Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

ateljéer brev dagstidningar dövhet ekonomi ensamhet fester finländare födelsedagar författare frukost inredningar kaféer karaktärsdrag kejsare konstkritik kritik kungar kvinnor litteratur mat melankoli militärer (personer) norrmän orientalism personlighet politik post presidenter sällskapsliv sinnessjukdomar sjukdom (tillstånd) skulptörer skulptur svarta svenskar utseende

Paris d. 1 februari 1879.
Älskade Mamma!
Sedan jag fick det sista brefvet, har jag
börjat måla på taflan. Jag håller allt
på att ebauchera och har just jämnt och
nätt täckt duken. – Skulle arbetet lyckas,
så kunde jag hoppas att förjaga denna ledsamt
och tråkighet som ibland öfverfaller mig. Jag
känner mig så ensam ibland. Berndtson
är stum, Petit Gerar enformer Bastien
dryg – och andra menniskor ser jag ej
för närvarande. Två gigar ha B. och jag
sökt Runebergs förgäfves. I förrgår då
vi gjorde en sådan misslyckad expedition gingo
vi upp till svenskarnes tullen, Café de
l'Ermitage, men träffade nya annan än
Gegerfelt och en uttråkig norrman som heter
hade
En stor politisk förändring har försiggått
här sedan jag sett skref. – Grevy är pre-
sident och Man Mahon har tagit sitt af –
sked och sauverat hedern. Det är roligt
att se att denna förändring kunnat
försigga så fredligt, ja såg tyst att man
ga menniskor visste af förans saker

först följande dag d. v. s. i går, då nyke-
ten stod att läsas i alla gathörn. Gam-
betta har betill sig ganska schangfelt, i
det kan hela tiden, redan långt innan
det var fråga om denna förändring, ut-
pekat Grevy såsom partiets kandedet.
det roliga med Grevy är att den är
en fullkomligt hederlig karl, utan en
enda flack på sitt rykte – något som
sänning är bra ovanligt för de poli-
tiska storheterna här. Marsnahon har
stigit i min och allas aktning genom det
värdiga, hyggliga satt hvarpå han aftrodde
och nu bemöter sin efterträdare. Tidningar
af alla nyanser säga med en mun
att Marskalken "s'est conduit en gentil hon
I går var Wille Wallgren här – han
tycktes ingenting veta om brodrens sinnes.
rubbning. – Wille visade mig en byst af
en ner eller mulett som han gjort, och
den bevisade att han gjort framsteg
Jag har dessa dagar sprungit i baden
för att se efter draperier omkring
min säng. – På Bon Marché och Petit
St Thomas finnas makalöst vackra,
men dyra. De kosta omkr. 10 frcs
metern
tyger
de äro
då yt
12 mi
af den
omkr.
man
man
men de
munter
vore d
men
Då ja
förfärg
får jag
det g
de
litet
bortsk
och ser
säger
usling
snyggt

i kyla-
gam-
S. i
innan
ing, ut
landedet
en är
i en
som i
e poli
oss har
udet
aftrodde
idningar
elle
gentil kom
han
ej hennes
uet af
i och
ister
i bådar
ekurs
hy litet
ellra,
eps
metern af ylle) – visserligen finnas villiga
tyger sin toile à voile till 3 frcs – men
de äro hälften smålare (60 centimeler,
då ylletygerna vänta 130). Jag behöfver
12 meter af den större bredden, 24
af den smålare – således en affär på
omkr. 100 frcs. – Ylle draperier kan
man alltid begagna – isynnerhet om
man heltar på ett vackert konster,
men detta tunna bomules tyg blir snart
mutsigt och ser faneradt ut. Vackrat
vore det att ha orientaliska ryger,
men det skulle bli så enormt dist
Då jag aldrig får svar på min
förfrågan och rummet har midtöfver,
får jag väl lof att ta med paste.
Det är rent af odrägligt såsom
det nu är – man måste ha det
litet konfortablare. Jag har blifvit
bortskämd derhemma af Mamma
och så tror folk, som Pederström
säger, att man är en sådan fattig
usling, om man inte har det litet
snyggt hos sig. Det är så tråkigt

