Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adresser (kommunikation) alkohol barer blommor borgerlighet brännvin brev cyklar drottningar drycker ekonomi engelska engelsmän folk folket (fenomen) fransmän Gud hotell indier jubileer kläder krogar kvinnor landsbygd mat matematiker militärer (personer) ministrar mode öl österlandet porträtt prinsar resor restauranger sågverk samhällsklasser skilsmässa skolor sommarvillor språk städer superi telegram turister tyskar utseende väderlek vänner västerlandet Villa Edelfelt viner

Lördag 30 maj 1897
Telephone No
3113.
The Grosvenor Hotel.
Victoria Station.
Belgravia, London. S.W.
Älskade Mamma,
Jag hade icke rigtigt kommit inom hotellets
dörrar innan jag sände Mamma ett telegram.
Jag hoppas att Mamma förstod att Hotellet
heter Grosvenor Hôtel och att Victoria, eller
Victoria Station antyder stadsdelen. – Nu
får jag rigtigt tillfälle att tacka Mamma för
Mammas vänliga och glada och långa bref. I
går blef det litet på slarf med den
saken. – Jag hade ej så lätt att komma från
Paris, der menniskorna, décidément, äro
alltför vänliga mot mig. – Man då jag hade
Leffler korjad, så svarade jag nej till alla
bjudningar och reste af. Får nu se hvad det
skall bli af detta. Jag vill nu förtjena pen-
gar fort och det skall nog gå. – Ännu
är jag som le coup de l'émotion vis à vis
flickornas och Ellans resa. Ack om jag hade
anat det för några veckor sen! Då hade
jag kunnat vara dem till möte i Stockholm

och hade säkert haft bra roligt med
dem, likasom jag säkert kunnat vara
dem till nytta och glädje. Nåja, det
kom så oförhappandes att jag verkligen
urskuldar mig sjelf. För resten har jag
arbeta rätt dugtigt i Paris, ehuru det
mest gällt att putsa upp gammalt.
Lefflers porträtt har sig målat om så
godt som helt och hållet. Muenier som
bor i 147 och som varit min trogne
vän, kom upp och underströk litet
sin förtjusning öfver porträttet, i Lefflers
närvaro. Det hade en vådlig effekt,
och L. nämnde om i sitt tal till alla
matematikerna vid Institutet, att
"le celèbre peintre Muenier, que vous
connaissez tous; Messieurs o.s.v. – allt
nog att han sagt att detta porträtt
var jämförligt med Pasteurs. Det tycker
jag inte, men låt gå. Jag har
dessutom sedan målat upp Schuvaloff
och gjort häststudier till Kejsarn. Då
Jag varit bortbjuden så godt som
hvarje dag, måste man ju säga att
det ändå blifvit något gjordt.
I morgse reste jag från Paris i

strålande solsken. Öfverresan var som
en lusttur från Borgå till Haxalö,
kanalen alldeles lugn – litet död-
sjö så att en par damer voro sjuka.
Det är lustig att se denna linje,
alltid smitfull af folk. – Än turister,
än cyklister, än Indier, som solbrända
och magra komma direkt från Delhi
och Benares till London. Och när
vi kommo fram till det underliga,
rökiga, svarta, stora, sagolika London,
regnade det – som det också fortfarit
att göra hela aftonen. Jag hade
fått ett godt rum, tack vare mitt
telegram, och har för i afton ej
brytt mig om att underrätta Gallatly
och Grefvinnan Lewenhaupt om min
härvaro – endast Er och min trogna
portvakt François. Jag tvättade mig
och gick ned i Dining room. En
dyrare och sämre middag har jag aldrig
ätit. Och der sutto dessa engelsmän
i frack och smorde i sig det vattiga
köttet och de än vattigare legumerna,
fadda, utan tecken till smak, samt
drucko tappert Sparkling Hock på.
Jag var hungrig efter denna middag

som ej smakad annat än vatten.
och gick derför ut här i qvarteret
på två, tre bar'er, der jag åt en smör-
gås och drack öl. – Egentligen tror jag
en gentleman ej kan gå in på en
sådan bar, som det fins tusental
af – men friå ravnå – det var så
lustigt och karakteristiskt att se
och jag har haft roligt af denna
lilla nya inblick i det engelska lifvet,
att jag alls ej bryr mig om att jag gjort
något icke "fashionable". Tänk dessa
granna krogar med silfverdiskar – bakom
dessa diskar mer och mindre fanerade
engelska skönheter, och framför dem en
packad menniskomassa, karlar och
qvinnor, som beskedligt vänta på
sitt glas öl och bränvin (vanligtvis
båda delarne). Hyggliga madamer,
som se ytterst respektabla ut, supa
som gamla drinkare, och ha till och
med en chic att slå ut sista sqvätten,
innan glaset påfylles på nytt, så
stilfull att jag endast sett hamnbusarne
i Hfors göra något dylikt. – Och
bland alla dessa underliga halft

