Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

folk, rigtigt granna för för personer
Jag åt en glace i buffeten och utbytte med
Bonnat följande intressanta konversation:
Boujour Mr, comment allez vous? Très-bien
Mr, et vous?" – samma samtal med en
artilleri löjtnant som jag ätit middag med
hos surel i Versailles. – Många vackra
flickor men för mycket folk – Jules Ferry,
finans ministern Leon Say, 2 generaler,
3 öfverstår, några subalterner och en massa
gamla herrar – som jag ej hade någon bekant
och ändå är så blyg att jag ej vågar adressera
mig till någon obekant – stod jag och såg på
dansen i en dörr – tills jag kl. 12 tog mitt
beslut och lomade af i största hast.
Inom 8 dagar skall jag göra visit der
och så blir jag väl åter bjuden på
bal i vår.
Nu är det slut med vifta igen för
en tid – jag har nog af nattvak och
nöjen. – I morgon är öfvermorgon har jag
modell – taflan är så godt som färdig
men skall ändå retoucheras så godt som
öfverallt. – Påfängt har jag lupit i alla
Paris små kyrkor för att finna min
fond – men de äro alla för granna
och dessutom af Sandsten, då jag ville
ha en kalkrapad gammal kyrkovägg. –
dem

P. S. – Jag hade så när glömt balen
hos Koechlin – Jag hade tusen oturer
innan jag kom det. – 1° märkte jag
sista ögonblicket att mina nya skjortar
voro i tvätten, hvarföre jag begaf mig.
ned till Berndtson som godhetsfullt
lånade mig en – men det var en knapp
som krånglade – Berndtson skulle hjelpa
mig att knäppa den och så hade han soliga
fingrar så att två stora vackra spår kom
på bröstet – med gummi och fransktbröd
gingo de dock bort. – Så fick jag vänta nära
4 timme hos coifforen, ty alla möjliga
såda
sluskar skulle först lagas i ordning tvätten
var jag kl. ½ 10 och tog ut mina handska
men – o.de, de luktade chandorin så att
man kunde svimna – till råga på olyckan
varo vi ju midt i carnavalen och
alla butiker voro stängda ändtligen, efter
att ha sprungit 1/2 timme fann jag ett par
nya handskar – uselt skinn knapparna
flöga ut i somma ögonblick jag skulle knäppa igen
dem och kratsek – der var det hål i skinnan
emellan tummen och handen. – Nu var klockar
1/2 11 – Jag väntade Tomnubus, väntade 2, 34,
alla öfverfulla – Jag tog en vagn och
kom fr. Kl. litet öfver 4 – dock alls ej för
sent, ty gäster kommo ännu kl. ½ 1.
Mme Koechlin frågade om jag var fullkom
ligt återsåld – och Mr K. om måleriet gick
efter min önskan – Förfärligt mycket

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

    Inga händelser