Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

araber ateljéer bönder cirkus (konstart) danskar danstillställningar drycker fastlagen fester frukost gudar hederstecken inredningar italienare karnevaler kläder konstnärer kvinnor lyrik maskerader mat medeltiden middag modeller (yrken) museer mytologi nordbor norrmän öl resor sällskapsliv skådespel spanjorer svenskar utmärkelsetecken utställningar väderlek

Onsdag d. 26 februari 7.
Älskade Mamma
Det är "dagen derpå, efter den nordiska
Valhalla festen. Men efter som glädjen alls icke
gick till yra och skämtet ej så särdeles
mycket jag ordet vid vänskapens bord, så
käns det egentligen ej tomt såsom man
känner det då man haft rigtigt roligt
Jag är endast trött och outsöfd. I går kl.
1/2 5 satt jag ännu och målade, då Berndt
son kom från Dutschold, der han fiskat upp
en särdeles vacker grekisk kostym – rödt sil-
kersammet med guldstickningar (rigtiga broderie
ej theatergrannlåt. Drägten som varit gjord
för Dutscholds trinda lekamen satt fanneler-
ligt nog rätt bra på Bson som tog sig rätt
prydlig ut. Jag tänkte icke på att kostyme-
ra mig, och blef dessutom uppehållen af Ce-
derström som satt här till kl. ½ 7. C. för
ej sin sture färdig till Salongen, och Bonnat
har rådt honom att ej exponera detta år –
Han gick för resten på med sin gamla visa.
att han så gerna ville träffa mig och Berade
son oftare – svenskarne kan han ej tala. Han har
nu fått betalt – kontant 19000 frcs för sin taflan
Det duger att ha det der. – Lofvade så snart
Salongsarbetet var slut, och vi ej mera vo-
ro så strängt upptagna, ställa till en middag
i sin atelier med Jacquet, Munkacsy och om

Innan jag gick ut för att äta middag vet
jag är till Payen, och fick der sigte på
en dominikanerkostym, som passade för
träffligt åt mig. Då P. förklarade att den
helt och hållet stod till min disposition,
tvekade jag ej att ta den, så mycket mera
som den mycket behändigt kunde tas
af. – Drägten är helt hvit och ser ståtligt
ut. – Jag var emellertid ej särdeles lifvad
för hela balen, ty vädret var ruskigt
i högsta glad. Sedan 2 dagar ha vi haft
storm, snö och köld. Då B. emellertid kom
hem kl. 1/2 10 blef jag åter lifvad och så reste
vi af.
Salen d.v.s. Peters atelier var alldeles
utmärkt väl dekorerad i nordisk stil
Jag kan ej begripa hvarifrån de fått allt
detta – präktiga vaknader – sköldar af
brons, isbjörnshudar o.s.v. – En ungorna-
mentsbildhuggare, norrström har varit sysselsatt
med dekoreringen en veckas tid, och haft hjelp
af Sandberg, Österling m.fl.. Icke en tums
bredd af väggen syntes, och i fonden var målade
bakom palarne en stjernhimmel som ver-
kade särdeles bra. – Midt på golfvet
brann en stor eld och från talet hängde
med en hoppargryta der brukaun skakade.
Thaulow, Peters, Bissens o.a. ha de släppt
till alla sina mattor för att dermed beklä
väggarne. Thaulow har dessutom en massa
n

vant

ba
la
p
hag
min
mig
och
en
läre
min

u allt
horn
sselsatt
aft de
tums
målade
en der-
fvet
egde
saker
slaget
i beklä
ana
skanska bondvafnader som voro draperade
omkring Odinstation. Sjelfva högsäter var
gjordt af träd med omstingar och öfverläckt
med tvenne enorma björnhudar – Deko-
rationen var rakt af det bästa af allt
sammans. – Som Odin tronade kalle Wetter
hoff – vid hans sida Treja fru Thaulow, så
Brage med harpan. Skeibrok, I den fröken Bisser
Surtis en dansk, Haiko var Lohe o. s. v. allt ut-
märkt bra och stilfullt Bast voro Thaulow
som Thor och Kroyer som Heimdall. Th.
har figuren för sig – är ofantlig med ett vackert
blondt hufvud. Hans kostym var mycket
soignerade Bronsbrynja skinnbyxor med lill
dade ben och en stor hud öfver axlarne allt
detta prydt och fästade med spannen i nor-
dick stil (förgyld stälträd). – Det var verkli-
gen vackert. Gudinnorna voro mera betydel-
pelösa – blå och hvila, sida klädningar och
utslaget här – påminnande om tableaux vi –
varit arrangelade af safgren. – Jag hade
väl stuckit mitt hufvud in genom dörren (och
Jag var den sista som anlände) förrän Heemdall
springer upp och presenterar mig, på forn-
nordisk meter som Ansgarius – Tänk på
min konsternation, jag hade alls ej beredt
mig på rolen. Jag fördes fram till Odin,
och Kalle Wetterhoff emottog mig med
en lång harang, som var så mycket svå-
rare att svara på, som der ej var mycket
mening i, om också formen och versen var

