Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adel alkohol alkoholister årets fester beställningar brev ekonomi fester finländare fotografier fransmän fylleri gravyrer karaktärsdrag katolicism kejsare konkurs konsthandel konstnärer korrespondenter landsbygd mat middag militärer (personer) negrider påsk personlighet sällskapsliv schweizare sjukdom (tillstånd) skulptörer skulptur soldater svarta svenskar temperatur tidskrifter utnämningar utställningar väderlek veckotidningar

Annandag park 99
Älskade Mamma,
Alltjemnt under den heliga vecka har
jag med mina tankar varit hos Mamma,
det förflutna, med des allvarsamma min-
nen, har stått lifvande för min själ. Det
förefaller mig vid onsdagarna af de sorgliga
till dragelserna helt oförklarligt att man så
kan glömma, och att sådana svåra lexor
icke bättre hållas i hunnit. Det är alltid
till Mamma, som då var så hårdt pröfvad, som
mina tanke först föres, så till vår stackars Ellan
jag sjelf hade det ju lättast, medveten
som jag var om fasans hela vidd. – Då jag
En känner mig så tack och frisk, kan jag icke
annat än af hjertat tacka Gud – ty för
mig var hela denna sjukdomstid bestämdt
till nytta. – Jag besluter så ofta att icke
klaga öfver min lott eller jemra mig öfver
mina små bekymmer – men återfaller in
lätt i denna olyckliga vana. –
föstsänner tisdag) – Mamma kan ej tänka
sig huru jag blef systematisk stor i min
brefskrifning i går nu hoppas jag ändtligen
få vara i freden stund. Med undantag

af Långfredagen och påskdagen, har jag
haft modell hela veckan, och min tafla
till Mulhouse är nu färdig. Jag har
skrifvit till Koechlin (ty jag har ej träffat
honom, han är numera aldrig hemma,
sedan han kommit in i statens tjenst) och af
honom fått tillstän att dricka taflan några
der senare. Det är ju en studie utan någon
slags betydelse, men den är ganska behaglig
i färgen, der finnes t.o.m. saker som äro
friskare, dugtigare målade än hvad som
vänligast är fallet med mina taflor. Ramer
kostar mig 60 frcs och med modell här
jag såldes gifvit ut 100 frcs för att vara Koechlin
lag – som detta ej är något litet nätt
ämne, har jag föga hopp om att få taflan
såld i milhouse, ty i provinsen här i trans
icke är pulsken ackurat densamma som hemma
Om nu K. ej gör allvar af porträttet, så
står jag vackert i pumpen. Då lakejen försäkra
att hans herre är så ofantligt upptagen och
då K. sjelf i ett bref skifver att han är så
öfverhopad af bestyr que c'en est ridicule"
har jag ej mycket hop om att han skall kunna
egna många och långa seancer åt porträttet
Jag börja i morgon med qvinnofiguren i
den Cedercreutiska taflan, och hoppas inom
kort få den färdig och så kommer Forsmans

er
kte
it sitt
å taflan
trel
hen
ana
porträtt
i inom
orsmans
ter
Citoyenne. – Den der tafvelhandlaren som
lupte af mig i fjol har nu igen varit
här, och plågat mig och pratat en massa
dumheter – dumhet och sjelfbelåtenhet
och en myndig ton – det är förfärligt. Men
jag ställer mig också på mina höga hästar
och låter honom första att om jag gör något
åt honom, så är det af hur artighet,
då jag är öfverhopad af beställningar – Detta
tar. – Jag har ännu ingenting hört
om mina salongstaflor, men jag hoppas
att de äro antaska, hufvudsaken är att
få veta huru de blifvit det.
Cederströms bjudning på parkaftonen uppskjöt
lundan några af gästerna icke kunde kom-
ma. Jag blef i stället inviterad till hr Reg
holm, en tidningskorrespondent som allt.
et varit här. Denna Renholm är en-
ligt min innersta mening en skojare. Han
har för 10 år sedan lemnat Sverige för någon
konkurshistoria och han sedan dess uppehålla
sig här, samt står sig rätt bra, genom att
skrifva korrespondenter och kurtisera de
klerikala. Han har, med familj öfver gått
till natholicismen, hvilket stolfvelaktigt
varit till större nytta för honom än för den
apostaliska, romerska kyrkan. Härigenom
har han vunnit inträde i en massa kretsar
det han aldrig annars skulle ha stuckit sin
nira, blifvit officier de l'Academie (som
Gustaf Philip) och har det som sagdt, mycket
bra. Han bör trefligt ute i Parcy, och hans
Utom Berndtson och
som gå i skola här

