Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

ateljéer badanläggningar beställningar ekonomi landsbygd modeller (yrken) polisen stöld temperatur

Paris d. 23 Juli 1898
Älskade Mamma!
En bra tråkig händelse har inträffat – jag
har blifvit bestulen på 100 frs. och har
ingen utsigt att få igen denna summa.
Sedan jag i går hela dagen vandrat om-
kring med Mobeck, beslöto vi att ta
ett bad. Jag ville gå till Henri B, som
jag kände, men då hettan var tryckande
stego vi ned i första sin inrättning. Sedan
vid inträdet misshagade mig det hela, som
såg särdeles ruskigt ut, likasom publik, be-
tjening o.s.v. och jag proponerade derför att
vi skulle gå vår väg, men M. mente att vatten
ändå alltid är vatten – och så stannade vi.
Som jag just på morgonen fått 200 frcs af
Mme Koechlin och hade omkr. 70 frcs sjelf, var
jag rädd att lemna mina saker i hytten, och
frågade derföre garionen om jag ej skulle få
någon nyckel eller kontramaske – Han slog igen
dörren förklarade att ingen annan än han
kunde öppna förren, samt bad mig kalla
på honom då jag steg upp från badet. – Emeller
tid voro vi 1 oroliga. – Jag mitt dumma
nöt fäste mig icke var de tryckta kla-
katerna som öfverallt sade att endast de
saker ansvarades för, som blifvit inlemnade
i byrån – nå jag, jag har dyrt fått plikta
för min oförsigtighet. – Jag kan ej be-

gripa här någon mennigat sig i nytten, ty
under de 10 minuter vi voro i vattnet, höllo
vi alltjämnt ögonen rigtade på våra dörrar, men
saker sken oss i ögonen och vi döko naturligtvis
då och då – alltnog då jag åter kom in i
min nytt, som var läst, var min portemonna
sönderrifven, på golfvet och 100 frcs borta
170 voro qvarlemnade jemte småpengar
Jag ställde till vakarna – garçonen blef ovetta
och likaså bad föreståndarinnan – jag skyndade
mig genast upp till ett polis vaktkontor, men
olyckligtvis var kommissarien då borta, så
att jag fick vänta till kl. 7, är jag gjorde min
rapport, uppgaf namnet på inrättningen och
garionen, som jag haft, men kommissarien
sade mig ha föga hopp –. Jag kan ej begripa
er oförsigtighet 1° att gå in i ett så illa
fraguenterade bad 2° att icke deponera edra
pengar. Emellertid lofvade han genast anställa
en undersökning, men menade att jag hade
alls inga utsigter att få igen mina pengar,
då jag ju haft att göra med en fiffig tju
som kände sitt yrke, hvilket bevisades deraf
att han ej tagit hela summan och ej röst
min klocka eller ringarne. – Endera är det
garçonen eller någon som haft en fask
nyckel eller krok – ty mera komplicerade
äro dessa läs icke än att de med en enkel krok
eller dyrk kunna öppnas. –
Huru ledsna vi voro Mobeck och jag, kan
Mamma lätt begripa. Isynnerhet uti min
Äro
Ar
Ar
har
En
M
för
det

ötte
kell
id
e
alt
men
ej
et
uuvarande fattigdom är detta ett hårdt slag
Hela var afton var förstörd – och Mobeck, sade
jag dock kunde vara lycklig öfver
att
att tjefve ej rest af med allt. Naturligtvis
har han haft ytterst brådtom, efter som han
rifvit upp portmönnar och slängt den ifrån sig.
Mobeck säger sig vara öfvertygad om att det
var garionen sjelf, som dessutom var full.
En rolis som jag talade med och som menade, att
det ej skulle tjena till något att öfvervaka gar-
copen med detektiver, ty han skulle nog, ifall
han vore tjufven, åkte sig att visa pengarna
på flere der. –
Jag så är det. – Visserligen kan man ha större
olyckor, men det är i alla fall bra förargligt.
Farväl nya kläder! Det ledsamma år, att
jag i söndags bad att få låna af Schou
20 frcs, för att ha till följande dag, då jag visst
jag skulle få betalt af Mme Koechlin, men Schou,
som ej hade smått, gaf mig en 100 frcs sedel – hvad
det skall bli roligt att betala tillbaka denna
summa.
Härtill kommer, att Heimburger i Peters-
burg ej låter höra af sig. Jag har skrifvit till
es
hans slägtinga, hensorn i Hfors. Der jag
uppmanar honom att med det skyndsam-
måste arrangera denna affär. Får jag ej
svar innom en vecka, så måste jag skrifva och
be att få låna 1000 frcs i Helsingfors, af Zilli-
rens, Lagerborg eller någon annan. Jag
får kanske lof att skaffa börjarsman –
det är förfärligt att kasta sig in i dessa

affärer. Gud vet nåd af dessa så
han komma härifrån. Ack hvad jag lider
af tanken att alls ej veta när och huru jag
skall bli fri. – Åt modellen är jag skyldig
80 frcs, åt Schou 100 åt färghandlaren 200
så borde jag ha något 100 tal att offra på min
toilett, så resan, transport för taflan
konciergen o.s.v. Ja – 1000 frcs skulle jag behöfva.
Nå ja, nu har jag igen suttit och nedstämt mam-
ma, hvilket gör mig verkligt ondt. – Bo ej att
alla dessa missöden kunna nedstämma mitt mod.
Jag är frisk och känner mig kry – det är hufvudsaken
och dessutom äro ju mina sorger af mycket för-
disk natur. Denna olyckliga sommar, af hvilken
förlorat 3/4 med vänner och bekanta, hoppas jag
ja
är den sista jag tillbringar i Paris. – Jag håller
denna atelier, emedan Berndtson lofvat ta den om
jag ej kommer tillbaka förrän jultiden. Ljuset är dessa
tom mycket godt. – Nu blir det att försöka att
förtjena pengar derhemma, och Mamma får hjelpa
mig i att tänka mig före, hushålla och samla.
Med allt detta har jag glömt att tala om Mo
beck, som naturligtvis ber mig framföra sina
hjertliga helsningar. Han beklagar mycket att
Mamma ej kommer öfver till Säby och så gör jag
med. – Stackars Mamma som har en sådan Lazar
till son, ett sådant fattigajön som jag
I afton skulle jag gerna fara ut till landet och
stanna, der till lördagen, svenskarnes koncert.
Jag känner mig så fri och lycklig derute, jag arbeta
bra och så är der ej så tryckande heter som här
denna ugn. – Helsa hjertligt alla, alla
från
Atte.

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Edelfelt har blivit bestulen medan han simmade i Seinen; Edelfelt hade velat gå till "Henri IV" men Eljert Mobeck menade att det gick bra med första siminrättning; på morgonen hade han fått 200 francs av Madame Emma Koechlin, varav tjuven stal 100 francs från Edelfelts badhytt; polisen hade inte mycket hopp om att få tag på tjuven; Alexanda Edelfelt kan begripa att Edelfelts och Mobecks kväll var förstörd.

    Seine Alexandra Edelfelt Eljert Edvard Mobeck Emma Koechlin-Schwartz
  • Det ledsamma är att Edelfelt velat låna 20 francs av Schou fram till att han fick betalt av Madame Emma Koechlin; Schou hade bara en 100 francs sedel, som Edelfelt nu måste betala tillbaka.

    Emma Koechlin-Schwartz Schou
  • Heimbürger i Petersburg har inte hört av sig; Edelfelt har skrivit till dennes släkting, censorn i Helsingfors och uppmanat denne att så snabbt som möjligt ordna affären.

    Helsingfors Sankt Petersburg Carl Heimbürger Ludvig Fredrik Heimbürger
  • Om inte Edelfelt får svar inom en vecka måste han be att få låna 1 000 francs i Helsingfors av Zilliacus eller Lagerborg.

    Helsingfors Robert Lagerborg (osäker koppling) Zilliacus
  • Edelfelt är skyldig modellen 80 francs, Schou 100 francs, färghandlaren 200 francs; han borde därtill ha pengar till kläder, resan, transport för tavlan och conciergen [vaktmästaren]; han skulle behöva 1 000 francs.

    Chabod (osäker koppling) Schou Antonia Bonjean
  • Edelfelt gör Alexandra Edelfelt nedstämd med sina ekonomiska problem; hon skall inte vara orolig, han är frisk och känner sig kry och hans sorger är av jordisk natur; 3/4 av sommaren har han förlorat på vänner och bekanta; han hoppas det är den sista sommaren som han tillbringar i Paris.

    Paris Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt behåller sin ateljé; Gunnar Berndtson har lovat ta den ifall Edelfelt inte kommer tillbaka förrän i jultider.

    Gunnar Berndtson
  • Edelfelt måste försöka förtjäna pengar hemma; Alexandra Edelfelt får hjälpa honom att hushålla.

    Alexandra Edelfelt
  • Eljert Mobeck hälsar och beklagar att Alexandra Edelfelt inte kommer över till Säby; stackars Mamma som fått en sådan Lazarus, ett sådant fattighjon, till son.

    Säby Alexandra Edelfelt Eljert Edvard Mobeck Lasaros
  • Edelfelt åker ikväll gärna ut till landet och stannar till lördagen, då svenskarnas konsert hålls; han känner sig fri och lycklig därute, han arbetar bra och det är inte så tryckande hett.