oklanderlig – Jag såg emellertid med
på mig och svarade, ja hvad det var
mins jag ej något som:
Fritt man i yfvas
Heaniska gudar,
kommen jag är att
Båda est fall.
Klockan är slagen,
timmen är inne-
Bracklige Odin,
bror
vika du skall m.m. – alltnog jag
att jag ej heller gjorde fel mot metern om också
innehållet var si och så – men det var ej
så noga, och publiken var nöjd. – Efter
detta intermerro demaskerade jag mig som
alla andra, och började ta samlingen i ögnar
sigte. – Många särdeles vackra kostymer t.ex.
en norska i Holbeins-tidskostym – gjord efter
en af teckningarne i museet i Zarah Basel,
Denna kostym var önskligen den bästa, ge-
nomförd i minsta detalj. Hon hade gjort den sjelf
T.o.m. handskarna voro broderade och sönder
klippta, och på tummen har hon en klackring
efter tidens sed – kedjor, orkangen allt var
rigtigt som det skulle vara. Jag lät ge
näst presentera mig för henne, och fick
då höra att hon varit med på den fa-
masa kostymbalen i München för vår
sedan (deraf jag hade några fotografier hem
och att hon fått sin inspiration derifrån

En ännu norska hade en medeltidskostym
jag tror hon hette Malling – hon är särdeles vacker,
men kostymen missklädde henne. Fru Runeberg
hade en Maria Medicis kostym några svenska
målarinnor) af de der vackra) voro klädda till
dalkullor, fru Börjeson hade en kostym från
1820 talet som klädde henne ypperligt (alldeles
sådan snitt som mormors porträtt, men af ljus-
rödt siden. – Af herrarne voro Borjeson: Ha
run al raschid, en collet arab, några svenska
spanjorer, Peters norsk bonde och Petterson (som
numera kallar sig Berger, då han anser Petterson
för simpelt) hade flere kostymer i Walter R.
hade redan aftaget kostymen då jag kom.
Berndtsons grekiska drägt gjorde uppseende
Ville Wallgren var klädd till bebé, mycket
bra – decolleterad sminkad med en biberon
(tutt) små tossor o. s. v. – att han ej förkylda
sig förvånar mig, drägten såg så innerligen
bått ut. – Sedan vi dansat litet kom
ett extra nöje – Cirkus – utfördt af Sandberg
som Cirhusstallmästare hästar, Clousar o.d. –
Det roligaste var Klownerna – Petterson och
en liten italienare som mycket ungas med
svenskarne deruppe – den sistnämnde vi som
en katt och så fullkomligt hemma i clowner-
nas alla konster.
men allt detta verkade icke tillräckligt
lifvande – man märkte de ofantliga an-
strängningarne för allt detta, och menniskor
na sutto uppklistrade kunna väggarna och så

temmeligen högtidliga ut. Isynnerhet
je
Damerna voro tråkiga – jag vet ej hvad
som gick åt dem. Der var en liten
fransyska, gift med en norrman – det
var annat grå i henne – lif i rörelserna
glädtighet i fyssquomin. – Sådana fötter som
hon hade ingen annan af hela sällska.
pet. Hon var klädd till Bergère à la
Watteau, och hade denna egendomliga
chic, som vara nordiska damer, ehuru de
äro mycket vackrare, ej rigtigt vilja komma
ut med. Kl. 3 kommo de femhundra
smörgåsarna – öl tappades är en stor, form-
nordisk tunna – och så utdelades en af
Kalle Wetterhoff instiftad orden svea gris
orden – han gjorde inledningen till sitt
inskiftelse tal mycket rolig, men mattade
af sig mot slutet – det hela jemte orden
ceremonin, var önskligen för långt. – Så blef
der naturligtvis danska tal mot slutat
hjeskiga men derför ej roliga, och då Berna
Hon Wallgren o. jag kl. 1/2 4 slinkade oss
af, voro vi natt nöjda. Vi gjorde alla den
reflexionen att man med de medel som
der stad till ande i dekorations och kostym
väg, borde ha hann ha alldeles blixtrande
roligt. – I svarta fracka voro inga andra
än Max Schulten, Schsdorff, sade och några
norrman, men de voro nog minsann lika
lifvade som många af de kostymerade

