Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adresser (kommunikation) allianser brev champagne drycker finska föreningar författare förryskningspolitik Gud hederstecken konstnärer kritik mänskliga rättigheter middag norrmän politik porträtt rättsfall ryssar skulptur socialism språk tal tandläkare tyska utmärkelsetecken världsutställningar

Paris 12 febr. 1901
Älskade Mamma.
Det är då ett spektakel med dessa
brefskrifningar och
söta
besvarande af
kort och bref – huru jag än skyndat
mig denna afton, har kl. hunnit
bli ½ 12 innan jag fått det
gröfsta och värsta undan, och
nu först får jag riktigt tacka
Mamma för Mammas utmärkt roliga
bref – I går fick jag först Mammas,
så Ellans och så Kickis, alla, Gud
ske lof med goda underrättelser.
I söndags var jag på frukost hos norske
tandläkaren Heidé, som tyckes förtjena
duktigt pengar, att döma af installatio-
nen vid Bd Haussmann. Det var
för Björnsons, Langens, en norsk
lärarinna fr Sievers och undertecknad –
Jag har ännu ej svarat på alla bref och lyckönskningar (omkr. 100) och jag
får flere nya hvar dag – i dag af Gérôme.

Björnson var rigtigt på sill briljantaste
lynne nu då han slutat "Laboremus"
"Nej, hvad jeg morer mig" och det
var da den beste mad jeg har
spist i mitt lif" och "den dejligste
champagner" o.s.v. och så höll
han ett tal om sitt nya stycke
ett tal som räckte en halftimme,
med stora gester så att den franske
betjenten såg alldeles förskräckt
ut. Men roligt är det alltid att
höra honom, han är ändå en af de
bäste talare i vår tid. Senare höll
han ett tal också det långt, och
det var till – mig. Ja, till Finland
också, i anledning af mina fänrik
ståls teckningar. "Der är ett träd i
Indien, som skjuter högt till väders,
men när det vuxit om de andra träden
och grenarne bli tunga, böja sig dessa
alltmera till jorden tills de nå den,
och då slå de rot, fast och säkert,
och trädet står som en äreport." – ja

det var mycket vackert, och
fru Langen gret, och fru Heide
gret – . Och så talte han om Finlands
kraft att föra hem sina söners
tankar och så var det mycket
vackert om ynglingen med barmen
genomskjuten om Döbeln och den
yngre generationen af kämpar –
och Finland "detta namn som lyder
som sang" – ja det är ej godt
att dissikera ett sådant storartadt
tal – jag satt också och bet mig i
läppen. Och han sade att jag blifvit
"sund och stark" och att jag skulle
helsa mor och hustru och syskon och
alla derhemma" och det lät icke som
ett brefslut utan mycket pompöst
så som han sade det. – Detta
tal gick igenom hela registret af
tonfall och känslor – det var alldeles
glänsande och glödande framsagdt,
och jag skall nog minnas det. –
På e.m. gick jag ändtligen till min vän
Baude som jag ej sett på tre år och blef

der hela aftonen. Baude har med
lif och själ kastat sig i Dreyfussaken,
på Zolas och Clemenceaus sida, hör
till stiftarne af "la ligue des droits
de l'homme" och har också fått en
djup väckelse af allt detta. Att alltid
tala ut efter sitt samvete, att hvar
minut, utan mannamin kämpa för
det rätta och friheten, att aldrig förtröttas
att lefva för andra, för menskligheten. –
det skulle nu bli hans mål. Han sörjde
djupt öfver att Dagnan, som alltid
ignorerat hela saken, på god tro gått
in i la ligue de la patrie française med
Lemaître, Coppée o.a. – och han hade
haft många duster med Dagnan för detta.
Och så talte vi om Socialism och mensklig
hetens framtid och kommo till gamla minnen
från 1878, 75, 76 – och Bastien Lepage och
hela den tidens starka rörelse och tro
på vensterns seger – så gräsligt gäckad
af reaktionen nu. Han var ej någon
vän af franskryska alliancen, må Ni tro
och han talte om Finland med lif och
eld och indignation. Fru Langen kan
ej höra Finlands namn nu utan
att bli utom sig – jag såg sjelf huru
hon, som satt bredvid mig hos Heides

