Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adel affärsmän äktenskap alkohol aristokrati Årstider ateljéer beställningar dagstidningar diplomater drycker fester fylleri Gud inredningar jurymedlemmar karaktärsdrag kläder kungar kungligheter läkare monarki personlighet politik porträtt prinsar punsch sällskapsliv tavlor träd utseende väderlek vår

Paris d. 13 april 1800
Älskade Mamma
Nu ser det verkligen ut som om våren vore
rigtigt säker i sitt beslut att stanna. Lifvet
inomhus förefaller en tråkigt och ibland,
då salen skiner rigtigt klart på kastanjerna,
redan gröna och fullt utställna, känner man ett
besynnerligt behof att lemna palett och pensel
för att komma ut och se något annat än
det elände man sjelf målar. – Jag trodde
att jag nu efter Nordenskiölds afresa skulle
få en periad af ro och fred – få nytt. I förr-
går, måndag, var jag bjuden till Morean-
Vanthiers på soirée. Det enda goda detta
hade med sig var att jag der träffade Lau-
rens, som sade mig att juryn tyckte
om Haiko taflan. Porträttet hade han
ej sett, emedan han ej varit uppe i
juryn då detta varit före. I går hade
Cederström punschkalas för prinsen,
och derifrån kom såg hem först kl.
gick
emedan prinse
4 på morgonen. Jag var spiknykter
och kunde derföre beklagligtvis till

lust och leda göra observationer
öfver menniskornas dårskaper under
var
ement
ruset. – Bjudne voro grefve Torresponer
Adelborg, paster flygare, dr Nordenson bland
målare. Hagborg, skänberg, Berger, Becker
och jag. Ateliern var mycket smak-
fullt dekorerad med vapentrofier,
ett stort porträtt af Carl XII af någon sam-
tida. Ned i trappan stod modellen Schlin
berger i drakantkostym och skyllade.
kl. 11 kom prinsen med Reuterskiöld och
Cederström kommenderade ett militäriskt
gif akt", hvarefter ett fyrfaldigt hurra
uppstämdes. Sexan var arrangerad
i en dags alhod. i midten tronade
en silfverhink från 1600 talet, med
rena ragen i. Gamla glas och de porsli
ner gjorde att den enkla kallmaten tog
sig mycket treflig ut. – Något geni
är prinsen icke. Allt hvad han
sade var ytterst vänligt. Han är
ännu för ung och för enkel för att
spela grand seigneur, och är derföre
en
ner

mess
ttet
le

o
e
e
en vanlig svenska kadett – Gustaf
Leuhusen har mycket gemensamt
med honom. Vi sjöngo qvartetter så
att man kunde gråta deråt, och
prinsen sjöng modigt med – temmeligen
osäker på stamman och ordena.
Hvad som var ledsamt var att Janson
en så lurk, blef full, Skänberg då
med Cederström sjelf var det ej heller
så fritt. Inte ett klokt ord blef sagdt
inte ett qvickt heller – jag har ej på
länge varit i en så på intelligen
utpumpad luft. Naturligtvis tal
för hans K. höghet. – Som svarade med
ett tal för Sverige fäderneslandet, som
är långt härifrån, en anmärkning
hvars rigtighet jag ej kan bestrida
Reuterskiöld, en hygglig karl, men
som gerna tar mun full, generade sig
ej i uttrycken, Cederström är en grof
huggare af första ordningen, och snart
var konversationen ganska äkta
nationel hvad formen beträffar.

