Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

beställningar brev döden drycker ester fennomani finska franska fransmän Gud judar kadettskolor karaktärsdrag konserter kvinnor mat middag musiker nordbor översättningar (verk) personlighet pianister piano porträtt ryssar sångare senatorer sjukdom (tillstånd) språk svenska svenskar tyska väderlek viner

Paris 5 mars 1901
Älskade Mamma,
På Pappas dödsdag, i ett rigtigt sorgeväder,
orkanlik storm med regn, sitter jag ensam
i min atelier och tänker på flydda
tider, men mest på Mamma, med
innerlig tacksamhet och kärlek. Det
är så underligt att tänka att 32 år
gått sedan den sorgliga dagen, och
att jag nu är bara tre år yngre
än Pappa var då han gick bort.
Måtte Mammas gikt nu vara öfver
vunnen igen! Då jag vet att Ni icke
äro rigtigt raska derhemma, är det
dubbelt pinsamt att vara så långt
borta. Och nu blir min utrikesvistelse
ännu förlängd genom Demidoffs por-
trätt! – Alla menniskor här ha
något fel, men jag har, Gud ske lof,
hållit mig rask – ett envist

magfel räknar jag ej, då det ej en
enda dag hindrat mig att gå ut.
Till Krohn har jag skrifvit långt idag –
Ack om jag bara hade sådana korrespon-
denter som Ni alla derhemma och Krohn –
men jag har en fasliga massa bref att
besvara – allt för utställningar och
dekorationer och strunt, och när jag
skrifvit som en träl en hel eftermiddag
suckar jag: "jag hade skrifvit dagen
lång och dock ej skrifvit nog" – ty
alltid är det ändå ett halftjog bref
obesvarade. – Ahrenberg skref som
sagdt ett besynnerligt bref om Fänr.
Ståls Sägners distribuerande till Kejserliga
husets medlemmar, (alldeles utan att fråga
mig, han har bara gjort det redan, i
bolagets namn). Han säger: "Jag skickade
F.S.S., med ett långt franskt bref
(det måtte ha varit skönt, ty hans

franska är i frihet dresserad) till Storfursten
Konstantin Konstantiovitsch, som är
chef för alla kadettskolor i Ryssland
(och också för finska kadettkåren) och
sade honom att ingen skald så besjungt
de militära dygderna, lydnaden o.d som
vår Runeberg". – Kan Mamma förstå
sammanhanget? Det är så viborgskt
det der, likasom när jag frågade hvarför
det stod ett B på Wahlska huset
"natourligt, det är ju Wahlska huset"
svarade min Wiborgske ciceron – hvem det
var kommer jag nu ej ihog (Wahl=Валњ.)
De kunna icke förstå att verlden
kunde existera och jorden axla sig utan
ryssar. Nåja, så skickade Ahrenberg
ett ex. af F.S.S. till Enkekejsarinnan, men
blef uppkallad till Schipoff och hade en
"Konferens" med honom, som resulterade i
att ett ex. också skulle skickas till Alexandra
Feodorovna. Jag undrar om ej Ahrenberg
vill bli senator som hans vän R. Runeberg!
För resten går han gräsligt åt demonstran-
terna på mörkrens dag, och beskyller

isynnerhet Hagelstam (Wentzel, tänker jag)
för att dra olyckor öfver Finland.
Nu har han ett horn i sidan till
Wentzel allt sedan denne lät honom
förstå att han ej ville ha Ahrenberg
på Ateneums utmarker. Jag har flera
gånger fäst mig vid att A. ej är denne
godmodige fjesk som han går och gäller
för, utan tvärtom långt efteråt
hämnas genom ett sidohugg. – Men
är icke detta allt ytterst karakteristiskt.
– Mamma vet att den unga Mr Puaux
hållit en serie föredrag om Finland, med
musik. – En estnisk sångerska Aïno
Tammi har sjungit der och som hon
är mycket fattig hade Puaux arrangerat
en skandinavisk finsk koncert till hennes
förmån. Jag tog två biljetter och gick
dit med Karin B. som var mycket
glad att gå ut ehuru hon höll på att
gå och lägger sig kl. 1/2 9 (!). Koncerten
var mera välment än skön – likasom
Aino Tammi. En liten Göteborgsjude,
Furstenberg, sjöng utmärkt bra men

