Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

årets fester avskedstagande brev dagstidningar Gud konstnärskap läkare middag norrmän påsk personlighet resor sällskapsliv schweizare sjukdom (tillstånd) tandläkare väderlek

Långfredag 1901
Älskade Mamma,
Det slår visserligen icke in på datum
tror jag, men det var långfredagen
för 25 år sedan, i Rom, som jag
var som värst sjuk, men räddades
som genom ett under. Det var
nog Mammas förböner och Krohns
vård och tröstande ord som gjorde
mera än doktorn. Innerligt
tacksam mot Gud är jag för dessa
25 år som jag sålunda fått till
skänks och tillåtit mig arbeta
med måleriet – något som ändå
är en bra stor lycka. – Det

är ett rigtigt långfredagsväder i
dag – mörkt och ett otäckt
duggregn. Huru är det med
Mamma nu? Jag är så orolig
öfver att mitt uppskjutande af
hemresan – och det har ju ändå ej
varit helt och hållet för nöjes skull
som jag blifvit här – irriterat och
enerverat Mamma. Jag sitter och
säger mig sjelf: Ovärdig make,
ovärdig fader och får nu tillägga
ovärdig son. Men lifvet är ju
så beskaffadt att om man verkligen
har ett passionerande arbete, man
kommer i pligtkollisioner. – Doktor
Ekelund har troligen aldrig varit
i sådant dilemma – Rudolf Schul-
man icke heller: de äro de snälla

gossarna i lifvet, och jag tillåter
dem gerna att slå sig för sitt bröst,
se på mig och glädas öfver att de
icke äro som denne syndaren.
I går afton var jag på afskeds-
middag hos Björnsons – d.v.s.
han tänkte resa, men var ganska
skral i går och reser ej innan
han blir bättre. Han säger det är
influenza men jag tror det är någon
slags hjernöfveransträngning, ty han
har arbetet mycket allt sedan
det lindriga slaganfallet i somras.
Mycket mild och vänlig var han i
går, steg upp från bordet och
gick och lade sig. Hans dotter fru
Langen reser med föräldrarna till
Venedig nu – fru Björnson är näml.
stendöf och det tröttar honom att
skrika – Han, Bj. tog mig afsides
före middagen och sade mig mycket
vackra saker att han alltid tyckt

om mig, men aldrig så som denna
gång – "du voxer stadig" påstod han,
både som menniska och konstnär.
Der voro en massa menniskor på five o'clock
och så blefve vi bjudna på middag:
tandläkar Heide, Paul Clemenceau med
fru, den Schweitziske tecknaren Steinlen
med fru och jag. Middagen var mycket
rolig men Bj. Bj. var som sagdt trött.
Ja – Langen skulle nu vilja att jag skulle
måla hans fru när jag återkommer från
London. Denna resa till London
plågar mig, ty jag får lof att skynda
mig alldeles förfärligt för att få undan
det allra oundgängligaste. – Jag
medsänder en artikel af Mme Severine.
Läs den Clemenceauska artikeln som jag i går
skickade till Ellan – den tycker jag är absolut
herrligt skrifven. Farväl och helsa alla,
– Jag har ännu ett tiotal bref att skrifva –
underbart med sådana menniskor som
Ahrenberg t.ex, som alltid ha tid att skrifva –
långt, reflekterande med nya idéer –
nu har han igen skrifvit en sådan epistel
till mig. – Glad helg och Gud var med Er
Mammas
Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Det slår visserligen icke in på datum tror jag, men det var långfredagen för 25 år sedan, i Rom, som jag var som värst sjuk, men räddades som genom ett under. Det var nog Mammas förböner och Krohns vård och tröstande ord som gjorde mera än doktorn. Innerligt tacksam mot Gud är jag för dessa 25 år som jag sålunda fått till skänks och tillåtit mig arbeta med måleriet – något som ändå är en bra stor lycka.

    Rom Alexandra Edelfelt Pietro Krohn
  • Det är ett rigtigt långfredagsväder i dag – mörkt och ett otäckt duggregn. Huru är det med Mamma nu? Jag är så orolig öfver att mitt uppskjutande af hemresan – och det har ju ändå ej varit helt och hållet för nöjes skull som jag blifvit här – irriterat och enerverat Mamma. Jag sitter och säger mig sjelf: Ovärdig make, ovärdig fader och får nu tillägga ovärdig son. Men lifvet är ju så beskaffadt att om man verkligen har ett passionerande arbete, man kommer i pligtkollisioner. – Doktor Ekelund har troligen aldrig varit i sådant dilemma – Rudolf Schulman icke heller: de äro de snälla gossarna i lifvet, och jag tillåter dem gerna att slå sig för sitt bröst, se på mig och glädas öfver att de icke äro som denne syndaren.

    Alexandra Edelfelt Mikael Julius Waldemar Ekelund Rudolf Schulman
  • I går afton var jag på afskedsmiddag hos Björnsons – d.v.s. han tänkte resa, men var ganska skral i går och reser ej innan han blir bättre. Han säger det är influenza men jag tror det är någon slags hjernöfveransträngning, ty han har arbetet mycket allt sedan det lindriga slaganfallet i somras. Mycket mild och vänlig var han i går, steg upp från bordet och gick och lade sig. Hans dotter fru Langen reser med föräldrarna till Venedig nu – fru Björnson är näml. stendöf och det tröttar honom att skrika – Han, Bj. tog mig afsides före middagen och sade mig mycket vackra saker att han alltid tyckt om mig, men aldrig så som denna gång – "du voxer stadig" påstod han, både som menniska och konstnär. Der voro en massa menniskor på five o'clock och så blefve vi bjudna på middag: tandläkar Heide, Paul Clemenceau med fru, den Schweitziske tecknaren Steinlen med fru och jag. Middagen var mycket rolig men Bj. Bj. var som sagdt trött.

    Venedig Bjørnstjerne Bjørnson Karoline Bjørnson Ragnvald Heide Paul Clemenceau Sophie Clemenceau Dagny Langen Théophile Steinlen Émilie Steinlen
  • Ja – Langen skulle nu vilja att jag skulle måla hans fru när jag återkommer från London. Denna resa till London plågar mig, ty jag får lof att skynda mig alldeles förfärligt för att få undan det allra oundgängligaste.

    London Albert Langen Dagny Langen
  • Jag medsänder en artikel af Mme Severine. Läs den Clemenceauska artikeln som jag i går skickade till Ellan – den tycker jag är absolut herrligt skrifven.

    Ellan de la Chapelle Georges Clemenceau Séverine
  • Farväl och helsa alla, – Jag har ännu ett tiotal bref att skrifva – underbart med sådana menniskor som Ahrenberg t.ex, som alltid ha tid att skrifva – långt, reflekterande med nya idéer – nu har han igen skrifvit en sådan epistel till mig. – Glad helg och Gud var med Er Mammas Atte

    Alexandra Edelfelt Johan Jacob Ahrenberg