The Grosvenor Hotel
Victoria Station
Belgravia, London. S.W.
Telephone No
3113.
borgerliga, halft kuskartade figurer,
eldröde, granna soldatar, musikanter
med brodörer på alla kanter och flöjten
eller hornet under armen. – Engelskor-
na slå icke an på mig genom sin
skönhet denna gång. Jag är för mycket
sous le charme af parisiskorna, som
när allt kommer omkring ändå äro
lika vackra som graciösa och välklädda.
Dessutom tycker jag att detta års mod
(det lurfviga håret, de stora hattarna
o.d) icke rigtigt lämpar sig för engelskor
na. Alldeles förtjusande rödblondt
hår ser man ändå alltjemnt och ofta
rätt dumouriez'ska drag. Men så är
de så underligt tilltotade i brokiga
färger och med plymhattar till
ytterst tarfliga klädningar.
Språket, engelskan, ljuder rigtigt
sympatiskt i mina öron. Jag tycker
jag förstår det mesta, och så har det
något hurtigt, manligt och framförallt

occidentalt i sig. Jag blir alldeles
galen i Vesterlandet ju länge jag
lefver. En engelsk kompass, en
fransk sjömansdrägt, en Burne Jone'sk
tokighet gör mig mera nöje än
all österlandets herrlighet. Nej,
för mig må Endymion gerna sofva
fortfarande, Jag tror att Verlden
icke skulle vinna mycket på upp-
vaknandet! – När jag tänker på
Moskva och det här så kan man
icke gerna finna större antipoder.
Jo, en föreningslänk finnes, och
det är det galna estradbyggan-
det, som förstört Londons yttre
i hög grad. Öfverallt ha de utanför
husen byggt plankestrader, på några
ställen ha dessa estrader antagit
ett alldeles monumentalt tycke.
Trafalgar square ser närmast ut
som Kaunissaari ångsåg – jag hoppas
att det blir bättre när de på plan-
korna få upp sina brokiga klutar.
– Får nu se om man kan göra något

o
i denna vefva. Öfverallt finnes affischer
med en aktris, mycket halfnaken som
sjunger "The Victorian Era". Det är
ju också ganska underligt att ha
regerat 60 år och under denna
tid aldrig begått en dumhet eller takt-
löshet, ingen politisk faute. Hvad
var England 1837 och hvad är det
nu! Låt vara att Gumman haft
goda ministrar, men när allt kommer
omkring var detta ju också Ludvig XIVs
enda förtjenst.
Hur har Mamma det rigtigt i
ensamheten? Ha flickorna verkligen
rest? – Allt detta frågar jag mig
tusen gånger dagligen. – Jaså
Kiki kom i nya svenska läroverket
och icke till Brobergs skola. Hvad
var nu detta och hvarför blef det
så? –
I går åt jag hos Chambure som skrämde
upp mig för London och talte om en
vän som i tio timmar fått söka rum
förgäfves – jag fick emellertid mitt strax,
till 5 schillings, hvilket ju dock är
menskligt. Kanske kommer jag att
bo hos Gallatlys på landet. Engelska

landsbygden ser ut att vara alldeles
idealisk, lummig, grön, rik, odlad!
Måtte Mamma ännu få se syrenerna
blomma på Haiko! – Helsa fru Etter
från Koki – det var han som bad
mig ta in på detta hotell – det är
utmärkt stort och snyggt. Ett 20tal indiska
prinsar med de besynnerligaste namn bo
här. – Adèle Ehrnrooth och Rose Marie
träffade jag sista aftonen i Paris, men ansåg
mig ej böra uppskjuta min resa för att
uppvakta dem. Adèle började, inför San-
marks, gå åt Konni: "När man kommer
med en liten kappsäck till ett hus, så skall
man icke resa derifrån sedan man norpat
åt sig hundratusental" o.s.v. Som jag just
varit tillsammans med Konni som nog
minsann är stukad, kunde jag ej låta
bli att tala ett fridens och förlåtelsens
ord. Jag sade det ej, men jag tänkte på
Visen som åt mig sade, badande
i tårar mellan Nickby och Kervo: Jo men
jag tycker så förskräckligt om herr
Zilliacus, jag kan ej lefva utan herr
Zilliacus o.d. – Dessutom är ju
Mariefors en god affär nu, det ha
många finska affärsmän sagt, och
Konnis idé var kanske ej så tokig.