så hamrade Mme Hanka Schjelderup
igenom en massa långa saker af Grieg
på piano med sådan armstyrka
att jag tänkte på förra herrar som
sade om sin gemål: "hon är inte
vacker, men hon är så jäkligt stark".
Får Hankas man örfilar, så kännes
de nog, det vill jag lofva. Efter
koncerten bjöd jag Fru Ingman (som
sålt biljetterna och också sjungit på Puauxs
koncerter), Karin och Puaux på
ostron och hvitt vin, hvilket de alla
i högsta glad apprecierade. Stackars
Karin B., hon säger ingenting, men
hon sörjer nog öfver att affärerna ej
gå. Fr. Procopé deremot lär slå sig
ut förträffligt. Puaux skall disputera
för doktorsgrad i sommar och sedan
komma till Finland, hans drömmars
land. Ni får väl alla träffa honom
der ty han har lofvat komma ut
till Haiko också. En annan Finland-

ifrare, en tjock pojke som heter Goblet
men tecknar sig Yann Morvran,
(ossianskt-gaeliskt-bretogniskt) har
börjat hänga här hos mig – han är
mycket mindre begåfvad än Puaux
och vill isynnerhet genom min och
Vallgrens hjelp och rekommendation
komma in i Pariser revyer och tidnin-
gar. Han kände förut inga andra
finnar än H. Biaudet och fröken Krook
från Vasa, och har de mest besatta
åsigter om allting – dessa hans vänner
måtte vara betydligt öfverdrifna och
exalterade. Jag skref visserligen till Bertha
om att hon kunde rekommendera honom
till Poirot – men åtror mig litet nu:
jag vet näml. icke om han kan hålla
några föredrag, ty hans hjerna är råddig
om än hans entusiasm är stor. –
Två gånger har jag bjudit min kusin
Edelfelt på middag – han är ganska
treflig, trygg och torrolig och icke

ängslig. En ovanlig svensk i det fallet
att han talar mycket bra främmande
språk och förstår och sätter värde på
utländskt lif. Men litet äfventyrs-
lustig och ombytlig måtte han vara
trots den trygga ytan – ty han har nu
varit på alla möjliga ställen, i alla
möjliga affärer, idkat juridiska studier,
öfversatt svenska lagar till tyska med
en tysk jurist o.s.v.. – Måtte det
lyckas honom att bli rik engång – det
ligger icke annars i slägten! Hans mor
och syster Greta komma hit till honom i
höst och stanna här öfver nästa vinter. –
– Fröken Ackté har jag sett – jag tror jag skref derom
hon var också mycket charmerad öfver Etters artighet.
Jo, Mamman A. är en ragata, det vet jag nog,
och det som dottern har kantigt i sitt sätt
och väsen, det har hon nog från det Strömmerska
hållet. Karin B. och jag vi ha ofta för-
vånat oss öfver att det ändå kan vara
så mycket skilnad i uppfostran inom de
svenska och de fennomanska kretsarne i Helsing-
fors. Uti detta fennomanska åskådningssätt
fins så mycken afundsjuka mot oss, som
vi icke ens drömma om. Det der

"förnäma" och "ytliga" som de alltid låtsa
hata och som de dock tillbedja, det förefaller
den som är uppfostrad utan detta agg, i
högsta grad komiskt. Fennomanerna äro
ändå bra hafvuxna ännu. De ha gymnasisterna
afundsjuka, hans blyga komlighet i sällskaps-
lifvet, hans naiva tro på egen förträfflighet
och öfvertygelse om att han och ingen annan
upptäckt Amerika och all verldens förborgade
visdom. Dr Håkansson, svensk, var alldeles
upprörd öfver några unga finntuppars (skulptören
Halonens bl.a.) säkerhet på egen förträfflighet –
de hade bl.a. menat att nu kunde frans-
männen småningom kunna börja komma till
Hfors för att studera konst, ty der, och endast
der, blommade den blomman. Och detta på
fullt allvar. Håkansson var rigtigt förskräckt
och ängslig för deras förstånd. Wikström är
såsom sannskyldig halfherre, den värsta
af alla fennomanerna här. Också lär Karin
B. ha haft duster med honom – temmeligen
onödiga tycker jag.
Hvad jag saknar Er alla! Helsa nu rigtigt
hjertligt flickorna och Ellan och Kicki, och
håll Er friska och raska, det är min förnämsta
tröst i ensamheten. Mammas egen
Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • På Pappas dödsdag, i ett rigtigt sorgeväder, orkanlik storm med regn, sitter jag ensam i min atelier och tänker på flydda tider, men mest på Mamma, med innerlig tacksamhet och kärlek. Det är så underligt att tänka att 32 år gått sedan den sorgliga dagen, och att jag nu är bara tre år yngre än Pappa var då han gick bort. Måtte Mammas gikt nu vara öfvervunnen igen! Då jag vet att Ni icke äro rigtigt raska derhemma, är det dubbelt pinsamt att vara så långt borta.

