittrande solskenet, ty vi
ha haft herrligt solsken här. Jag har gått
ensam och rotat i staden mellan broarna, i
alla dessa af Bellman besjungna gränder,
drömt vid de snirklade portalerna från
1500 och 1600 talen, och tänkt på mina fäder
som traskat här. A propos, jag har köpt
åt Annie en vacker gravyr af Ericus Benzelius
d.y. – en julklapp
Wåhlin har bedt mig teckna en ny titelvignett
till Ord och Bild – han vill ha den mera spridd
i Finland. Ämnar också be Söderhjelm vara
redaktör för Finland och regelbundet skaffa
finska bidrag. Vi ha i litterärt och konstnärligt
afseende en prestige som vi ej rigtigt förtjena.
Hur skall det gå oss vid utställningen i
nästa år? Jag bäfvar litet här jag tänker
på allt Ahlstedteri. Björck, som är öfver
kommissarie menar att vi skola vara obarm-
hertigt stränga i urvalet.
Nej farväl nu, älskade, gode Mamma –
tack för brefvet och tack för allt. Helsa flickorna
från Mammas egen Atte.
I morgon, innan ångbåten går skall jag skrifva till Ellan.

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Sällan har jag så intensivt längtat efter bref som nu, och sällan har jag blifvit gladare än då jag fick Mammas goda, glada och långa bref i dag morgse. Utom den massa roliga nyheter det innehöll, fick jag nu reda på att Ni alla mådde bra och Kicki med.

    Alexandra Edelfelt Erik Edelfelt
  • Enehjelms sabel och epåletter lofvade vaktmästar Nyström på Ateneum bestyra om. Jag hoppas han icke fört dessa persedlar till någon annan.

    Ateneum Enehjelm Nyström
  • Jag funderar så jag kan gå åt på mitt telegram till Paul Etter. Hvad skall jag säga. Kommer troligen, eller kanske – det är ju ej det de vilja veta – Det ungefärliga priset har jag sagt Paul angående andra större porträtt 2000 rubel, och detta tyckes skrämma sådana som Scheremtjeffs, som ju äro miljonärer. Hvad skall jag då säga? Irai Varsovie nouvel an priez Schouvaloff faire conditions – är det bra? Nu inser jag ju att jag ej kan måla honom efter naturen – dertill är han visst för sjuk. Det är således ingen konstnärlig ära att vinna dermed. Å andra sidan är Gubben Schuvaloff en bekantskap att göra.

    Warszawa Elena Sjeremeteva Paul von Etter Vladimir Sjeremetev Pavel Andrejevitj Sjuvalov
  • Ledsen är jag att Gyldén dog. Jag borde ha skyndat mig litet mera, då jag visste att han var skral – men jag kan ju ej skynda mig mera än jag gör.

    Hugo Gyldén
  • Jag har grubblat på detta svar hela eftermiddagen och afsagt mig en middagsbjudning till herrskapet Sager, pretexterat migraine, (som dock är en halfsanning) och bara funderat – utan resultat.

    Edvard Sager Ida Sager
  • C. Mannerheims och Aina Ehrnrooths förlofning förvånade mig betydligt – jag trodde att han icke skulle ha allvar med sitt slående. Att hon och alla andra i slägten äro nöjda kan jag nog förstå. Men allt hennes sångstudium de 55,000 markerna och hennes röst, de äro då bortkastade. Märkvärdigt är ändå att han verkligen fastnade. Hvad säga Sparres? Hvilka vägar har hon kommit hem? Skall hon aldrig mera ge konserter heller? Nog är det ändå klent beställt med den konstnärligheten.

    Aina Ehrnrooth Eva Mannerheim-Sparre Louis Sparre Carl Mannerheim
  • Här börjar allting reda sig för mig. Leffler är långt hunnen redan. Jag har målat upp hela duken och börjat utföra hufvudet.

    Gustaf Mittag-Leffler
  • Fru Sager, född Fock, tecknade jag upp i dag och det blef genast mycket likt De vilja att jag skall göra det i pastell, ty hon ser mycket Louis XV ut, med sin långa hals och lilla fogelansigte. Så fördes jag upp i dag till hans mor, gamla fru Sager, 82 år, med bön att åtminstone göra några croquis'er efter Gumman och sedan utföra det i stort. Hon var en mycket artig och vänlig gumma – Jag skall någon stund försöka göra det begärda. De äro ytterst förekommande och artiga, alla der, och det att de fått vänta i 4 år gör dem ännu mera pickhågade att få sina porträtter. Om jag också gjort många dumheter i praktisk mening, så har å andra sidan allt ändå länkat sig skäligen bra för mig. Så har jag t.ex. ingenting förlorat med att skjuta upp det här. Sagers, (Jönköpingslandstickorna) se ut att vara mycket rika. De ha en lyx i möbler och betjening som man sällan ser här – för resten särdeles vänliga – litet engelskt snobbig lawntennis, ridt, drawing Room hos drottningen Victoria, personalkännedom i England).

