Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

akademier barn bussar engelska engelsmän fiskar häst judar konst konstnärer konstutställningar kungligheter mat militärer (personer) museer parker resor restauranger språk städer telegram tjänstefolk transportmedel utställningar

The Grosvenor Hotel,
Victoria Station,
Belgravia, London. S.W.
Telephone No.
3113.
Måndag 31 maj 97
Älskade Mamma,
Jag hoppas telegrammet kom-
mit Er tillhanda och att det
ej var något spektakel med adressen.
Jag har nämligen smått väntat
på ett ord till svar i dag för
att få veta om flickorna och
Ellan och Kicki reste till Norge
eller ej. Det har varit en herrlig
dag i dag ehuru jag varit allde-
les ensam. Jag har skrifvit och
telegraferat både till Gallatly och
Grefvinnan Lewenhaupt men ej
fått något svar ännu. Tidigt
i morgse gick jag ut i Hyde Park,
som ligger rätt nära intill och
blef formligen öfverväldigad öfver

ryttarne och ryttarinnornas antal
i synnerhet. Det är 20 gånger mera
än i Paris, det är säkert. Vädret
var vackert solen sken på blomster-
buskarne och på de tusental vackra
misserna och vackra hästarna.
Barnflickorna klädda allesammans
i helt hvitt med en liten svart
hatt knuten under hakan drogo
på gångarna bredvid de sötaste
guldhåriga ungar i korgvagnar.
Sedan jag vandrat omkring i parken
(kommer Mamma ihog: för dem
som vandrar i parken? – Jag kom
emellertid ihog denna stilblomma)
– alltnog sedan jag vandrat o.s.v.
fortsatte jag med att vandra igen
upp och ned, tog omnibus till akademin
och gick in och såg på utställningen
som visserligen var intressant hvad
några unga, som ställa ut i Paris,
beträffar, men som i sin helhet
var klenare än Jag trodde. En som
i studio tar sig rätt väl ut
i svart och hvitt, en Herbert Draper,

är ganska otäck i färgen. Sargent
har en judefamilj som är bra,
om än litet sockersöt. Men
så fins det hors concours gubbar,
d.v.s. Medlemmar af academin
som ställa ut förskräckliga saker
och alltid ha de bästa platserna.
– Men det är ändå allting intressant
att se engelsk konst, ty den har
något så bildadt och kultiveradt
öfver sig. – Och så, sedan jag mättadt
mig med andlig spis gick jag långt
neråt Strand der jag intog luncheon
i ett enkelt grillroom. Jag måste
erkänna att jag alls ej förstod
hvad uppasserskan sade mig
utan sade yes bara och tänkte
på Morbror Gustaf och roastbeef
cold and potatoes, och kände mig
ej ett dugg stoltare på mig än
han. Hon hade emellertid bjudit
mig en fisk som heter Cod med
äggsås, men huru skulle jag också
ana att det fins en fisk som heter
Cod. Nåja, jag fick min Cod och
derefter roastbeef cold and potatoes,
hvilket jag åt som en slags botgörelse

för att jag tyckte förr i verlden att
Morbror Gustaf var bortkommen.
Deras potatoes smaka verkligen
som ett syndastraff – skalade och
kokta i vatten bara – och egna sig
derför för sjelfspäkning. – Sedan
dref jag omkring långt ner åt
öster i de trånga gatorna. I många
skulle man tro sig vara i Genua, så
smala, smutsiga och lifliga äro de.
Så såg jag en kunglig eskort (hvem
det var vet jag ej), en guldvagn
med förridare och en skvadron home
quards. Hvarenda soldat ser ut
som en officer – i allmänhet äro
de engelska soldaterna utomordentligt
snygga, välkammade och städade. –
och så gick jag på National Gallery
ett af de bästa museer på jorden,
der jag fråssade och kände mig liten
och usel – samt fräck att våga komma
och måla porträtt i ett land der Holbeins
Van Dyck, Reynolds, Gainsborough o.a.
sådana gubbar ha målat före mig. –
Nu går jag och äta middag på något
engelskt ställe igen. Det är bra roligt
att se detta igen det har då karakter.
Ack Themsen! Det är obeskrifligt, sagolikt,
med allt detta gigantiska industriella som blandas med rent medeltidsaktigt. –
Helsa alla från Mammas Atte.