då det
dens
ser
tym-
ädt
ude
några
ika
hest
la
på eftermiddagen har jag modell.
Jag är i högsta grad osäker om huruvida
det blir något af min tafla, men låter
ändå ej kuraget falla. – Bastien vill att
jag skall retouchera kjolen och armen på
flickan med körsbären – han menar att hufvud
det är så bra, att det är skam att nedre daler
af taflan ej är bättre. Huru skall jag få med
till detta? – I morgon afton är jag
bjuden på soirée till Mr Moreau-Vanthier
Det komma Laurens, Baudry m. fl. – Lyckligt
vis är det helt nära.
kan Mamma gissa hvem som häromdagen
trodde en jo Märra Pelle-Relander – all
god gåfva kommer från himmelin, och det
såg verkligen derför i fallit ned derifrån – ty
jag hade ingen aning om att han nu var
ute på resa. Han kamperar med Wille
Wallgren och ser mycket gemytlig ut
har varit i Rom, Florens och Nizza.
Nu måste jag sluta kl. är 11 och kl
har jag modell. – Jag skyndar mig derföre
att spisa frukost. –
Hvad det skall bli roligt att höra detaljer
na från Morbror Gustafs Petersburgska
resa. –
Carnevalen har, genom det fula vädret, varit
ytterst matt i år.
Och nu farväl, älskade, älskade Mamma – en
hjertlig kyss till de små systrar och många
helsningar till alla från
Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Det är dagen efter den nordiska Valhallafesten; festen var inte riktigt så rolig att Edelfelt känner tomhet efteråt, han är bara trött och outsövd.

    Valhall
  • Gunnar Berndtson hade lånat en vacker grekisk kostym av Henri Dütschold.

    Gunnar Berndtson Henri Dutzschold
  • Gustaf Cederström kom på besök; han får inte sin Nils Sture färdig till Salongen; Léon Bonnat har rått honom att inte exponera [ställa ut] detta år.

    Léon Bonnat Gustaf Cederström Nils Sture
  • Gustaf Cederström vill träffa Edelfelt och Gunnar Berndtson oftare; han kan inte tåla svenskarna.

    Gunnar Berndtson Gustaf Cederström
  • Gustaf Cederström har fått 19 000 francs för sin tavla [Karl XII:s likfärd]; han lovade att efter salongsarbetet var över ställa till en middag i sin ateljé och också bjuda Gustave Jacquet och Mihály Munkazcy.

    Mihály Munkácsy Gustaf Cederström Gustave Jacquet
  • Edelfelt hälsade på hos Ennemond Payen och fick låna en vit dominikanerkostym; vädret var så ruskigt att Edelfelt inte kände för att gå på bal; då Gunnar Berndtson kom blev han på nytt livad och de begav sig iväg.

    Gunnar Berndtson Ennemond Payen
  • Wilhelm Peters ateljé var utmärkt dekorerad i fornnordisk stil; en ung ornamentsbildhuggare Hjalmar Norrström hade arbetat med dekoreringen i en vecka, med hjälp av Hjalmar Sandberg och Allan Österling; mitt på golvet brann en eld och från taket hängde en koppargryta; Thaulows, Bissens och Peters hade bidragit med mattor att klä väggarna; Frits Thaulow har dessutom skånska bondvävnader, som var draperade kring Odins tron, som var gjord av trä med ormslingor och överlastad med två enorma björnhudar.

    Ingeborg Gad Frits Thaulow Vilhelm Bissen Hjalmar Sandberg Wilhelm Peters Odin Hjalmar Norrström Allan Österlind
  • Kalle Wetterhoff tronade som Odin, vid hans sida fru Ingeborg Thaulow som Freja; Mathias Skeibrok var Brage med harpan, medan fröken Hanna Bissen var Idun; en dansk var Surtur och Christian Zacho var Loke; bäst var Peder Severin Kröyer som Heimdall och Frits Thaulow som Thor; Thaulows kosym var mycket soignerad [omsorgsfullt gjord], bronsbrynja, skinnbyxor med lindade ben och en stor hud över alxarna fästad med spännen i nordisk stil.

    Ingeborg Gad Peder Severin Krøyer Frits Thaulow Johanna Bissen Mathias Skeibrok Karl Wetterhoff Christian Zacho Odin Tor Freja Brage Idun Surt Loke Heimdall
  • Gudinnorna var mera betydelselösa och påminde om tableaux vivants arrangerade av Erik Johan Löfgren.