att ha alla dessa Marthas bekymmer
just nu då jag så gerna ville egna
mig helt åt arbetetet
(Fortsättning Måndag d. 3). Jag är
rasande på mig sjelf för att jag låtit
Mamma vänta. I går hade Petit-
Gérard en frukost (som var ganska ro-
lig för resten) och den räckte så länge
att jag ej fick tid att skrifva. Arkitekten
na sebland och Friset, båda två mycket
lustiga kurrar, Petit Gerards bror, Dutschela
Berndtson och jag voro gästerna. Han bjöd
på många fina saker. Radjursstek, kraftor
gåslefverpasteg från Strassburg o. s. v. – Jag
kände mig mycket uppspelt men man
till min förfäran att jag nästan var för
uppspelt att gå till Mme Jacquinot det
jag var bjuder på middag. Jag tog derför
afsked af "la joyense compagnie"
kl. ½ 5 och begaf mig ut på vandring
samt var, då jag kl. ½ 7 kom till
Mme Jacquinot, fullkomligt presentabel.
Pauline tyckte jag var sig fullkom

ligt lik. Hennes arbete, och den upp-
muntran hon rönt af Rogberg och Weederhjelm
tycktes mycket lifva henne, och såg med
glädje mot sommaren, då hon i Sverige,
tillsammans med dessa herrar, skulle
slutför sitt arbete. Det oroligt sökande
i hennes karaktär ger allt mera rum
åt det reflekterande, förnuftiga, och det
är rätt lyckligt. Hennes dofhet fann
jag ej anmärkningsvärd – Jag tror nästan
att det är lika mycket distraktion då
han frågar om – något som hon för resten
alltid gjort. Från Mme L. gick jag kl. 1/2
9 till Runebergs, det jag blifvit högtidligt
inbjuden jemte Berndtson och Surtsdorff
Walter R hade satt ut fr. Bissen som
lackbete, något fullkomligt onödigt,
då jag ändå så gerna går till Runebergs
mina mångfaldiga, misslyckade visiter
hos dem bevisa tillräckligt att jag ej är
ing att kuska af den långa vägen
för att komma till dem.
ksom Bissens var der Bertha Levin-
en finsk målarinna, Thelin och en annar

finska, fröken Perander, som jag på grund
af likheten antar vare Tatuses syster.
röken Hanna Bissen är "henrivende"
särdeles söt Hon har egentligen nu först
trampat ut barnskorna, är 16 år, blyg
och tillbakadragen, hvilket klär henne mycket
väl. – Gusti Lucidorff är en fullständig
Parisare till sin yttre menniska – läser flitigt
och är hemmastade i alla förhållanden här
– Jag har tänkt att man på något sätt
borde fira Runebergs födelsedag, den 5
lebruar och har proponerat att alla här –
varande finnar skulle ge 3 à 4 mk hvar
för att köpa en stor bukett åt fru Runeber
och sedan på aftonen gå upp till Rs
Något album han ej komma i fråga.
Wallenius, notisa, Wallgren äro ej kapabla
att rita något dugtigt, och för resten ha
vi ju, B. och jag, så mycket att göra, att
vi ej skulle hinna få ihop något tills detta
Min tafla är nu ebaucherad hett och
hållet, jag ser att snön blir ganska svår att
måla. För att få den intensiva ljuskraft
som snön här, äfven i skuggan, måste man
använda palettens renaste, skäraste fär-
jer,
force
som
kon
heten
som
hin
sig
utan
sök
till h
Ma
hatt
för
t
heta
vilj
jag
on
dag
ta
be
ii
kas

på grand
syster
ende
först
se mycket
åständig
ser litet
ertha till
sätt
den
lär
na
hvar
e innaken
Kapebh
i ha
å, att
it det
hett och
svår att
ljuskrap
ste man
ete fär-
ger, och rena färgen är egentligen ej min
force. Jag har tillsvidare tagit bort pojken
som kratar fram mellan stenarna och skatte
honom bakom gubben – jag tror att kompe-
sitionen vinner derpå. Det är qvinnan
som tillar upp öfver stenarna, som på
min första skizz. Ditschold säger att
jag skall måla taflan så raskt som möjligt
utan hesitation, och menar, att jag borde
söka lubehålla den friskhet som ekansken
nu här. Jag skall försöka. Jag är, som
Mamma, öfvertygad om att jag lyckas
bättre då jag ej bråkar och sudder allt-
för mycket. Alla mina utkast ha
en friskhet som går förlorad under allt
för ängsligt utförande. – Om jag är
betar flitigt eller rättare sagdt, om jag har
viljekraft nog att arbeta med hela min
själ då jag arbetar så tror jag nog att
det skall lyckas mig att få taflan får
dig till den utsätta dagen.
Taflan har ännu ej kommit från
Helsingfors, men jag är ännu ej orolig
tyg äfven la grande vitesse går ej så fort
Axel Antell
som posten. –