The Grosvenor Hotel,
Victoria Station,
Belgravia, London. S.W.
Telephone No.
3113.
I hvilket fall som helst tycker jag det
är galet af Adèle att inför San-
marks börja stormskälla på Konni.
Ehrnroothar och de Géerer i all ära
men inte äro de bara ljus af
ljus, hvitt i hvitt, skärt i skärt
med englavingar på heller, hvarken
Cassimir eller Ursin eller någon annan.
– Jag ville, innan jag lemnade Paris,
göra Konni bekant med Björn
Björnsons svåger, müncharerförläggare
Albert Langen, och det lyckades
mig. De kommo t.o.m. öfverens
om ett och hvarje, och Konni var
mig mycket tacksam derför. –
– Mitt hufvudintryck från Paris är
att jag ingenstädes har bättre
vänner som konstnär. Der förstå
de och vilja förstå hvad jag gör,
der har jag tillräckligt mycket
"saveur du terroir" för att förefalla

dem originell. – Och hvilken stad,
i alla fall, Paris! Man må säga
hvad man vill – der ser man ändå
det bästa och det mesta af europeisk
konst. Det skall bli roligt att se
England nu, med dessa nya ström-
ningar. Men de bästa engelsmännen
ställa ju ut i Paris. De tyskar
som äro ärliga, medgifva att de
ha sitt bästa från Paris, men det
de aldrig kunna få, det är smaken –
"Försynen har nekat folkslaget smak"
säger Ehrensvärd. –
Här i smoking room sitta herrar
med hattar på hufvudet och dricka
Whisky and water – de supa ändå
förfärligt! Superiet har det goda
med sig att "lifvet gåtar lösas
lätt" med bra mycket bränvin,
och tyckes ju ändå lemna tillräckligt
energi qvar för det praktiska lifvet.
Dugtiga äro ju engelsmännen, det

vet.
kan ej nekas – och tyckes sålunda
realisera iden om måttlighetsupandet.
De se icke ut som om de skulle
grubbla – dygdiga, allvarliga och
hyggliga, men – tycka om starkt.
Nej nu farväl, älskade Mamma!
Hvad jag rysligt gerna ville veta
litet om Er, om Mamma, om
Mammas närmaste planer. Skrif
hit – jag stannar minst 14 dagar.
The Jubilé ville jag bra gerna undvika
Jag kan bara alltför väl tänka
mig den Hodinkan. La foule, voilà
mon aversion!
Jag hoppas det är bättre väder i morgon. –
Annars är det omöjligt att göra
en lustresa som med för så mycket
nöje som den från Paris till London.
Ack, jag skulle vilja visa Mamma
några små cottages som jag såg
på vägen; så trefliga, så inbjudan-
de, så lustiga i färg (rödt i rödt) och
så originella i form (half gotiska,
borglika, halft moderna villolika.
Jag tror man ej kan ha något mera
inbjudande trefligt, något så landtligt

konfortabelt!
Nej nu går jag och lägger mig.
Good Evening, said the teacher
eller said he, tror jag det var!
Hvad jag ofta tänker på Tom and
Jerry här – icke för att detta sista
hade något att göra med Tom and
Jerry – Men jag skrifver som en tok,
som jag är. Skall det aldrig komma
mera ordning i min arma hjerna?
Efter detta förtviflans utbrott säger
jag Mamma, min älskade Mamma,
igen god natt och ber Gud välsigna
Mamma nu och alltid!
Helsa alla från Mammas Atte.
Tänk så artistiskt det blir på Haiko
på sensommaren, Sparres, Wallgrens,
Juhani Aho (så sade han åtminstone)
och Meyer samt vi, sedan!

