Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

aktier allianser amerikaner beställningar dagstidningar diplomater djur ekonomi engelska finländare förälskelse författare förmögenhet frukost greker Gud idealism (idéer) indianer japaner järnvägar kolonialism konst konstutställningar korrespondenter krig litteratur medicin middag ormar porträtt presidenter rekommendationer sällskapsliv sjukdom (tillstånd) skönlitteratur soaréer språk svenskar tåg tjänstefolk turkar tyskar utseende utställningar

Paris 3 maj, 1897
Älskade Mamma,
Det var bra roligt att få Mammas egenhändiga
bref och derigenom se att Mammas illamående
verkligen varit öfvergående; Då man är långt
borta och dessutom har ett så dåligt rykte
för oro om sig som jag, fruktar jag alltid att
ni ej säger mig hela sanningen då något
är på tok derhemma. Huru är det med
Kiki? Har han haft några suiter efter vatt-
kopporna? Alla säga här att det är den
lättaste af alla barnåkommor, men att man
bör vara försigtig efteråt. På mycket länge
har jag ej haft 1 bref från Ellan. Jag har
delvis förklaringen på hennes tystnad nu
sedan jag fått veta att Kiki varit sjuk,
men sedan han tillfrisknat har jag heller
ej hört något från henne. Gud låte lilla
Kiki snart bli alldeles rask igen. –
Jag har haft min skjuts också. I förr-
går då vi väntade presidenten på Champ
de Mars och jag länge stått i ett häftigt
drag kände jag med ens som om någon
slagit båda benen af mig, jag hade
feber och fross brytningar och kilade hem
sedan Felix Faure complimenterat mig för
porträttet. Det hindrade mig ej att tillbringa
en stund på aftonen med Koki Etter –
men på natten och under hela gårdagen
mådde jag som en hund – en rigtig
courbature – d.v.s värk i alla leder

och lemmar. Jag tog kinin, lät françois
gnida mig med borste och fick så
sofva i natt, – men kunde icke gå
på en stor soirée hos Menard Dorians
i går qväll dit jag verkligen gerna skulle
ha gått. Nu har jag sofvit och är
trött och stukad men mår bra igen.
François diagnos under det han gned
mig var rätt träffade: C'est comme
qui dirait une forte courbature,
et c'est le sang qui n'a pas sa
libre navigation! Konni kom
i går och helsade på mig och satt
här största delen af dagen. Det är
rätt lustigt: – jag påmintes så mycket
om gissa hvem – jo Morbror Gustaf.
Ks långsamhet i vändningarna, det
der predikandet i en ländstol (Morbror
G. i gungstolen). dessa idéer som tusen
gånger genomtuggats inför hustru
och barn, brist på karlsällskap under
åratal och så en omständlighet
i föredraget som tilltagit alldeles
otroligt med åren! När han berättade
om ormarne i Costa Rica, huru många
huru långa, huru beskaffade de voro,
trodde jag jag skulle somna – som ni vet
har han dessutom en så entonig röst
med att visst barnsligt opp och ned, opp

och ned. – Underligt att han verkligen
tänker bli författare, bara författare! Han
har ju en viss talent, men är icke nog
konstnär, han ser icke tillräckligt fort
det karakteristiska, och tänker icke på
det Voltaireska: Le secret du style, c'est
de ne pas tout dire. Jag talte mycket
öppet om hans litteratur, prisade det
jag tyckte var bra och sade min mening
om Ruth pamfletten, korrespondenserna
från kinesiska kriget o.s.v. Det är en
viss pojkaktighet också uti detta
att icke låta sig förbluffa af ras-
och breddgradsolikheter utan tala om
malajer, indianer och japaner som
andra "gubbeliner" från Hollola eller
Jääskis. – med den säkerhet han har i
praktiska ting (han utlade om Gubben
Robba Ehrnrooths egendomars olikheter
och företräden – matjord, äng, skog,
frostömhet m.m mycket utförligt kan
Jag ej begripa att han ej slagit sig på
affärer der i kolonierna – andra bli
ju miljonärer der, andra som icke
äro på långt när så kunniga som han.
Han är ju alldeles otroligt språkkunnig.
Jag uppmanade honom derför att försöka
komma in på engelska litteraturen
och icke så helt lita på den svensk-finska.
Han talar om Wentzel Hagelstam som
om en mägtig man som kan hvad som
helst ungefär. – Rörande var det i alla

fall att höra honom – hela hans episka
bredd, hans intressen för hemlandet och de
gigantiska proportioner allting tagit för –
honom der – allt detta var så genom
finskt. – Frun och svårigheterna ha nog
verket förädlande på honom – han
är ej så öfvermodig som förr, ser folks
goda sidor, talar rörd om många som
skall förr affärdade med något djurnamn.
Dessutom är han bra mycket vänligare
till sitt sätt: les voyages forment la
jeunesse. Han installerar sig nu i
Suresnes och använder dertill ett litet
kapital han fått af sin svärfar. Denne
eger, sade han 600,000 dollars, men
som han är omgift med en menniska
som dessa här ej komma öfverens med,
vet jag ej om dessa pengar på mycket
länge komma dem till godo. I Amerika
tycks han ej ha umgåtts med andra än
Edvard, Jarl, Hornborgs och svenskar och
finnar. Jag tycker han nödvändigt
här i Paris bör göra bekantskap
med hyggliga amerikanare som jag
känner. Olyckligt är att Japan
kommit alldeles ur modet just
nu då han funderar på (på Wentzels
uppmaning) att fara tillbaka till
Japan för att uppköpa finare Japanska
saker för Wentzels konsthandel –
de skulle dela vinsten. Jag förehöll
honom det hufvudlösa i ett sådant

företag – den ytterst ringa chansen att
sälja dessa bronser, svärd o.d. till
de tre fyra amatörerna i Helsingfors: Elving
Hugo, Eliel Aspelin o.s.v. – Der satt
han, som rest jorden rundt åtskilliga
gånger, haft att göra med folk af alla
färger, varit i lifsfara i de mest
skilda zoner – och jag som bara rest
emellan Petersburg och Paris, och jag
ansåg mig vara mycket mindre
provinsiel i mina funderingar än han.
Så sade han att Wentzel ej gjort någon
affär med Japan boken och ändå vill han
fortsätta med samma Wentzel och samma
Japan. Han talte om Wentzel som om Cotta
eller Hegel-Gyldendahl – det var alldeles
underligt. Juhani Aho som han varit
tillsammans med mycket de sista dagarna,
tyckte han om. J.A. hade tyckt mycket
om hans utvandrar noverket men öppet
kritiserat t.ex ruth boken, icke derför
att det var Ruth det gällde, utan
emedan den var svag rent litterärt.
att J.A. hela tiden hållit på det rent
litterära är så bra. Litteratur skall först
vara litteratur, liksom måleri skall vara
måleri, kommer der in något intresse der-
utöfver genom ämnets aktualitet så
är det så mycket bättre, men konsten
främst. Han skulle gerna återknyta
förbindelsen med sin gosse som han tycker
mycket om. Jag hade ej hjerta att säga

honom huru uppbragt sonen var mot
honom. Mycket vänligt talade han
om alla menniskors derhemma – Visen
talte han ej om ett ord
Under det ni varit sjuka derhemma
har jag varit här på några stora
middagar och soiréer, och har rigtiga
samvetsgval öfver att ha lefvat
i sus och dus då ni legat i sjukrum
med nedfällda gardiner, medicinflaskor
på bordet och oro i hjertat. –
Felix Faure, som den stora publiken
tycker om kejsarporträttet, fastän
den fransk-ryska alliancefebern betydligt
svalnat och alla i smyg gräla öfver
den hållning i grekiska frågan som "le
concert européen" fått frankrike att
intaga. Alla tidningar äro ej så ministeriela
som figaro – tvärtom haglar det sarkasmer
öfver hanotaux och turkvänligheten
i de små bladen. – Det är så underligt
att tänka sig att de nu slåss omkring
Olymposberget, vid Thermopylae och
Pharsalos. Grekerna äro ju tappra – hvar-
för sprungo de från Larissa? Der ser
man igen att den turkiska hären, helt
och hållet organiserad af tyskar, med
sin beräking komm (och sitt antal), kommer
General och Mme Freedericks, som voro på expositionen med Felix, voro förtjusta i porträttet.

