Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

Gud hem jul konst konstnärer mat nordisk identitet

Antwerpen några dagar före
jul 1873.
Älskade Mamma!
En glad och fridfull julhelg! Det önskar
jag Eder alla derhemma, de käraste jag eger på
jorden! Måtte Gud välsigne det hem, som jag
har allt att tacka för; der jag engång tänkt och
drömt det ädlaste, det renaste, det högsta i mitt lif.
Ja, om jag än lefde i tusen år, och njöte ära
och rykte och magt, så skulle jag dock alltid
med stor tillförsigt kunna säga: se, i mitt
hem, vid min moders bröst har jag lefvat mina
bästa stunder, har jag kännt mig lycklig, hänryckt
öfver allt stort och skönt, der tändes hos mig
de vackraste känslor, hvaraf jag är mägtig, der
lärdes jag älska frihet, ljus och fosterland.
Gerna ville jag skicka Mamma någon julklapp
Jag ville måla, skapa något ädelt, rent och skönt,
någonting hvari jag kunde inlägga hela min
själ, – men jag kan det icke; dag för dag lär
jag mig huru usel jag är, huru oändligt mycket
jag har att lära. I detta fall är jag öfvertygad
om att det var en lycka för mig att komma
ut, ut från det lilla Helsingfors, der det är rent
af omöjligt att försvinna ibland mängden, och der
man dock tror sig vara något, åtminstone något
bättre än den eller den. Här har jag de största,
de ädlaste exempel, inga småsjälar, som nöja

halft arbete, halft snille, half ära, ty jag
ser Rubens och Van Dyck, jag ser dem och njuter
i stora, långa drag den friska atmosfer, som
omger dessa stora andar. Jag har läst Wiertz'
Rubens, och jag har härigenom lärt mig att
beundra båda dessa män högre än förut.
Konsten, målarekonsten särskildt, är icke gjord
till en leksak för rikt folk, icke till ett expediera
tal fått för pennfäktares kritiker, icke till en behag
lig dekoration för Kejsares och Kungars palats,
den bör, såsom poesin, uttala ett helt folks,
ett helt tidehvarfs intellektuela lif, de högsta
de allvarsammaste idéer, som herrskat
hos detta folk eller under denna tid. Jag ångrar
rätt innerligt alla de många barnsliga, förhasta
de, dumma omdömen som jag derhemma minnes
mig ha uttalat öfver de stora mästarne; det
är icke uteslutande snobberi af en hop konst-
Kritici att i timtal stå framför en gammal
mörknad tafla af Rubens. Det finnes så mycket
snille, så mycket storhet i hvarje sådan duk,
att vi, nutidens pygmeer behöfde veckor för
att rätt uppfatta den. "Målarekonstens Homeros"
kallas Rubens af Wiertz, och det är en träffan
de liknelse. Homeros beskrifver sina hjeltar
så stort, så giganstiskt, att vi ofta finna dem
onaturliga, emedan vi sjelfa äro så små, men han
är och förblir dock skaldernas fader.

Då jag nu sitter och skrifver, för att en stund
prata med Eder på julaftonen, ligger en hel
packa af Mammas kära bref framför mig.
Jag ögnar igenom dem och finner i hvartenda
att samma varma kärlek, samma ädla, upphöjda
sinne! O! att jag kunde blifve Mamma värdig!
Jag ville ega kraft och förmåga dertill.
Jag ville kunna bekämpa alla dessa fiender
till framgång och manlig arbete: liknöjdhet, lättja
sjelfviskhet! – Det är med tacksamhet, med
innerlig tacksamhet som mina tankar på
denna heliga afton rör sig kring Mamma
och hemmet. Jag tycker mig se Eder alla,
lyckliga och glada, tycker mig se denna ljusa
glada tafla, med den tända julgranen och
med det dukade bordet. – Snälla små systrar
Ellen, Anni och lilla Butti, jag har Eder alla
klart för mig der ni springer omkring jul-
klapparna, eller med skygghet blickar Tajta
an, som med Mammas afvigvända skinnkappa
agerar julbock! Hvad jag än gör, eller hvad
jag än talar, står dock i mitt innersta att
att läsa: Nu är det jul i min älskade Nord
Och jul i hvart hjerta också.
Hvad gör väl afståndet, de hundrade milen
till saken, jag är hos eder med mina tankar,
jag lefver med Eder, jag glädjer mig med
Eder. – På en afton som denna inser jag

