Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adresser (kommunikation) allianser amerikaner cyklar dagstidningar danskar finländare föreningar fransmän frukost Gud kläder konstkritik konstnärer konstnärskap konstutställningar kritik kvinnor middag nordbor norrmän opera (konstart) påsk politik porträtt sångare svenskar tavlor telegram utseende utställningar

Paris lördag april 1897.
Tack, tack, tack för Mammas bref!
Älskade Mamma,
Ändtligen litet lugn i sinnet, ändtligen en
ordentligt utsofd natt och perspektiv att under
ett par dagar rigtigt få latas! Det har i det
hela gått bättre med min utställning än jag
någonsin vågat hoppas. Visserligen har jag ej någon
succès d'artiste med mitt Kejsarporträtt, men
pressen är i allmänhet god och alla de som
vilja se saken opartiskt, erkänna att jag gjort allt
hvad jag kunnat af detta officiella porträtt. Sirenen
som jag kallar Rosqvisttaftan, och neckrosstudierna
har väckt många odelade erkännande – Bland
publiken hörde jag en viss förvåning. tiens c'est de
lui ça, il a donc changé sa manière etc.
Den grannaste kritiken har jag fått af Henri Rochefort
i New York Herald, pariser editionen – Jag skickar
den med i detta bref, med anhållan att den
kommer in i Nya pressen. Fråga Gråsten eller
Lille per telefon huru ni skall skicka den åt
dem. Denna ampla kritik från ett håll som
icke kan misstänkas för att vara "franco-russe
eller kejserligt skall genast hoppas jag, bringa till
tystnad allt Berndtsonskt prat. Vill Annie
eller Berta öfversätta biten så är det så
mycket bättre. Rochefort kan vara hvad han
vill som politisk person – en fin konstkännare
är han i alla fall. Jag säger ej detta naturligt-
vis för att han nu sagt vackert om mig –
– I går var det på vernissagen en sådan

folkträngsel, så många vackra toiletter och
på många utmärkt vackra damer att man
ej såg på taflorna så mycket. Den vackraste
var Mlle Fouquier, dotter till Henry Fouquier
i figaro – den vackraste, finaste profil i
verlden, svarta ögon och svart hår, marmor-
gulhvit hy. som hon var ytterst enkelt
klädd och ej tillsnörd om lifvet såg hon
ut i sin svarta klädning som en antik prestin-
na – hon var herrligt vacker! – Frukost
åt jag med Thaulows, en amerikanare
Vail (fransk amerikanare) och hans fru, ett
par fransmän, Thaulows vänner Duhem och
Le Sidaner (norska vurmar, ibseniter och vänner
till Maeterlinck). Jag hade bjudit Juhani
Aho, fröken Lagerborg, fröken Kurtén,
Konni med fru, Chambure, Vallery Radots
m.fl. – I går afton var vernissagemiddag
på Svenska klubben. Det finska elementet
var öfvervägande. Fröken Ackté var aftonens
drottning. Hon sjöng oförlikneligt vackert
och varmt, var strålande glad och
vacker. Juhani Aho hade en storartad
succès – alla dessa svenskor och norskor
kände honom så bra och han var så
skandinavisk till sinnes som trots någonsin.
Bl.a. var der den beskedlige doktor
fontell. Jag presiderade hela festen,
satt på hedersplatsen och höll de
traditionella talen. Mycket sång och
musik och dans och skålar af Thaulow.
Konni var här i dag på morgonen – mera om honom härnäst.

Acku Berndtson m.fl. – Jag höll
ett
som jag
tror lyckadt och improviseradt tal
till den nordiska sången. Jag började
med att berätta om att jag för två år
sedan satt i samma loge som gummor-
na Artôt och Viardot, och då jag frågade
dem hvilken de ansågo vara århundradets
största sångerska, de med en mun,
utan att hesitera, svarade: Jenny Lind.
Juhani Aho blef mycket god vän med
Thaulow, Erikson m.fl. Den unge
utmärkte landskapsmålaren Albert
(svensk) tog emot mig med ett:
Salut, maître! som gjorde mig godt
i själen. Ingenting är roligare för en
halfgammal stut än att se ung-
domen erkänna en. Ack om jag finge
en sådan ålderdom som Puvis de Chavannes!
– Erikson och Albert äro gifta med fransyskor
den förres fru en stor skönhet – det
mest fina och subtila man kan tänka
sig, och hon är dotter till en simpel
marmorhuggare! – Roligt är, att jag,
fastän jag ej spelat ut mina bästa
kort, och inser att jag ej har en rigtig
succès d'artist som t.ex. Zorn, ändå
är mera lifvad än någonsin för att
måla bättre och bättre, försöka ännu
försöka göra något rigtigt bra och måleriskt.
Då man har den stora lyckan att ha
en så herrlig konst till lifsmål, måste
man försöka göra något som bevisar att
man älskat denna konst och att man

