Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

brev danstillställningar depression döden familj (fenomen) melankoli middag sällskapsliv sjukdom (tillstånd) utställningar

d. 5 mars 1899
Älskade Mamma
Det är en rigtigt skull att jag fått 2
hela bref af Mamma nu, det ena efter
det andra och ej kommit mig till att
svara förut. Jag arbetar så godt jag
kan, utan att derföre bli nöjd med tafla
Jag tviflar mycket på att den kom-
mer än duga till något – för ögonblicke
synes mig allt dåligt – förskräckligt dåligt.
Det är i dag 10 år sedan Pappa
dag! tio år är långa tid, och ändå
står allting från den der sorgliga dagen
så tydligt för mitt sinne. 10 år! Hvad
trodde jag mig icke då bli för en karl innan
10 år – och hvad har jag blifvit. Har jag
kunnat vara ett stöd för Mamma, som jag
då så innerligt bad om – nej. Det är sorgligt
att tänka att jag kanske om 10 år kommer
att säga detsamma om det andra Decen-
met efter Pappas död, om Gud låter mig

lefva så länge.
Men å andra sidan ha ju många moln
så då lågo så tunga öfver horisonsen, nu
skingrats. Älskade Mamma, Mamma var
ändå bra händt präfvad då. När jag
nu genomgår pappas hastiga in-
sjuknande, hans tre dagars sjukdom med
döden som påföljd, lille Berthas födelse
och Mammas sjukdom, så förefaller det
mig otroligt att Mamma genomgått alls
detta, och att vi ännu gladt och för-
trästansfullt kunna blicka just framtiden.
Haf tack för de 10 åren, älskade Mamma,
kom varit för mig mera än far och mor
ett stad, en tröst en hjelp, och framförallt
det bästa minne jag fört med mig på resan
detta minne är
genom lifvet – (det enda som duger till
tingenting hos mig
Roligt hade det varit att få hålla
min får – att draga nytta af hans erfaren.
het, att i honom finna en vän som
profvat mer af färden – men då jag
Men
att
ag
och
tif
går
ja
o
a
ä
m
får
luda

mola
i till
var
är jag
attt
tiden.
Mamm
och mor
förallt
på Ellenas
till
erfaren.
Com
blickan omkring mig till höger och venster,
och ser huru sällan förhållandet human fullvuxna
soner och fäder är sådant det borde vara, så komma
jag än mer till visshet om att vi då först rätt
uppskatta lyckan, då vi mitt henne. –
Sedan en vecka har min tafla alls ej
avancerat. Jag hoppas på något underverk
som skall göra den till Amert än den nu är.
menniskorna säga mig också ganska upprigtigt
att den icke behagar dem – eller rättare
sagdt, att den vore bra om det och det
och det vore annorlunda, d.v.s. om hela
taflan vore annorlunda målad. – Hvar
gång jag vänder hufvudet åt den blir
jag alldeles förtviflad. Den största dumheten
var att jag ej målade taflan i Fin-
land – der skulle jag haft naturen stäm-
ningen och typerna under ögonen, och
der skulle jag ha fått arbeta alldeles
utan dessa råd som visserligen då de kom-
ma från Saurens Gérôme och sådana herrar, kunna
vara att lyssna på, men som i de flesta fall
endast blanda bort ens idéer, så att man

slutligen alls ej vet hvad man velat göra
från början.
Kapten Etholen var här för några dagar
sedan och bjöd mig på middag häromdagen,
fastän jag ej kunde komma då; jag blir
troligen bjuden i dag eller lördag. – I morgon skall
jag på dans till Mme Jacquinot – Ack
hvad det plågar mig. Jag är alls icke på
sådant humör – och jag kan ej gerna låta
bli att gå det nu då jag ej varit der på
en månad. –
Konhlin har skrifvit till mig vids
bredt om en utställning i Mulhouse som
han har mig deltaga sig, men jag har ju ingenting
att skicka. – Förlåt den förskräckliga
plumpen.
Jag vill ej skrifva längre, ty jag skulle be-
stämdt komma fram med bara jeremiader
Det går nog om om några dagar – det
är alltid perioder af 4 à 5 dagar, som ingen
ting går, men jag skall, jag vill att det
skall gå
Förlåt det här brefvet. Det är ett uttryck
af min sinnestämning för närvarande – jag
kan ingenting nu, icke ens skrifva svenska
Tusen helsningar från
eller läslig stil. –
Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Edelfelt har fått två brev av Alexandra Edelfelt och skäms för att inte ha svarat tidigare.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt arbetar med tavlan, men blir inte nöjd och tvivlar på att den duger till något.

  • Det är 10 år sedan Carl Albert Edelfelt dog; Edelfelt har inte kunnat vara det stöd för Alexandra Edelfelt som han så innerligt bad om då; många moln som låg tunga över horisonten har ändå skingrats; Edelfelt minns hur prövad Mamma var då Pappa hastigt insjuknade, hans tre dagars sjukdom och död, lilla Berthas födelse och Mammas sjukdom; Mamma har varit mer än far och mot åt Edelfelt, hon har varit ett stöd, en tröst, en hjälp och det bästa minne Edelfelt burit med sig; det hade varit roligt att dra nytta av sin Pappas erfarenheter, men Edelfelt har också märkt att förhållandet mellan fullvuxna söner och fäder sällan är sådant det borde vara.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Carl Albert Edelfelt
  • Edelfelts tavla har inte avancerat, gått framåt, på en vecka; den största dumheten var att han inte målade tavlan i Finland, där han skulle ha haft naturen, stämningen och typerna för ögonen; där skulle han också ha fått arbeta utan alla råd, som visserligen då de kommer från Jean Paul Laurens eller Jean-Léon Gérôme är värda att lyssna till, men som i de flesta fall bara blandar bort hans idéer.

    Finland Jean-Léon Gérôme Jean Paul Laurens
  • Kapten Alexander Etholén har bjudit Edelfelt på middag, men Edelfelt hade inte möjlighet att komma; Etholén försöker troligen bjuda på nytt.

    Alexander Etholén
  • Följande dag är det dans hos Madame Jacquinot; Edelfelt har ingen lust att gå.

    Jacquinot
  • Alfred Koechlin har skrivit om en utställning i Mulhouse som han vill att Edelfelt deltar i, men denna har ingenting att skicka.

    Mulhouse Alfred Koechlin
  • Edelfelt vill inte skriva längre, det skulle bara bli jeremiader; hans nedstämdhet går över, den brukar komma i perioder; brevet är ett uttryck av hans sinnesstämning.

    Jeremia