amerikaner brev dagstidningar danstillställningar engelsmän finländare fotografier illustration jul kaféer kalendrar maskerader militärer (personer) protestantism religion (fenomen) sällskapsliv skönlitteratur språk svenska ungdom vänner visor

Beskrivning

Albert Edelfelts brev till Alexandra Edelfelt från Antwerpen den 23 december 1873, 8 sidor. Illustrationerna "dekoration på balen: byst av Rubens" på sid 2 och "kostymer från maskeraden, bl.a. Edelfelt själv" på sid 3.

[...] Vi har också julbestyr här. Schoultz och jag skola smycka trädet, Scriba skaffa mat, Fischer konfekt, en finsk landsman, skeppsmäklar Lindroth, som jag gjort bekantskap med på sätt som här nedan skall beskrifvas svensk punsch, och en gammal genompräktig tysk ingenior, en vän till Scribas afl. far, cigarrer. En tysk fru, som har en leksakshandel i samma hus der Scriba bor har skänkt åt oss en låda med gamla glaskulor, granna flaggor, färgglada valnötter o.d. – Julgran har Scriba redan köpt, – med ett ord, vår lilla protestantiska koloni ämnar fira julen så godt som i vår förmåga står. Amerikanarne fira denna helg med några sjökaptener från Nya verlden. Engelsmännen, som ej ha den ringaste sammanhållighet sinsemellan, äro alla bjudna på hvar sitt håll. – Men nu till veckokrönikan, julen kommer nog i sinom tid åter på tapeten. Sedan jag fick Mammas första bref i lordagsmorgse, har detta storartade, omtalade företag som nämnes ”bal des Academiens” gått af stapeln. Dagarne före detta evenement tänktes och talades det endast om detta ämne i akademin. En dekoration Rubens byst, Antwerpens vapen, målarekonstens emblemer etc målades af Peeters och De la Montagne hvar och en bråkade med någon kostym, utom undertecknad, som tänkte begagna den af Matthæi mig erbjudna, med ett ord, målningen gick under fredagen och lördagen ej med samma fart som annars. Som sagdt hade jag den lofliga afsigten att ikläda mig en fransk soldats skepelse, men då Dubois och jag sutto hos Scriba på fredagsaftonen, funno vi efter moget begrundande, att denna kostym var temmeligen ointressant, och beslöts derföre, isynnerhet som Ms drägt ej var fullständig, att Dubois och jag skulle representera kritiken och konsten, aftonen derpå. Kostymen ytterst enkel, - allt berodde på huru rolerna spelades. Lika hastigt beslöts, att på den lithografiska sten, som Scriba för tillfället hade hos sig, karikatyrer skulle ritas och tryckas för att följande dag utdelas bland mängden såsom minnen af balen. Jag ritade tre dylika, Scriba två, allt detta från kl. ½ 9 till 12 på aftonen. Följande dag trycktes dessa mästerverk på den lithogr. anstalt der S. arbetar för en (säger 1 franc). – Dubois var förtjust öfver idéen och följande afton efter akademin, styrde vi ut oss på bästa vis. Dubois, kritiken i hög hatt, långa lockar, rödnäsa, glasögon, gigantiska bläckhorn och pennor som dekorationer och jag, konsten i Scribas stora hatt, dennes en underbar Münchener jacka, en stor palett, penslar, album etc. – Lösnäsa med stripiga mustascher, och vildt friseradt hår hörde också till kostymen. Vi trädde in gravitetiskt, blefvo inspirerade af det bifall vi väckte, och utförde den komedi som dagligen spelas mellan dessa stormagter: kritiken och konsten. Missämja, polemiker och slutligen försoning, emedan båda inse att de behöfva hvarandra. – För karrikatyrerna fingo S och jag många komplimenter, och de tycktes gå åt som på heta stenar. – Hvad de öfriga maskerna anbelangar så voro många ganska lyckade, om också flertalet utgjordes af samma enformiga typer som återfinnes på hvarje maskerad. Nästan alla fruntimmer voro maskerade i dominor. Två Engelsmän, Jamesson och Stephenson voro präktiga karrikatyrer af ett resande engelskt par, den förra mycket vacker som Lady, Peeters, som fiskmånglerska, gjorde omaskerad som han var med sina glasögon och sitt yfviga skägg ett ytterst komisk figur. Claus och Portielje voro ypperliga pierrots, och dominon, harlekiner, riddare o.d. saknades alls icke. Se här några typer.

