Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adresser (kommunikation) äktenskap alkohol arbetare Årstider bibliotek danskar danstillställningar epidemier fäktning fastlagen fotografier fylleri Gud hem kaminer karnevaler konstföreningar konstnärer krig kritik kvinnor lotterier maskerader mat nordbor norrmän porträtt post sällskapsliv sjukdom (tillstånd) skulptörer svenskar tåg teater temperatur tjänstefolk transportmedel utställningar väderlek vår vinter

Paris måndag d. 10 febr. 1879
Älskade Mamma,
Jag är just nu hemkommen från middagen.
och finner mig ovilkorligen bäst af att sitta
här hemma, lära, skrifva eller rita om aftnarna.
Då jag sist var ute d. v. s på skandinavisk
klubb, fick jag bittert ångra det följande dag –
Jag hade kommit till kojs först långt efter
midnatt, och kände mig derföre mycket odiska
närad för arbete följande morgon. Saken är näml.
den att conebergen en gång för alla fått ordres
att väcka mig 28, och har han engång varit
kärinne, gjort i ordning elden, tanat omkring, gjort
någon dum fråga eller förargat mig på ett eller
annat sätt, så är det mig fullkomligt omöjligt
att somna in igen.
Runebergs och Bissens hade mycket inträget
bedt att vi skulle komma upp på klubben. –
Denna gång skulle det bli något rigtigt
utomordentligt trefligt – man skulle på italinsk
vis hemta mat med sig derefter skulle mat.
säckarnas innehåll slås tillsammans, och
meltiden bli gemensam. – Sist skulle man vara
uppe hos Peters kl. 7. Emellertid kommo
Berndtson, Hugo Schulter och jag öfverensom,
att man gjorde bättre i att äta en ordentligt
middag som annat hederligt folk, innan man
begaf sig på roligheten. Vår ordentliga mid-

räckte emellertid till kl 2 9, så att vi
först kl. närmare 10 kommo upp till det
beramade stället, hos Peters. Samlingen
hade som sagdt skett kl. 7, och vi kommo bra
just då sällskapet stiget upp från de
improviserade borden – det jag särdeles
maskigt ut – korfbitar, afgångade gås-
ben, brödbitar, italienska sardiner, cigarr
aska på bordet och kullstjälpta glas. emell
tid förklarade alla mig en mull att an-
rättringarne varit förträffliga, hvilket dock
ej kom oss att ångra vår middag. Att
herrarne tagit för sig, isynnerhet hvad
drycksam beträffar – Börjeson var på god väg
att bli påstruken, ett löfte som han också
höll. – Om någon halftimme kom en bål,
och så uppträdde Landberg, en svensk målare
med ovanliga saniska anlag, och imiterade
Parisser och Stockholmstypert mycket bra, för
resten Musik och sång, behagliga fruntimmer
(danskor) samt en angenäma stämnig. Kalle
Wetterhoff hade strängat sin lyra (verserna.
äfven som inpromte betraktade, så der) Thau
lord höll tal för damerna som ingen menniska
hörde på och Skeibrok, en rigtigt norsk norrman
från Norge, blåste i en norsk lur, så att
oskinnorna höllo på att sprangas.
Det som betydligt storde aftonens fröjd
var att Börjeson nödvändigt ville hålla till