längre än de tappra och oordnade grekerna.
Spada är der i Thessalien nu. I går
hette det att två svenska korrespondenter
blifvit skjutna – men det lär icke vara
sannt. – Nog är det ändå underligt
att detta sekel med allt dess ideella
svärmeri för frihet och fosterland, med
Navarino, Lord Byron, Polen, Ungern,
Garibaldi – sist och slutligen skall
utmynna i detta absolut ideal-
lösa, reaktionära årtionde, detta
fin de siècle som kunde kallas fin de
l'idéal. Pengar, mycket pengar, bara
pengar det är det enda som menniskor
na bry sig om – icke, som under Napoléon
III, de njutningar penningen kunde
förskaffa, utan penningen sjelf – goda
papper, räntebärande kuponger, obligationer
turkiska jernvägsaktier – O!
Grefvinnan Lewenhaupt skrifver och
ber mig vara välkommen till London,
samt säger att Morton, amerikansk
f.d. minister i Paris, vill ha en dotter
"en rigtigt söt flicka" målad af mig
Skulle icke Lefflers eviga influenza
ha uppehållit honom så att han
nu först kommer hit den 15 maj,
så skulle jag resa till London town
i morgon dag. Jag har Sargent der

och han har lofvat göra för mig hvad
han kan, så har jag rekommendation
till Phil May som för in mig i Punch.
– Den otäcka förkylningen jag nu dras
med, gör mig omöjlig att under
de närmaste dagarna resa af, annars
hade jag farit och kommit hit igen
till Leffler. Det är ju en beqväm
resa ifrån Gare St Lazare Kl. 11
f.m – i London kl. 6 e.m. to dinner.
Konni beundrar mycket min engelska
(såg Anni det, så blir hon förvånad) – och
jag tror att jag med några dagars öfning
skall kunna reda mig – med hemska
fel, naturligtvis. När jag i dag för en
vecka sedan hade Konni med fru
här till frukost talte jag ju engelska
fem timmars tid. Konnis fru är
mycket söt – hon ser så ren och
snäll och ungdomlig ut, litet klen
och magerlagd. Jag trodde aldrig att
det skulle vara hans typ, med känne-
dom om hans tidigare förälskelser.
Helsa Ellan och lilla älskade Kiki och systrarna
och tante Gadd tusen gånger. Och Mamma
skall försöka att vara frisk och icke klifva
upp 8 trappor till Thilda mera, icke sannt?
Mammas egen
Atte.

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Det var bra roligt att få Mammas egenhändiga bref och derigenom se att Mammas illamående verkligen varit öfvergående; Då man är långt borta och dessutom har ett så dåligt rykte för oro om sig som jag, fruktar jag alltid att ni ej säger mig hela sanningen då något är på tok derhemma.

    Alexandra Edelfelt
  • Huru är det med Kiki? Har han haft några suiter efter vattkopporna? Alla säga här att det är den lättaste af alla barnåkommor, men att man bör vara försigtig efteråt. På mycket länge har jag ej haft 1 bref från Ellan. Jag har delvis förklaringen på hennes tystnad nu sedan jag fått veta att Kiki varit sjuk, men sedan han tillfrisknat har jag heller ej hört något från henne. Gud låte lilla Kiki snart bli alldeles rask igen.

    Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • Jag har haft min skjuts också. I förrgår då vi väntade presidenten på Champ de Mars och jag länge stått i ett häftigt drag kände jag med ens som om någon slagit båda benen af mig, jag hade feber och frossbrytningar och kilade hem sedan Felix Faure complimenterat mig för porträttet. Det hindrade mig ej att tillbringa en stund på aftonen med Koki Etter – men på natten och under hela gårdagen mådde jag som en hund – en rigtig courbature – d.v.s värk i alla leder och lemmar. Jag tog kinin, lät françois gnida mig med borste och fick så sofva i natt, – men kunde icke gå på en stor soirée hos Menard Dorians i går qväll dit jag verkligen gerna skulle ha gått. Nu har jag sofvit och är trött och stukad men mår bra igen. François diagnos under det han gned mig var rätt träffade: C'est comme qui dirait une forte courbature, et c'est le sang qui n'a pas sa libre navigation!

    Marsfältet Nikolaj von Etter Félix Faure Aline Ménard-Dorian Paul Ménard-Dorian François
  • Konni kom i går och helsade på mig och satt här största delen af dagen. Det är rätt lustigt: – jag påmintes så mycket om gissa hvem – jo Morbror Gustaf. Ks långsamhet i vändningarna, det der predikandet i en ländstol (Morbror G. i gungstolen). dessa idéer som tusen gånger genomtuggats inför hustru och barn, brist på karlsällskap under åratal och så en omständlighet i föredraget som tilltagit alldeles otroligt med åren! När han berättade om ormarne i Costa Rica, huru många huru långa, huru beskaffade de voro, trodde jag jag skulle somna – som ni vet har han dessutom en så entonig röst med att visst barnsligt opp och ned, opp och ned.

