Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adel amerikaner Årstider basarer begravning borgmästare brev diplomater döden engelska engelsmän fenomen finländare finska författare förläggare franska Gud gudstjänst hotell inredningar japaner katastrofer katolicism kejsare konst korrespondenter kyrkor litteratur medaljer militärer (personer) olyckor präster presidenter protestantism regeringar religion (fenomen) republik (statsskick) ryska sjukdom (tillstånd) skönlitteratur spanska språk svenska telegram temperatur tjänstefolk tyska tyskar utmärkelsetecken väderlek välgörenhet vår

Paris 11 maj 1897
Älskade Mamma,
Tack för brefvet. Jag trodde att ni ej
skulle få underrättelsen om katastrofen
före den 5 och att mitt telegram således
skulle komma samtidigt. Ingen finne
var der – i allmänhet få herrar. Jag
hade hört talas, om Bazaren, men
tänkte ej gå dit. Mamma såg i brefvet
till Ellan att Antoinette Vallgren skulle
sälja vid Mme de St Didiers bord just på
tisdagen. Det har varit en förfärlig
vecka denna sista. I lördags var jag först
på sorgegudstjensten i Notre Dame, sedan
på grefvinnan Horns begrafning i protestantiska
kyrkan. Hennes dotter, friherrinnan Linsingen,
ännu svårt bränd ligger och förebrår sig
att hon lockat modren dit. Gumman Horn
ville näml. på inga vilkor gå till bazaren.
gubben pirre, 76 år nu, såg bra eländig ut.
Han hade åldrats tio år med ens. Sorgeguds-
tjänsten i Notre dame, dit Koki bjudit mig
(han var der i Kammarjunker uniform med
Ambassaden) var ej sådan man velat den.
Först och främst trängsel, så denna underliga

stränga och politiskt taktlösa predikan
af père Ollivier, som sårade alla men-
niskor. Gud, de kristnas Gud, är ej
en sådan der Baal eller Moloch som
bara tänker på att straffa, och vi menniskor
ha ej rättighet att tolka hvarje händelse
som ett uttryck af belöning eller straff.
Hvarför skulle det annars heta Herrans
vägar äro outgrundliga? Att anfalla
republiken är verkligen bra litet på sin
plats just då republikens regering
själfmant ställt sig i spetsen för denna
religiösa akt. Ärkebiskopen är också
mycket flat och har skrifvit det artigaste,
försonligaste bref till Felix faure. Tyska
Kejsarn hade sändt furst Radziwill i
preussisk generaluniform, hela diplomater
korpsen, lord mayorn i London med alla
sheriffer och aldermen och en rysk stor-
furste var der. – Bland de som fått räddnings
medaljer är min vän Armand Dayot,
inspecteur des Beaux Arts, samt hela
personalen på hôtel de Palais (der
Konni bodde först, men nu har han flyttat).
Omöjligt att göra något under denna
sorgliga tid. Vädret är dessutom gement
kallt – omkring 10, 12 grader och kall
blåst. De korta sommardagarna i slutat af

ett.
mars äro 'vorbei'. I söndags var jag
hela dagen hos Konni i Suresnes med
Juhani Aho. Konni har det ypperligt
derute. Ett litet hus med trädgård och
utsigt öfver hela Seinedalen och hela
Paris. huset ligger uppe på Mont Valérien
alldeles nära fästningen. De hade ej
mycket möbler ännu men det de hade
var mycket bra. Vackert silfver från New-
York. Deras japanska gamla barn-
sköterska såg så alldeles ut som
en japansk docka att Juhani Aho
tyckte det var alldeles hemskt när
hon talade och skrattade. Barnen
två små gossar, äro ganska zilliacuska
onkel peta, onkel Nicolai o.s.v. och
ha ej modrens fina drag. Konni var
helt litterär – läste upp nya kapitel
ur nya romanen. – Vi gingo hem till
fots på e.m genom boulognerskogen,
och då Konni lemnat oss sade Juhani
Aho: det är skada att han alls ej
skall vara skald – det är ändå det
enda som står sig i litteratur – ja, han
vet icke hvad det är att se som en
skald och konstnär. Egendomligt är
det också att hans beskrifningar icke
röra sig om allt det underliga han sett,
och att man ej får någon färgrik bild af

det han berättar från tropikerna. Han
satt der och skref om en student och en
flicka hemma – deras kärlek.
Konni talar ej ens om att skrifva korre-
spondenser – bara romaner på Wentzel
Hagalstams förlag. – Skulle någon för 10
år sedan ha sagt mig att jag skulle
äta frukost
hemma
hos Konni i Suresnes, att
Konni skulle vara romancier till yrket,
ha en amerikansk fru och en japanesisk
barnsköterska, så skulle jag icke genast
ha trott det vara möjligt. Skada är
att han ej kan exploitera sin stora språk
kunskap och praktiska kännedom – Hvad
tjenar det nu till att tala franska, tyska, svenska
finska, engelska, ryska, spanska och att kasim
hästar ut och in?
Jag far troligen till London omkr. den 20 maj
och stannar der, till 15 Juni – här blir
Ingenting gjordt. Jag är dessutom allt ännu
neurologisk och fruktar att jag för första gången
i mitt lif fått reumatism. Det är ju så
kallt och "unfreundlich" Seså, nu regnar
det, men blåser likafullt. – Farväl, älskade
Mamma, helsa alla tusenfallt från
Mammas Atte.