har skickat mig ett utklipp ur
W. F. der ett slags kaser om min
tafla finnes – ganska smickrande ehu-
in alla de gamla vänliga anmärknin
garna hertigens ställning början kistan
o.s.v. förekomma. – Ingenstädes har
denna tafla undergått så grundlig och
detaljerad kritik som derhemma. Jag se
hvad folk skall tycka om den i Peters-
burg. Ack om Kejsaren ville sträcka
ut sin nöd till att köpa den – hvad det
vore roligt. Jag vet ej om Hellen är
någon god förespåkare. Stjernvatta
afsigkommen och inköpet står således
i gudarnes knän eller beror af en
stump. –
Älskade Mamma hvad jag ännu saknar
Er! Jag vet ingen här som förstår eller
vill höra på allt mitt tal mitt grubblande
inför hvilken
och min tvekan, ingen som jag fors vara
rigtigt mig sjelf, med mitt ständiga svagande
mellan exstas och förtviflan hopp och nedslagen
het. – Och nu farväl för denna gång.
Tusen varma kyssar till de älskade små
ryskar
Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Sedan senaste brev har Edelfelt börjat måla på tavlan; om arbetet lyckas hoppas han kunna förjaga den ledsnad och tråkighet som överfaller honom.

  • Edelfelt känner sig ensam ibland; Gunnar Berndtson är stum, Pierre Petit-Gérard enformig och Jules Bastien dryg, andra människor ser han inte för närvarande.

    Jules Bastien-Lepage Gunnar Berndtson Pierre Petit-Gérard
  • Gunnar Berndtson och Edelfelt har två gånger förgäves sökt Walter Runeberg; efter en sådan misslyckad expedition gick de till svenskarnas tillhåll Café de l’Ermitage; de träffade bara Wilhelm von Gegerfelt och en urtråkig norrman som heter Thode.

    Café de l'Ermitage Gunnar Berndtson Walter Runeberg Wilhelm von Gegerfelt Thode
  • Inom politiken har det skett en förändring; Patrice de Mac Mahon har avgått och Jules Grévy är president; övergången gick fredligt och lugnt till; många visste om saken först följande dag då det stod att läsas i alla gathörn; Léon Gambetta har betett sig schangtilt [stiligt] i att redan en längre tid peka ut Grévy som partiets kandidat; Grévy är en fullkomligt hederlig karl, utan fläck på sitt rykte; marskalk Mac Mahons värdiga agerande har ökat allas aktning för honom; alla tidningar säger att marskalken "s'est conduit en gentilhomme" [uppfört sig som en gentleman].

    Léon Gambetta Patrice de Mac Mahon Jules Grévy
  • Wille Wallgren var föregående dag på besök; han tycktes ingenting veta om broderns sinnesrubbning; han visade Edelfelt en byst av en neger eller mulatt som han gjort och den bevisade att han gjort framsteg.

    Ville Vallgren Erik Valdemar Vallgren (osäker koppling)
  • Edelfelt har sprungit i bodar på jakt efter draperier att ha kring sängen; på Bon Marché och Petit St Thomas finns makalöst vackra, men dyra, ylletyger; det vore vackert att ha orientaliska tyger, men det skulle bli enormt dyrt; Edelfelt får inget svar om rummet på andra sidan gården och får börja tänka på andra alternativ.

    Bon Marché Petit Saint Thomas
  • Edelfelt måste ha det lite komfortablare, han har blivit bortskämd av Alexandra Edelfelt hemma; folk tror, som Gustaf Cederström säger, att man är en "fattig usling" om man inte har det lite snyggt omkring sig; det är tråkigt att ha sådana Marthas bekymmer då han vill ägna sig helt åt arbetet.

    Alexandra Edelfelt Gustaf Cederström Marta
  • Brevet fortsatt måndag den 3 februari.

  • Edelfelt är rasande på sig själv för att ha låtit Alexandra Edelfelt vänta på brevet.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt var på en rolig frukost hos Pierre Petit Gerard; där var också arkitekterna Lucien Leblanc och Frizet, Petit Gerards bror, Henri Dütschold och Gunnar Berndtson; Petit Gerard bjöd på rådjursstek, kräftor och gåsleverpastej från Strassburg.

