Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

amerikaner årets fester ateljéer beställningar borgmästare ekonomi fester framtid Gud gudstjänst hederstecken japanskhet jul julklappar kläder kommunikation kvinnor kyrkor musik nordbor norrmän nyår nyårsgåvor porträtt post sällskapsliv samhällsklasser sånger skådespel svenskar tablåer utmärkelsetecken väderlek

Paris, tisdag d. 30 dec. 1899
Älskade Mamma,
Det regnar, tänk, det regnar!" se der det
gladaste jag har att berätta. Kölden har upp-
hört och det stortregnar nu – Gatorna äro
som försar, all den smuts, som redan en må
nad kastats på snön bildar tillsammans med
denna en alnshög smörja som icke ens de bästa
gummigalosker kunna uthärda. Våra sig till-
följd af kölden eller min numera stadgade
ålder – alltnog, jag har haft rigtigt svårt
att då det i mig att vi ha haft jul,
och att nyåret står för dörren. Denna
senare sanning får nog min börs kännas
vid, och jag gör nu redan och grubblar.
hvad skall jag gifva åt den och den, huru
mycket skall kyparn ha på på mat stället
huru mycket min passopp här på hotellet.
Julafton var jag hos Runebergs. De
Antell och Carper Wrede voro budna jemte
mig. En riklig middag med rikliga vi-
ner. Jag skämdes smått då jag såg den
myckenhet julklappar som Antell med –
hade. Julgranen var vacker, och Rune-

bergs barn så öfverhopade med julklap-
par som möjligt är. Också fingo de
sändningar från Finland, Sverige, Dan-
mark, Rom och Paris. Åt min gudoltke
hade jag en fin japanesisk döckservie
åt pojken syltad frukt, åt Walter
cigarer. – Jag fick en japanesisk to
baksask och de ark hoppas tillbaka.
kl. 1 på natten bröto vi upp
gingo in i några kyrkor, der jul.
messan pågick, och kommo så små
ningom hem. Under det kalla
vädret bör man gå, gå så mycket
som möjligt, det är det bästa sättet
att hålla sig frisk och sund. – Jag
dagen var mycket ruskig – kall, dem.
mig och gemen; jag gick alls ej ut. Huru
många gånger tänkte jag ej på Eder un-
der dessa dagar. – Andra dag jul
gick jag tidigt på morgonen till A.
derström, hos hvilken jag skulle söka
kostymer till den teckning jag gjorde
till Amerika (Peter den stores histo-
ria). Jag tecknade hela dagen, och

kla
ej
l
gick på aftonen med Becker upp på
den länge beramade skandinaviska
julfesten i Runebergs atelier. De hade
talat ha mig att hjelpa vid dekorerin
gen, men jag hade slingrat mig undan.
Salmson, Gegerfelt, Runeberg o. Wallgren
hade arbetat i två dagar, och ändå
var det hela ej lyckadt. Några norskor
som sågo rätt bra ut. Tablaer arrange-
rades i flygande fläng – och voro derefter,
trots de granna Salmson tillhöriga kosty-
merna. I parenthes vill jag säga att Salm-
son fått hederslegionen, och att han efter
denna smörjning har blifvit som en annan
menniska. Vänlig mot alla, intresserad
för det skandinaviska sällskapslifvet o. s. v. –
Någon nordisk julpregel hade festen icke,
utan liknade mera en publik bal – ithy
att folk som alls ej kunde hvarandra, och af full-
komligt olika som hällställning och intressen
Damerna gingo bort först kl. 3 på morgo-
nen, och jag följde några svenskor till
denna sidan af Seiner, hvarefter jag lika-
de hem, – temmeligen missbelåten

med hela historien. Som Mamma ser
har det varit ett dugtigt festande, ty du-
qure derpå, lördagen d 28, var det den ärliga
banketten för Gérôme. Jag har ej varit
på dessa roligheter på två år, och
ansåg mig derföre böra gå dit, mest
för att träffa några gamla kamrater.
festen var arkurat som alla de före-
gående, hvarken sämre eller bättre. Då
till slut alla menniskor sjöng och
spelade, uppträdde Wallerius och jag och
sjöngo upp amarylles i duett, hvilket
hade en stor succès.
Fortsättning nyårsaftonen. Så är
det då nyårsafton. 1879 står för mig
kort som en dag – med all min för-
tviflan vid Salongen, men resa, förtjust
de vistelsen på Haiko, och sist Stockholm
Köpenhamn och kölden här. Framför
Allt tänker jag på Mamma mitt
lifs glädje – och ledsamt att att vi
ej få vara tillsammans nu. Måtte
Gud låta det kommande året och
hela decenniet bli lyckligt och

välsignelsebringande för oss alla,
Under 1870 talet har jag bara sätt,
Nu hoppas jag kunna få uppskära
jag hoppas det för Mammas skulle
Jag reper för morgondagen –
med dess penningsflöde. Det är
ett formligt stralegiskt anfall på
en kassa som från alla håll för-
beredes. – Jag tror jag ej bryr mig
om att ge några strinner. Hos
Mme Jacquinot har jag varit blott 2
gånger, och för några år sedan gifvit
henne en teckning som var bra. –
Till Etters har jag för 2 dagar sedan
skickat 2 kort, i skilda kuverter
med "LExcellena etc." på – de måtte nu
komma fram. – I förrgår slutade
jag en teckning åt Amerikanare
och fick 150 frcs derför. – Koechlins
porträtt skall börja om några
dagar, troligen d. 6. Jag kommer
att måla hos honom, i ett rum
som han inredt till atelier, han
säger sig nämnligen alls ej ha tid att