    Alexandra Edelfelt Carl Albert Edelfelt
  • Och nu blir min utrikesvistelse ännu förlängd genom Demidoffs porträtt!

    Elim Demidov di San Donato
  • Alla menniskor här ha något fel, men jag har, Gud ske lof, hållit mig rask – ett envist magfel räknar jag ej, då det ej en enda dag hindrat mig att gå ut.

  • Till Krohn har jag skrifvit långt idag – Ack om jag bara hade sådana korrespondenter som Ni alla derhemma och Krohn – men jag har en fasliga massa bref att besvara – allt för utställningar och dekorationer och strunt, och när jag skrifvit som en träl en hel eftermiddag suckar jag: "jag hade skrifvit dagen lång och dock ej skrifvit nog" – ty alltid är det ändå ett halftjog bref obesvarade.

    Pietro Krohn
  • Ahrenberg skref som sagdt ett besynnerligt bref om Fänr. Ståls Sägners distribuerande till Kejserliga husets medlemmar, (alldeles utan att fråga mig, han har bara gjort det redan, i bolagets namn). Han säger: "Jag skickade F.S.S., med ett långt franskt bref (det måtte ha varit skönt, ty hans franska är i frihet dresserad) till Storfursten Konstantin Konstantiovitsch, som är chef för alla kadettskolor i Ryssland (och också för finska kadettkåren) och sade honom att ingen skald så besjungt de militära dygderna, lydnaden o.d som vår Runeberg". – Kan Mamma förstå sammanhanget? Det är så viborgskt det der, likasom när jag frågade hvarför det stod ett B på Wahlska huset "natourligt, det är ju Wahlska huset" svarade min Wiborgske ciceron – hvem det var kommer jag nu ej ihog (Wahl=Валњ.) De kunna icke förstå att verlden kunde existera och jorden axla sig utan ryssar. Nåja, så skickade Ahrenberg ett ex. af F.S.S. till Enkekejsarinnan, men blef uppkallad till Schipoff och hade en "Konferens" med honom, som resulterade i att ett ex. också skulle skickas till Alexandra Feodorovna. Jag undrar om ej Ahrenberg vill bli senator som hans vän R. Runeberg!

    Viborg Ryssland Johan Ludvig Runeberg Alexandra Edelfelt Maria Fjodorovna Johan Jacob Ahrenberg Alexandra Fjodorovna Robert Runeberg Nikolaj Nikolajevitj Sjipov Stål Paul Wahl Konstantin Konstantinovitj
  • För resten går han gräsligt åt demonstranterna på mörkrens dag, och beskyller isynnerhet Hagelstam (Wentzel, tänker jag) för att dra olyckor öfver Finland. Nu har han ett horn i sidan till Wentzel allt sedan denne lät honom förstå att han ej ville ha Ahrenberg på Ateneums utmarker. Jag har flera gånger fäst mig vid att A. ej är denne godmodige fjesk som han går och gäller för, utan tvärtom långt efteråt hämnas genom ett sidohugg. – Men är icke detta allt ytterst karakteristiskt.

    Finland Ateneum Wentzel Hagelstam Johan Jacob Ahrenberg
  • Mamma vet att den unga Mr Puaux hållit en serie föredrag om Finland, med musik. – En estnisk sångerska Aïno Tammi har sjungit der och som hon är mycket fattig hade Puaux arrangerat en skandinavisk finsk koncert till hennes förmån. Jag tog två biljetter och gick dit med Karin B. som var mycket glad att gå ut ehuru hon höll på att gå och lägger sig kl. 1/2 9 (!). Koncerten var mera välment än skön – likasom Aino Tammi. En liten Göteborgsjude, Furstenberg, sjöng utmärkt bra men så hamrade Mme Hanka Schjelderup igenom en massa långa saker af Grieg på piano med sådan armstyrka att jag tänkte på förra herrar som sade om sin gemål: "hon är inte vacker, men hon är så jäkligt stark". Får Hankas man örfilar, så kännes de nog, det vill jag lofva.