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Jag hoppas telegrammet kommit Er tillhanda och att det ej var något spektakel med adressen. Jag har nämligen smått väntat på ett ord till svar i dag för att få veta om flickorna och Ellan och Kicki reste till Norge eller ej.

    Norge Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • Det har varit en herrlig dag i dag ehuru jag varit alldeles ensam.

  • Jag har skrifvit och telegraferat både till Gallatly och Grefvinnan Lewenhaupt men ej fått något svar ännu.

    Augusta Lewenhaupt John Gallatly Edith Gallatly
  • Tidigt i morgse gick jag ut i Hyde Park, som ligger rätt nära intill och blef formligen öfverväldigad öfver ryttarne och ryttarinnornas antal i synnerhet. Det är 20 gånger mera än i Paris, det är säkert. Vädret var vackert solen sken på blomsterbuskarne och på de tusental vackra misserna och vackra hästarna. Barnflickorna klädda allesammans i helt hvitt med en liten svart hatt knuten under hakan drogo på gångarna bredvid de sötaste guldhåriga ungar i korgvagnar. Sedan jag vandrat omkring i parken (kommer Mamma ihog: för dem som vandrar i parken? – Jag kom emellertid ihog denna stilblomma) –

    Paris Hyde Park Alexandra Edelfelt
  • alltnog sedan jag vandrat o.s.v. fortsatte jag med att vandra igen upp och ned, tog omnibus till akademin och gick in och såg på utställningen som visserligen var intressant hvad några unga, som ställa ut i Paris, beträffar, men som i sin helhet var klenare än Jag trodde. En som i studio tar sig rätt väl ut i svart och hvitt, en Herbert Draper, är ganska otäck i färgen. Sargent har en judefamilj som är bra, om än litet sockersöt. Men så fins det hors concours gubbar, d.v.s. Medlemmar af academin som ställa ut förskräckliga saker och alltid ha de bästa platserna. – Men det är ändå allting intressant att se engelsk konst, ty den har något så bildadt och kultiveradt öfver sig.

    Paris Royal Academy of Arts John Singer Sargent Herbert Draper
  • Och så, sedan jag mättadt mig med andlig spis gick jag långt neråt Strand der jag intog luncheon i ett enkelt grillroom. Jag måste erkänna att jag alls ej förstod hvad uppasserskan sade mig utan sade yes bara och tänkte på Morbror Gustaf och roastbeef cold and potatoes, och kände mig ej ett dugg stoltare på mig än han. Hon hade emellertid bjudit mig en fisk som heter Cod med äggsås, men huru skulle jag också ana att det fins en fisk som heter Cod. Nåja, jag fick min Cod och derefter roastbeef cold and potatoes, hvilket jag åt som en slags botgörelse för att jag tyckte förr i verlden att Morbror Gustaf var bortkommen. Deras potatoes smaka verkligen som ett syndastraff – skalade och kokta i vatten bara – och egna sig derför för sjelfspäkning.

    Strand Gustaf Brandt
  • Sedan dref jag omkring långt ner åt öster i de trånga gatorna. I många skulle man tro sig vara i Genua, så smala, smutsiga och lifliga äro de.

    Genua
  • Så såg jag en kunglig eskort (hvem det var vet jag ej), en guldvagn med förridare och en skvadron home quards. Hvarenda soldat ser ut som en officer – i allmänhet äro de engelska soldaterna utomordentligt snygga, välkammade och städade.

  • och så gick jag på National Gallery ett af de bästa museer på jorden, der jag fråssade och kände mig liten och usel – samt fräck att våga komma och måla porträtt i ett land der Holbeins Van Dyck, Reynolds, Gainsborough o.a. sådana gubbar ha målat före mig.

    National Gallery Anthonis van Dyck Hans Holbein Joshua Reynolds Thomas Gainsborough
  • Nu går jag och äta middag på något engelskt ställe igen.

  • Det är bra roligt att se detta igen det har då karakter. Ack Themsen! Det är obeskrifligt, sagolikt, *med allt detta gigantiska industriella som blandas med rent medeltidsaktigt.

    Themsen
  • *Helsa alla från Mammas Atte.

    Alexandra Edelfelt