Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adresser (kommunikation) besök brev danskar djur drycker fartyg fester författare förmögenhet Gud herrgårdar inredningar judar konstnärer landsbygd landskap (fysiska helheter) litteratur lyrik mat middag militärer (personer) musik musiker parker personlighet resor restauranger sällskapsliv skålar tal träd transportmedel väderlek vänner växter vetenskapsmän viner

Köpenhamn d. 4 Juli 1897
Älskade Mamma,
Mamma blir troligen både förvånad och
ledsen att ännu se mig här, men saken är
den att Krohn så väl förplågat och roat
oss och så litet velat höra talas om afresa,
att vi sålunda kommit på efterkälken.
I morgon skulle jag vilja resa, men på alla
mina framställningar i detta syfte svara
Krohn: Det der kommer alls ej i fråga, nu
reser om måndag. Han är fullkomligt
diktatorisk i sina göranden och låtanden, och
vi ha icke ens rättighet till någon apell.
Mobeck har skrifvit att han och Luchuren
först i morgon komma från lägret, och att jag
således om jag kommer före den 5te måste
uppsöka dem på äran och tapperhetens
fält. Om jag ej kan komma så att jag
strax får tag på den olyckliga Visingrobåten
lofvar han i alla fall lotsa mig ut till
denna lycksalighetens o. Friherrinnans lif
der skildras såsom en den mest förtjusande
idyrt. Tropisk växtlighet, det blidaste luft
streck, guld och silfverfaraner m. m. alltnog

var hederliga doktor råder mig att slå my
ned der, och ge staga en god dag.
Och nu till lifvet här, som sannerliga

förflutit i sus och dus. Vi foro i onsdags
på e.m. till Hirschsprungs, som köpt ett
gammalt baroni måt Sjölland vid den
af Kristian Winter besjungna pursjön. Det
var utmärkt vackert der, temmeligen
likt vara större herrgårdar i Finland och landska
het hade också, med grånar i stället för
bokarna, kunnat vara fullkomligt svenska
finskt. Middag kl. 5 och supé kl. ½
sedan vi företagit utflygter i båt, diska
terat konst och litteratur o.s.v. H. äro ut-
märkt hyggligt folk, bildade, hyggliga och
vänliga, så juvar de äro. Bland deras
stora mängd af barn finnas ett par pojkar
som äro särdeles vackra och Haika.
Utom oss både H. inbjudit en violinut
Svendsen, som spelade för oss till sint på
natten. Först kl. 3 på morgonen rullade var
vagn in på Amaliegade – och följande
morgon foro vi igen ut denna gång till
klumpenhorgssidan, i sällskap med en
kand. Benzon som jag träffat i
Paris. Hans far är en rik man som har
en villa vid Klangenborg, och ett störst hus
vid Östergade. Vagnen af hemtade oss vid

stationen och så åkte vi, efter intagit
kaffe hos herrskapet Benzon i tre
timmars tid omkring i Dyrekaven.
Dessa trakter äro mycket vackrare än
jag någonsin tänkt mig dem. Krohn
var munterheten sjelf och förde oss
till alla de mest sevärda stallena af
denna vidsträckta park. K. har ställt så
till att han icke har något att göra
nu, och derföre helt och hållet kan
egna sig åt oss. Han har annars
förtjenat pengar i vinter och kommer
troligen framgent att stanna i Köpen-
hamn. Han är Kgl. theaterns allt i allon
är med i alla möjliga komitéer för
utställningar, artistiska förstag o.s.v., och
kommer att sluta som en dumbärligt
person och Statsråd.
– Middagen hos Bensons var ymnig och
tått befuktad af allehande viner. Emeller-
tid kallade oss dyra pligter till hufvude
staden, ty Krohn hade samma afton
ställt till ett stort kalas sitt var ära
I hans vackra bortad stod vid vår ankomst
ett bord uppdukade för 22 personer.
silfverkandelabrar, bordsuppsatser, blommor
och en hel här af vinkntiljer – nummer
kyckling såleder, bakverk ostar, desserter
frukt – det mest vanvettigt rikliga man