    England Jönköping Ludvig XV Victoria Ida Sager Josephine Sager
  • Leffler är också mycket förekommande, och hvilka som äro det i högsta grad äro Rosen och Nordenfalk Looström som låta mig förfoga öfver akademin's lokaler som jag vill, ha egna nycklar o.s.v., jag är en ryslig matador.

    Konstakademien Georg von Rosen Gustaf Mittag-Leffler Ludvig Looström Johan Nordenfalk
  • Den nybyggda akademin är mycket vacker, ljus, snygg*) *) (det är annat än det smutshålet akademin i Pburg, full med kök och musjikar i korridorerna!) – ehuru jag tycker att ateliererna der äro litet för små.

    Sankt Petersburg Konstakademien Ryska konstakademien
  • Rosen tar emot som en suverän med ej obetydlig pose. Livréklädd betjent i strumpor och skor som tar emot ens kort – så föres man i ett väntrum, der det satt en hop folk och väntade. – men jag fördes in först – och der sitter då den lille grefve Georges v. Rosen i all sin herrlighet i ett litet utsökt möbleradt Gustavianskt kabinett med byster af Tessin, Sergel o.a. gobeliner och vaser – un luxe riche mais sévère. Jag påminte honom om att han kategoriskt rådde mig, 1872 på hösten, att slå mig på måleri, och han sade också att han med glädje påminte sig sin siare blick den gången.

    Georg von Rosen Johan Tobias Sergel Carl Gustaf Tessin
  • Af honom och Looström får jag en Sergels byst af Gustaf d. III – Staten har formen (jag får betala gjutningen bara) – den blir rolig att ha. – om det än blir svårt med utrymmet i Brunnsparken. Men jag har hellre honom än Walter Runeberg, om också den senare är i marmor.

    Brunnsparken Gustav III Georg von Rosen Walter Runeberg Johan Tobias Sergel Ludvig Looström
  • Snoilsky var jag hos i går. Han blir allt säfligare och tystare. Hon låg sjuk – icke farligt – eftersom jag är bjuden dit på middag om torsdag. Han frågade efter Er alla, var mycket vänlig men mera afmätt och saktmäld än förr – hvar skall all denna tysta taktfullhet sluta? Barnen äro nu mycket långa och nästan fullvuxna.

    Carl Snoilsky Ebba Snoilsky Elisabet Snoilsky Carl Snoilsky
  • Reinhold Leuhusen var häruppe – berättade mycket om bröllopet och bad mig på det enträgnaste komma och besöka honom på slottet der han bor med sina prinsar.

    Reinhold Leuhusen Edvard Leuhusen Wilhelm Elisabeth Leuhusen Gustav VI Adolf
  • Öhman har jag fåfängt ringt upp i telefon.

    Emric Öhman
  • Gumman Hermanine har jag ej heller sett ännu. Det är nog bra försumligt af mig – men hvar skall jag göra – tiden räcker ej till.

    Hermania Edelfelt
  • Bergh har jag träffat och många andra konstnärer med – de voro vänliga och tycktes ej betrakta mig som någon förhatlig rival.

    Richard Bergh
  • Alla äro mycket upptagna af utställningen i vår. Jag har varit derute på Djurgården och sett på byggnaderna – det är ju en hel stad de bygga upp der – mycket, mycket fiffigt gjort. Deras arkitekter d.v.s. Liljeqvist Boberg och Agi Lindegren, alla yngre än jag, äro verkligen bra genialiska menniskor Liljeqvist bygger upp ett gammalt Stockholm der med slottet tre kronor – allt af trä med någonslags puts öfver – briljant bra gjordt. Utställningsbyggnaderna äro i en slags träkyrkstil från 1500 talet – Mycket är taget från våra klockstaplar på landet, och det hela ser derför så innerligt bekant ut, och så pittoreskt tillika.

    Stockholm Djurgården Tre kronor Ferdinand Boberg Fredrik Lilljekvist August Lindegren
  • Med Heidenstam skall jag sammanträffa hos Leffler en af dagarna.