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Jag hade icke rigtigt kommit inom hotellets dörrar innan jag sände Mamma ett telegram. Jag hoppas att Mamma förstod att Hotellet heter Grosvenor Hôtel och att Victoria, eller Victoria Station antyder stadsdelen.

    Grosvenor Hôtel Victoria Station Alexandra Edelfelt
  • Nu får jag rigtigt tillfälle att tacka Mamma för Mammas vänliga och glada och långa bref. I går blef det litet på slarf med den saken.

    Alexandra Edelfelt
  • Jag hade ej så lätt att komma från Paris, der menniskorna, décidément, äro alltför vänliga mot mig. – Man då jag hade Leffler korjad, så svarade jag nej till alla bjudningar och reste af. Får nu se hvad det skall bli af detta. Jag vill nu förtjena pengar fort och det skall nog gå.

    Paris Gustaf Mittag-Leffler
  • Ännu är jag som le coup de l'émotion vis à vis flickornas och Ellans resa. Ack om jag hade anat det för några veckor sen! Då hade jag kunnat vara dem till möte i Stockholm och hade säkert haft bra roligt med dem, likasom jag säkert kunnat vara dem till nytta och glädje. Nåja, det kom så oförhappandes att jag verkligen urskuldar mig sjelf.

    Stockholm Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • För resten har jag arbeta rätt dugtigt i Paris, ehuru det mest gällt att putsa upp gammalt. Lefflers porträtt har sig målat om så godt som helt och hållet. Muenier som bor i 147 och som varit min trogne vän, kom upp och underströk litet sin förtjusning öfver porträttet, i Lefflers närvaro. Det hade en vådlig effekt, och L. nämnde om i sitt tal till alla matematikerna vid Institutet, att "le celèbre peintre Muenier, que vous connaissez tous; Messieurs o.s.v. – alltnog att han sagt att detta porträtt var jämförligt med Pasteurs. Det tycker jag inte, men låt gå. Jag har dessutom sedan målat upp Schuvaloff och gjort häststudier till Kejsarn. Då Jag varit bortbjuden så godt som hvarje dag, måste man ju säga att det ändå blifvit något gjordt.

    Paris Avenue de Villiers 147 Nikolaj II Louis Pasteur Pavel Andrejevitj Sjuvalov Gustaf Mittag-Leffler Jules-Alexis Muenier
  • I morgse reste jag från Paris i strålande solsken. Öfverresan var som en lusttur från Borgå till Haxalö, kanalen alldeles lugn – litet dödsjö så att en par damer voro sjuka. Det är lustig att se denna linje, alltid smitfull af folk. – Än turister, än cyklister, än Indier, som solbrända och magra komma direkt från Delhi och Benares till London. Och när vi kommo fram till det underliga, rökiga, svarta, stora, sagolika London, regnade det – som det också fortfarit att göra hela aftonen.

    Paris London Borgå Haxalö Engelska kanalen Delhi Benares
  • Jag hade fått ett godt rum, tack vare mitt telegram, och har för i afton ej brytt mig om att underrätta Gallatly och Grefvinnan Lewenhaupt om min härvaro – endast Er och min trogna portvakt François.

    Augusta Lewenhaupt John Gallatly Edith Gallatly François
  • Jag tvättade mig och gick ned i Dining room. En dyrare och sämre middag har jag aldrig ätit. Och der sutto dessa engelsmän i frack och smorde i sig det vattiga köttet och de än vattigare legumerna, fadda, utan tecken till smak, samt drucko tappert Sparkling Hock på.

  • Jag var hungrig efter denna middag som ej smakad annat än vatten. och gick derför ut här i qvarteret på två, tre bar'er, der jag åt en smörgås och drack öl. – Egentligen tror jag en gentleman ej kan gå in på en sådan bar, som det fins tusental af – men friå ravnå – det var så lustigt och karakteristiskt att se och jag har haft roligt af denna lilla nya inblick i det engelska lifvet, att jag alls ej bryr mig om att jag gjort något icke "fashionable". Tänk dessa granna krogar med silfverdiskar – bakom dessa diskar mer och mindre fanerade engelska skönheter, och framför dem en packad menniskomassa, karlar och qvinnor, som beskedligt vänta på sitt glas öl och bränvin (vanligtvis båda delarne). Hyggliga madamer, som se ytterst respektabla ut, supa som gamla drinkare, och ha till och med en chic att slå ut sista sqvätten, innan glaset påfylles på nytt, så stilfull att jag endast sett hamnbusarne i Hfors göra något dylikt. – Och bland alla dessa underliga halft borgerliga, halft kuskartade figurer, eldröde, granna soldatar, musikanter med brodörer på alla kanter och flöjten eller hornet under armen.