kan tänka sig. Bland de inbjudna, som
uteslutande voro literatörer artister och
vetenskyssmän voro Holger Drachmann
Schaudort (författare) Borchsenius journalist
Hendricksen de Haslund, Lahrtmann, jerna
dorff målare, Julius Lange konsthistorikern
Krohns bror, rektörn m. fl.
tal, tal i långa banor. Krohn, Drach-
mann och Lange höllo de flesta. Jag drack
en skul för Krohn, som jag tror ej var illa
hållen, fastän jag alls ej varit beredd der-
på, men deraf hjertat fullt är, deraf
talar munnen. Jag blef varm och af-
bröts ofta af "hög" – Senare höll jag en
harang om den danska konsten, som var
bära smörja – dumt och osammanhängande,
men lyckligtvis kom detta senare på natten
efter 12, då sinnena icke voro så kritiskt
stämda. Jag grubblade i morgse öfver att
jag begått denna dumhet, men märkte,
då jag sonderade vederbörande angåen
de vältålighetsprofvet, att de icke min
des stort deraf – en stor tröst för mig.
Drachmann läste upp en ny dikt
om och emot Universitetet – i formelt
hänseende ypperlig, bland det bästa han
har skrifvit. Men dikten togs olika upp
Krohns bror svarade i ett förnärmad ton,
och de två docenterna Lange voro väl

ej heller så förtjusta. Alltnog formen
var ypperlig, hvad man än hade att
anmärka mot det radikalt nedrabland
de innehållet. Drachmann är utmånande
i allt hvad han skrifver och allt hvad
han gör och säger, men en bra begåfva
karl. Det hölls många tal till honom så
som den der var på väg att bringa till
mognad den revolution inom danska
litteraturen som sedan några år börjat
göra sig gällande.
I dag hade Berndtson och jag bju-
det ut Krohn, Schou, Haslund på
middag hos Vincent i Tivoli, en af
de bästa restauranterna i Kphamn
af naturliga skäl voro vi i dag temme
tagen försigtiga i mat och dryck (Mam-
ma må dock ej tro att vi voro öfver-
lastade, drycketrörda och fotfallna i går)
och vi följde Bellmans regarne: litet, men
godt. –
Efter det herrliga vädret i går har det
nu blifvit kallt och ruskigt – och
vi kommo hem i tid kl. ½ 8.
Berndtson och Krohn ligga nu i Morfed
armar, och jag skrifver till Mamma med

bäfvande hjerta och darrande hand, ty
jag är rädd att Mamma skall vara
ledsen på mig för mitt långa Bojsmål
här och mitt lefverne i Frasseri och
dryckenskap. Jag tycker man ej har
rätt att kosta bort en hel vecka på
att roa sig, vore det också för att glädje
sina bästa vänner
Emellertid har det varit roligt här. Krohn
kommer beklagligtvis ej till Finland i
år. Han har ej tid dertill, men lofvar
hålla sitt löfte ett annat är.
Och nu farväl, snälla älskade Mam-
ma. Allt det här har icke kom-
mitt mig att glömma Haiko, men
längtan mål.
Om Krohn kunde låta mig resa i
morgon, så vore jag bra nöjd. Den
äfventyrliga färden till Visingso måste
företagas sig på något underligt sätt,
à la Rolanson på en flotta af bambu-
rör eller i någon urkölkad stam från
Grenna, ty båtar ha de i allmänhet ej
på Vettern. Mobeck säger att han väntar
mig natt och dag stående på hedersta
trappsteget till sitt hus. – Nu godnatt,
mam
Atte
Gud välsigne Eder! –

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Alexandra Edelfelt blir troligen förvånad och ledsen över att se att Edelfelt inte har rest vidare ännu; Pietro Krohn vill bestämt att Edelfelt inte reser förrän på måndag.

    Alexandra Edelfelt Pietro Krohn
  • Eljert Mobeck har skrivit att han och Alexander Leuhusen kommer från [militär]lägret först följande dag, den 5 juli; om Edelfelt inte får tag på "den olyckliga" båten till Visingsö lovade Mobeck lotsa honom ut till "lycksalighetens ö", där friherrinnan Adelaide Leuhusen lever i den mest förtjusande idyll, tropisk växtlighet, guld- och sliverfasaner; Mobeck råder Edelfelt slå sig ner där och strunta i Haga.

    Visingsö Haga Adelaide Leuhusen Eljert Edvard Mobeck Alexander Leuhusen
  • På onsdag eftermiddag åkte de till Hirschsprungs, som köpt ett baroni inåt Själland vid fursjön som Kristian Winter besjungit; det liknade de större herrgårdarna i Finland och landskapet kunde ha varit svensk-finskt om man bytt ut bokarna med granar; Hirschsprungs är bildade, hyggliga och vänliga, "så judar de äro"; bland deras många barn finns ett par pojkar som är särdeles vackra och käcka; en violinist Svendsen var också bjuden och denne spelade för dem till sent in på natten; kl. 3 på morgonen rullade deras vagn in på Amaliegade.