en
a
hela
källaste

men pratade, i sitt dryckes rörda tillstånd.
sådant sammelsurium att han alltjemnt
blef anmodad att sluta. Men envis som
synden, röt han bara: tyst" åt en hvar
som vågade afbryta. Hans fru var olycklig
kom flere gånger och ryckte honom i arme
Då jag märkte att hon gick ut i Tambure
trodde jag hon gick för att söka något öfver
plaggar men jag öfverraskade den lilla, nätta
fru Börjeson som stod bakom dörren och
gret och skämdes för sin man! – Inter
poeula kommer det rätta sinnelaget lika
som den första uppfostran alltid fram. – Bor-
jeson är en lurk, det har alltid varit man
tysta mening, likasom jag aldrig rigtigt kun-
nat begripa hur hans fru, så väl uppfostrad
så söt, tagit honom, han må nu vara hur
utmärkt konsterar som helst.
Jag tror knappt att jag går på maskeraden
eller som den numera kallas Walhalla festen-
hvarföre den tillämnade kurnavalsbalen skall få detta
Mytkologiska namn vet jag ej. – Man kommer
vara att ha kostnader och tidsförlust af
detta nöje. Deten kommer visserligen att ega
rum på sjelfva fastlagstisdagen, som i alla
fall, troligen, kommer att gifvas till skillo,
men det tydligen utsatta foikkorna att alla
måste komma vi kostym, gör att jag hesitera.
Hvad min tafla beträffar, så är
ganska laga att få den färdig –
dt få den bra är en annat sak

Bastien har här i går och tyckte att
den blifvit tusen gånger bättre sedan jag
öfvergifvit det melodramatiska i ställninga
na. – Det som mest glädde mig var
Gautherens omdöme. G. är en ung skulptör
som länge sedan är hors Concours och i fjol fick
hederslegionen – en celebritet. Payen förde honom
hit i förrgår, och han prisade min talent i
de amplaste ordalag, samt sade att denna taflan
bestämdt skulle bli mera originel än Carl IX, att
der var dramatiskt lif i den o. s. v. samt att jag
gjort framster sedan i fjol. Mina teckningar och
Erikssons porträtt tyckte han ofantligt mycket
G. är mycket ligrad med J. P. Laurens
om. –
det vore roligt om jag kunde göra denne store
mästares bekantskap – Då G. bad att få komma
hit snart igen, tror jag ej det skall bli omöjligt
Alla menniskor Bastien, Payen, Gautharin, Sargent
m.fl. uppmana mig att gå in i Cercle Artis-
tique vid Rue St Arnand – der jag, som medlem
kunde exponera mindre saker, göra bekantska
ner o.s.v. Det kostar ung. 100 frcs om året, och
man har då ständigt tillträde till cerclen, dess
bibliothek, läserum, fäktsal och theater – ty
der spelas mycket ofta sällskapsspektakel, än
af dilettanter, än af de bästa aktörer, medlemmar
af klubben. – Nu på våren anser jag det icke
nödigt att göra det – kanske i höst. För när
varande är der en utställning, som ej är nå-
got särdeles. Med undantal af några saker
(af Carolus Duran, Bastien och Stevens finnes
der blott högst medelmåttiga konstverk
Pesten har mycket skrämt menni-
skorna här, och efter de nya fallen i Wettjens
och det i närheten af Morskan, diskuters dess-

na förfärliga landspliga öfverallt.
Gud låte den förfärliga sjukdomen ej
utbreda sig. Han säger här att sjukdomen
ej är vänlig pest utan digerdöden, sådan
den uppträdde på 1300 talet – Se der en
ny fördel af krig – och Rysslands segrar i Asien.
Utan politiken utgör nationallotteriet
e
hufvudsakliga samtalsämnet. Jag känner
ingen som skulle ha vunnit någon större
lättast. Som Mamma kanske sett i tidning
garne har den största vinsten 125,000 frcs
fallit lyckligt ut. Det är en i alla aktning.
värd arbetare, gift och familjefär som på
8 lotter gjort den lyckliga affären. Bastien
Lepage har vunnit en docka värd 4 frcs, och
blef ytterst snopen då han fick se sin vinst.
Jag är rätt nöjd att ej ha tagit lotter, eller

rättare sagdt att jag ej var här när lätt
manin rasade som argast, ty jag har ju ej tur
pa lotterera. – Den der arbetaren som våren de 125.
000 frcs har varit nog adelmodig att ge 500
frcs åt den som hade nummerna strax efter
honom, så mycket mera som lotterna blifvit köpte
på samma gång.
Vädret har lyckligtvis slagit om. Fort-
far det på detta vis så ha vi vår inom
några veckor. I förrgår, i går och i dag ha
vi haft 15 grader varmt och sal. Man
känner sig som en helt annan menniska
Fastän solen generat min målning har jag
dock ej näns säcka för det fönstret som

