Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

amerikaner beställningar borgerlighet brev förmögenhet fransmän Gud personlighet porträtt samhällsklasser sjukdom (tillstånd) väderlek

Paris 29 april (måndag)
1901
Älskade Mamma,
Mellan två séancer (Vallery Radots
äro alla bjudna på frukost till
en general här i närheten),
skrifver jag några ord för att
be Mamma tacka Ellan för det
vänliga bref jag fick just nu –
till Ellan skrifver jag i afton.
Jag är litet ansträngd nu af detta
förtviflade målande, men jag
hoppas snart få lyfta på vingen
och styra kosan hemåt, hvilket
allt ger mig mod att fortsätta

och snart bli färdig. Ellan
säger att Mamma är bättre och
"gör sina 12 hvarf genom våningen,
hvilket gläder mig obeskrifligt.
Vi ha fått ett kyligt väder,
7,8, grader med blåst – och blåsten
är framförallt annat enerverande.
I går var jag på middag hos Mme
Potrel (tre generationer konstälskande
Paris-bourgeois enkor), med Vallgrens
och en framstående målare Lobre,
hvilken jag alltid kännt som en
hygglig menniska. Men han är
Gascognare och kände sig som sådan
tvungen att föra ordet vid middagen,

skräflade med en utpräglad, tröttande
Bordeaux accent, och skällde ned
alla målare utom sig sjelf på ett
sätt som gör att jag än i dag
har kväljningar. Jag känner
igen denna genre "le genre rosse"
hvars kvickhet består i att vara
så elak och hänsynslös och grym
som möjligt – den är modern nu
för tiden – men den är ej treflig.
Det är ett dekadens-symptom,
likasom svaga och fega menniskors
vrede, alltid öfverdrifven och grym.
Häromdagen fick jag en försmak
af detta "rosserie" hos Thaulow
der Blanche var. – Bl. är just likadan
och jag kan ej begripa att lyckliga,

begåfvade menniskor hänge sig åt
en så låg sport. Detsamma är
fallet med amerikanaren Dannat –
från början beskedlig (och talentfull)
men nu, sedan han fått ärfva miljo-
ner, elak och öfverdrifen och misantrop.
– Gud bevare mig för att någonsin
verka så obehagligt på andra som
dessa herrar verkat på mig.
Nu hoppas jag 1o att jag ofta
får underrättelser om Mammas
helsa 2o goda underrättelser.
Mamma skall snart bli rigtigt
rask, icke sannt? och så dra vi
alla till Vester eller söder och
så glömma vi Bobrikoff, icke sannt?
Tusen helsningar från Mammas
Atte.

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Mellan två séancer (Vallery Radots äro alla bjudna på frukost till en general här i närheten), skrifver jag några ord för att be Mamma tacka Ellan för det vänliga bref jag fick just nu – till Ellan skrifver jag i afton. Jag är litet ansträngd nu af detta förtviflade målande, men jag hoppas snart få lyfta på vingen och styra kosan hemåt, hvilket allt ger mig mod att fortsätta och snart bli färdig.

    Alexandra Edelfelt René Vallery-Radot Ellan de la Chapelle Marie-Louise Vallery-Radot Camille Vallery-Radot
  • Ellan säger att Mamma är bättre och "gör sina 12 hvarf genom våningen, hvilket gläder mig obeskrifligt.

    Alexandra Edelfelt Ellan de la Chapelle
  • Vi ha fått ett kyligt väder, 7,8, grader med blåst – och blåsten är framförallt annat enerverande.

  • I går var jag på middag hos Mme Potrel (tre generationer konstälskande Paris-bourgeois enkor), med Vallgrens och en framstående målare Lobre, hvilken jag alltid kännt som en hygglig menniska. Men han är Gascognare och kände sig som sådan tvungen att föra ordet vid middagen, skräflade med en utpräglad, tröttande Bordeaux accent, och skällde ned alla målare utom sig sjelf på ett sätt som gör att jag än i dag har kväljningar. Jag känner igen denna genre "le genre rosse" hvars kvickhet består i att vara så elak och hänsynslös och grym som möjligt – den är modern nu för tiden – men den är ej treflig. Det är ett dekadens-symptom, likasom svaga och fega menniskors vrede, alltid öfverdrifven och grym.

    Paris Bordeaux Antoinette Råström Ville Vallgren Suzanne Potrel Maurice Lobre
  • Häromdagen fick jag en försmak af detta "rosserie" hos Thaulow der Blanche var. – Bl. är just likadan och jag kan ej begripa att lyckliga, begåfvade menniskor hänge sig åt en så låg sport. Detsamma är fallet med amerikanaren Dannat – från början beskedlig (och talentfull) men nu, sedan han fått ärfva miljoner, elak och öfverdrifen och misantrop. – Gud bevare mig för att någonsin verka så obehagligt på andra som dessa herrar verkat på mig.

    Frits Thaulow Jacques Émile Blanche William Dannat
  • Nu hoppas jag 1o att jag ofta får underrättelser om Mammas helsa 2o goda underrättelser. Mamma skall snart bli rigtigt rask, icke sannt? och så dra vi alla till Vester eller söder och så glömma vi Bobrikoff, icke sannt? Tusen helsningar från Mammas Atte.

    Alexandra Edelfelt Nikolaj Bobrikov