Presten såg salig ut, och tyckte att
hvarje af prinsens ord voro visdomskål-
lor, och höll ett lämpeligt tal om
vårt älskade konungahus. Alla
närvarande voro naturligtvis uttra
royalistiska, och deras tal likaså. Sluta
ligen tog Nordenson till ordet. N. är
en af de mest bildade, fördomsfria
och humana svenskar jag träffat på
han umgås också mest med finnarne,
Schulténerna enkanneligen. I ett särdeles
välsagdt, fint tal omnämndar han att
han kom från Quartier Laten, från
venstrastranden, likasom han i lifvet
sökte sanningen på venstra sidan
ni, ers höghet" sade han "kommer sällan
i lifvet att sammanträffa med venster-
männen, men jag vågar försäkra Eder,
att Ni der skall finna det varmaste
erkännande för det ni gör, likasom
nu redan Eder person hos dem, lika
som hos alla, väckt sympathier.
Hjertat slår varmt till venster" o.s.v.
Ja jag kan ej nu skrifva eller kom-

ma ihog hvad och huru han sade det.
alltnog, det var varmt, modigt
och framförallt fint. Jag tycker mig
ha hört att de Nordenson på något
sätt härstammar från kungahuset. Då
jag nu såg dem stå der, den legiti-
ma och den illegitima branchen, så
föll det mig in att ödet ändå är rätt-
vist. Den ena prins – men ful, intetsä
gande – den andre en simpel medecine
doktor, men en vacker karl, klok, ener-
En som är utmärkt hygglig
gisk. –
och sympathisk, så är det Wachtmeister.
Han ser också så bra ut, och det är
ju ändå så att man icke alldeles kan
frigöra sig från detta yttre. Han har verkli-
gen aristokratiska fötter. t.ex., Prinsens
temmeligen stora, flata fortskaffningsin-
strument sågo helt generade ut vid si-
den af Wachtmeisters långa, smala, eliga
vaxlädersskor – Wachtmeister är ej
heller så servil och ödmjuka tjenare som
de andra. Han är i öppen fejd med Sibbern

och detta undrar jag ej på. Han går
på med att jag borde gifta mig med
Ellan – hvilket jag ber honom sjelf göra
om det roar honom. Nej, det går intet
det känner jag på mig hvar gång jag är
med skön Ellan, som jag haft årat se hos
Runeberg de senaste dagarne. Ellan har intet
smak än klä sig. Hon har något litet guver-
näntaktigt med sina volanger på klädningar
guldklocka o.d. – Gifter du dig med henne" sade
Wel" så får de lof att ge henne några
goda råd i den vägen. Det var som sagdt,
hans fira idé. – Reuterskiöld som är
vänligheten sjelf, kom alltjemnt och propone-
rade att vi skulle vara tillsammans oftare
men det är ju svårt i detta Paris med de
stora distanserna. – Nu farväl för denna
gång, unge Wolff (Firma Wolff & Ostwald
Rue Bergen) kommer för att få oss till med.
dag. – Antell är mycket nöjd med
taflan som nu är färdig – icke ett mästerverk
men nog bra för det priset, rentan inbi-
räknad. – Gud välsigne Eder alla
Mammas
Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Det ser ut som om våren är här för att stanna; då solen skiner på kastanjerna, redan gröna och fullt utslagna, känner Edelfelt behov av att komma ut och se något annat än det elände han själv målar.

  • Den period av ro och frid som Edelfelt väntade efter Adolf Erik Nordenskiölds avresa har inte infunnit sig.

    Adolf Erik Nordenskiöld
  • I måndags var Edelfelt på soaré hos Moreau Vauthiers; Edelfelt träffade Jean Paul Laurens, som sade att juryn tyckte om Haikotavlan; Laurens hade inte varit på plats då porträttet var upp i juryn.

    Haiko Jean Paul Laurens Augustin Moreau-Vauthier Suzanne Moreau-Vauthier
  • Föregående dag var Gustaf Cederströms punschkalas för prinsen; bjudna var greve Hans Wachtmeister, Fredrik Adelborg, pastor Emil Flygare, doktor Erik Nordenson, korrespondenten Johan Janson och konstnärerna August Hagborg, Carl Skånberg, Hugo Birger, Adolf von Becker och Edelfelt; ateljén var dekorerad med vapentroféer, ett stort porträtt av Carl XII; i trappan stod modellen Schlumberger i drabantkostym; klockan 11 kom prinsen med Lennart Reuterskiöld och gästerna stämde upp ett fyrfaldigt hurra; sexan [festlig lättare måltid] var arrangerad i en alkov; i mitten tronade en silverhink från 1600-talet; gamla glas och gammalt porslin gjorde att den enkla kallmaten tog sig trevlig ut.

    Adolf von Becker August Hagborg Johan Janzon Lennart Reuterskiöld Hans Wachtmeister Karl XII Carl Skånberg Gustaf Cederström Oscar Bernadotte Erik Nordenson Fredrik Adelborg Emil Flygare Hugo Birger Schlumberger
  • Prinsen är inget geni; han är för ung och enkel för att spela grand seigneur, och är därför en vanlig svensk kadett; han har mycket gemensamt med Gustaf Leuhusen.

    Gustaf Leuhusen Oscar Bernadotte
  • De sjöng kvartetter och prinsen sjöng modigt med även om han var osäker på stämman och orden; det var ledsamt att Johan Janson blev full, Carl Skånberg likaså; Gustaf Cederström var också ganska påstruken; inte ett klokt eller kvickt ord blev sagt; naturligtvis höll man tal för Hans Kungliga Höghet, som svarade med ett tal för Sverige; Lennart Reuterskiöld generade sig inte i uttrycken, Gustaf Cederström är en grovhuggare av första ordningen och snart var konversationen äkta nationell vad formen beträffar; prästen såg salig ut och höll ett lämpligt tal om det älskade kungahuset; alla var ultrarojalistiska; till sist tog Erik Nordenson till ordet.

    Sverige Johan Janzon Lennart Reuterskiöld Carl Skånberg Gustaf Cederström Oscar Bernadotte Erik Nordenson Emil Flygare
  • Erik Nordenson är en av de mest bildade svenskar Edelfelt träffat; Nordenson umgås mest med finnarna, främst Schulténerna; i ett välsagt tal sade han att han kom från Quartier Latin, från vänstra stranden, på samma sätt som han i livet sökte sanningen på vänstra sidan; han sade till prinsen att denne sällan kommer att sammanträffa med vänstermännen, men att denne ska finna det varmaste erkännande för det denne gör gott och stort; Edelfelt har hört att Nordenson härstammar från kungahuset; Edelfelt tyckte ödet var rättvist då han såg den legitima och den illegitima grenen stod bredvid varandra; den ena prins, men ful och intetsägande; den andra en simpel medicine doktor, men en vacker karl, klok och energisk.

    Quartier Latin Maximus af Schultén Hugo af Schultén Oscar Bernadotte Erik Nordenson
  • Hans Wachtmeister är hygglig och sympatisk och ser bra ut; han har artistokratiska fötter; prinsens stora och flata fötter såg generade ut vid sidan av Wachtmeisters långa, smala, eleganta vaxlädersskor.

    Hans Wachtmeister Oscar Bernadotte
  • Hans Wachtmeister är inte så servil och ödmuk tjänare som de andra; han är i öppen fejd med Georg Sibbern.

    Hans Wachtmeister Georg Sibbern
  • Hans Wachtmeister anser att Edelfelt borde gifta sig med Ellan de la Chapelle; Edelfelt känner på sig att det inte skulle gå; han har sett henne hos Runebergs de senaste dagarna; Ellan har inte smak att klä sig och har något guvernantaktigt över sig.

    Lina Runeberg Walter Runeberg Hans Wachtmeister Ellan de la Chapelle
  • Lennart Reuterskiöld föreslog än en gång att de skulle ses oftare; Edelfelt tycker detta är svårt i Paris med de stora distanserna.

    Paris Lennart Reuterskiöld
  • Wolff från firma Wolff och Ostwald (Rue Bergère) bjuder på middag.

    Wolff
  • Herman Frithiof Antell är nöjd med tavlan; den är inte ett mästerverk, men tillräckligt bra för det priset, räntan inberäknad.

    Herman Frithiof Antell
  • Edelfelt ber Gud välsigna dem alla.