ligger åt boulevarden, rakt åt söder.
– Berndtson börjar ett porträtt af Lade
i uniform, och hoppas, om han får det får
digt till d. 15 mars, att det genom
drägten, skall göra lycka på Salongen – Jag tror
det också, och uppmanar honom så mycket
ifrigare att arbeta, som teckningen är
särdeles god.
Fotografierna från Nyblin ha kommit
Borns porträtt visade jag åt Bastien L. som
fann det mycket bra, och sade det vara skall
att jag ej kunde exponera det här.
Den Mannerheimska taflan har ej anlända
Vore det icke skäl att fråga om Holmgren
anlitat någon kommissionär i Petersburg
förtransporten från den ena bangården till den
andra. Har han ej gjort det så kan han var
ra öfvertygad om att kollyn ligger på finska
jernvägen i denna stund – hvilket voro mer en
förargligt. Jag börjar bli orolig, och det
blir sent för ramen. Det är ju nu snart
3 veckor sedan den skickades hemifrån – det är ej
grande vitesse.
Till snötaflan skall jag beställa en guldram
med svart uti-
Många hjertliga helsningar till Gossarne, Tante
Gadd, Morbror Gustaf Anni och Butti. God
natt, Gud välsigne Eder
Mammas
Atte.

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Edelfelt har just kommit hem från middagen och tycker bäst om att sitta hemma om kvällarna; då han senast var ute på skandinaviska klubben fick han bittert ångra det följande morgon; conciergen [gårdskarlen] kommer varje morgon och väcker Edelfelt klockan halv 8 och gör upp eld.

  • Runebergs och Bissens hade enträget bett Edelfelt komma på skandinaviska klubben hos Wilhelm Peters; de skulle på italienskt vis ha knytkalas; Gunnar Berndtson, Hugo Schultén och Edelfelt kom överens om att äta en ordentlig middag ”som annat hederligt folk” innan de gick dit, vilket ledde till att de kom då de andra steg upp från de improviserade borden; det såg snaskigt ut med korvbitar, avgnagade gåsben, brödbitar, italienska sardiner, cigarraska på bordet och kullstjälpta glas, men alla menade att anrättningarna varit förträffliga; herrarna hade tagit för sig av dryckjommen, John Börjeson blev påstruken; den svenske målaren Hjalmar Sandberg imiterade Pariser och Stockholmstyper, i övrigt musik och sång, behagliga fruntimmer (danskor), samt en angenäm stämning; Kalle Wetterhoff hade strängat sin lyra, Frits Thaulow höll tal för damerna och norrmannen Mathias Skeibrok blåste i en norsk lur.

    Paris Stockholm Lina Runeberg Gunnar Berndtson Walter Runeberg Frits Thaulow Vilhelm Bissen John Börjeson Mathias Skeibrok Hugo af Schultén Hjalmar Sandberg Karl Wetterhoff Wilhelm Peters Anna Vilhelmine Bissen
  • Kvällen stördes av att John Börjeson ville hålla tal och envisades med att fortsätta trots att det blev ett sådant sammelsurium att han ombads sluta; hans fru var olycklig och Edelfelt kom på henne med att stå bakom dörren och gråta och skämmas för sin man; inter pocula [vid glaset] kommer det rätta sinnelaget och den första uppfostran alltid fram; Edelfelt har alltid tyckt att Börjeson är en lurk; han förstår inte hur hans fru, som är så väluppfostrad och söt, tagit honom.

    John Börjeson Louise Börjeson
  • Edelfelt tror inte han går på Walhallafesten, som karnevalsbalen fått som namn; den äger rum på fastlagstisdagen, då han ändå inte kommer att kunna arbeta; villkoret att alla måste komma i kostym gör att han hesiterar [tvekar].