    Costa Rica Gustaf Brandt Konrad Zilliacus
  • Underligt att han verkligen tänker bli författare, bara författare! Han har ju en viss talent, men är icke nog konstnär, han ser icke tillräckligt fort det karakteristiska, och tänker icke på det Voltaireska: Le secret du style, c'est de ne pas tout dire. Jag talte mycket öppet om hans litteratur, prisade det jag tyckte var bra och sade min mening om Ruth pamfletten, korrespondenserna från kinesiska kriget o.s.v.

    Voltaire Konrad Zilliacus
  • Det är en viss pojkaktighet också uti detta att icke låta sig förbluffa af ras- och breddgradsolikheter utan tala om malajer, indianer och japaner som andra "gubbeliner" från Hollola eller Jääskis. – med den säkerhet han har i praktiska ting (han utlade om Gubben Robba Ehrnrooths egendomars olikheter och företräden – matjord, äng, skog, frostömhet m.m mycket utförligt kan Jag ej begripa att han ej slagit sig på affärer der i kolonierna – andra bli ju miljonärer der, andra som icke äro på långt när så kunniga som han. Han är ju alldeles otroligt språkkunnig. Jag uppmanade honom derför att försöka komma in på engelska litteraturen och icke så helt lita på den svensk-finska. Han talar om Wentzel Hagelstam som om en mägtig man som kan hvad som helst ungefär. – Rörande var det i alla fall att höra honom – hela hans episka bredd, hans intressen för hemlandet och de gigantiska proportioner allting tagit för – honom der – allt detta var så genomfinskt. – Frun och svårigheterna ha nog verket förädlande på honom – han är ej så öfvermodig som förr, ser folks goda sidor, talar rörd om många som skall förr affärdade med något djurnamn. Dessutom är han bra mycket vänligare till sitt sätt: les voyages forment la jeunesse. Han installerar sig nu i Suresnes och använder dertill ett litet kapital han fått af sin svärfar. Denne eger, sade han 600,000 dollars, men som han är omgift med en menniska som dessa här ej komma öfverens med, vet jag ej om dessa pengar på mycket länge komma dem till godo.

    Suresnes Hollola Jäskis Wentzel Hagelstam Robert Ehrnrooth Lilian Zilliacus Anthony Graef
  • I Amerika tycks han ej ha umgåtts med andra än Edvard, Jarl, Hornborgs och svenskar och finnar. Jag tycker han nödvändigt här i Paris bör göra bekantskap med hyggliga amerikanare som jag känner.

    Paris Amerika Edvard Antell Axel Hornborg Jarl Hagelstam Nadejda Hornborg
  • Olyckligt är att Japan kommit alldeles ur modet just nu då han funderar på (på Wentzels uppmaning) att fara tillbaka till Japan för att uppköpa finare Japanska saker för Wentzels konsthandel – de skulle dela vinsten. Jag förehöll honom det hufvudlösa i ett sådant företag – den ytterst ringa chansen att sälja dessa bronser, svärd o.d. till de tre fyra amatörerna i Helsingfors: Elving Hugo, Eliel Aspelin o.s.v. – Der satt han, som rest jorden rundt åtskilliga gånger, haft att göra med folk af alla färger, varit i lifsfara i de mest skilda zoner – och jag som bara rest emellan Petersburg och Paris, och jag ansåg mig vara mycket mindre provinsiel i mina funderingar än han. Så sade han att Wentzel ej gjort någon affär med Japan boken och ändå vill han fortsätta med samma Wentzel och samma Japan. Han talte om Wentzel som om Cotta eller Hegel-Gyldendahl – det var alldeles underligt.

    Helsingfors Paris Sankt Petersburg Japan Wentzel Hagelstam Eliel Aspelin-Haapkylä Rudolf Elving (osäker koppling) Hugo Carl Cotta Jacob Hegel
  • Juhani Aho som han varit tillsammans med mycket de sista dagarna, tyckte han om. J.A. hade tyckt mycket om hans utvandrar noverket men öppet kritiserat t.ex ruth boken, icke derför att det var Ruth det gällde, utan emedan den var svag rent litterärt. att J.A. hela tiden hållit på det rent litterära är så bra. Litteratur skall först vara litteratur, liksom måleri skall vara måleri, kommer der in något intresse derutöfver genom ämnets aktualitet så är det så mycket bättre, men konsten främst.