Som jag ej hade några damer att bjuda åt, så blef tillställningen mig ej dyrare än två frcs. – Kl. 4 först gingo damerna bort, och kl. ½ 5 kom jag hem. Redaktörerna för Précurseur voro inbjudna. Jag skickar med en nummer af tidn. der balen med några ord omtalas på fjerde spalten på andra sidan, tillika med de tre karrikatyrer jag har qvar. Scriba lärer ha några flere. Amor, som målare är af S. de andra två, hvaribland mitt egett porträtt är af mig. – Det enda jag kunde dansa var polka, hvarföre jag också begynade tillfället att bjuda upp en liten röd domino – , de andra danserna vals, redova, Schottisch, ostendaise etc, kan jag ju ej. – Men nu till en märkelig tillfällighet. Scriba som hade något att säga åt musiken, springer upp på läktaren och vänder sig till två äldre herremän som sitter der, med begäran att spela upp till vals. Som han talade franska svarades: kann nicht verstehen. På flamska frågades nu, samma svar, sist på tyska, och då förklarade den ena, en tjock och rodbrusig man, med ett stort gapskratt, att de alls ej voro några musikanter, utan främlingar som af portieren fått lof att se på roligheten från läktaren, den ena vore norsk sjökapten, sade han, den andra finsk skeppsmäklare: Was? Finnländer! Hörde jag min vän Scriba utropa, han svängde sig tre gånger om på sina långa ben och ropade tvärsigenom salen: Edelfelt, lieber Edelfelt, was eigenthumliches, kurioses, ganz wunderbares! Jag kommer, och presenteras i största hast och så var bekantskapen gjord med kapten Svendson och skeppsmäklar Lindroth från Nystad. Han tycktes vara en hygglig och allvarsam, enkel man, omkr. 45 år, har varit bosatt i London i 6 år, och är nu skeppsmäklare i Antw. – Han är ogift och var särdeles glad öfver att göra min bekantskap, emedan jag vore den första finne han träffat här. Vi pratade om ditt och datt i hemlandet, Scriba bjöd hr Lindroth att deltaga i vår anspråkslösa julafton, och denne antog med glädje anbudet och lofvade skaffa äkta svensk punsch till dess. [...]

Innehåll

  • Edelfelt har fått två brev från Alexandra Edelfelt, därtill brev från Morbror Gustaf Brandt, Ellen Edelfelt, Mille (Emil) Cedercreutz och Anni Edelfelt; först nu inser han riktigt att julen står för dörren, då han därtill sänts ett litet "bibliothek" [böcker] och fotografier.

    Alexandra Edelfelt Gustaf Brandt Emil Cedercreutz Alexandra Edelfelt Ellen Edelfelt
  • Axel Antell har skickat Dietrichsons vandringsminnen och streckat under talande ställen i boken.

    Axel Antell Lorentz Dietrichson
  • Edelfelt ber Alexandra Edelfelt tacka Moster Fanny Brandt för att hon sänt Fänrik Ståls sägner på tyska, och Morbror Gustaf Brandt för kalendern Nornan.

    Alexandra Edelfelt Fanny Johanna Brandt Gustaf Brandt Stål
  • Någon av juldagarna skall Edelfelt skriva till dem på Kiala så att han direkt kan tacka dem.

    Kiala
  • Edelfelt har också fullt upp med julförberedelser; deras lilla protestantiska koloni ställer till och skall fira jul tillsammans, Schuoltz, Karel Scriba, Heinrich Fischer, skeppsmäklare Lindroth, och en tysk ingenjör som är vän till Scribas avlidne far; en kvinna med en leksakshandel i det hus där Scriba bor [fru Schneider] har gett dem julgransprydnader

    Karel Scriba Schultz Heinrich Fischer Schneider Lindroth
  • Amerikanerna firar helgen med några sjökaptener från "Nya verlden"; engelsmännen har ingen sammanhållning sinsemellan och är bjudna på var sitt håll.