jag voro der Gegerfelt och Hagborg,
svenska målare samt ett hr Bergren.
Fru Renholm är en tillgjorde varelse som
vill spela fransysk grande dame. Middagen
eller rättare qvällsvärden var helt och hållit
en nordisk påskafton värd med skinka gröt
ägg och smörgåsbord. – På Renholm, som
ser ut som en Senator eller prest, i det hela
alltid varit idel artighet och smicker vis à
vis mig, kan man ej stöta honom för hufva
det, men måste söka hålla sig på distans.
förr i verlden skref han i floderneslandet
och nu är han reaktionär i Frankrike!!
På påskdagen hade vi finnar en middag
der hvar och repartiserade – Walter Rune
berg var mycket rolig och bjöd mig på
fredagen till sig – fröken Clemen skulle
då komma dit. – Wetterhoff, som aldrig
har ett fyrk, fick komma midt gratis och
värdt full. Det är sorgligt att se en men-
niska så utan stolthet som W. hoff. Han
skulle kunna förtjena rigtigt bra med
pengar om han icke vore så innerligt
lat och så begifven på starka drycker. Nu
är han skyldig åt alla menniskor, och
säger helt öppet att han aldrig tänkt sig

att hans björnar skulle vara nog några
att vänta sig någon återbetalning. För resten
är han ganska rolig, men det visar sig
då hon är full, att han mer än tillräcker
örstår att uppskatta sitt eget snille.
Låt vara att han varit ovanligt

begåfvad af naturen, men hvad har
han gjort af sitt pund. Att vara
qvick på Paris i Stockholm eller blad
några landsmän i Paris och som är
ännu ej att uppfylla någon mission
i lifvet. Hans egenkärlek och säkerhet
är otrolig, som sagdt mest i ögonenfal-
lande, när han är drucken. – Wall-
gren har varit utmärkt beskedlig mot
honom men är också den som säger
honom senast sanningen. Jag talade
häromdagen med Ville M och formande
honom att icke för mycket uppoffra
sig för Kalle W. hoff. Icke derföre att
han skulle ge honom pengar, ty det
göra han ej, men han ha här upp honom
och skämmer bort honom. Det är allde-
les för sent att få ellertioff förändrade
numera, det enda man vinner genom
att hjelpa och passa upp honom är att
han ännu mera litar på andra och
sjelf lägger händerna i korse. Hans
begåfning som svenskarne så mycket
skriker som, är ändå ej så stor som
man tror i början. Han har läst mycket
och har af naturen ett synnerligt godt
hufvud, men här, som sjelffallet är, alls
ej den djup och den bestämda rigtig
som ett allvarligt och sjelfsländigt
arbete kan gifva. Han pratar sju

stugor fulla och det låter mycket bra,
men är i grunden endast ett uppkok
på allehanda idealistisk filosofi
och poetiskt snack. Svenskarne anse
honom för ett geni af första ordningen
Wille W. har bestämdt anlag
han har gjort en relief af hotela som
han skickat till Salongen – Den är
rigtigt bra. Likaså är det negeskufva
Han nu skall expediera till Finland
tusen gånger bättre än allt det han
gjorde i fjol. Han ämnar hyra ateli
med en fransmän, en kamrat från
Ecole de B. 4, som ser mycket hygglig
och allvarsam ut och som icke saknar
talent. Wallgren har hittils varit
så outvecklad som menniska att
men ej kunnat bedöma honom, men
när han får litet mera förstånd tror
jag att han ej blir så tokig som skulptör
Hans praktiska sinne förhjelper honom
Dessutom alltid till en hederligt bergning
och någon lätting eller Willesleff blir han
ej.
I afton skola vi på middag till en
Schweitziska Mme Bourgarten, der
ej


ala
tror
skulptör
honom
gning
är kan
en
ett der
ka
se
j
n
los
Hugo Schulten bör. Hennes dotter
ger lektioner åt Koechlens yngre
pojke, och det är genom dem Hugo
Schulten kommit till Ks.
Tänk att vi haft köldgrader och
nätterna under pask! Långfredagen
var det ohyggligt ruskigt – snö, slisk
och storm, ett rigtigt långfredagsvären.
påskdagen likaså och nu är det visser
ligen varmare, men det regnar som
om himmelin vore öppna
Vår gardist söde spände sig i uniform
påsk natten och påskdagen. Han var
bjuden till Ryska kyrkan och sådan på
supé till Orloff. Han var säll att
får visa sig i sin stört och öfvermåttan
lycklig öfver att bli observerad af
alla det fina damerna hos Bloff – fur-
stinnan den och den hemtade honom en
ital, grefvinnan 2 pågade hur det var
med hans men och han sade sjelf att
han haltade litet värre af hur förtjusa
Orloff klappade honom på axeln, och
alla de granna officerarne som mera
kommit fram i ministerierna än
på slagfältet voro uppmärksamma maj
honom. Han gick följande dag och förar
ade sig öfver att han i glädjen och
fyllan bott prinsen af Oldenburg – (som
lär ha varit mycket full) komma och helsa
på – som hade bor i ett temmeligen tarfligt