    Helsingfors
  • Engelskorna slå icke an på mig genom sin skönhet denna gång. Jag är för mycket sous le charme af parisiskorna, som när allt kommer omkring ändå äro lika vackra som graciösa och välklädda. Dessutom tycker jag att detta års mod (det lurfviga håret, de stora hattarna o.d) icke rigtigt lämpar sig för engelskorna. Alldeles förtjusande rödblondt hår ser man ändå alltjemnt och ofta rätt dumouriez'ska drag. Men så är de så underligt tilltotade i brokiga färger och med plymhattar till ytterst tarfliga klädningar.

  • Språket, engelskan, ljuder rigtigt sympatiskt i mina öron. Jag tycker jag förstår det mesta, och så har det något hurtigt, manligt och framförallt occidentalt i sig.

  • Jag blir alldeles galen i Vesterlandet ju länge jag lefver. En engelsk kompass, en fransk sjömansdrägt, en Burne Jone'sk tokighet gör mig mera nöje än all österlandets herrlighet. Nej, för mig må Endymion gerna sofva fortfarande, Jag tror att Verlden icke skulle vinna mycket på uppvaknandet!

    Edward Burne-Jones Endymion
  • När jag tänker på Moskva och det här så kan man icke gerna finna större antipoder. Jo, en föreningslänk finnes, och det är det galna estradbyggandet, som förstört Londons yttre i hög grad. Öfverallt ha de utanför husen byggt plankestrader, på några ställen ha dessa estrader antagit ett alldeles monumentalt tycke. Trafalgar square ser närmast ut som Kaunissaari ångsåg – jag hoppas att det blir bättre när de på plankorna få upp sina brokiga klutar. – Får nu se om man kan göra något i denna vefva. Öfverallt finnes affischer med en aktris, mycket halfnaken som sjunger "The Victorian Era". Det är ju också ganska underligt att ha regerat 60 år och under denna tid aldrig begått en dumhet eller taktlöshet, ingen politisk faute. Hvad var England 1837 och hvad är det nu! Låt vara att Gumman haft goda ministrar, men när allt kommer omkring var detta ju också Ludvig XIVs enda förtjenst.

    Moskva London England Trafalgar Square Kaunissaari / Fagerö Ludvig XIV Victoria
  • Hur har Mamma det rigtigt i ensamheten? Ha flickorna verkligen rest? – Allt detta frågar jag mig tusen gånger dagligen.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt
  • Jaså Kiki kom i nya svenska läroverket och icke till Brobergs skola. Hvad var nu detta och hvarför blef det så?

    Nya Svenska Läroverket Brobergska samskolan Erik Edelfelt
  • I går åt jag hos Chambure som skrämde upp mig för London och talte om en vän som i tio timmar fått söka rum förgäfves – jag fick emellertid mitt strax, till 5 schillings, hvilket ju dock är menskligt.

    London Emile de Chambure
  • Kanske kommer jag att bo hos Gallatlys på landet. Engelska landsbyden ser ut att vara alldeles idealisk, lummig, grön, rik, odlad!

    John Gallatly Edith Gallatly
  • Måtte Mamma ännu få se syrenerna blomma på Haiko!

    Haiko Alexandra Edelfelt
  • Helsa fru Etter från Koki

    Emilie von Etter Nikolaj von Etter
  • det var han som bad mig ta in på detta hotell – det är utmärkt stort och snyggt. Ett 20tal indiska prinsar med de besynnerligaste namn bo här.

    Nikolaj von Etter
  • Adèle Ehrnrooth och Rose Marie träffade jag sista aftonen i Paris, men ansåg mig ej böra uppskjuta min resa för att uppvakta dem. Adèle började, inför Sanmarks, gå åt Konni: "När man kommer med en liten kappsäck till ett hus, så skall man icke resa derifrån sedan man norpat åt sig hundratusental" o.s.v. Som jag just varit tillsammans med Konni som nog minsann är stukad, kunde jag ej låta bli att tala ett fridens och förlåtelsens ord. Jag sade det ej, men jag tänkte på Visen som åt mig sade, badande i tårar mellan Nickby och Kervo: Jo men jag tycker så förskräckligt om herr Zilliacus, jag kan ej lefva utan herr Zilliacus o.d. – Dessutom är ju Mariefors en god affär nu, det ha många finska affärsmän sagt, och Konnis idé var kanske ej så tokig. I hvilket fall som helst tycker jag det är galet af Adèle att inför Sanmarks börja stormskälla på Konni. Ehrnroothar och de Géerer i all ära men inte äro de bara ljus af ljus, hvitt i hvitt, skärt i skärt med englavingar på heller, hvarken Cassimir eller Ursin eller någon annan.