  • Maskeradbalen "bal des Academiens" har gått av stapeln; på konstakademien har förberedelserna varit många; Peeters och De la Montagne målade en dekoration bestående av Peter Paul Rubens byst, Antwerpens vapen och målarkonstens emblem; Edelfelt klädde sig inte i Frédéric Matthæis franska militärkostym, utan kom tillsammans med Jules Dubois utklädda till kritiken (Dubois) och konsten (Edelfelt); tillsammans med Karel Scriba ritade Edelfelt karrikatyrer som de tryckte upp och som hade god åtgång; engelsmännen Jamesson och Stephenson var utklädda till ett resande engelskt par; Peeters kom som fiskmånglerska; Emile Claus och Gérard Portielje var ypperliga pierrots; redaktören för Précurseur var på plats; Edelfelt sänder hem tidningsnumret där balen nämns, samt de karikatyrer som han har kvar; Amor som målare är ritad av Scriba, medan Edelfelt gjort de två andra, däribland hans eget porträtt.

    Antwerpen Kungliga konstakademien i Antwerpen Peter Paul Rubens Karel Scriba Frédéric Matthæi François [?] Peeters Émile Claus Robert Stephenson de la Montagne Gérard Portielje John Jameson Jules Dubois Amor
  • På maskaradbalen blev Edelfelt genom Karel Scriba presenterad för kapten Svendsen från Norge och skeppsmäklare Lindroth från Nystad; Lindroth hade bott sex år i London och var nu skepssmäklare i Antwerpen; Scriba hade misstagit dem för musiker och han bjöd Lindroth till deras julfirande.

    London Antwerpen Norge Nystad Karel Scriba Lindroth Svendsen
  • På söndagskvällen träffades Edelfelt, Karel Scriba, Schultz, Heinrich Fischer och herr Lindroth på Café de Nord; det kändes gott i käkarna att få tala svenska igen; de två sönerna i ägarfamiljen Rousseau hamnade i slagsmål, till moderns och systrarnas förtvivlan; då den äldre sonen skulle ge sig på modern ingrep Lindroth med orden "Rör du, din skojare, ett hårstrå på mor dins hufvud, så får du med mig att göra" på svenska, vilket ledde till att fransmannen, "Galliens son", som stridit vid Champigny och Gravelotte för den franska äran, släppte påken han höll i handen; nu visst Edelfelt hur Sven Dufva såg ut då han stod på bron och stred.

    Café du Nord Champigny Gravelotte Karel Scriba Schultz Heinrich Fischer Rousseau Rousseau Lindroth Rousseau Sven Dufva
  • Den äldsta systerns fästman, en beligsk officer, täcktes bara stå och se på hela slagsmålet; de belgiska krigsmännen är inte mycket att komma med, som fallet vanligtvis är i de flesta länder där det länge rått fred.

  • Edelfelts sällskap lämnade kaféet och var och en gjorde sina reflexioner; Karel Scriba har i München tidigare sett något liknande: två unga, rika och bortskämda, målare, där den ena slog sin mor.

    München Café du Nord Karel Scriba
  • Edelfelt är bjuden på juldagsmiddag hos Frédéric Matthæis; det blir Edelfelts första familjebekantskap; inbjudan skulle ha kommit tidigare om inte modern och systrarna först för en månad sedan kom till staden, efter en resa i Frankrike, och de inte förrän nu kommit i ordning.

    Frankrike Matthæi Frédéric Matthæi Matthæi Matthæi
  • Karel Scriba har planerat att de på julafton gör en skiss av dem själva och julgranen, vilken sedan litografieras och alla får några exemplar; Alexandra Edelfelt kan således komma att få en inblick i deras "julefröjd"; Scriba har fått paket hemifrån, Schoultz har fått brev och Edelfelt har på 3 dagar fått 6 brev och 6 böcker.

    Alexandra Edelfelt Karel Scriba Schultz
  • Edelfelt och alla andra protestanter tycker det är dumt att de på konstakademien måste arbeta ända till kl. 8 på julaftonen; Edelfelt skall hem till Karel Scriba och hjälpa till med julgranen; de går på julotta troligen i protestantiska kyrkan; Edelfelt är led på Monsieur Even som ser ner på den vikt de lägger vid julen.

    Kungliga konstakademien i Antwerpen Karel Scriba Even
  • Krassa materialister skall man inte fästa sig vid; leve i stället poesin i livet, den friska, glada och unga uppfattningen, som ser och älskar det stora och det sköna.

  • Edelfelt ber Alexandra Edelfelt tacka systrarna för breven, särskilt Butti (Berta) Edelfelt för hennes teckning.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt Ellen Edelfelt