    Konrad Zilliacus Juhani Aho
  • Han skulle gerna återknyta förbindelsen med sin gosse som han tycker mycket om. Jag hade ej hjerta att säga honom huru uppbragt sonen var mot honom. Mycket vänligt talade han om alla menniskors derhemma – Visen talte han ej om ett ord

    Konrad Zilliacus Lovisa Ehrnrooth Edvard Zilliacus (osäker koppling) Harry Zilliacus (osäker koppling)
  • Under det ni varit sjuka derhemma har jag varit här på några stora middagar och soiréer, och har rigtiga samvetsgval öfver att ha lefvat i sus och dus då ni legat i sjukrum med nedfällda gardiner, medicinflaskor på bordet och oro i hjertat.

  • Felix Faure, som den stora publiken tycker om kejsarporträttet, fastän den fransk-ryska alliancefebern betydligt svalnat och alla i smyg gräla öfver den hållning i grekiska frågan som "le concert européen" fått frankrike att intaga. Alla tidningar äro ej så ministeriela som figaro – tvärtom haglar det sarkasmer öfver hanotaux och turkvänligheten i de små bladen.

    Frankrike Félix Faure Nikolaj II Gabriel Hanotaux
  • Det är så underligt att tänka sig att de nu slåss omkring Olymposberget, vid Thermopylae och Pharsalos. Grekerna äro ju tappra – hvarför sprungo de från Larissa? Der ser man igen att den turkiska hären, helt och hållet organiserad af tyskar, med sin beräking (och sitt antal), kommer längre än de tappra och oordnade grekerna.

    Thermopyle Olympen / Olympos Farsalos Larissa
  • Spada är der i Thessalien nu. I går hette det att två svenska korrespondenter blifvit skjutna – men det lär icke vara sannt.

    Thessalien Johan Janzon
  • Nog är det ändå underligt att detta sekel med allt dess ideella svärmeri för frihet och fosterland, med Navarino, Lord Byron, Polen, Ungern, Garibaldi – sist och slutligen skall utmynna i detta absolut ideallösa, reaktionära årtionde, detta fin de siècle som kunde kallas fin de l'idéal. Pengar, mycket pengar, bara pengar det är det enda som menniskorna bry sig om – icke, som under Napoléon III, de njutningar penningen kunde förskaffa, utan penningen sjelf – goda papper, räntebärande kuponger, obligationer turkiska jernvägsaktier – O!

    Polen Ungern Navarino Napoleon III Bonaparte George Gordon Byron Giuseppe Garibaldi
  • Grefvinnan Lewenhaupt skrifver och ber mig vara välkommen till London, samt säger att Morton, amerikansk f.d. minister i Paris, vill ha en dotter "en rigtigt söt flicka" målad af mig

    Paris London Augusta Lewenhaupt Levi Parsons Morton Edith Morton (osäker koppling)
  • Skulle icke Lefflers eviga influenza ha uppehållit honom så att han nu först kommer hit den 15 maj, så skulle jag resa till London town i morgon dag. Jag har Sargent der och han har lofvat göra för mig hvad han kan, så har jag rekommendation till Phil May som för in mig i Punch. – Den otäcka förkylningen jag nu dras med, gör mig omöjlig att under de närmaste dagarna resa af, annars hade jag farit och kommit hit igen till Leffler. Det är ju en beqväm resa ifrån Gare St Lazare Kl. 11 f.m – i London kl. 6 e.m. to dinner.

    London Gare Saint-Lazare John Singer Sargent Gustaf Mittag-Leffler Phil May
  • Konni beundrar mycket min engelska (såg Anni det, så blir hon förvånad) – och jag tror att jag med några dagars öfning skall kunna reda mig – med hemska fel, naturligtvis. När jag i dag för en vecka sedan hade Konni med fru här till frukost talte jag ju engelska fem timmars tid.

    Alexandra Edelfelt Konrad Zilliacus Lilian Zilliacus
  • Konnis fru är mycket söt – hon ser så ren och snäll och ungdomlig ut, litet klen och magerlagd. Jag trodde aldrig att det skulle vara hans typ, med kännedom om hans tidigare förälskelser.

    Konrad Zilliacus Lilian Zilliacus
  • Helsa Ellan och lilla älskade Kiki och systrarna och tante Gadd tusen gånger. Och Mamma skall försöka att vara frisk och icke klifva upp 8 trappor till Thilda mera, icke sannt? Mammas egen Atte.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Adelaide Gadd Alexandra Edelfelt Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle Thilda
  • *General och Mme Freedericks, som voro på expositionen med Felix, voro förtjusta i porträttet.

    Félix Faure Lev Alexandrovitj de Freedericksz Barbara Andrejevna de Freedericksz