hvilken rikedom det ligger i detta vackra
gamla svenska ord: ett hem. Hemma eller
borta, spelar dock detta begrepp ett stor
rôle i Nordbons tankar, hans minnen, hans
mål, hans forntid och hans framtid intränges
i detta lilla ord. – Då jag nu hört, att
Mamma icke reser till Kiala till julen
ber jag Mamma i alla fall framföra mina
helsningar och varma jul- lyckönskningar till
Kiala. Helsa också Morbror August, och säg
honom att jag gerna skulle skicka honom af
den mycket berömda Antwerpener-pikanellerna,
om icke postportat öfverstiga inköpssumman.
Ett godt nytt år behöfver jag ännu icke ön-
ska Mamma, då jag ju kommer att svara på
Mammas nästa bref, som jag borde få inom några
dagar. Min fotografi som jag lofvat till
julen, har jag, skam till Sägandes, ännu ej,
men gömdt är inte glömdt, och Mamma får
väl den mot vårsidan. – Och nu, älskade
snälla Mamma och systrar, tager jag farväl af Eder,
önskar Eder som sagdt en glad jul, och så god
appetit som möjligt. Skinka lutfisk etc.
kommer jag troligen icke att frossa på under
jultiden. – Farväl älskade Mamma, helsa
alla, Erik Bsbj, Tajta, Mari och Tante Levong, som
är Mammas julgäst, från
Atte. –

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Edelfelt önskar Alexandra Edelfelt och alla därhemma en glad och fridull julhelg; måtte Gud välsigna det hem han har allt att tacka för; "Se, i mitt hem, vid min moders bröst har jag lefvat min bästa stunder, har jag kännt mig lycklig, hänryckt äfver allt stort och skönt, der tändes hos mig de vackraste känslor, hvaraf jag är mägtig, der lärdes jag älska frihet, ljus och fosterland."

    Alexandra Edelfelt
  • Dag för dag inser Edelfelt hur usel han är, hur mycket han har att lära; i detta fall var det en lycka att komma bort från Helsingfors, där det är omöjligt att försvinna i mängden, och där man tror sig vara något, åtminstone vara bättre än någon annan.

    Helsingfors
  • Här har Edelfelt de största och ädlaste exemplen; då han ser Peter Paul Rubens och Anthonis Van Dyck njuter han i stora, långa drag den friska atmosfär som omger dessa "stora andar"; han har läst Antoine Wiertz Rubens; Wiertz kallar Rubens målarkonstens Homeros.

    Peter Paul Rubens Anthonis van Dyck Antoine Wiertz Homeros
  • Konsten bör, som poesin, uttrycka ett helt folks, ett helt tidevarvs, intellektuella liv, de högsta, de allvarsammaste idéer, som härskat hos detta folk eller under denna tid.

  • Inför julen kommer Edelfelt att tänka på allt som Alexandra Edelfelt gjort för honom; hemmet finns i nordbons tankar; Edelfelt drömmer sig hem till julafton, systrarna Ellen, Anni och lilla Butti (Berta) Edelfelt springer omkring julklapparna eller blickar med skygghet på Tajta (Fredrika Snygg) som agerar julbock; Alexandra Edelfelt reser inte till Kiala på julen; Edelfelt ber henne hälsa Morbror August Streng.

    Kiala Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt Ellen Edelfelt Fredrika Snygg August Streng
  • Edelfelt ber Alexandra Edelfelt hälsa Erik Benzelstjerna, Tajta (Fredrika Snygg), Mari, Tante Emilie Levong.

    Alexandra Edelfelt Emelie Levong Fredrika Snygg Erik Benzelstierna Mari / Marie