Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adel årets fester brev döden finländare finska fransmän greker Gud inredningar judar jul karelare läkare medaljer middag nyår opera (konstart) personlighet politik porträtt professorer rättsfall sångare skönlitteratur tavastlänningar telegram tidskrifter tragedier tyska utmärkelsetecken vaccinering

Paris 29. XII. 1900
Älskade Mamma,
Nu börjar jag på allvar vänta bref från
Er igen för att få höra något om
Eder julfirning. Jag hoppas att Ni
icke förätit Er eller förkylt Er och
att "allt väl" undertecknadt med alla
namnen, såsom telegrammet på julaftonen,
ännu är giltigt. I går voro herrskapet
Moltke – grefvinnan och hennes son
samt hennes bror grefve Seebach här och
sågo porträttet, samt funno det bra.
Jag har nu fått hans ordnar, uni-
form och hatt och värja och kappa och
har i dag suttit och putsat öfver
några kraschaner. I går afton var
Jag på en ytterst prononcerad Dreyfusmiddag
hos Psichari, gift med Renans ena dotter.
P. är grek och har studerat i England o. Tyskland
samt är nu professor i grekiska och filologi
vid universitetet här. De bo i hennes
morfars, Ary Scheffers hus – och Psichari

har inredt den gamla ateliern till
studerrum. Der skulle Mamma
trifvas! Ett storartadt bibliotek, med
taflor o. handteckningar o. skulpturverk.
Som den största rariteten visade de
en teckning af – Göthe, ett klassiskt
landskap, som Psichari trodde, ett dekorations
utkast till Iphigenia. Der var mycket
folk och intelligent folk – Gast, Picquarts
svåger, Salomon Reinach arkeolog,
Ephrussi (också jude) hufvudredaktör för
Gazette des Beaux Arts, Trarieux'
son, flere greker m.fl. – men efter
alla diskussioner återkom man alltid
till Dreyfussaken och amnestien, som
af värds folket, förkastades och af
andra försvarades såsom välmening
af detta ministerium som ju är Drey-
fusvänligt. – Dreyfus sjelf är i Paris,
men ingen talar om honom – han lär
vara mycket obehaglig som menniska,
sägs det – deremot var det hela
kvällen tal om Picquart, som sagdt
med utvikningar. Der var en sådan

massa "causeurs charmants" att man
bara fick sitta och hålla örongluggarne
öppna – åt alla håll tankar och
esprit. I detta fall äro fransmän, d.v.s.
intelligenta fransmän oförklarliga.
Som alla dessa voro Finlands afgjorda
vänner och hade rätt väl fråg reda
på saken, var der också mycket frågor
om oss, stackare, – alltid med det mest
osminkade sympatiska omnämnande om
vårt arbete, vår vetenskap och vår konst.
En dr Hervé kom och talade om Ahlqvists
"de vestfinska språkens kulturord" en
annan om Retzius' kraniemätningar
på karelare och tavastlänningare
En fullvuxen dotter hade skrifvit rent
åt mig på tyska (emedan den tyska
öfversättningen är rytmisk) ett långt
stycke ur Euripides "Alkestis" – just
det ögonblick jag velat måla fröken
Ackté i, och fastän bara Pappa Psichari
sett min skizz, som på honom tyckes
ha gjort stort intryck, talade hela
familjen derom som om en känd tafla.
– Det var Psichari som sade mig då
han såg skizzen och jag yttrade min fruktan

att blifva banalt-klassisk
"pompier"
med detta
ämne: Mettez y l'âme de l'aime de la
Finlande et vous ne serez pas pompier –
c'est le même sentiment de sacrifice que
chez Alceste. – Flere gånger under
aftonen tänkte jag på namnet
"la Ville-Lumière" – som Paris ändå förtjenar
när allt kommer omkring, någongång.
Nu måste jag kläda mig ty jag skall på middag
till min läkare dr Gaucher, som på
samma gång lofvat vaccinera mig.
Visserligen äro épidemin nu i aftagande
och här i kvarteret har det varit alldeles
friskt, men han sade att jag kunde göra
det som alla andra – Vallgrens, de
finska damerna, Ignatius, Cedercreutz alla
har de låtit vaccinera sig.
Godt nytt år önskar jag Eder af hela hjertat
och ber Gud bevara Er för allt ondt.
Farväl så länge. Sparre telegraferade
att Strömborg dött – ännu en rättfärdig
som gått hädan! Jag telegraferade om
krans. –
Helsa flickorna, Tante Gadd – till Ki har
jag skrifvit Mammas
Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Nu börjar jag på allvar vänta bref från Er igen för att få höra något om Eder julfirning. Jag hoppas att Ni icke förätit Er eller förkylt Er och att "allt väl" undertecknadt med alla namnen, såsom telegrammet på julaftonen, ännu är giltigt.