resa ut till Montparnasse. Han har tid
att sitta mellan 1/2 9 och 12 1 på morg
narne, kl. 11 skall han vara på Mairiet.
Det är Koechlin som köpt min tafla
i Mulhouse – detta visste jag allsicke
Huruvida jag kommer att göra det
likastort som Bonnats vet jag ej
frun vill hellre ha det i halffigur.
I det hela taget är det mig detsam-
ma – allt beror på hvad jag kan göra
i den lilla ateliern – fonden, af
gobeliner, är mycket vacker – Jag tror
jag kan göra något bra af det hela.
Då jag sade åt K. "Il me sera toujours
difficile de lutter avec M. Bonnat" sade
han: Pourquoi – savez vous qu'il y a
des personnes qui trouvent votre tête d'en
felt un vrai chef-d'oeuvre.
Nu ett hjertligt godt nytt
år, Guds välsignelse och
att godt. Hjertliga helsnin-
gar till Eder alla från
Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Det gladaste Edelfelt har att berätta är att det regnar; gatorna forsar och bildar med smutsen en sörja som inte ens de bästa gummigaloscher kan uthärda.

  • Edelfelt har svårt att inse att de har haft jul och att nyåret står inför dörren; hans börs känner av att det blir nyår; han grubblar redan över hur mycket han skall ge åt kyparen på matstället och åt hans passopp på hotellet.

  • Edelfelt tillbringade julafton hos Runebergs tillsammans med doktor Herman Frithiof Antell och Casper Wrede; han skämdes då han såg hur mycket julklappar Antell hade med sig; Runebergs fick försändelser från Finland, Sverige, Danmark, Rom och Paris; Edelfelt hade köpt en japansk dockservis åt sin guddotter och åt pojken syltad frukt; Walter Runeberg fick cigarrer; Edelfelt fick en japansk tobaksask och dito askkoppar.

    Finland Paris Sverige Danmark Rom Lina Runeberg Walter Runeberg Casper Wrede af Elimä Herman Frithiof Antell Johannes Runeberg Vasthi Runeberg
  • De bröt upp klockan ett på natten och gick hem via några kyrkor, där julmässan pågick.

  • Juldagen var ruskig och Edelfelt stannade hemma; andra dag jul gick han till Gustaf Cederström för att leta fram kostymer till teckningen som han gjorde till Amerika (Peter den stores historia).

    Amerika Peter I Gustaf Cederström
  • På kvällen gick Edelfelt med Adolf von Becker till den skandinaviska julfesten i Walter Runebergs ateljé; Edelfelt hade slingrat sig undan dekoreringen som gjordes av Hugo Salmson, Wilhelm von Gegerfelt, Walter Runeberg, Ville Vallgren, utan att det blev lyckat; där fanns några norskor som såg rätt bra ut; tablåer arrangerades i flygande fläng och resultatet blev där efter, trots Salmsons granna kostymer.

    Adolf von Becker Walter Runeberg Ville Vallgren Hugo Salmson Wilhelm von Gegerfelt
  • Hugo Salmson har fått hederslegionen och har efter denna "smörjning" blivit vänlig mot alla och intresserad av det skandinaviska sällskapslivet.

    Hugo Salmson
  • Festen liknade en publik bal och saknade nordisk julprägel; folk kände inte varandra, var av olika samhällsställning och intressen; damerna gick hem först klockan 3 på morgonen och Edelfelt följde några svenskor till hans sida av Seinen.

    Seine
  • Alexandra Edelfelt ser att det varit ett duktigt festande; den 27 december gick han på den årliga banketten för Jean-Léon Gérôme; Otto Wallenius och Edelfelt sjöng Upp amaryllis i duett, vilket hade framgång.

    Alexandra Edelfelt Jean-Léon Gérôme Otto Wallenius
  • Brevet fortsatt på nyårsaftonen.

  • Då Edelfelt blickar tillbaka framstår 1879 kort som en dag, med salongsangsten, hans resa, den förtjusande vistelsen på Haiko och sist Stockholm, Köpenhamn och kölden; han tänker på Alexandra Edelfelt som är hans livs glädje; han hoppas vid Gud att det kommande året och decenniet blir lyckligt och välsignelsebringande; under 1870-talet har han sått, nu hoppas han få skörda.

    Stockholm Köpenhamn Haiko Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt ryser inför morgondagen och de strategiska anfall på hans kassa som förbereds från alla håll.

  • Edelfelt bryr sig inte om att ge etrenner [nyårsgåvor]; han har bara varit två gånger hos Madame Jacquinot och gav henne för några år sedan en teckning som var bra.

    Jacquinot
  • Edelfelt har skickat två kort till Etters.

    Emilie von Etter Sebastian von Etter
  • Edelfelt har avslutat en teckning för en amerikan och fick 150 francs i betalning.

  • Edelfet börjar på Alfred Koechlins porträtt om några dagar; Koechlin har låtit inreda ett rum till ateljé hemma hos sig då han inte har tid att komma till Edelfelts ateljé i Montparnasse; han har tid att sitta modell fram till klockan 11 på förmiddagarna, därefter ska han till mairiet [rådhuset].

    Montparnasse Alfred Koechlin
  • Det är Alfred Koechlin som köpt Edelfelts tavla i Mulhouse.

    Mulhouse Alfred Koechlin
  • Edelfelt vet inte om han kommer att göra porträttet i likhet med Léon Bonnats; frun vill hellre ha det i halvfigur; då Edelfelt sade åt Alfred Koechlin att det kommer att bli svårt att tävla med Bonnat fick han till svar att hans porträtt av Gustaf Philip Armfelt ses som ett riktigt mästerverk.

    Alfred Koechlin Léon Bonnat Emma Koechlin-Schwartz
  • Edelfelt önskar gott nytt åt och Guds välsignelse.