darrade nervöst under fadrens tal.
I går på måndagen var jag i paviljongen
hela dagen, tog ned (eller såg på huru
man tog ned) taflor och skulpturer, af-
handlade med demolisseuren och
skref under en massa papper, skref
sedan långt till Runeberg – ja nog
är det litet orättvist att jag skall
få detta arbete på min nacke men
never mind! – Det skar mig i hjertat
när jag såg att det är omöjligt att
få Gallens fresker i större bitar bort-
tagna. Murbruket faller, då man
rör vid kokolitplattorna som ligga
inunder, sönder i bitar stora som
handen och smulas derjemte. Ja
nog är det "Jammerschade" som
tysken säger. – Jag kan ej härda ut
att se det. Sedan de fått bort
taflor och skulpturer (alla i godt skick)
går jag ej mera dit, det blir för sorgligt.
– Stackars fru Konni – det är ju
fasligt om hon skall vara i Amerika
och Konni hemma! Nog har då ödet

sina underbara lekar, och ryssarna
hjelpa till att göra ödet omenskligare
än det är. – Baude var här
i dag, likaså Soulier, red. för
Art et Decoration. Båda sade att
fr. Acktés porträtt var bland det
allra bästa jag gjort. Är det
icke roligt för en gammal hund?
Jag målar på Moltke om morgnarna
"om mårnarna" som Sergel skrifver
men det går ej med vidare fjong.
Rissanen har skrifvit från Florens
till sin "goda farbror" (mig) som han
väntar på ändå till maj säger han,
men farbror måste komma. Jag har
kläckt ett längre finskt bref till
honom. Kicki skulle ge mig 2 för
det som för Mammas grammatik.
Nog komma de att njuta i Pirtti
om jag måste tala finska der! –
– Gud vare med Er och låte Er få vara
friska – tusen helsningar till alla från
Mammas
Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Det är då ett spektakel med dessa brefskrifningar och söta besvarande af kort och bref – huru jag än skyndat mig denna afton, har kl. hunnit bli ½ 12 innan jag fått det gröfsta och värsta undan, och nu först får jag riktigt tacka Mamma för Mammas utmärkt roliga bref – I går fick jag först Mammas, så Ellans och så Kickis, alla, Gud ske lof med goda underrättelser.

    Alexandra Edelfelt Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • I söndags var jag på frukost hos norske tandläkaren Heidé, som tyckes förtjena duktigt pengar, att döma af installationen vid Bd Haussmann. Det var för Björnsons, Langens, en norsk lärarinna fr Sievers och undertecknad – Björnson var rigtigt på sill briljantaste lynne nu då han slutat "Laboremus" "Nej, hvad jeg morer mig" och det var da den beste mad jeg har spist i mitt lif" och "den dejligste champagner" o.s.v. och så höll han ett tal om sitt nya stycke ett tal som räckte en halftimme, med stora gester så att den franske betjenten såg alldeles förskräckt ut. Men roligt är det alltid att höra honom, han är ändå en af de bäste talare i vår tid. Senare höll han ett tal också det långt, och det var till – mig. Ja, till Finland också, i anledning af mina fänrik ståls teckningar. "Der är ett träd i Indien, som skjuter högt till väders, men när det vuxit om de andra träden och grenarne bli tunga, böja sig dessa alltmera till jorden tills de nå den, och då slå de rot, fast och säkert, och trädet står som en äreport." – ja det var mycket vackert, och fru Langen gret, och fru Heide gret – . Och så talte han om Finlands kraft att föra hem sina söners tankar och så var det mycket vackert om ynglingen med barmen genomskjuten om Döbeln och den yngre generationen af kämpar – och Finland "detta namn som lyder som sang" – ja det är ej godt att dissikera ett sådant storartadt tal – jag satt också och bet mig i läppen. Och han sade att jag blifvit "sund och stark" och att jag skulle helsa mor och hustru och syskon och alla derhemma" och det lät icke som ett brefslut utan mycket pompöst så som han sade det. – Detta tal gick igenom hela registret af tonfall och känslor – det var alldeles glänsande och glödande framsagdt, och jag skall nog minnas det.