natur skulle det vara genant menade
Lode är
han, om prinsen kommer. –
för resten en präktig pojke men öfverer
så tegpisk som möjligt – Kejsaren och
bataljonen. Inga onödiga reflexioner
eller onödiga kunskaper. Det är derföre
temmeligen omöjligt att resonnera annat
med honom än sådant som kan bestås-
gardes kasernen.
Ack den våren som aldrig kommer!
Jag skulle ha så god lust att fara och
helsa på Guildry i 6 hans på några de
gar, men det blir ju aldrig varmt –
Jag har fått skriflig förfrågan från
Petersburg huruvida jag vill kopiera
Blanca och till hvad pris, samt om pris
på Carl 14. Jag svarade till agentin en ur
Schön att jag skall göra Blanca för 3000
men icke lofvar den förrän sommaren
1880 sannt afstån Carl 18 till 7000 frcs. Ack
om detta kunde lyckas! Hertigen och Flemen
ha varit intagen i Ny illustreras tidnin
gravuren var en dicki från l'Illustration
endast litet sämre tryckt. Bra gerna
ville jag exponera taflan i Stockholm.
Och nu farväl, älskade, snälla Mam
ma – det regnare som om himmelen vore
öppen – tusen helsningar från
ette
Hur var det, har Mamma genom Lisse Lantman
skickat botografin till Wilna eller skall jag göra det

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Under den heliga veckan har Edelfelts tankar gått till sin sjukdomstid, Ellen Edelfelt och främst till Alexandra Edelfelt som prövades så hårt.

    Alexandra Edelfelt Ellen Edelfelt
  • Brevet fortsatt på tisdag, då Edelfelt stördes i brevskrivandet föregående dag.

  • Med undantag för långfredagen och påskdagen har Edelfelt haft modell hela veckan och hans tavla för Mulhouse är klar.

    Mulhouse Anna Törnblom
  • Edelfelt har skrivit till Alfred Koechlin, som är svår att träffa sedan denne kom in i statens tjänst; Edelfelt fick tillåtelse att skicka tavlan några dagar senare; det är en studie utan betydelse, men behaglig i färgen; ramen kostar 60 francs och med modell har han lagt ut 100 francs för att vara Koechelin till lags; han har inte stort hopp om att få tavlan såld i Mulhouse; i provinsen [landsbygden, allt utanför Paris] i Frankrike är publiken densamma som hemma.

    Frankrike Mulhouse Alfred Koechlin Anna Törnblom
  • Om Alfred Koechlin inte gör allvar av porträtt är Edelfelt i knipa; Koechlin är förskräckligt upptaget och Edelfelt har inte mycket hopp om att denne skall kunna ägna många och långa seanser åt porträttet.

    Alfred Koechlin
  • Följande dag börjar Edelfelt på kvinnofiguren i den Cedercreutzska tavlan; efter den väntar Wilhelm Forsmans Citoyenne [Medborgarinna].

    Emilia Maria Sofia Cedercreutz Wilhelm Forsman Axel Cedercreutz
  • Tavelhandlaren som köpte av Edelfelt i fjol har gjort ett besök och plågat Edelfelt och pratat en massa dumheter.

  • Edelfelt har ännu inte hört någonting om sina Salongstavlor.

  • Gustaf Cederströms bjudning på påskaftonen sköts upp då några av gästerna inte kunde komma.

    Gustaf Cederström
  • Edelfelt bjöds i stället hem till tidningskorrespondenten herr Gottfrid Renholm, som enligt Edelfelt är en skojare; Renholm lämnade Sverige för tio år sedan på grund av någon konkurshistoria och har sedan dess klarat sig bra genom att skriva korrespondenser och kurtisera de klerikala; han och hans familj har övergått till katolicismen, vilket har gett honom inträde till en massa kretsar; han har utnämnts till Officier de l'Académie (samma som Gustaf Philip Armfelt); Renholm bor i Passy och hans söner går i skola staden.