    Finland Göteborg Alexandra Edelfelt Karin Brunou Edvard Grieg René Puaux Aino Tamm Fürstenberg Hanka Schjelderup Bruno Petzold
  • Efter koncerten bjöd jag Fru Ingman (som sålt biljetterna och också sjungit på Puauxs koncerter), Karin och Puaux på ostron och hvitt vin, hvilket de alla i högsta glad apprecierade.

    Karin Brunou René Puaux Ingman
  • Stackars Karin B., hon säger ingenting, men hon sörjer nog öfver att affärerna ej gå. Fr. Procopé deremot lär slå sig ut förträffligt.

    Karin Brunou Procopé
  • Puaux skall disputera för doktorsgrad i sommar och sedan komma till Finland, hans drömmars land. Ni får väl alla träffa honom der ty han har lofvat komma ut till Haiko också.

    Finland Haiko René Puaux
  • En annan Finlandifrare, en tjock pojke som heter Goblet men tecknar sig Yann Morvran, (ossianskt-gaeliskt-bretogniskt) har börjat hänga här hos mig – han är mycket mindre begåfvad än Puaux och vill isynnerhet genom min och Vallgrens hjelp och rekommendation komma in i Pariser revyer och tidningar. Han kände förut inga andra finnar än H. Biaudet och fröken Krook från Vasa, och har de mest besatta åsigter om allting – dessa hans vänner måtte vara betydligt öfverdrifna och exalterade. Jag skref visserligen till Bertha om att hon kunde rekommendera honom till Poirot – men åtror mig litet nu: jag vet näml. icke om han kan hålla några föredrag, ty hans hjerna är råddig om än hans entusiasm är stor.

    Finland Vasa Berta Edelfelt Ville Vallgren Augusta Krook René Puaux Jean Poirot Yann Morvran Henry Biaudet
  • Två gånger har jag bjudit min kusin Edelfelt på middag – han är ganska treflig, trygg och torrolig och icke ängslig. En ovanlig svensk i det fallet att han talar mycket bra främmande språk och förstår och sätter värde på utländskt lif. Men litet äfventyrslustig och ombytlig måtte han vara trots den trygga ytan – ty han har nu varit på alla möjliga ställen, i alla möjliga affärer, idkat juridiska studier, öfversatt svenska lagar till tyska med en tysk jurist o.s.v.. – Måtte det lyckas honom att bli rik engång – det ligger icke annars i slägten! Hans mor och syster Greta komma hit till honom i höst och stanna här öfver nästa vinter.

    Albert Edelfelt Clara Edelfelt Margareta Edelfelt
  • Fröken Ackté har jag sett – jag tror jag skref derom hon var också mycket charmerad öfver Etters artighet. Jo, Mamman A. är en ragata, det vet jag nog, och det som dottern har kantigt i sitt sätt och väsen, det har hon nog från det Strömmerska hållet.

    Emilie von Etter Aino Ackté Emmy Achté
  • Karin B. och jag vi ha ofta förvånat oss öfver att det ändå kan vara så mycket skilnad i uppfostran inom de svenska och de fennomanska kretsarne i Helsingfors. Uti detta fennomanska åskådningssätt fins så mycken afundsjuka mot oss, som vi icke ens drömma om. Det der "förnäma" och "ytliga" som de alltid låtsa hata och som de dock tillbedja, det förefaller den som är uppfostrad utan detta agg, i högsta grad komiskt. Fennomanerna äro ändå bra hafvuxna ännu. De ha gymnasisterna afundsjuka, hans blyga komlighet i sällskapslifvet, hans naiva tro på egen förträfflighet och öfvertygelse om att han och ingen annan upptäckt Amerika och all verldens förborgade visdom. Dr Håkansson, svensk, var alldeles upprörd öfver några unga finntuppars (skulptören Halonens bl.a.) säkerhet på egen förträfflighet – de hade bl.a. menat att nu kunde fransmännen småningom kunna börja komma till Hfors för att studera konst, ty der, och endast der, blommade den blomman. Och detta på fullt allvar. Håkansson var rigtigt förskräckt och ängslig för deras förstånd. Wikström är såsom sannskyldig halfherre, den värsta af alla fennomanerna här. Också lär Karin B. ha haft duster med honom – temmeligen onödiga tycker jag.

    Helsingfors Amerika Karin Brunou Emil Wikström Pekka Halonen Claes Håkanson
  • Hvad jag saknar Er alla! Helsa nu rigtigt hjertligt flickorna och Ellan och Kicki, och håll Er friska och raska, det är min förnämsta tröst i ensamheten. Mammas egen Atte

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt Erik Edelfelt Ellan de la Chapelle