bildkonstläroinrättningar brev ekonomi engelska engelsmän franska Gud kalendrar kläder konst konstföreningar konstnärer krig revolutioner skönlitteratur språk studier (studieinnehåll) tävlingar i yrkesskicklighet tyska väderlek visor

Beskrivning

Albert Edelfelts brev till Alexandra Edelfelt från Antwerpen den 8 januari 1874, 8 sidor.

[...] I franskan tror jag mig ha gjort framsteg, åtminstone tala jag nu med större lätthet, men gör andå hvarje minut de tjockaste fel, isynnerhet i de oregelbundna verberna, och bruket af subjonctif. Också tror jag mig nu förstå bättre, än i borjan. Ännu för en månad sedan begrep jag ej rigtigt Mr Hubert, en gammal ungkarl, parisare och handelsagent, som äter här. Hans språk är så öfverfyldt af pariseruttryck att jag i början ej visste om det var franska han talade. – Nu förstår jag dock allt hvad han skräflar. Så t.ex. heter på detta språk: gå: battre la semelle, äta; taper le panier, dabba sig: manquer le train, ett glas öl: un bistinguot, en kopp kaffe: un chicadeau. o.s.v. – af hvilka uttryck dock en del äro uppstigna i Mr Huberts egen snillrika hjerna. När han blir riktigt lifvad denne komiska, men fiffiga figur (halt och rödnäst) sjunger han med stor pathos en alsacisk sång hvaraf refrainen är:

Parler français n’est plus permis,

Aux enfants de l’Alsace! –

Och berättar historier från sitt händelserika lif. 1848 var han med i blåsten, och 1871, efter belägringen, blef han af kommunarderna öfverfallen, och man hotade på fläcken skjuta honom om han ej anlade den röda mössan och skrek Vive la Commune! Hvad var enklare än att göra som man bedt, isynnerhet som detta var mycket trefligare än att bli fusillerad en kall vårmorgon på Monntmartre. Han hjelpte derföre till att bygga barrikaden der och der, som efter hans utsago var den snillrikast hopfogade i hela Paris, tack vare icke minst hans gamla gulmålade schäs, som också låg på bottnen. – Då man frågar hur han kunde inlåta sig på sådana nedrigheter som att hjelpa kummunen menar han med en axelryckning, il fallait bien, que je le fisse, autrement – – och då gör han en betecknande gest, som tillkännager att han i vidrigt fall ej numera skulle gå på ”jordens yta”. – Rätt intressant är att höra berättelserna från kriget och kommunen af ögonvittnen, både preussare och fransmän. Båda erkänna till fullo hvarandras tapperhet och fransmännen särskildt mena, att hela kriget med Tyskland var en barnlek mot kommunens fasor i Paris. En gammal fransos beskref i lifliga färger huru hans tre bröder, alla tre prester, blefvo ihjäl skjutna af kommunarderna, huruledes versailles-trupperna i fyllan skjutit ner 400 qvinnor och barn vid inlrädet i Paris, (detta hade han sjelf sett) utan den ringaste anledning o.s.v. – Det är rysligt och jag blir alltid melankolisk då detta ämne drages fram på tapeten. – Att menniskan verkligen kan bli ett sådant djur, är en sats som är så mycket sorgligare som den är fullkomligt sann. [...]

[...] I dag var en framstående ung målare Van den Bergh (pristagare vid 1870 års täfling) i akademin; han komplimenterade mig för min halffärdiga tors, och mente, att om jag kunde undvika de smutsiga tonerna i öfvergångarne, jag komma att måla bra och dugtigt. Jag vet sjelf att jag har en ful ovana att alltför mycket blanda färgerna, och dessa förlora derföre i sanning och kraft. – Ça viendra! säger jag som Van Lerius. – Ofantligt mycken öfning fordrar maleriet, lång, mångårig öfning. – Friskt mod och hopp! [...]

Innehåll

  • Edelfelt tackar för Alexandra Edelfelts brev.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt har fått växeln.

  • Edelfelt har kommit i gång med målandet efter julledigheten; concoursen [tävlingen] börjar den 29 januari och håller på hela februari; de kommer att utföra arbeten i expression, perspektiv, anatomi, historia, estetik, kostymlära, målning efter naturen, teckning och komposition; Peeters tippas få guldmedaljen; Sidney Adams studerar för att "slå verlden med häpnad" i anatomi och kostymlära; Edelfelt läser om kvällarna anatomi för att inte bli sist; i historia (antiken) och kostymlära har de skriftliga prov: Edelfelt vet inte hur han skall få ihop något ämne på främmande språk; han har gått framåt i franskan, även om han ändå gör grova grammatikfel; nu förstår han t.o.m. vad Monsieur Hubert från Paris "skrävlar" om; Huberts språk är fyllt av "pariseruttryck" och egna uttryck, t.ex. gå: battre la semelle, äta: taper le panier, dabba sig: manquer le train, ett glas öl: un bistinguot, en kopp kaffe: un chicadeau.

    Paris François [?] Peeters Hubert Sidney Adams
  • När Monsieur Hubert blir riktigt livad sjunger han med stort patos en alsassisk sång; Hubert berättar också historier från 1848 års och 1871 års kommuner; efter belägringen av Paris 1871 deltog han (under hot om att annars mista livet vid Montmartre) i bygget av kommunardernas barrikader; Edelfelt tycker det är intressant att höra berättelser från tysk-franska kriget och kommunen av ögonvittnen, både preussare och fransmän; båda parter erkänner till fullo varandras tapperhet; fransmännen menar att kriget med Tyskland var en barnlek i jämförelse med kommunens fasor i Paris; Edelfelt blir melankolisk då detta ämne kommer på tal; "Att mennsikan verkligen kan bli ett sådant djur, är en sats som är så mycket sorgligare som den är fullkomligt sann."