ej varit en otrogen tjenare. Allt annat
Petersburg, le monde, komitéer, landtdagen,
partistrider i Finland, förefaller mig som
strunt mot detta ena: faire de la
bonne peinture!
Och ändå har jag haft den förfärliga oturen
med Kejsarn-kröningsaqvarellen (kosackerna)
som Jag skrifvit om till Ellan. Jag är så
glad ännu att vara långt borta från Peters
burg att jag hvar morgon tackar Gud
af hela mitt hjerta att jag får vara
här och icke sitter der på Jevropeiskia
Gostinoritsa eller vid 3dje linjen.
– I tisdags var jag af Madame Fourton
bjuden i hennes loge på operan med
en massa fula fruar (utom Mme Fourton
som är en f.d. skönhet) bl.a. en baronne
du Quénoy – vi sågo den utmärkte italienske
tenoren Tomagno i Otello. Det var en
karl – Jag och den sminkade gamla baron-
ne du Quénoy greto vid två tre tillfällen.
Det var något så manligt och dugtigt
och konstnärligt öfver honom – aldrig
har jag sett pariserpubliken så entusiastisk.
Thaulows bjuda mig ifrigt till Dieppe om
en vecka. De bo der sedan flere år. Upp-
hör blåsten så far jag. De hota mig
med alltför mycket velocipedridt bara –
och jag har ingen lust att bryta halsen
af mig i de normandiska backarne.
Nu farväl för denna gång – tusen helsningar
till alla från Mammas Atte.
Fick Ni någonsin mitt telegram påsklördagen?

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Ändtligen litet lugn i sinnet, ändtligen en ordentligt utsofd natt och perspektiv att under ett par dagar rigtigt få latas!

  • Det har i det hela gått bättre med min utställning än jag någonsin vågat hoppas. Visserligen har jag ej någon succès d'artiste med mitt Kejsarporträtt, men pressen är i allmänhet god och alla de som vilja se saken opartiskt, erkänna att jag gjort allt hvad jag kunnat af detta officiella porträtt. Sirenen som jag kallar Rosqvisttaftan, och neckrosstudierna har väckt många odelade erkännande – Bland publiken hörde jag en viss förvåning. tiens c'est de lui ça, il a donc changé sa manière etc.

    Nikolaj II Ville Rosqvist
  • Den grannaste kritiken har jag fått af Henri Rochefort i New York Herald, pariser editionen – Jag skickar den med i detta bref, med anhållan att den kommer in i Nya pressen. Fråga Gråsten eller Lille per telefon huru ni skall skicka den åt dem. Denna ampla kritik från ett håll som icke kan misstänkas för att vara "franco-russe eller kejserligt skall genast hoppas jag, bringa till tystnad allt Berndtsonskt prat. Vill Annie eller Berta öfversätta biten så är det så mycket bättre. Rochefort kan vara hvad han vill som politisk person – en fin konstkännare är han i alla fall. Jag säger ej detta naturligtvis för att han nu sagt vackert om mig

    Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt Axel Lille Axel Berndtson (osäker koppling) Henri Rochefort Ernst Gråsten
  • I går var det på vernissagen en sådan folkträngsel, så många vackra toiletter och på många utmärkt vackra damer att man ej såg på taflorna så mycket. Den vackraste var Mlle Fouquier, dotter till Henry Fouquier i figaro – den vackraste, finaste profil i verlden, svarta ögon och svart hår, marmorgulhvit hy. som hon var ytterst enkelt klädd och ej tillsnörd om lifvet såg hon ut i sin svarta klädning som en antik prestinna – hon var herrligt vacker!

    Henriette Fouquier Henry Fouquier
  • Frukost åt jag med Thaulows, en amerikanare Vail (fransk amerikanare) och hans fru, ett par fransmän, Thaulows vänner Duhem och Le Sidaner (norska vurmar, ibseniter och vänner till Maeterlinck). Jag hade bjudit Juhani Aho, fröken Lagerborg, fröken Kurtén, Konni med fru, Chambure, Vallery Radots m.fl.