    Verner von Heidenstam Gustaf Mittag-Leffler
  • En af de roligaste jag mött här är Albert Engström, karrikatyrtecknaren från Söndagsnisse. En glad Upsalastudent och filolog (Kan utmärkt bra hebreiska, grekiska och latin och bland andra språk också finska) och en hjertans qvick menniska. Han sjunger sina visor så urkomiskt att jag aldrig tror Jag skrattat så. Han är gift med en fröken Sparre, mycket intelligent, man med ett besynnerligt ryskt-mongoliskt utseende: Gul hy, tjocka läppar, sneda svarta ögon. Hon gör lika litet heder åt sin stamfar Odin som vår vän Louis, som ju heller ej är någon urgerman till typen.

    Uppsala Louis Sparre Odin Albert Engström Sigrid Engström
  • Engströms och fru Seelig Lundberg med man hade jag bjudit på supé i förrgår, efter premieren på Damatiskan, der fru Lundberg och fru Haartman spelade ypperligt – herrarna gjorde ett odeladt lussispektakel intryck. Palme, Östengren, Skånberg, hvad de allt heta ha icke anlag för Teatern just.

    Kungliga dramatiska teatern Carl Skånberg Sven Palme Albert Engström Robert Lundberg Lotten Seelig-Lundberg Sigrid Engström Helena Hartman-Cederström Östengren
  • Kungen var på spektaklet och applåderade förskräckligt. Han ser helt simpelt utmärkt bra ut nu med det hvita håret och skägget, i frack och med serafimerkraschan. Jag skall gå på uppvaktning till honom i morgon bitti, få se om jag får vänta länge.

    Oskar II
  • Till prins Eugen är jag bjuden på middag i morgon kl. 6. Rosen, Bergh, Björck, Cederström äro der också. Rosen sade att middagen var för mig.

    Eugen Georg von Rosen Gustaf Cederström Richard Bergh Oscar Björck
  • Det är tråkigt, ehuru det naturligtvis ej angår mig direkt, att Leffler skall vara så allmänt hatad här. Alla säger att han pinat lifvet af Viktor Rydberg och nu sist af Gyldén, – ingen annan än kungen har han på sin sida. Att han är inne i alla miljon affärer i Sverige är säkert – han har utlagt för mig om några spritt nya uppfinningar som han håller på att lancera, och som skola undantränga alla belysnings och värmematerial, elektriciteten inbegripen. – Sverige blir verldens rikaste land säger han. Han har nog ett utmärkt hufvud, men mig vinner han ändå ej dermed. Han är så förskräckligt skarp i sina omdömen om andra, och behandlar dem alltför gerna som åsnor och borickor.

    Sverige Hugo Gyldén Oskar II Viktor Rydberg Gustaf Mittag-Leffler
  • Den genombeskedlige hederlige gubben Nordenfalk kan ej tåla honom – han Nordenfalk bjöd mig enständigt till sin son (den som Ellan är så förtjust i) på landet, en mil härifrån. Jag lofvade komma det medhonom en dag. jag kan ej begripa, i denna stund att Nordenfalk skall vara fru Reuterskjölds far – aldrig ha då far och dotter varit så olika i allt. Jag tror nästan att dottern är mera begåfvad. Att han, den grubblande, tröge, litet tyske filosofen skall vara far till den mest mondaina af alla mondaina, det förstår jag som sagdt inte.

    Lovisa Reuterskiöld Ellan de la Chapelle Gustaf Mittag-Leffler Johan Nordenfalk Johan Nordenfalk
  • Herr och fru Hammarlund (han som kom till Haiko midt i var ärtskidsspritning) förfölja mig än med sina jultomtar.

    Haiko Emil Hammarlund Amanda Hammarlund
  • Jo, Alli Trygg (en naturlig idéassociation) hennes manuskript lemnade jag på min chiffonier under min sista genomvakade natt i Helsingfors. Hela manuskriptet hade jag dock icke, endast början. Fick hon ritningen? Hon kan gerna skrifva om texten, det kommer den bara att vinna på.

    Helsingfors Alexandra Trygg
  • Snoilsky var mycket ledsen att vara vald till Juryman i frödingska saken. Det kan man förstå, så tillbakadragen som han är. Han yttrade sig mycket försigtigt om Fr., lika så om Heidenstam.

    Carl Snoilsky Verner von Heidenstam Gustaf Fröding
  • I allmänhet är det icke konst och litteratur som intresserar dem här, utan bara pengar. Det förefaller mig som ginge de i ett affärsrus. Rysligt mycket hör man talas om jobberi och svindel. Hur är det med den kungl. svenska moralen då? Börsspel och värdepappersschackreri äro de vanligaste samtalsämnen.

  • På theatern såg jag med ens en underligt utstyrd dom komma in ensam med bara armar, svarta handskar, ytterst friseradt blondt hår: Thilda Bolin, hon och ingen annan! Jag vågar säga att min eleganta landsmaninna väckte allmän uppmärksamhet. Hon var mycket liflig och jollrande – la chère enfant!