    Paris Kervo Mariefors gård Nickby Adelaïde Ehrnrooth Konrad Zilliacus Lovisa Ehrnrooth Carl Gustaf Sanmark Casimir Ehrnrooth Rose-Marie Boije af Gennäs Maria Sanmark Nils Robert af Ursin
  • Jag ville, innan jag lemnade Paris, göra Konni bekant med Björn Björnsons svåger, müncharerförläggare Albert Langen, och det lyckades mig. De kommo t.o.m. öfverens om ett och hvarje, och Konni var mig mycket tacksam derför.

    Paris Konrad Zilliacus Bjørn Bjørnson Albert Langen
  • Mitt hufvudintryck från Paris är att jag ingenstädes har bättre vänner som konstnär. Der förstå de och vilja förstå hvad jag gör, der har jag tillräckligt mycket "saveur du terroir" för att förefalla dem originell. – Och hvilken stad, i alla fall, Paris! Man må säga hvad man vill – der ser man ändå det bästa och det mesta af europeisk konst. Det skall bli roligt att se England nu, med dessa nya strömningar. Men de bästa engelsmännen ställa ju ut i Paris. De tyskar som äro ärliga, medgifva att de ha sitt bästa från Paris, men det de aldrig kunna få, det är smaken – "Försynen har nekat folkslaget smak" säger Ehrensvärd.

    Paris England Carl August Ehrensvärd
  • Här i smoking room sitta herrar med hattar på hufvudet och dricka Whisky and water – de supa ändå förfärligt! Superiet har det goda med sig att "lifvet gåtar lösas lätt" med bra mycket bränvin, och tyckes ju ändå lemna tillräckligt energi qvar för det praktiska lifvet. Dugtiga äro ju engelsmännen, det kan ej nekas – och tyckes sålunda realisera iden om måttlighetsupandet. De se icke ut som om de skulle grubbla – dygdiga, allvarliga och hyggliga, men – tycka om starkt.

  • Nej nu farväl, älskade Mamma! Hvad jag rysligt gerna ville veta litet om Er, om Mamma, om Mammas närmaste planer. Skrif hit – jag stannar minst 14 dagar.

    Alexandra Edelfelt
  • The Jubilé ville jag bra gerna undvika Jag kan bara alltför väl tänka mig den Hodinkan. La foule, voilà mon aversion!

    Hadinkan
  • Jag hoppas det är bättre väder i morgon. – Annars är det omöjligt att göra en lustresa som med för så mycket nöje som den från Paris till London. Ack, jag skulle vilja visa Mamma några små cottages som jag såg på vägen; så trefliga, så inbjudande, så lustiga i färg (rödt i rödt) och så originella i form (half gotiska, borglika, halft moderna villolika. Jag tror man ej kan ha något mera inbjudande trefligt, något så landtligt konfortabelt!

    Paris London Alexandra Edelfelt
  • Nej nu går jag och lägger mig. Good Evening, said the teacher eller said he, tror jag det var! Hvad jag ofta tänker på Tom and Jerry här – icke för att detta sista hade något att göra med Tom and Jerry – Men jag skrifver som en tok, som jag är. Skall det aldrig komma mera ordning i min arma hjerna?

    Tom Jerry Hawthorn
  • Efter detta förtviflans utbrott säger jag Mamma, min älskade Mamma, igen god natt och ber Gud välsigna Mamma nu och alltid! Helsa alla från Mammas Atte.

    Alexandra Edelfelt
  • Tänk så artistiskt det blir på Haiko på sensommaren, Sparres, Wallgrens, Juhani Aho (så sade han åtminstone) och Meyer samt vi, sedan!

    Haiko Antoinette Råström Eva Mannerheim-Sparre Louis Sparre Ville Vallgren Werner Söderhjelm Juhani Aho