Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

arkitektur badanläggningar belgier (nutidsfolk) finländare förryskningspolitik Gud italienare museer politik resor ryssar sjukdom (tillstånd) städer väderlek

SAVOY HOTEL,
EMBANKMENT GARDENS,
LONDON.
10 april
Älskade Mamma,
Jag är ganska förargad öfver
att jag kommit hit – det
blir gräsligt dyrt och före-
faller mig tills vidare onödigt,
isynnerhet sedan jag sett Benj.
Constants mästerverk. Till
Ellan har jag skrifvit om min
första middag här hos Demidoff
der jag sjöng ut ang. Finland
så att både ryssar och Italienare
baxnade – de voro visserligen
ganska humana, isynnerhet

ser hvad Benj. Constant
målat, och hör hur han
skrutit och ljugit och vet
att han tar 18 tusen frcs för
denna smörja, så säger jag
mig att jag ändå är en
likaså så trög som ärlig
finne och en narr, en
gammal narr, som tro-
ligen aldrig blir bättre.
London är ganska slaskigt –
bristen på stora avenuer, ut-
sigten, frapperar alltid när man
kommer från Paris – man kör
på en liten gata in i en annan liten
gata alltid mellan små tvåvånings

hus, högst trevånings – alla dessa enkla
tegelfacader förvåna dessutom då man
kommer från Sandstenslyxen i
Paris. London påminner något
om ett många gånger upprepadt och
mycket lifligt Köpenhamn.
Kanske luftförändringen
kommer mig att bli frisk
i magen – så hoppades Håkan-
son.
Gud låte Mamma bli frisk,
det är hufvudsaken. Tänk
om vi båda, familjens Staroster,
skulle börja bota våra krämpor
i Ramlösa – Vi ha varit raska
i lifvet och skola nu försöka
huru det känns att krångla
och pjåkas med. Och så sitta
vi, Mamma och jag, och låta pas-
sa upp oss en stund för att bli
dubbelt, tiodubbelt raska efteråt.
Icke sannt?

italienarne, vidare talte jag om
den ohyggliga stormen vid öfverre-
san – Ända till London var jag lack-
våt till knäna nedifrån och hals-
krage, halsduk vore i en enda
våt smörja. Jag träffade en
bekant belgisk målare på
tåget van Linden, och tillsammans
togo vi saken ganska lustigt
så mycket mera som vi ej ett
ögonblick voro sjuka / Men en
storm och vågor sådana som jag
aldrig sett förr.
Gud låte Mamma snart
komma sig. En vecka stannar
jag här, icke längre – skall
försöka gå på museum Om
morgnarna och måla raskt,
fräckt på e.m. – När jag

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Jag är ganska förargad öfver att jag kommit hit – det blir gräsligt dyrt och förefaller mig tills vidare onödigt, isynnerhet sedan jag sett Benj. Constants mästerverk.

    Jean-Joseph Benjamin-Constant
  • Till Ellan har jag skrifvit om min första middag här hos Demidoff der jag sjöng ut ang. Finland så att både ryssar och Italienare baxnade – de voro visserligen ganska humana, isynnerhet italienarne,

    Finland Elim Demidov di San Donato Ellan de la Chapelle
  • vidare talte jag om den ohyggliga stormen vid öfverresan – Ända till London var jag lackvåt till knäna nedifrån och halskrage, halsduk vore i en enda våt smörja. Jag träffade en bekant belgisk målare på tåget van Linden, och tillsammans togo vi saken ganska lustigt så mycket mera som vi ej ett ögonblick voro sjuka / Men en storm och vågor sådana som jag aldrig sett förr.

    London Gaston Linden (osäker koppling)
  • Gud låte Mamma snart komma sig.

    Alexandra Edelfelt
  • En vecka stannar jag här, icke längre – skall försöka gå på museum om morgnarna och måla raskt, fräckt på e.m.

  • När jag ser hvad Benj. Constant målat, och hör hur han skrutit och ljugit och vet att han tar 18 tusen frcs för denna smörja, så säger jag mig att jag ändå är en likaså så trög som ärlig finne och en narr, en gammal narr, som troligen aldrig blir bättre.

    Jean-Joseph Benjamin-Constant
  • London är ganska slaskigt – bristen på stora avenuer, utsigten, frapperar alltid när man kommer från Paris – man kör på en liten gata in i en annan liten gata alltid mellan små tvåvånings hus, högst trevånings – alla dessa enkla tegelfacader förvåna dessutom då man kommer från Sandstenslyxen i Paris. London påminner något om ett många gånger upprepadt och mycket lifligt Köpenhamn.

    Paris London Köpenhamn
  • Kanske luftförändringen kommer mig att bli frisk i magen – så hoppades Håkanson. Gud låte Mamma bli frisk, det är hufvudsaken. Tänk om vi båda, familjens Staroster, skulle börja bota våra krämpor i Ramlösa – Vi ha varit raska i lifvet och skola nu försöka huru det känns att krångla och pjåkas med. Och så sitta vi, Mamma och jag, och låta passa upp oss en stund för att bli dubbelt, tiodubbelt raska efteråt. Icke sannt?

    Ramlösa hälsobrunn Alexandra Edelfelt Claes Håkanson