adel beställningar Bibeln bildkonstläroinrättningar brev ekonomi engelsmän flamländare födelsedagar fransmän katolicism konstnärer kyrkor nationalkaraktär politik religion (fenomen) skönlitteratur studenter studier (studieinnehåll) tävlingar i yrkesskicklighet temperatur tyskar väderlek valloner

Beskrivning

Albert Edelfelts brev till Alexandra Edelfelt från Antwerpen den 6 december 1873, 8 sidor.

[...] I morgon kommer Erkebiskopen af Mecheln, den belgiska kyrkans primas, att hålla fransysk predikan i Notre Dame, och jag har funderat på att gå och höra honom. – Engång på akademin har jag haft en dispyt i religionsfrågan med lille de Pape och Anthonies, båda ganska beskedliga ungdomar och mycket ifriga katoliker. Det var frågan om Medeltiden, och jag kom af gammal vana att nämna Luthers reformation såsom vändpunkten i historien mellan Medeltiden och nyare tiden. Vid Luthers namn tillfogade genast de Pape helt naivt: Ah cet animal là, hvilket naturligtvis förargade mig, likasom det sätt hvarpå man talade om kättarkungen Gustaf Adolf. – Det är verkligt sorgligt att se huru man redan i skolorna ljugit för ungdomen i detta papistiska land, att se huru nedrigt man utmålat Huss, Luther Calvin och Zwingli, huru man af dessa stora, ädla andar gjort usla egoister, falska profeter och Antichrister. Dessa ungherrar försvarade också Påfvens förbud att läsa bibeln, Hans Helighets ofelbarhet, och hoppades båda på fullt allvar att ännu en gång hela verlden skulle församla sig i den katholska kyrkans sköte under påfvens välde. Hvad bibeln beträffar, så hade de som rättrogna katholiker ingen aning om hvad den innehöll; då de kände sin kathekes, visste faste-tiderna och reglorna, biktade sig så och så många gånger o.s.v. så hade de tillräckligt reda på sin Christendom. Alla rättrogna fröjda sig öfver de stora framsteg katholisismen gör i England. – Egendomligt är också att se denna tilldragelse i vår tid; en utlefvad, lefnadstrött aristokrati, som, sedan den försökt allt möjligt pikant hittar på att göra vallfärder, tro på det heliga vattnet i Lourdes och dylikt. Men de ha rätt, och handla konseqvent. Den som förnekar allt slags framåtskridande i politiskt afseende, den som med hänförelse tänker på medeltidens ljufva tider, då man i fred och ro fick pina de arma dumma bönderna, – den kan gerna taga steget fullt ut, kan gerna glömma Luthers, Huss’ och Wickleffs namn, ty dessa män voro ju revolutionärer, och återvända i den allena saliggörande kyrkans sköte, köpa sig radband och fara till Lourdes! Den belgiska aristokratin håller sig ytterst separerad från ”plebs”, är strängt katolsk och så konservativ man kan vara i ett fritt land. – Man säger att det är nästan omöjligt att komma in i dessa kretsar utan att vara af börd och god katholik! Likadan är den franska och italienska högadeln, men lyckligtvis är deras sak nästan förlorad i och med detsamma som Chambord ej kom på Frankrikes thron. [...]

Innehåll

  • Det blev inget brev till Ellen Edelfelt i alla fall.

    Ellen Edelfelt
  • Edelfelt har avslutat en tors och är för första gången nöjd med sitt arbete; den är inte felfri, men bättre; tävlingen (concoursen) i januari närmar sig, vilket märks på elevernas aktivitet på konstakademien; Edelfelt kan inte hoppas på någon utmärkelse eller mention honorable [hedersomnämnande]; Peeters, Emile Claus, Jozef Van Rysel, Nicolaas Steffelaar, Sidney Adams och Pieter Frans De Beule tävlar om guldmedaljen.

    Kungliga konstakademien i Antwerpen François [?] Peeters Sidney Adams Émile Claus Jozef Van Rijssen Pieter Frans de Beule Nicolaas Steffelaar
  • Om Edelfelt velat säkra sig om ett hedersomnämnande kunde han ha stannat kvar i antikklassen, men han hyllar inte den egoistiska satsen: hellre den första i Gallien än den andra i Rom; man lär sig mest av att vara sämst bland de skickliga, än att vara bäst bland de dåliga.

    Rom
  • Lite barnslig framstår den ofantliga vikt man lägger på denna tävlan; Edelfelt nämner som exempel Jan Van Beers, son till den flamländska skalden och litteratören Jan Van Beers, vilken inte väckte Jozef Van Lerius behag och placerade sig efter både Jozef Van Ryssel och Peeters i concoursen [tävling]; Van Beers lämnade konstakademien och senaste veckan ställde han ut mästerligt målade tavlor på Cercle artistique; amerikanerna tycker inte om tävlingen, och inte om de skolpojksaktiga institutionerna heller; Edelfelt ger dem rätt.

    Kungliga konstakademien i Antwerpen François [?] Peeters Jozef Van Lerius Jozef Van Rijssen Jan van Beers Jan van Beers
  • Surveillanternas [vaktmästarnas] makt och oförskämda språk retar; bristen på belevenhet är inte nödvändigtvis konstakademiens fel, hela den flamländska befolkningen tycks inte veta av något "folkvett"; fransmännen är trots sina fel trevligare i umgänget, likaså tyskar och engelsmän.

    Kungliga konstakademien i Antwerpen
  • Edelfelt har haft några duster med surveillanten [vaktmästaren] Pierre, som visserligen är den hyggligaste av dem.

    Pierre
  • Cambron som är vallon försöker ”uppfostra” flamländarna; vid middagsbordet vägrar han skicka senapen, smöret o.s.v. om den som frågar inte tillägger "s'il vous plaît" [är du snäll/tack].

    Cambron
  • Karel Scriba och Schultz äter middag på Rose d’Or; det är trevligt att få annat sällskap än "den filosofiske tigaren" Monsieur Even och "den dumma" Monsieur Van Ganseberger.

    Hôtel Rose d'Or Karel Scriba Schultz Even Desere Van Ganzeberger
  • Edelfelt skall försöka skicka hem något till våren; de har ferier [lov] från 1 mars till 4 maj och vare sig han befinner sig här eller i Paris borde han få ihop något, Calle Holms tavla t.ex.; mot vårsidan har Edelfelt tänkt måla akvareller från gränderna i Antwerpen.

    Paris Antwerpen Carl Holm
  • Edelfelt ber Alexandra Edelfelt genom Mille (Emil) Cedercreutz fråga studenten John Lindholm om hans bror Berndt Lindholms adress; han vill skriva till denne och Adolf von Becker i Paris.

    Paris Alexandra Edelfelt Adolf von Becker Emil Cedercreutz Berndt Lindholm John Lindholm
  • Edelfelt har betalat sin månadsräkning på hotellet; han känner inte till prisnivån i allmänhet.

    Hôtel Rose d'Or
  • Vädret har varit varmt, men regnigt och fuktigt; snöfall är sällsynta; regn och slask är framtidsperspektivet för två månader framåt.

  • Nicaise de Keysers födelsedag är om drygt en vecka: en kommitté skall med de insamlade pengarna införskaffa en gåva och ordna något slags enkelt nöje på kvällen; endast de högsta klasserna deltar i firandet.

    Nicaise de Keyser
  • Edelfelt har lovat Karel Scriba att skaffa honom tyska översättningar av några svenska skalder; han hoppas att han inte är alltför oförskämd då han ber Morbror Gustaf Brandt låna ut hans eller moster Fanny Brandts tyska exemplar av Fänrik Ståls sägner.

    Fanny Johanna Brandt Gustaf Brandt Karel Scriba Stål
  • Ärkebiskopen av Mecheln, Victor-Auguste-Isidore Dechamps, den belgiska kyrkans primus håller fransk predikan i Notre Dame följande dag; Edelfelt funderar på att gå och lyssna på honom; på konstakademien har han en gång hamnat i en dispyt om religion med katolikerna Léon de Pape och Louis-Jospeh Anthonies; Edelfelt talade om Luthers reformation som vändpunkten mellan medeltiden och nya tiden, vilket de andra reagerade starkt emot; likaså svartmålar man på ett nedrigt vis redan i skolorna "kättarkungen" Gustaf Adolf och Jan Huss, Martin Luther, Jean Calvin och Ulrich Zwingli, John Wickleff som egoister, falska profeter, revolutionärer och Antichrister; de andra hade försvarat påven och förbudet att läsa bibeln; alla rättrogna katoliker gläder sig över de stora framsteg katolicismen gör i England; Edelfelt finner det egendomligt att aristokratin i deras tid börjat ägna sig åt vallfärder och tron på det heliga vattnet i Lourdes.

    England Mechelen Kungliga konstakademien i Antwerpen Vårfrukatedralen i Antwerpen Lourdes Léon de Pape Louis-Joseph Anthonissen (osäker koppling) Gustav II Adolf Martin Luther Victor-Auguste-Isidore Dechamps Jan [Johannes] Hus / Huss Jean Calvin Huldrych [Ulrich] Zwingli John Wycliffe
  • Den belgiska, franska och italienska adeln är strängt katolsk och håller sig skild från "plebs" [pöbeln/folket]; det anses nästan omöjligt att komma in i dessa kretsar utan att vara av börd och god katolik; men deras sak är nästan förlorad i och med att Henri de Chambord inte kom på Frankrikes tron.

    Frankrike Henri de Chambord
  • Edelfelt är nyfiken på Lulle (Julian) Serlachius eller Axel Antells brev om nyländska festen; Lulles brev kommer att vara en beskrivning av hans sällhet och lycksalighet den aftonen.

    Axel Antell Julian Serlachius
  • Morbror Gustaf Brandt frågar om konstakademien; byggnaden är ett gammalt kloster; elementarundervisningen motsvara slöjdskolans ritavdelning i Helsingfors och är mycket populär; elevantalet uppgår därför till 1500; i antikklassen finns ca 30 elever, lika många i naturklassen; i den inte "särdeles ansedda" landskapsklassen är de 10 elever; arkitekter, gravörer, skulptörer och ornamentalister har han inte reda på.

    Kungliga konstakademien i Antwerpen Gustaf Brandt
  • Edelfel säger farväl till Alexandra Edelfelt och hälsar till alla; följande dag hoppas han få brev eller tidningar hemifrån.

    Alexandra Edelfelt