    Finland Indien Bjørnstjerne Bjørnson Karoline Bjørnson Ragnvald Heide Stål Albert Langen Georg Carl von Döbeln Ragna Heide Dagny Langen Sievers
  • På e.m. gick jag ändtligen till min vän Baude som jag ej sett på tre år och blef der hela aftonen. Baude har med lif och själ kastat sig i Dreyfussaken, på Zolas och Clemenceaus sida, hör till stiftarne af "la ligue des droits de l'homme" och har också fått en djup väckelse af allt detta. Att alltid tala ut efter sitt samvete, att hvar minut, utan mannamin kämpa för det rätta och friheten, att aldrig förtröttas att lefva för andra, för menskligheten. – det skulle nu bli hans mål. Han sörjde djupt öfver att Dagnan, som alltid ignorerat hela saken, på god tro gått in i la ligue de la patrie française med Lemaître, Coppée o.a. – och han hade haft många duster med Dagnan för detta. Och så talte vi om Socialism och mensklighetens framtid och kommo till gamla minnen från 1878, 75, 76 – och Bastien Lepage och hela den tidens starka rörelse och tro på vensterns seger – så gräsligt gäckad af reaktionen nu. Han var ej någon vän af franskryska alliancen, må Ni tro och han talte om Finland med lif och eld och indignation.

    Finland Jules Bastien-Lepage Charles Baude Pascal Dagnan-Bouveret Émile Zola François Coppée Jules Lemaître Georges Clemenceau Alfred Dreyfus
  • Fru Langen kan ej höra Finlands namn nu utan att bli utom sig – jag såg sjelf huru hon, som satt bredvid mig hos Heides darrade nervöst under fadrens tal.

    Finland Bjørnstjerne Bjørnson Ragnvald Heide Ragna Heide Dagny Langen
  • I går på måndagen var jag i paviljongen hela dagen, tog ned (eller såg på huru man tog ned) taflor och skulpturer, afhandlade med demolisseuren och skref under en massa papper, skref sedan långt till Runeberg – ja nog är det litet orättvist att jag skall få detta arbete på min nacke men never mind! – Det skar mig i hjertat när jag såg att det är omöjligt att få Gallens fresker i större bitar borttagna. Murbruket faller, då man rör vid kokolitplattorna som ligga inunder, sönder i bitar stora som handen och smulas derjemte. Ja nog är det "Jammerschade" som tysken säger. – Jag kan ej härda ut att se det. Sedan de fått bort taflor och skulpturer (alla i godt skick) går jag ej mera dit, det blir för sorgligt.

    Axel Gallén Robert Runeberg
  • Stackars fru Konni – det är ju fasligt om hon skall vara i Amerika och Konni hemma! Nog har då ödet sina underbara lekar, och ryssarna hjelpa till att göra ödet omenskligare än det är.

    Amerika Konrad Zilliacus Lilian Zilliacus
  • Baude var här i dag, likaså Soulier, red. för Art et Decoration. Båda sade att fr. Acktés porträtt var bland det allra bästa jag gjort. Är det icke roligt för en gammal hund?

    Charles Baude Aino Ackté Gustave Soulier
  • Jag målar på Moltke om morgnarna "om mårnarna" som Sergel skrifver men det går ej med vidare fjong.

    Johan Tobias Sergel Léon Moltke-Hvitfeldt
  • Rissanen har skrifvit från Florens till sin "goda farbror" (mig) som han väntar på ändå till maj säger han, men farbror måste komma. Jag har kläckt ett längre finskt bref till honom. Kicki skulle ge mig 2 för det som för Mammas grammatik. Nog komma de att njuta i Pirtti om jag måste tala finska der!

    Florens Alexandra Edelfelt Erik Edelfelt Juho Rissanen
  • Gud vare med Er och låte Er få vara friska – tusen helsningar till alla från Mammas Atte

    Alexandra Edelfelt
  • *Jag har ännu ej svarat på alla bref och lyckönskningar (omkr. 100) och jag får flere nya hvar dag – i dag af Gérôme.

    Jean-Léon Gérôme