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Tack för brefvet.

  • Jag trodde att ni ej skulle få underrättelsen om katastrofen före den 5 och att mitt telegram således skulle komma samtidigt. Ingen finne var der – i allmänhet få herrar. Jag hade hört talas, om Bazaren, men tänkte ej gå dit. Mamma såg i brefvet till Ellan att Antoinette Vallgren skulle sälja vid Mme de St Didiers bord just på tisdagen.

    Alexandra Edelfelt Antoinette Råström Ellan de la Chapelle Thérèse Donon
  • Det har varit en förfärlig vecka denna sista. I lördags var jag först på sorgegudstjensten i Notre Dame, sedan på grefvinnan Horns begrafning i protestantiska kyrkan. Hennes dotter, friherrinnan Linsingen, ännu svårt bränd ligger och förebrår sig att hon lockat modren dit. Gumman Horn ville näml. på inga vilkor gå till bazaren. gubben pirre, 76 år nu, såg bra eländig ut. Han hade åldrats tio år med ens.

    Notre Dame Christer Horn af Åminne Helene Horn Ebba Horn af Åminne
  • Sorgegudstjänsten i Notre dame, dit Koki bjudit mig (han var der i Kammarjunker uniform med Ambassaden) var ej sådan man velat den. Först och främst trängsel, så denna underliga stränga och politiskt taktlösa predikan af père Ollivier, som sårade alla menniskor. Gud, de kristnas Gud, är ej en sådan der Baal eller Moloch som bara tänker på att straffa, och vi menniskor ha ej rättighet att tolka hvarje händelse som ett uttryck af belöning eller straff. Hvarför skulle det annars heta Herrans vägar äro outgrundliga? Att anfalla republiken är verkligen bra litet på sin plats just då republikens regering själfmant ställt sig i spetsen för denna religiösa akt. Ärkebiskopen är också mycket flat och har skrifvit det artigaste, försonligaste bref till Felix faure. Tyska Kejsarn hade sändt furst Radziwill i preussisk generaluniform, hela diplomaterkorpsen, lord mayorn i London med alla sheriffer och aldermen och en rysk storfurste var der.

    London Notre Dame Nikolaj von Etter Félix Faure Radziwill Wilhelm II Marie-Joseph Ollivier Baal Molok François-Marie-Benjamin Richard
  • Bland de som fått räddningsmedaljer är min vän Armand Dayot, inspecteur des Beaux Arts, samt hela personalen på hôtel de Palais (der Konni bodde först, men nu har han flyttat).

    Hôtel du Palais Konrad Zilliacus Armand Dayot
  • Omöjligt att göra något under denna sorgliga tid. Vädret är dessutom gement kallt – omkring 10, 12 grader och kall blåst. De korta sommardagarna i slutat af mars äro 'vorbei'.

  • I söndags var jag hela dagen hos Konni i Suresnes med Juhani Aho. Konni har det ypperligt derute. Ett litet hus med trädgård och utsigt öfver hela Seinedalen och hela Paris. huset ligger uppe på Mont Valérien alldeles nära fästningen. De hade ej mycket möbler ännu men det de hade var mycket bra. Vackert silfver från New-York. Deras japanska gamla barnsköterska såg så alldeles ut som en japansk docka att Juhani Aho tyckte det var alldeles hemskt när hon talade och skrattade. Barnen två små gossar, äro ganska zilliacuska onkel peta, onkel Nicolai o.s.v. och ha ej modrens fina drag. Konni var helt litterär – läste upp nya kapitel ur nya romanen.

    Paris New York Seine Suresnes Mont-Valérien Konrad Zilliacus Lilian Zilliacus Juhani Aho Laurin Zilliacus Konni Zilliacus
  • Vi gingo hem till fots på e.m genom boulognerskogen, och då Konni lemnat oss sade Juhani Aho: det är skada att han alls ej skall vara skald – det är ändå det enda som står sig i litteratur – ja, han vet icke hvad det är att se som en skald och konstnär. Egendomligt är det också att hans beskrifningar icke röra sig om allt det underliga han sett, och att man ej får någon färgrik bild af det han berättar från tropikerna. Han satt der och skref om en student och en flicka hemma – deras kärlek.

    Bois de Boulogne Konrad Zilliacus Juhani Aho
  • Konni talar ej ens om att skrifva korrespondenser – bara romaner på Wentzel Hagalstams förlag. – Skulle någon för 10 år sedan ha sagt mig att jag skulle äta frukost hemma hos Konni i Suresnes, att Konni skulle vara romancier till yrket, ha en amerikansk fru och en japanesisk barnsköterska, så skulle jag icke genast ha trott det vara möjligt. Skada är att han ej kan exploitera sin stora språkkunskap och praktiska kännedom – Hvad tjenar det nu till att tala franska, tyska, svenska finska, engelska, ryska, spanska och att kasim [?] hästar ut och in?

    Suresnes Wentzel Hagelstam Konrad Zilliacus
  • Jag far troligen till London omkr. den 20 maj och stannar der, till 15 Juni – här blir Ingenting gjordt.

    London
  • Jag är dessutom allt ännu neurologisk och fruktar att jag för första gången i mitt lif fått reumatism. Det är ju så kallt och "unfreundlich" Seså, nu regnar det, men blåser likafullt.

  • Farväl, älskade Mamma, helsa alla tusenfallt från Mammas Atte.

    Alexandra Edelfelt