    Finland Själland Heinrich Hirschsprung Pauline Hirschsprung Christian Winther Anton Svendsen Robert Hirschsprung Oscar Hirschsprung Ivar Hirschsprung Aage Hirschsprung Ellen Hirschsprung
  • Följande morgon for de till Klampenborg i sällskap med kandidat Benzon som Edelfelt träffat i Paris; Benzons far är rik och har en villa vid Klampenborg och ett stort hus vid Östergade; efter kaffe hos herrskapet Benzon åkte de i vagn i tre timmar omkring i Dyrehaven, som var vackrare än Edelfelt tänkt sig; Pietro Krohn var munter och visade alla sevärda ställen i den vidsträckta parken.

    Paris Klampenborg Dyrehaven Pietro Krohn Otto Benzon Alfred Benzon Anna Dorothea Wilhelmine Benzon
  • Pietro Krohn har ordnat ledigt och kan ägna sig helt åt sina gäster; han har förtjänat pengar i vinter och kommer att stanna i Köpenhamn; han är allt i allo på Kungliga teatern, med i kommittéer för utställningar, artistiska företag; Edelfelt tror att han kommer att sluta som oumbärlig person och statsråd.

    Köpenhamn Kongelige Teater Pietro Krohn
  • Middagen hos Benzons var ymnig och tätt befuktad av allehanda viner.

    Otto Benzon Alfred Benzon Anna Dorothea Wilhelmine Benzon
  • På kvällen hade Pietro Krohn arrangerat middag till Edelfelts och Gunnar Berndtsons ära; hans vackra bostad var smyckad med silverkandelaber, bordsuppsatser, blommor och vinbuteljer; det bjöds på hummer, kyckling, sallader, bakverk, ostar, desserter och frukt; bland de inbjudna litteratörerna, artisterna och vetenskapsmännen fanns Holger Drachmann, författaren Sophus Schandorf, journalisterna Otto Borchsenius och Frederik Hendrichsen, Ole Haslund, Kristian Zahrtmann, målaren August Jerndorff, konstkritikern Julius Lange och Krohns bror, rektorn Johan Krohn; det hölls många tal; Edelfelt höll ett hjärtligt tal till Krohn och senare på kvällen ett tal om den danska konsten, det senare smörja; Drachmann läste sin nya dikt om och emot universitetet; till formen var dikten ypperlig, Krohns bror och de två docenterna Lange var inte förtjusta över innehållet; Drachmann är utmanande i allt han gör och säger; det hölls många tal till Drachmann som ansågs vara den person som kan bringa till mognad den revolution som sedan några år börjat göra sig gällande inom danska litteraturen.

    Pietro Krohn Gunnar Berndtson Holger Drachmann Sophus Schandorph Otto Haslund Kristian Zahrtmann Julius Lange Otto Borchsenius Frederik Hendriksen August Jerndorff Johan Krohn Carl Lange
  • Gunnar Berndtson och Edelfelt har bjudit ut Pietro Krohn, Schou och Ole (Otto) Haslund på middag hos Vincent i Tivoli, en av de bäst restaurangerna i Köpenhamn; Alexandra Edelfelt får inte tro att föregående kvälls fest hade gått till överdrift, men på restaurangen var de försiktiga i mat och dryck och följde Bellmans diet: lite, men gott; vädret var kallt och ruskigt och de kom hem tidigt på kvällen.

    Köpenhamn Tivoli Vincent Alexandra Edelfelt Pietro Krohn Carl Michael Bellman Gunnar Berndtson Otto Haslund Schou
  • Gunnar Berndtson och Pietro Krohn ligger i "Morfei armar" [sover] medan Edelfelt med bävande hjärta skriver till Alexandra Edelfelt; han är rädd att Mamma är ledsen över hans dröjsmål och hans liv i frosseri och dryckenskap; han tycker inte det är rätt att kasta bort en hel vecka på att roa sig, även om det vore för att glädja sin bästa vän.

    Alexandra Edelfelt Pietro Krohn Gunnar Berndtson Morfeus
  • Pietro Krohn kommer inte till Finland, men lovar hålla sitt löfte ett annat år.

    Finland Pietro Krohn
  • Edelfelt tar farväl av Alexandra Edelfelt; Haiko är hans längtans mål.

    Haiko Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt är nöjd om Pietro Krohn låter honom resa följande dag; den äventyrliga färden till Visingsö måste företas med en flotte av bambu à la Robinson Crusoe eller i en urholkad stam från Grenna, för båtar har de i allmänhet inte på Vettern; Eljert Mobeck säger sig vänta Edelfelt natt och dag; Edelfelt önskar dem där hemma Guds välsignelse.

    Vättern Visingsö Gränna Pietro Krohn Eljert Edvard Mobeck Robinson Crusoe