    Emile de Chambure Henrik Ibsen Signe Lagerborg (osäker koppling) Frits Thaulow René Vallery-Radot Konrad Zilliacus Lilian Zilliacus Marie-Louise Vallery-Radot Juhani Aho Alexandra Thaulow Eugène Vail Gertrude Vail Henri Le Sidaner Henri Duhem Maurice Maeterlinck Anni Aurora Kurtén (osäker koppling)
  • I går afton var vernissagemiddag på Svenska klubben. Det finska elementet var öfvervägande. Fröken Ackté var aftonens drottning. Hon sjöng oförlikneligt vackert och varmt, var strålande glad och vacker. Juhani Aho hade en storartad succès – alla dessa svenskor och norskor kände honom så bra och han var så skandinavisk till sinnes som trots någonsin. Bl.a. var der den beskedlige doktor fontell. Jag presiderade hela festen, satt på hedersplatsen och höll de traditionella talen. Mycket sång och musik och dans och skålar af Thaulow. Acku Berndtson m.fl. – Jag höll ett som jag tror lyckadt och improviseradt tal till den nordiska sången. Jag började med att berätta om att jag för två år sedan satt i samma loge som gummorna Artôt och Viardot, och då jag frågade dem hvilken de ansågo vara århundradets största sångerska, de med en mun, utan att hesitera, svarade: Jenny Lind. Juhani Aho blef mycket god vän med Thaulow, Erikson m.fl. Den unge utmärkte landskapsmålaren Albert (svensk) tog emot mig med ett: Salut, maître! som gjorde mig godt i själen. Ingenting är roligare för en halfgammal stut än att se ungdomen erkänna en. Ack om jag finge en sådan ålderdom som Puvis de Chavannes!

    Désirée Artôt Frits Thaulow Aino Ackté Axel Berndtson Pauline Viardot Johanna Lind Pierre Puvis de Chavannes Christian Eriksson Juhani Aho Henrik Adolf Fontell (osäker koppling) Gustaf / Gustave Albert
  • Erikson och Albert äro gifta med fransyskor den förres fru en stor skönhet – det mest fina och subtila man kan tänka sig, och hon är dotter till en simpel marmorhuggare!

    Christian Eriksson Gustaf / Gustave Albert Jeanne Albert Jeanne Eriksson
  • Roligt är, att jag, fastän jag ej spelat ut mina bästa kort, och inser att jag ej har en rigtig succès d'artist som t.ex. Zorn, ändå är mera lifvad än någonsin för att måla bättre och bättre, försöka ännu försöka göra något rigtigt bra och måleriskt. Då man har den stora lyckan att ha en så herrlig konst till lifsmål, måste man försöka göra något som bevisar att man älskat denna konst och att man ej varit en otrogen tjenare. Allt annat Petersburg, le monde, komitéer, landtdagen, partistrider i Finland, förefaller mig som strunt mot detta ena: faire de la bonne peinture!

    Finland Sankt Petersburg Anders Zorn
  • Och ändå har jag haft den förfärliga oturen med Kejsarn-kröningsaqvarellen (kosackerna) som Jag skrifvit om till Ellan. Jag är så glad ännu att vara långt borta från Petersburg att jag hvar morgon tackar Gud af hela mitt hjerta att jag får vara här och icke sitter der på Jevropeiskia Gostinoritsa eller vid 3dje linjen.

    Sankt Petersburg Nikolaj II Ellan de la Chapelle
  • I tisdags var jag af Madame Fourton bjuden i hennes loge på operan med en massa fula fruar (utom Mme Fourton som är en f.d. skönhet) bl.a. en baronne du Quénoy – vi sågo den utmärkte italienske tenoren Tomagno i Otello. Det var en karl – Jag och den sminkade gamla baronne du Quénoy greto vid två tre tillfällen. Det var något så manligt och dugtigt och konstnärligt öfver honom – aldrig har jag sett pariserpubliken så entusiastisk.

    Othello Matilda Fourton Francesco Tamagno du Quénoy
  • Thaulows bjuda mig ifrigt till Dieppe om en vecka. De bo der sedan flere år. Upphör blåsten så far jag. De hota mig med alltför mycket velocipedridt bara – och jag har ingen lust att bryta halsen af mig i de normandiska backarne.

    Dieppe Frits Thaulow Alexandra Thaulow
  • Nu farväl för denna gång – tusen helsningar till alla från Mammas Atte.

    Alexandra Edelfelt
  • *Fick Ni någonsin mitt telegram påsklördagen?

  • *Konni var här i dag på morgonen – mera om honom härnäst.

    Konrad Zilliacus