    Kungliga dramatiska teatern Matilda Bolin
  • Palmes äro mycket bedröfvade öfver Gyldéns död. Han var deras stöd i Thule emot Leffler. Hanna menade att Gyldéns frånfälle var en direkt penningeförlust för Thule. Hon är beundransvärd ändå med sitt klara affärshufvud och okufliga energi. Hon har med Leffler (trots fiendskapen) underhandlat om en affärstransaktion på 160,000 kr. – jag märker att det är sannt, ty Sven, hon och Leffler har berättat saken på samma sätt. Hon gick för att "Sven icke skulle förgå sig" – och lyckades. Leffler sade att hon börjat sin harang, hemma hos honom med: "Jag skall säga att min man inte är så dum som Professorn tror". Det lär varit hon som upptäckte Gyldén som direkt stöd för Sven, och förvärfvade i honom en vän, ehuru han från början varit mycket afvogt stämd mot henne. Sven telefonerade till mig och frågade om jag (!!) ej kunde hindra Leffler att gå på Gyldéns begrafning. – Nej, jag tycker att jag kommit tillräckligt in i deras historier redan och bryr mig alls ej om att tränga djupare in i dem.

    Hanna von Born Hugo Gyldén Gustaf Mittag-Leffler Sven Palme
  • Stockholms allmänna fysionomi är icke särdeles glad nu på senhösten. Svartklädda menniskor, rätt eleganta, långa smärta flickor, mindre eleganta officerare än förr. Och dessa uniformer som bli allt mera preussiska. Alla dragoner ha nu nya uniformer, alldeles preussiska, med pickelhufvor, brandgula och hvita höga kragar, en rad knappar – De vackra hvita lifreg.s dragonrockarna äro borta, och det täcka könet begråter dem djupt. Så har jag sett många korta och ynkligt vuxna officerare också. Carl Rosenblad går ensam, tjock och röd och ståtlig omkring och vittnar om Sveriges forna krigarära. Ett nytt militärinstitut, en slags förberedelse till Carlberg, har alldeles preussisk snitt – också mössorna Det ser så ovanligt ut för svenska gossar.

    Sverige Stockholm Karlberg Carl Rosenblad
  • Jag talade om, i bref till Ellan, att jag målar Leffler rödt i rödt – i högröd sidenkappa mot röd sammetsgrund – det blir mycket renaissancemessigt och demoniskt. Han sjelf tyckes njuta af att sålunda trotsa kritiken, som nog kommer att vara påpasslig och gå åt honom för detta.

    Ellan de la Chapelle Gustaf Mittag-Leffler
  • I grunden är det tråkigt att i morgon gå och hänga på slottet hela förmiddagen. Men Leffler, Snoilsky, Rosen och andra hofmän mena att artigheten alls ej är densamma om den skjutes upp till en annan tisdag.

    Stockholms slott Carl Snoilsky Georg von Rosen Gustaf Mittag-Leffler
  • Sjelfva staden Stockholm är och förblir förtjusande vacker: slottet, Catrina och Södra bergen Strömmen – det är herrligt vackert nu med snö på taken och i det glittrande solskenet, ty vi ha haft herrligt solsken här. Jag har gått ensam och rotat i staden mellan broarna, i alla dessa af Bellman besjungna gränder, drömt vid de snirklade portalerna från 1500 och 1600 talen, och tänkt på mina fäder som traskat här.

    Stockholm Stockholms slott Katarina
  • A propos, jag har köpt åt Annie en vacker gravyr af Ericus Benzelius d.y. – en julklapp

    Alexandra Edelfelt Erik Benzelius
  • Wåhlin har bedt mig teckna en ny titelvignett till Ord och Bild – han vill ha den mera spridd i Finland. Ämnar också be Söderhjelm vara redaktör för Finland och regelbundet skaffa finska bidrag.

    Finland Werner Söderhjelm Karl Wåhlin
  • Vi ha i litterärt och konstnärligt afseende en prestige som vi ej rigtigt förtjena. Hur skall det gå oss vid utställningen i nästa år? Jag bäfvar litet här jag tänker på allt Ahlstedteri. Björck, som är öfverkommissarie menar att vi skola vara obarmhertigt stränga i urvalet.

    Fredrik Ahlstedt Oscar Björck
  • Nej farväl nu, älskade, gode Mamma – tack för brefvet och tack för allt. Helsa flickorna från Mammas egen Atte.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt
  • *I morgon, innan ångbåten går skall jag skrifva till Ellan.

    Ellan de la Chapelle