    Frankrike Paris Tyskland Montmartre Hubert
  • Fredrik Cygnæus har sänt hälsningar till Edelfelt, vilka denne är smickrad över; Edelfelt har läst Cygnæus bok om Johan Ludvig Runeberg, samt kalendrarna och Lorentz Dietrichsons vandringsminnen; i Svea folkkalender har Edelfelt beundrat Lotten von Kræmers poesi "emedan de äro så alldeles ovanligt dåliga", Elias Sehlstedt är mera intetsägande för varje gång, Johan Nybom idisslar sina gamla fraser, medan Frans Hedberg och Egron Lundgren är underhållande som alltid.

    Johan Ludvig Runeberg Fredrik Cygnaeus Lorentz Dietrichson Charlotta von Kræmer Elias Sehlstedt Johan Nybom Egron Lundgren Frans Hedberg
  • I Svea folkkalender fanns en bild av Carl Gustaf Hellqvists prisbelönta komposition ”Thor sårar oförvarandes sin son Svade” vid konstakademien i Stockholm; Edelfelt finner den rätt svag och Peeters och Sidney Adams menar detsamma.

    Konstakademien i Stockholm François [?] Peeters Carl Gustaf Hellqvist Sidney Adams Tor Svade
  • Konstföreningen i Helsingfors ordnar tävling i figurmåleri; Edelfelt tycker det är förargligt att den kommer att hållas redan i slutet av 1874 eller 1875; det är omöjligt att till dess göra så stora framsteg att han kan vara med; han skulle vilja tävla med en historiemålning, detta tilltalar honom mest av allt, men det kan hända att han inte har sina anlag ditåt; i naturklassen har de för närvarande den vackraste modell man kan tänka sig, en ung kraftig flamländsk arbetare; Edelfelt har njutit av att betrakta menniskokroppen i dess skönhet; han förstår inte hur man hellre vill måla den döda naturen när man kan måla människan i alla dess tusende olika lidelser och handlingar.

    Helsingfors
  • På konstmuséet i Antwerpen är det Anthonis Van Dycks ”Pietà” som präglat sig i minnet; Christi lik ligger i Marias famn, som förtvivlat blickar mot himlen; Johannes står tårfylld invid, medan änglarna ser med förtröstan på den döde mästaren eftersom de vet att han skall uppstå ur sin sömn; Peter Paul Rubens har målat samma ämne, men inte lika bra; Edelfelt instämmer med Jules Dubois uttalande om Van Dycks tavla: "Jag skulle ej bry mig om att kunna måla bättre än det der!"

    Museum voor Schone Kunsten Peter Paul Rubens Anthonis van Dyck Maria Jules Dubois Kristus Johannes
  • Edelfelt har fått ett 16 sidors brev från Karl Alexander Laurell med "interiörer från det akademiska lifvet".

    Karl Alexander Laurell
  • Edelfelt har haft kläder på reparation; det blev inte dyrare än några francs; kläderna "far illa" av det regniga vädret och smutsen det bidrar till.

  • Edelfelt sänder med ett brev till herr Bernhard Reinhold, vilket han ber Alexandra Edelfelt leverera.

    Alexandra Edelfelt Bernhard Reinhold
  • Edelfelt hälsar till sina systrar och önskar Ellen Edelfelt flit och framgång i skolan; han ber Alexandra Edelfelt hälsa Lulle (Julian) Serlachius, Leonard Serlachius, Axel Antell och Tante Gadd; Edelfelt ber om förlåtelse för att han dröjt med att sända brevet, men han ville sända Bernhard Reinholds brev på samma gång.

    Alexandra Edelfelt Adelaide Gadd Axel Antell Ellen Edelfelt Bernhard Reinhold Julian Serlachius Leonard Serlachius
  • Fortsatt den 9 [januari 1874].

  • Före Edelfelt sände brevet fick han tidningarna och underrättelsen om att Alexandra Edelfelt har fått en nyårsgåva i form av en avskriven skuld på 1000 mark av "gubben" Mellin; "Med Guds hjelp tyckes allt reda sig med tiden, tack vare Mammas energi".

    Alexandra Edelfelt Axel Gustaf Mellin (osäker koppling)
  • Edelfelt beundrar Alexandra Edelfelts karaktär och vill bli henne värdig; han skulle vilja ha den energi och arbetsförmåga som Antoine Wiertz hade som elev vid konstakademien.

    Kungliga konstakademien i Antwerpen Alexandra Edelfelt Antoine Wiertz
  • Alexandra Edelfelt får riva sönder brevet till Bernhard Reinhold om det inte är tillräckligt artigt; till Berndt Lindholm i Paris har Edelfelt ännu inte hunnit skriva.

    Alexandra Edelfelt Berndt Lindholm Bernhard Reinhold
  • Van den Bergh som var pristagare i 1870 års tävling besökte konstakademien och berömde Edelfelts tors: omdömet var att Edelfelt kommer att bli bra om han bara undviker de "smutsiga tonerna i öfvergångarne"; Edelfelt säger som Van Lerius "Ça viendra" [det kommer], måleriet fordrar ofantligt mycket övning.

    Kungliga konstakademien i Antwerpen Jozef Van Lerius Albert van den Berghen