    Erik Johan Löfgren
  • Edelfelt anlände sist och genast han kom in sprang Heimdall [Kröyer] upp och presenterade honom som Ansgarius; Edelfelt fördes fram till Odin, Kalle Wetterhoff, han tog mod till sig och lyckades svara på vers och publiken var nöjd.

    Peder Severin Krøyer Karl Wetterhoff Odin Heimdall Ansgar
  • Den bästa kostymen, genomförd i minsta detalj, var en norska i en kostym från Hans Holbeins tid, gjord efter en teckning i muséet i Basel; hon hade fått inspiration från den famösa kostymbalen i München för tre år tillbaka, där hon varit med.

    München Basel Hans Holbein
  • En annan norska, Edelfelt tror hon hette Malling, hade en medeltidskostym; hon var vacker men kostymen missklädde henne.

    Malling
  • Fru Lina Runeberg hade en Maria Medici-kostym; några vackra svenska målarinnor var utklädda till dalkullor; fru Louise Börjeson hade en kostym från 1820-talet, i samma snitt som på porträttet av Edelfelts mormor.

    Lina Runeberg Maria av Medici Louise Börjeson Augusta Elisabeth Brandt
  • Bland herrarna var John Börjeson utklädd till Harun al Raschid, en Frederik Collet till arab, några svenskar till spanjorer, Wilhelm Peters till norsk bonde, medan Hugo Pettersson (som numera kallar sig Birger) hade flera kostymer; Gunnar Berndtsons grekiska dräkt väckte uppseende; Ville Wallgren var utklädd till bebé [bebis] på ett mycket bra sätt.

    Gunnar Berndtson Ville Vallgren John Börjeson Wilhelm Peters Harun al-Rashid Frederik Collett Hugo Birger
  • Efter lite dans kom ett extra nöje, cirkus, med Hjalmar Sandberg som cirkusstallmästare; det roligaste var clownerna med Hugo Petterson och en liten italienare, som umgås mycket med svenskarna.

    Hjalmar Sandberg Hugo Birger
  • Trots ansträngningarna satt människorna uppklistrade kring väggarna och såg högtidliga ut; i synnerhet damerna var tråkiga; den enda som det var gry i var en fransyska som var gift med en norrman; hon var klädd till Bergère [herdinna] à la Antoine Watteau och hade denna egendomlig chic, som de nordiska damerna inte riktigt vill komma ut med, även om de är mycket vackrare.

    Antoine Watteau
  • Klockan 3 kom smörgåsar och öl; en orden, svingrisorden som Kalle Wetterhoff instiftat, delades ut; mot slutet blev det pjoskiga men inte roliga danska tal; Gunnar Berndtson, Ville Wallgren och Edelfelt gav sig av klockan halv 4; de tyckte att utifrån dekorationen och kostymerna borde man ha haft blixtrande roligt.

    Gunnar Berndtson Ville Vallgren Karl Wetterhoff
  • De enda som kom i svart frack var Max Schultén, Gustaf Sucksdorff, Torsten Lode och några norrmän.

    Torsten Lode Maximus af Schultén Gustaf Sucksdorff
  • På eftermiddagen har Edelfelt modell; han är osäker på om det blir något av tavlan; Jules Bastien vill att Edelfelt retuscherar kjolen och armen på flickan med körsbären; huvudet och landskapet är så bra att det vore synd om nedre delen av tavlan inte är bättre.

    Jules Bastien-Lepage
  • Följande dag är Edelfelt bjuden på soaré till Monsieur Augustin Moreau-Vauthier; dit kommer också Jean Paul Laurens och Paul Baudry.

    Jean Paul Laurens Paul Baudry Augustin Moreau-Vauthier
  • Kan Alexandra Edelfelt tänka sig, Märrä Pelle-Relander kom oväntat på besök; han bor hos Wille Wallgren; Edelfelt visste inte att Relander var på resa, men han har redan varit i Rom, Florens och Nizza.

    Florens Nice Rom Alexandra Edelfelt Ville Vallgren Relander
  • Modellen kommer snart, så Edelfelt måste avsluta för att hinna äta frukost [lunch].

  • Det blir roligt att höra detaljer från Morbror Gustaf Brandts resa till Petersburg.

    Sankt Petersburg Gustaf Brandt
  • På grund av det dåliga vädret har karnevalen varit matt i år.

  • Edelfelt tar farväl av Alexandra Edelfelt och sänder en kyss åt de små systrarna.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt