Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

förryskningspolitik frukost Gud hotell judar kungligheter middag ministrar nordbor österrikare palats parlament pensionat politik prinsar ryssar svenskar telegram träd utställningar väderlek världsutställningar

Paris tisdag 3 april
fortsatt onsdag 4 april 1900
Älskade Mamma,
Det har varit en dag rik på politiska
emotioner. Först hade vi fått höra att
Tenischeff, bakom vår rygg gått och tele-
graferat till Petersburg för att få vår
finska särställning i konstafdelningen omintet
gjord. Jag sade då till Loboykoff, som
tillsvidare representera Tolstoy, att Tenischeff
icke hade något med saken att skaffa, att
jag fått storfurst Wladimirs tillåtelse och löfte,
och att jag, om Tenisckeff tänkte göra annor-
lunda, jag skulle ta bort alla mina taflor
och afgå med största möjliga buller och
skandal. Loboykoff bad mig lugna mig,
öfvertygad som han var att jag skulle få
rätt i telegrammet som skall komma som
svar. Under frukosten träffade jag Zorn
och andra svenskar samt Gallén som bara
uppmuntrade mig att vara bestämd. Kl.
3 e.m. gick jag med Wiesel, som hela tiden
och i allt stått på min sida till ryska
Generalkommisariatet. En sådan fars der alltid
är! Folk, som ser ut som narinkbor – det
är ju ingen under heller – ryssar och judar, de senare
i stort flertal, ty trots att antisemitism kunna
Krohn är jemförelsevis rask. Kröyer lär vara obotligt galen, är det
icke förfärligt, förfärligt!!

ryssarna alla ej berga sig utan dem.
På alla trappsteg af utställningsfunktionär
skalan finnes
ryska
judar, och dessa äro ej af
de angenämaste. – Som vi fingo vänta
2 timmar på Tenischeff hade jag god
tid att studera allt detta pack.
Då hans herrlighet slutligen kom fick endast
Loboykoff företräde – och kom ut med
triumferande min och ett så lydande
telegram. "Son Altesse Impérial ne
voit pas d'inconvenient à ce que les
groupes, pourvu que la dénomination
totale soit la section russe. –
Således den saken yttermera beträftad.
T. hade ej låtsas hitta telegrammet,
ej komma ihog hvad der stod o.d. – tycker
någon menniska att detta är värdigt
och gentlemanlike? – Då jag frågade
Loboykoff och Wiesel hvarför i all verlden
Tenischeff nu med ens börjat bråka, svarade
de förvånade: mais pour faire du Zèle –
il sait que le gd duc a confiance en Bobri-
koff et que B. deteste les finlandais –
vackert motiv.
På aftonen ha vi ett möte i Régence angående
fogeln. på paviljongen

fortsatt, onsdag e.m. Sedan jag efter alla
mina själsskakningar gått upp till Bertha
och der fått tröst och beröm för mina
ord och min ondska, ätit middag
i pensionen der vi hade rysligt svårt
att hålla oss för skratt åt den Wienska
jud fruns vrede på dottren, gick jag
gräsligt trött till detta otäcka möte, som
Runeberg sammankallat i anledning
af ett mycket ovettigt bref som Acku
skrifvit till honom. R. ville ha ett för-
troende votum – Det var otroligt hvad
de pratade dumheter med vigtig min –
Runeberg råddade. Acku råddade, och ingen
klarhet vanns. Öhrnberg var klokast.
med Sanmark hade jag en special dust
angående Gallén, Gebhard och Engberg –
Sanmark ville nu nämligen icke betala
Galléns medhjelpare, såsom han lofvade mig
i Helsingfors
med orden: pengar fås, om han bara
får det färdigt, och hjelp får han ta" allt
i afskedets stund. Då nu allt blifvit
färdigt i mycket god tid tycka de att
Gallén af sina 5000,*) med hvilken han betalat
sin och Bengts' resa och Bengts' uppehälle
här också kunde betala de andras. –
Då blef jag rigtigt arg och sade till
Sanmark: hör nu, hvad vore hela
er utställning utan Saarinen och Lindgren
Gallén och oss artister allesamman? Hvad
Gallén har i två månader hemma arbetet på kartongena.

vore den utan mig och mitt arbete under
ett år för detta, arbete som ni fått och
får gratis och som i pengar vore värdt
20,000 mark! Och då vill ni börja
hushålla med de enda som verkligen
gjort att utställningen blir en stor succès,
ty inte är det skrifhäftena och daglinnet
och nattlinnet och broderieländet och
skolornas ritningar som göra att folk komma
att fästa sig vid Finland. – Och vore
konstnärernas fordringar orimliga så säger
jag ingenting derom – men att de, sedan
de stått der i väta och köld och riskerat
sina lif för fosterlandet – ja, för foster-
landet, i bokstaflig mening – ty det är
hvarken Runeberg eller Du som klifver upp på
de usla ställningarna i den kölden – men
det har jag gjort – Ja, att då dessa
konstnärer skulle komma på förlust,
det tycker jag dock är något starkt –
o.s.v. – Så talade jag, och
slutade med att säga att jag, fattige fan,
skulle betala Gebhard och Engberg ur egen
ficka hellre än låta den skammen gå öfver
oss att de blefve obetalta. ... –
Det verkade och Sanmarks etiopiskt
skurna anlete antog ett allt mera oroligt
uttryck tills han slutligen gaf mig rätt
och lofvade styra om saken.

för resten är det ett feberaktigt fånigt
skyndande nu öfverallt på utställningen
ty man tror att man blir färdig till
den 14. Jag kan verkligen ej börja hänga
upp taflor i rotundan som saknar
dörrar och fönster – och trappor sedan.
Zorn tar saken mycket humoristiskt
och säger att han tänker ta saken
ytterst lugnt. – Allting far illa i
kölden och fukten – t.ex. våra finska
vackra masur ramar till paviljongen, som
äro alldeles krokiga och obrukbara nu.
Måtte ej våra taflor ha tagit något fel!
I dag på morgonen då jag var i
paviljongen med Runeberg och Gallen
slog med ens någon mig på axeln
och se det var prins Eugen och hans adjutant
Platen. Han var förtjust i paviljongen
och i Galléns målningar. Jag var så glad
att se och höra det och att Runeberg
var närvarande – och så talade han om
det sista året och huru han lidit med oss
och tänkt på oss och huru vi nu med detta
togo den briljantaste revanche – det gör godt
i själen. På frukoststället åt jag med Krohn
och Tuxen, Arnold Krogh, Gallén och Wiesel
denne siste sade sorgmodigt: Jamais on
ne voit un russe avec les autres artistes
européens, jamais je n'ai entendu un russe
parler comme ces messieurs parlent de l'art.
Vädret är regnigt men betydligt mildare i dag.

De kommo alla till paviljongen, och
jag var glad att Krohn tyckte så
mycket om den. Hvad skandinaverna
ändå äro för herrskap jemfördt med
alla de andra, ingen stormakt undan-
tagen!
I afton skall jag på middag till Aino
Ackté med landsmän och maninnor.
fr. Collan. Munsterhj. Elsa Born m.fl. –
Bertha som ej ville komma dit på visit
får ej vara med. – I morgon äro B.
och jag hos Chambure på middag.
Ack om jag bara finge 1 dag att rigtigt
hvila mig och slippa att stå i det
draget der i palatset! Men vi äro
mycket strandsatta genom att Sparre
ej kommit, Saarinen är sjuk
och Ville, Stigell och Vikström äro mycket
upptagna. Jag skall försöka få fröknar
na Brunow och Procopé att hjelpa
till med uppställningen, kanske B. också
om hon vill och kan. 10 mk om dagen
bjuder Runeberg. Alla behöfva arbetare
alla springa som yra höns, det är ett
elände utan like – och ministern förklarar
fräckt att aldrig någon utställning
varit så färdig som denna en vecka
före öppnandet – hvilket också möttes med

surare
med
ett
tror
"hilarite générale" i Kammaren i
går – Ställningarna stå ju qvar öfver-
allt – inga vägar finnas, det gräsligaste
chaos inne, och detta skall Loubet
inviga med stor ståt om en vecka!
Man vet ej om man skall skratta
eller gråta åt det.
Vi äro mycket lyckliga, B. o. Jag
öfver att Ni, Gud ske lof, fått vara
friska. Jag vet ej hvad vi skulle ta
oss till om ni finge något fel.
– får se om det blir någon möjlighet
att få finska af. i konstpalatset färdig
– det beror ändå mest på fönster
och dörrar. – Gallén har varit mycket
hygglig och lofvat hjelpa mig, Gebhard
likaså. I dag har jag valt färg och
målarne hålla på att måla väggarna.
Farväl, älskade Mamma, – i alla mina
svårigheter och förargelser är det mig
en stor tröst att ha B. här, att ha
vänner bland målarne och att ha
skandinaverna här. Ett vänligt och uppmuntran
de ord är herrligt. Gud var med Er
allesamman – helsa alla från Mammas
egen
Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Det har varit en dag rik på politiska emotioner. Först hade vi fått höra att Tenischeff, bakom vår rygg gått och telegraferat till Petersburg för att få vår finska särställning i konstafdelningen omintetgjord. Jag sade då till Loboykoff, som tillsvidare representera Tolstoy, att Tenischeff icke hade något med saken att skaffa, att jag fått storfurst Wladimirs tillåtelse och löfte, och att jag, om Tenisckeff tänkte göra annorlunda, jag skulle ta bort alla mina taflor och afgå med största möjliga buller och skandal. Loboykoff bad mig lugna mig, öfvertygad som han var att jag skulle få rätt i telegrammet som skall komma som svar.

    Sankt Petersburg Valerian Lobojkov Vjatjeslav Nikolajevitj Tenisjev Ivan Ivanovitj Tolstoj Vladimir Alexandrovitj
  • Under frukosten träffade jag Zorn och andra svenskar samt Gallén som bara uppmuntrade mig att vara bestämd.

    Axel Gallén Anders Zorn
  • Kl. 3 e.m. gick jag med Wiesel, som hela tiden och i allt stått på min sida till ryska Generalkommisariatet. En sådan fars der alltid är! Folk, som ser ut som narinkbor – det är ju ingen under heller – ryssar och judar, de senare i stort flertal, ty trots att antisemitism kunna ryssarna alla ej berga sig utan dem. På alla trappsteg af utställningsfunktionärskalan finnes ryska judar, och dessa äro ej af de angenämaste. – Som vi fingo vänta 2 timmar på Tenischeff hade jag god tid att studera allt detta pack. Då hans herrlighet slutligen kom fick endast Loboykoff företräde – och kom ut med triumferande min och ett så lydande telegram. "Son Altesse Impérial ne voit pas d'inconvenient à ce que les groupes, pourvu que la dénomination totale soit la section russe. – Således den saken yttermera beträftad. T. hade ej låtsas hitta telegrammet, ej komma ihog hvad der stod o.d. – tycker någon menniska att detta är värdigt och gentlemanlike?

    Narinken Valerian Lobojkov Vjatjeslav Nikolajevitj Tenisjev Emil Wiesel Vladimir Alexandrovitj
  • Då jag frågade Loboykoff och Wiesel hvarför i all verlden Tenischoff nu med ens börjat bråka, svarade de förvånade: mais pour faire du Zèle – il sait que le gd duc a confiance en Bobrikoff et que B. deteste les finlandais – vackert motiv.

    Valerian Lobojkov Vjatjeslav Nikolajevitj Tenisjev Emil Wiesel
  • På aftonen ha vi ett möte i Régence angående fogeln. på paviljongen

    Café de la Régence
  • fortsatt, onsdag e.m.

  • Sedan jag efter alla mina själsskakningar gått upp till Bertha och der fått tröst och beröm för mina ord och min ondska, ätit middag i pensionen der vi hade rysligt svårt att hålla oss för skratt åt den Wienska jud fruns vrede på dottren,

    Berta Edelfelt
  • gick jag gräsligt trött till detta otäcka möte, som Runeberg sammankallat i anledning af ett mycket ovettigt bref som Acku skrifvit till honom. R. ville ha ett förtroende votum – Det var otroligt hvad de pratade dumheter med vigtig min – Runeberg råddade. Acku råddade, och ingen klarhet vanns. Örnberg var klokast.

    Robert Runeberg Edvard Öhrnberg Axel Berndtson
  • med Sanmark hade jag en special dust angående Gallén, Gebhard och Engberg – Sanmark ville nu nämligen icke betala Galléns medhjelpare, såsom han lofvade mig i Helsingfors med orden: pengar fås, om han bara får det färdigt, och hjelp får han ta" allt i afskedets stund. Då nu allt blifvit färdigt i mycket god tid tycka de att Gallén af sina 5000,*) (Gallén har i två månader hemma arbetet på kartongena.) med hvilken han betalat sin och Bengts resa och Bengts' uppehälle här också kunde betala de andras. – Då blef jag rigtigt arg och sade till Sanmark: hör nu, hvad vore hela er utställning utan Saarinen och Lindgren Gallén och oss artister allesamman? Hvad vore den utan mig och mitt arbete under ett år för detta, arbete som ni fått och får gratis och som i pengar vore värdt 20,000 mark! Och då vill ni börja hushålla med de enda som verkligen gjort att utställningen blir en stor succès, ty inte är det skrifhäftena och daglinnet och nattlinnet och broderieländet och skolornas ritningar som göra att folk komma att fästa sig vid Finland. – Och vore konstnärernas fordringar orimliga så säger jag ingenting derom – men att de, sedan de stått der i väta och köld och riskerat sina lif för fosterlandet – ja, för fosterlandet, i bokstaflig mening – ty det är hvarken Runeberg eller Du som klifver upp på de usla ställningarna i den kölden – men det har jag gjort – Ja, att då dessa konstnärer skulle komma på förlust, det tycker jag dock är något starkt – o.s.v. – Så talade jag, och slutade med att säga att jag, fattige fan, skulle betala Gebhard och Engberg ur egen ficka hellre än låta den skammen gå öfver oss att de blefve obetalta. ... – Det verkade och Sanmarks etiopiskt skurna anlete antog ett allt mera oroligt uttryck tills han slutligen gaf mig rätt och lofvade styra om saken.

    Helsingfors Finland Axel Gallén Robert Runeberg Carl Gustaf Sanmark Eliel Saarinen Armas Lindgren Albert Gebhard Carl Bengts Gabriel Engberg
  • För resten är det ett feberaktigt fånigt skyndande nu öfverallt på utställningen ty man tror att man blir färdig till den 14. Jag kan verkligen ej börja hänga upp taflor i rotundan som saknar dörrar och fönster – och trappor sedan. Zorn tar saken mycket humoristiskt och säger att han tänker ta saken ytterst lugnt. – Allting far illa i kölden och fukten – t.ex. våra finska vackra masur ramar till paviljongen, som äro alldeles krokiga och obrukbara nu. Måtte ej våra taflor ha tagit något fel!

    Anders Zorn
  • I dag på morgonen då jag var i paviljongen med Runeberg och Gallen slog med ens någon mig på axeln och se det var prins Eugen och hans adjutant Platen. Han var förtjust i paviljongen och i Galléns målningar. Jag var så glad att se och höra det och att Runeberg var närvarande – och så talade han om det sista året och huru han lidit med oss och tänkt på oss och huru vi nu med detta togo den briljantaste revanche – det gör godt i själen.

    Eugen Axel Gallén Robert Runeberg Carl Gustaf Platen
  • På frukoststället åt jag med Krohn och Tuxen, Arnold Krogh, Gallén och Wiesel denne siste sade sorgmodigt: Jamais on ne voit un russe avec les autres artistes européens, jamais je n'ai entendu un russe parler comme ces messieurs parlent de l'art. De kommo alla till paviljongen, och jag var glad att Krohn tyckte så mycket om den. Hvad skandinaverna ändå äro för herrskap jemfördt med alla de andra, ingen stormakt undantagen!

    Pietro Krohn Axel Gallén Laurits Tuxen Emil Wiesel Arnold Krog
  • I afton skall jag på middag till Aino Ackté med landsmän och maninnor. fr. Collan. Munsterhj. Elsa Born m.fl. – Bertha som ej ville komma dit på visit får ej vara med.

    Berta Edelfelt Aino Ackté Ester Munsterhjelm Elsa von Born Maria Collan (osäker koppling)
  • I morgon äro B. och jag hos Chambure på middag.

    Berta Edelfelt Emile de Chambure
  • Ack om jag bara finge 1 dag att rigtigt hvila mig och slippa att stå i det draget der i palatset! Men vi äro mycket strandsatta genom att Sparre ej kommit, Saarinen är sjuk och Ville, Stigell och Vikström äro mycket upptagna. Jag skall försöka få fröknarna Brunow och Procopé att hjelpa till med uppställningen, kanske B. också om hon vill och kan. 10 mk om dagen bjuder Runeberg.

    Berta Edelfelt Karin Brunou Robert Runeberg Louis Sparre Robert Stigell Ville Vallgren Emil Wikström Eliel Saarinen Procopé
  • Alla behöfva arbetare alla springa som yra höns, det är ett elände utan like – och ministern förklarar fräckt att aldrig någon utställning varit så färdig som denna en vecka före öppnandet – hvilket också möttes med "hilarite générale" i Kammaren i går – Ställningarna stå ju qvar öfverallt – inga vägar finnas, det gräsligaste chaos inne, och detta skall Loubet inviga med stor ståt om en vecka! Man vet ej om man skall skratta eller gråta åt det.

    Émile Loubet
  • Vi äro mycket lyckliga, B. o. Jag öfver att Ni, Gud ske lof, fått vara friska. Jag vet ej hvad vi skulle ta oss till om ni finge något fel.

    Berta Edelfelt
  • får se om det blir någon möjlighet att få finska af. i konstpalatset färdig – det beror ändå mest på fönster och dörrar. – Gallén har varit mycket hygglig och lofvat hjelpa mig, Gebhard likaså. I dag har jag valt färg och målarne hålla på att måla väggarna.

    Axel Gallén Albert Gebhard
  • Farväl, älskade Mamma, – i alla mina svårigheter och förargelser är det mig en stor tröst att ha B. här, att ha vänner bland målarne och att ha skandinaverna här. Ett vänligt och uppmuntrande ord är herrligt. Gud var med Er allesamman – helsa alla från Mammas egen Atte

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt
  • *Krohn är jemförelsevis rask. Kröyer lär vara obotligt galen, är det icke förfärligt, förfärligt!!

    Pietro Krohn Peder Severin Krøyer