    Sverige Passy Gustaf Philip Armfelt Gottfrid Renholm
  • Hos Gottfrid Renholm var förutom Edelfelt även Gunnar Berndtson, Wilhelm von Gegerfelt, August Hagborg, svenska målare och en herr Berggren; fru Renholm är tillgjord och vill spela fransysk grande dame; middagen var en nordisk påskaftonsvard med skinka, gröt, ägg och smörgåsbord; Renholm ser ut som en senator eller präst; han har alltid visat Edelfelt artighet och smicker och Edelfelt får inte stöta bort honom men måste försöka hålla sig på distans; tidigare skrev han i Fäderneslandet [radikal skandaltidning] och nu är han reaktionär i Frankrike!

    Frankrike Gunnar Berndtson August Hagborg Wilhelm von Gegerfelt Gottfrid Renholm Berggren Renholm
  • På påskdagen hade finnarna en middag.

  • Walter Runeberg bjöd Edelfelt hem till sig på fredag; då skulle också fröken Bertha Cleman komma.

    Walter Runeberg Bertha Kleman
  • Karl Wetterhoff som aldrig har en fyrk [pengar] fick komma gratis och blev full; Wetterhoff kunde tjäna bra med pengar om han inte vore så lat och så begiven på starka drycker; han har lånat av alla och har ingen avsikt att betala tillbaka; i övrigt är han rolig, även om han förstår att uppskatta sitt eget snille och är egenkär; att vara kvick på Opris i Stockholm eller bland några landsmän i Paris är inte att uppfylla någon mission i livet; Ville Wallgren har varit beskedlig mot Wetterhoff, men är också den som säger honom renast sanningen; svenskarna anse Wetterhoff som ett geni.

    Paris Stockholm Operakällaren Ville Vallgren Karl Wetterhoff
  • Wille Wallgren har anlag; han har gjort en relief av Aukusti Uotila som han har skickat till Salongen och som är riktigt bra; bra är också det "negerhufvud" som han skall expediera till Finland; han tänker hyra ateljé med en fransman, en kamrat från Ecole des Beaux Arts; när Wallgren får lite mera förstånd blir han troligen inte så tokig som skulptör; hans praktiska sinne kommer att se till att han alltid har en hederlig sysselsättning, någon lätting eller Wetterhoff blir han inte.

    Finland École des Beaux-Arts Ville Vallgren Aukusti Uotila Karl Wetterhoff
  • Edelfelt skall på middag till en schweizisk Madame Baumgarten, där Hugo Schultén bor; hennes dotter ger lektioner åt Alfred Koechlins yngre son och därigenom har Hugo Schultén kommit i kontakt med Koechlins.

    Alfred Koechlin Emma Koechlin-Schwartz Hugo af Schultén Baumgarten Jean-Léonard Koechlin-Schwartz Baumgarten
  • Det har varit köldgrader på nätterna under påsk; på långfredagen var det snö, slask och storm; nu är det varmare, men regnar som om himmelen vore öppen.

  • Gardisten Torsten Lode hade tillfälle att klä upp sig i uniform då han var bjuden till ryska kyrkan och sedan på supé till Nikolaj Orloff under påsken; han var nöjd över den uppmärksamhet han väckt bland furstinnor och grevinnor och haltade lite extra på sitt skadade ben av pur förtjusning; i glädjen och fyllan hade Lode bett prinsen av Oldenburg att hälsa på, vilket han ångrade eftersom han bor på ett tämligen tarvligt hotell; Lode är en präktig pojke men typisk officer, det är endast kejsaren och bataljonen som räknas.

    Alexander II Torsten Lode Nikolaj Alexejevitj Orlov Peter II (osäker koppling)
  • Edelfelt vill hälsa på Ferdinand Gueldry i Orleans, men våren låter vänta på sig och det blir inte varmt.

    Orléans Ferdinand Gueldry
  • Edelfelt har fått skriftlig förfrågan från Petersburg genom agenten herr Schön om priset på att kopiera Blanca och priset på Carl IX; Edelfelt svarade att han gör Blanca för 3 000, men lovar den inte förrän sommaren 1880, samt avstår Carl IX för 7 000 francs.

    Sankt Petersburg Schöne Karl IX Blanka
  • Hertigen och Klas Fleming har varit intagen i Ny illustrerad tidning; gravyren var en kliché från l'Illustration; Edelfelt skulle gärna ställa ut tavlan i Stockholm.

    Stockholm Karl IX Klas Fleming
  • Edelfelt önskar Alexandra Edelfelt farväl; det regnar som om himlen var öppen; har Mamma skickat fotografiet till Vilna genom Lisu Lantman, eller skall Edelfelt göra det?

    Vilnius Alexandra Edelfelt Elisabet Landtman (osäker koppling)