    Strasbourg Gunnar Berndtson Pierre Petit-Gérard Henri Dutzschold André Petit-Gérard (osäker koppling) Lucien Leblanc (osäker koppling) Frizet Petit-Gérard (osäker koppling)
  • Edelfelt gick på middag hos Madame Jacquinot.

    Jacquinot
  • Pauline Ahlberg var sig lik; hennes arbete och den uppmuntran hon fått av Carl Rogberg och Oscar Weidenhjelm tycktes ha livat upp henne; hon såg fram mot sommaren då hon i Sverige skulle slutföra sitt arbete; det oroliga sökandet i hennes karaktär ger allt mera rum åt det reflekterande, förnuftiga; Edelfelt märkte inte hennes dövhet.

    Sverige Pauline Ahlberg Oscar Weidenhielm Carl Rogberg
  • Från Madame Jacquinots gick Edelfelt till Runebergs, dit också Gunnar Berndtson och Gustaf Sucksdorff var bjuden; Walter Runeberg hade satt ut fröken Hanna Bissen som lockbete för att Edelfelt skulle komma; förutom Bissens var där Bertha Levin, en finsk målarinna Ada Thelén och fröken Eva Perander, som Edelfelt antog var Tatuses syster.

    Lina Runeberg Gunnar Berndtson Walter Runeberg Bertha Levin Jacquinot Vilhelm Bissen Johanna Bissen Anna Vilhelmine Bissen Gustaf Sucksdorff Ada Thilén Eva Charlotta Perander Nils August Perander
  • Fröken Hanna Bissen är "henrivende" [hänförande], 16 år, blyg och tillbakadragen, vilket klär henne väl.

    Johanna Bissen
  • Gusti Sucksdorff är fullständig parisare till det yttre, han läser flitigt och är hemmastadd i alla förhållanden.

    Gustaf Sucksdorff
  • Edelfelt tycker man borde fira Johan Ludvig Runebergs födelsedag den 5 februari och har förslagit att alla finnar bidrar till en stor bukett åt fru Lina Runeberg och sedan på kvällen går upp till Runebergs; ett album kommer inte på fråga, Otto Wallenius, Aukusti Uotila och Wille Wallgren är inte kapabla att rita något dugligt och Gunnar Berndtson och Edelfelt har mycket att göra.

    Johan Ludvig Runeberg Lina Runeberg Gunnar Berndtson Walter Runeberg Ville Vallgren Otto Wallenius Aukusti Uotila
  • Edelfelts tavla är nu ebucherad [uppskissad]; snön blir svår att måla; för att få snöns intensiva ljuskraft måste man använda palettens renaste färger, vilket inte är Edelfelts styrka; han har tagit bort pojken som krälar fram mellan stenarna och satt honom bakom gubben; kvinnan tittar upp över stenarna, som på hans första skiss; Henri Dütschold säger att Edelfelt skall måla tavlan så raskt som möjligt utan hesitation [tvekan] för att behålla ebauchens friskhet; Edelfelt är, liksom Alexandra Edelfelt, övertygad om att han lyckas bäst då han inte bråkar och suddar alltför mycket; friskheten i hans utkast går då inte förlorad.

    Alexandra Edelfelt Henri Dutzschold
  • Om han har tillräckligt viljekraft att arbeta med hela sin själ borde han lyckas få tavlan färdig i tid.

  • Tavlan har ännu inte kommit från Helsingfors, men även grand vitesse går inte så fort som posten.

    Helsingfors
  • Axel Antell har skickat ett kåseri om Edelfelts tavla ur Wiborgs Tidning; omdömet är ganska smickrande, men med de vanliga anmärkningarna om hertigens ställning, värjan och kistan.

    Axel Antell Karl IX
  • Därhemma har Edelfelts tavla undergått den mest grundliga och detaljerade kritik; han undrar vad folk skall tycka i Petersburg; det vore roligt om kejsaren ville köpa tavlan; han vet inte om Carl Adolf Hellen är en god förespråkare, Emil Stjernvall är avsigkommen.

    Sankt Petersburg Alexander II Emil Stjernvall-Walleen Carl Adolf Hellén
  • Edelfelt saknar Alexandra Edelfelt; han har ingen i staden inför vilken han törs vara riktigt sig själv, med sitt ständiga svajande mellan extas och förtvivlan, hopp och nedslagenhet; han sänder kyssar till småsystrarna.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt