anatomi arkitekter artighet bemärkelsedagar bildkonstläroinrättningar brev domar flamländska födelsedagar författare franska fransmän fysionomik Gud illustration karnevaler konst konstnärer maskerader opera (konstart) politik savolaxare självmord skönlitteratur skulptörer språk teater trötthet tyska visor

Beskrivning

Albert Edelfelts brev till Alexandra Edelfelt från Antwerpen den 14 och 15 december 1873, 8 sidor. Illustration "mannen, som talade svenska med finsk dialekt" på sid 6.

[...] I går afton slutades lektionerna i akademin redan kl. 7. emedan de högsta klasserna inom målare, arkitekt. bildhuggare och kopparstickar skolorna kl. ½ 9 skulle uppvakta de Keyser på hans födelsedag. Hvar och en styrde derföre hem, klädde sig svart från topp till tå och hela skocken samlades på uppgifvet timslag utanför de Keysers port. – Vi trädde in i den eklärerade [upplysta] Salongen, der presenterna placerades på ett stort (troligen för andamålet uppställdt bord. Denna gåfva bestod i tvenne utmärkt vackra bronskannor eller vaser ung. 1 aln höga, rikt förgyllda och i den vackraste renaissance. De Keyser inträdde och möttes af ihållande applåder. Först uppträdde de Joon, kopparstickare, och höll ett tal på flamska, hvarefter De Keyser svarade på detta språk. Sedan Claus på målarnes vägnar, utmärkt bra, också på flamska, sedan Moos och De Bergh såsom skuptörernas och arkitekternes representanter, på franska. – De Keyser var mycket aimabel. Vi bjödos på vin frukter sötsaker och cigarrer. Direktörn var en utmärkt värd, talade med hvar och en, med mig om Wiertz som han kännt som pojke redan o.s.v. – Efter 1 ½ timmes förlopp, då affärden nalkades höll Dubois ett hjertligt afskedstal till De K. hvarefter det hurrades och togs afsked. – Och nu begaf sig ”den Belgiska konstens framtid” till ett närbeläget estaminet ”in de Bruinfisch” der nöjet fortsattes till kl. 2 på morgonen. – Det var en rigtigt rolig afton. Anthonis, Adams, Steffelaar o.a. spelade piano, Peeters uppträdde och härmade alla möjliga personer bl.a. Geefs, professorn, så mästerligt bra, att hela publiken var afvigvänd af skratt. Claus sjöng komiska visor, Boudry, Steffelaar mfl. dito dato. Dierkx, en skulptör deklamerade flamska, och hvad som kanske var det bästa, Dubois uppträdde i sina bravurstycken och gjorde sin sak bra. När han t.ex. deklamera sin:

Decouvrez vous, je suis la plébeienne

La fille du peuple et de la liberté” eller André Geniers död eller något af Victor Hugo, gör han det så att det går genom merg och ben. Han applåderades mycket, och förtjenade det äfven. Kl. 1 gick jag hem med Scriba och Matthæi, men en del stannade qvar till 5 på morgonen. – På denna famösa vift beslöts äfven hvad som skulle göras med återstoden af de hopsamlade pengarne, och funno flertalet för godt att nästa lördag tillställa bal masqué et travesti i theatern ”Bouffes Anversoises” och bör hvarje deltagande uppträda maskerad vid vite af en (1) franc. [...]

[...] Då jag dessutom nu vill berätta mina mina minnen från theatern i går, tror Mamma helt visst att jag ej gör annat än roar mig. Så är dock ej fallet, fastän denna vecka varit rik på nöjen. Jag köpte egentligen min theaterbiljett för att en gång få se den evinnerliga Fille de Madame Angot. Som man samma afton gaf ”den Stumma från Portici, så hade jag dubbel anledning att depensera 2 frcs. Således 7 (säger sju) akter på en afton. Mamma ser att flämerna vilja ha valuta för sina pengar, isynnerhet söndagspubliken. Spektaklet räckte derföre från 7 till 12, summa summarum 5 timmar. I parterren der jag satt hörde jag ett sällskap herrar strax invid mig underhålla sig på svenska, och en af dem, synbarligen en yngre sjökapten hade den mest utpreglade finska dialekt, det klack i mig vid dessa hemlandstoner och jag vände mig ofrivilligt till min granne och sade så artigt jag kunde, att det hjertligt gladde mig att höra min hemlands dialekt för första gången på 2 ½ månader. Och hvad svarade min utmärkta landsman? Jo ett oartigt, bredt, savolaksiskt ”Jaså”, hvarefter han formligen vände mig ryggen. Jag kan ej beskrifva huru jag kände det i detta ögonblick, jag insåg till fullo:

”tack för gåfvan vi ha bra,

Vi vill ingen bildning ha!!!

Och på samma gång tänkte jag på den ”nordiska hjertligheten” på den finska öppenheten, ”broderligheten” på våra ”hurtiga, bildade finska sjökaptener” mfl. dylika välljudande osanningar, som vi med sådan förkärlek begagna der vi sitta hemma under rötad ås. – Friska fria poetiska sjömanslif! Säger skalden långa månader i manlig kamp med elementerna, och efter slutad färd Se främmande länder, studera de olika folkens lynne och art! O, det är ett lif som hvarje nordisk yngling borde ha lust för! – Men jag öfversätter detta sålunda: långa månader i sällskap med de råaste figurer i ett tungt handtverk, och sedan i hamnstäderna ett supigt och liderligt lif! Jag gjorde ett heligt löfte att aldrig mera på utrikes ort söka sällskap med landsmän som jag icke kände redan i Finland, och jag kommer ej så lätt att bryta mitt löfte. – Jag betraktade under första akten af ”den Stumma min kära landsmans fysionomi, den var verkligen så talande, att jag redan i första hugget bordt inse, att jag ej af honom kunnat få ett annat svar. Lilla de Pape, som satt bredvid mig, och för hvilken jag berättade historien menade att det måste vara en menniska ”sans éducation” [utan bildning] hvarpå jag alls icke tviflar. – Mitt humeur var miserabelt en stund framåt på aftonen och Den Stummas vackra musik verkade ej mycket upplifvande. – Men, Madame Angot trädde fram på scenen och för incroyables och konspiratörer och dames de la Halle kom jag att glömma min ”Suomen pojka pellollansa” vid sidan af mig. [...]

Innehåll

  • Edelfelt har fått brev från Alexandra Edelfelt och Morbror Gustaf Brandt.

    Alexandra Edelfelt Gustaf Brandt
  • För första gången kom Edelfelt tio minuter för sent till konstakademien, och blev i enlighet med reglementet inte insläppt; han och Léon De Pape, som delade hans missöde, tillbringade förmiddagen på stadsbiblioteket, där han studerade Antoine Wiertz litterära arbeten och Alexandra Edelfelts och Morbror Gustaf Brandts brev.

    Kungliga konstakademien i Antwerpen Alexandra Edelfelt Gustaf Brandt Antoine Wiertz Léon de Pape
  • Oskar Dunckers hemska slut [självmord] måste har orsakat förtvivlad sorg bland hans anhöriga.

    Oskar Duncker
  • Antoine Wiertz skrev som han målade: fantastiskt regellöst, men genialistk; i "éloge de Rubens" bevisar han att Peter Paul Rubens var den största av alla målare och jämför denne turvis med Rafael, Michelangelo, Titian, Correggio, Rembrandt och Diego Velasquez; "I sanning var denna Wiertz en mångsidig ande. Målare, utmärkt skulptör, literatör, musiker (den första flöjtisten i Brüssel) och chemist".

    Bryssel Correggio Michelangelo Rafael Rembrandt Peter Paul Rubens Tizian Diego Velázquez Antoine Wiertz
  • Föregående kväll uppvaktade de högre klasserna på konstakademien Nicaise de Keyser på dennes födelsedag; de Joon höll kopparstickarnas tal på flamländska; Emile Claus för målarna höll likaså sitt tal på flamländska; Moos [?] och De Bergh höll skulptörernas och arkitekternas tal på franska; de Keyser var mycket aimabel [älskvärd] och talade med alla; för Edelfelt berättade de Keyser att denne känt Antoine Wiertz redan som pojke; Jules Dubois höll ett hjärtligt avskedstal; för studenterna fortsatte festen på ett närbeläget estaminet [värdshus] "in de Bruinfisch"; Louis-Joseph Anthonies, Sidney Adams och Nicolaas Steffelaar spelade piano; Peeters härmade professor Jozef Geefs; komiska visor sjöngs av Claus, Aloïs Boudry och Steffelaar; skulptören Dierkx deklamerade på flamländska; Jules Dubois uppträdde med sina bravurstycken, han deklamerade André Geniers död och stycken av Victor Hugo; klockan 1 gick Edelfelt hem med Karel Scriba och Frédéric Matthæi.

    Kungliga konstakademien i Antwerpen Victor Hugo Karel Scriba Nicaise de Keyser Frédéric Matthæi François [?] Peeters Sidney Adams Antoine Wiertz Jozef Geefs Émile Claus Louis-Joseph Anthonissen (osäker koppling) Aloïs Boudry Nicolaas Steffelaar Jules Dubois Pierre Jacques Dierckx André Chénier de Joon Moos [?] Albert van den Berghen (osäker koppling)
  • Med de medel som blev över från de insamlade pengarna beslöt man att nästa lördag ställa till maskeradbal; Frédéric Matthæi erbjöd Edelfelt och Karel Scriba kostymer; Edelfelt vet inte vad han skall göra med sina två extra biljetter; Schultz tror att Edelfelt kommer att bli "lyckliggjord" med en av dem; Sidney Adams funderar på en Hamlet-kostym men menar att det blir oskäligt dyrt; inbjudningar har sänts till akademierna i Brüssel, Gent, Brugge, Lüttich och Mons; Edelfelt beklagar att han inte har några av sina Helsingforsbekanta att ge sina biljetter åt; man kan hoppas på en munter afton, de trumpna antwerparnas karaktär lär försvinna bakom masken (karnevalen i Antwerpen är den grannaste i Belgien).

    Helsingfors Belgien Antwerpen Bryssel Brygge Gent Liège Mons Karel Scriba Schultz Frédéric Matthæi Sidney Adams Hamlet
  • På Nicaise de Keysers namns-/födelsedag gjorde Edelfelt bekantskap med "en hel massa architekter och skulptörer"; en vallon, Martion, verkar vara "särdeles hygglig"..

    Nicaise de Keyser Martion
  • Brevet fortsatt den 15 december.

  • Alexandra Edelfelt kan tro att Edelfelt inte gör annat än roar sig då han berättar om gårdagens teaterbesök; han hade sett ”Fille de Madame Angot” och ”den stumma från Portici”; flamländarna vill ha valuta för pengarna och spektaklet [föreställningen] räckte därför fem timmar.

    Alexandra Edelfelt Clairette Angot
  • På teatern var en ung sjökapten som talat svenska med "finsk dialekt"; då Edelfelt tilltalat honom svarade mannen med ett oartigt savolaxiskt "Jaså" och vände Edelfelt ryggen; lille Léon de Pape, som satt bredvid, menade att det var en person "sans éducation" [utan bildning], Edelfelt var av samma åsikt.

    Léon de Pape
  • Edelfelts humör var "miserabelt" en stund framöver och "den stumma från Porticis" vackra musik hade ingen upplivande verkan; då Madame Angot trädde in på scenen kom Edelfelt emellertid att glömma "Suomen pojka pellollansa" [den finska pojken på sin åker] bredvid honom; pjäsen har gått över 300 gånger i Paris och 200 gånger i Brüssel; som helhet är den inte märkvärdig men den har några mycket lyckade bitar; händelsen utspelar sig 1796, en tid som beträffande politiska omstörtningar har mycket gemensamt med den närvarande i Frankrike.

    Frankrike Paris Bryssel Clairette Angot
  • Underrättelserna om François Bazaines dom har väckt dubbelt mera resonerande och diskussioner bland fransmännen än vanligt; tämligen ense är man om att domen är rättvis; Edelfelt tycker synd om Bazaine, som visserligen är benådad men får leva med "skammen, vanhedern, degradationen och utstrykningen ur Hederslegionens rullor".

    François Bazaine
  • Brevet fortsatt på aftonen den 15 december.

  • Edelfelt har under tiden fått några rader från Alexandra Edelfelt, i och med att anatomiboken kommit.

    Alexandra Edelfelt
  • Frédéric Matthæi firar jul med sin familj, som flyttar till Antwerpen.

    Frédéric Matthæi
  • Morbror Gustaf Brandt frågar varför Emile Claus och Sidney Adams inte är med på deras kvällssammankomster; för det första kommer de samman u t a n pretentioner h e m m a hos var och en; för det andra är språket tyska som varken Claus eller Adams förstår; nöjet består ofta i läsning av nyare tysk litteratur.

    Gustaf Brandt Sidney Adams Émile Claus
  • Ingen utom tyskarna firar jul här; Edelfelt är därför glad över att få vara med hyggliga sådana under denna fest; Edelfelt önskar Alexandra Edelfelt, systrarna och alla därhemma en glad och fridfull helg och Guds välsignelse.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt Ellen Edelfelt
  • P.S. Bläcket är tjockare än tjära; Edelfelt är dessutom trött, "Je suis fatigué comme quarante mille hommes" [Jag är trött som fyrtio tusen man], som Jules Dubois säger.

    Jules Dubois