    Valhall
  • Edelfelt är ganska lugn över att få sin tavla färdig i tid, om den blir bra är en annan sak; Jules Bastien tyckte den blivit bättre sedan Edelfelt övergett det melodramatiska i ställningarna.

    Jules Bastien-Lepage
  • Edelfelt gladde sig över skulptören Jean Gautherins omdöme; Gautherin är en celebritet som sedan länge är hors concours [behöver inte tävla om att få en plats] och tilldelades föregående år hederslegionen; Ennemond Payen tog honom hem till Edelfelt; Gautherin sade att Edelfelts tavla skulle bli mera originell än Carl IX och att han gjort framsteg från föregående år; han tyckte om Edelfelts teckningar och Erikssons porträtt.

    Ennemond Payen Karl IX Jean Gautherin
  • Jean Gautherin känner Jean Paul Laurens; Edelfelt hoppas göra dennes bekantskap.

    Jean Paul Laurens Jean Gautherin
  • Jules Bastien, Ennemond Payen, Jean Gautherin och Johan Singer Sargent har uppmanat Edelfelt att gå med i Cercle artistique vid Rue St Arnaud; som medlem kunde han ställa ut mindre saker och göra bekantskaper; medlemskapet kostar 100 francs i året och man får tillgång till föreningens bibliotek, läserum, fäktsal och teater.

    Jules Bastien-Lepage Ennemond Payen John Singer Sargent Jean Gautherin
  • Den nuvarande utställning på Cercle artistique är medelmåttig, med undantag för några saker av Carolus Duran, Jules Bastien och Alfred Stevens.

    Jules Bastien-Lepage Carolus-Duran Alfred Stevens
  • Pesten har skrämt folk efter de nya fallen i Wotljunka [?] och Moskva; Gud låte sjukdomen inte sprida sig; man säger att det inte är vanlig pest utan digerdöden som på 1300-talet; det är en ny konsekvens av krig och Rysslands segrar i Asien.

    Moskva Ryssland Asien
  • Nationallotteriet är ett stort samtalsämne; som Alexandra Edelfelt kanske läst i tidningen gick den största vinsten på 125 000 francs till en aktningsvärd arbetare, gift och familjefar; Jules Bastien Lepage har vunnit en docka värd 4 francs; Edelfelt är nöjd med att inte ha varit på plats då lottmanin rasade; han har inte tur på lotteri.

    Alexandra Edelfelt Jules Bastien-Lepage
  • Vädret har slagit om; fortsätter det på samma vis har de vår inom några veckor; Edelfelt har inte nänts täcka för fönstret mot bulevarden, rakt åt söder, fastän solen stört hans målning.

  • Gunnar Berndtson har börjat på ett porträtt av Torsten Lode; han hoppas, om han får det färdigt till den 15 mars, att det tack vare uniformen skall göra lycka på salongen; Edelfelt uppmanar Berndtson att arbeta, i synnerhet som teckningen är god.

    Gunnar Berndtson Torsten Lode
  • Fotografierna från Daniel Nyblin har kommit; Jules Bastien tyckte Johan August von Borns porträtt var mycket bra och sade det var skada att Edelfelt inte kunde ställa ut det här.

    Jules Bastien-Lepage Johan August von Born Daniel Nyblin
  • Den Mannerheimska tavlan har inte anlänt; det finns skäl att fråga om Holmgren anlitat någon kommissionär i Petersburg för transporten från den ena bangården [järnvägsstationen] till den andra; om inte, så ligger kollit troligen på finska järnvägen; Edelfelt börjar bli orolig, och det blir sent att ordna ram.

    Sankt Petersburg Finlandsstationen Holmgren Carl Mannerheim
  • Till snötavlan skall Edelfelt beställa en guldram med inslag av svart.

  • Edelfelt sänder hälsningar och Guds välsignelse till gossarna, Tante Adèle Gadd, Morbror Gustaf Brandt, Anni och Butti (Berta) Edelfelt.

    Berta Edelfelt Adelaide Gadd Gustaf Brandt Alexandra Edelfelt Emil Walleen Mikael Walleen