  • I går voro herrskapet Moltke – grefvinnan och hennes son samt hennes bror grefve Seebach här och sågo porträttet, samt funno det bra. Jag har nu fått hans ordnar, uniform och hatt och värja och kappa och har i dag suttit och putsat öfver några kraschaner.

    Léon Moltke-Hvitfeldt Maria Moltke-Hvitfeldt Leon Moltke-Hvitfeldt Seebach
  • I går afton var Jag på en ytterst prononcerad Dreyfusmiddag hos Psichari, gift med Renans ena dotter. P. är grek och har studerat i England o. Tyskland samt är nu professor i grekiska och filologi vid universitetet här. De bo i hennes morfars, Ary Scheffers hus – och Psichari har inredt den gamla ateliern till studerrum. Der skulle Mamma trifvas! Ett storartadt bibliotek, med taflor o. handteckningar o. skulpturverk. Som den största rariteten visade de en teckning af – Göthe, ett klassiskt landskap, som Psichari trodde, ett dekorationsutkast till Iphigenia. Der var mycket folk och intelligent folk – Gast, Picquarts svåger, Salomon Reinach arkeolog, Ephrussi (också jude) hufvudredaktör för Gazette des Beaux Arts, Trarieux' son, flere greker m.fl. – men efter alla diskussioner återkom man alltid till Dreyfussaken och amnestien, som af värds folket, förkastades och af andra försvarades såsom välmening af detta ministerium som ju är Dreyfusvänligt. – Dreyfus sjelf är i Paris, men ingen talar om honom – han lär vara mycket obehaglig som menniska, sägs det – deremot var det hela kvällen tal om Picquart, som sagdt med utvikningar.

    Paris England Tyskland Alexandra Edelfelt Johann Wolfgang von Goethe Ary Scheffer Ernest Renan Ifigenia Charles Ephrussi Marie-Georges Picquart Alfred Dreyfus Ioannis Psichari Noémi Renan Edmond Gast Salomon Reinach
  • Der var en sådan massa "causeurs charmants" att man bara fick sitta och hålla örongluggarne öppna – åt alla håll tankar och esprit. I detta fall äro fransmän, d.v.s. intelligenta fransmän oförklarliga. Som alla dessa voro Finlands afgjorda vänner och hade rätt väl reda på saken, var der också mycket frågor om oss, stackare, – alltid med det mest osminkade sympatiska omnämnande om vårt arbete, vår vetenskap och vår konst. En dr Hervé kom och talade om Ahlqvists "de vestfinska språkens kulturord" en annan om Retzius' kraniemätningar på karelare och tavastlänningare

    Finland Hervé August Ahlqvist Gustaf Retzius
  • En fullvuxen dotter hade skrifvit rent åt mig på tyska (emedan den tyska öfversättningen är rytmisk) ett långt stycke ur Euripides "Alkestis" – just det ögonblick jag velat måla fröken Ackté i, och fastän bara Pappa Psichari sett min skizz, som på honom tyckes ha gjort stort intryck, talade hela familjen derom som om en känd tafla. – Det var Psichari som sade mig då han såg skizzen och jag yttrade min fruktan att blifva banalt-klassisk "pompier" med detta ämne: Mettez y l'âme de la Finlande et vous ne serez pas pompier – c'est le même sentiment de sacrifice que chez Alceste.

    Finland Aino Ackté Ioannis Psichari Alceste Noémi Renan Euripides Henriette Psichari
  • Flere gånger under aftonen tänkte jag på namnet "la Ville-Lumière" – som Paris ändå förtjenar när allt kommer omkring, någongång.

    Paris
  • Nu måste jag kläda mig ty jag skall på middag till min läkare dr Gaucher, som på samma gång lofvat vaccinera mig. Visserligen äro épidemin nu i aftagande och här i kvarteret har det varit alldeles friskt, men han sade att jag kunde göra det som alla andra – Vallgrens, de finska damerna, Ignatius, Cedercreutz alla har de låtit vaccinera sig.

    Antoinette Råström Ville Vallgren Philippe Gaucher Kaarlo Ignatius (osäker koppling) Cedercreutz
  • Godt nytt år önskar jag Eder af hela hjertat och ber Gud bevara Er för allt ondt. Farväl så länge.

  • Sparre telegraferade att Strömborg dött – ännu en rättfärdig som gått hädan! Jag telegraferade om krans.

    Louis Sparre Johan Elias Strömborg
  • Helsa flickorna, Tante Gadd – till Ki har jag skrifvit Mammas Atte

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Adelaide Gadd Alexandra Edelfelt Erik Edelfelt