Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adel brev förälskelse Gud jordbruk kvinnor läkare porträtt potatis resor sinnessjukdomar sjukdom (tillstånd) språk tåg tjänstefolk transportmedel

fredag kl. 12 på natten
Frih. Emil Walléens sinnessjukdom
Goda älskade Mamma!
Jag är allt ännu förfärligt uppskakad
af brefvet. Denna grufliga olycka kom
så fullkomligt oväntade och bildade en
så ohygglig skarande kontrast mot det
glada sommarlifvet här, att jag ännu
ej kan tro derpå. Mest ledsen är
jag dock för Mammas skuld, samt derför
att jag ej kunnat vara till någon
nytta under dessa dagar. Hvad jag
väl kan sätta mig in i den grymme
situationen. Gud låte honom nu
vara borta, såsom man kan hoppas
af portsonptum i brefvet. Salans
utlåtande ger ju också något hopp-
Den stackars pojken! Schulten är
ju en god läkare, Holmberg och Salan
likaså, jag hoppas derföre att allt hvad

som kunnat göras, blifvit gjordt.
Hvad jag beundrar Mammas mod och
ståndaktighet att icke med ett ord
omnämna saken i de råder Mamma
skickade med Schura.
Hela aftonen ha vi naturligtvis talt
om detta sorgliga ämne. – Då jag lärer
och återläser Mammas bref förefaller
alltsammans som en grym dröm, och
jag frågar mig, då jag läser hans för-
ryckta räsonnemanger, om jag ej sjelf
är tokig. – I afton som alltid kan
det visat sig huru innerligt Mam-
ma är afhållen här. Fru Etters
sätt att tala om Mamma är någon
ting ovanligt; man ser att hon håller
af Mamma och beundrar Mamma
ofantligt och att hon alls icke
ställer denna affection i jemnbredd
med vänliga vänskapsförbindelser.
Luttefair, Boris, Gossarne och Marcha

ör-
sjelf
har
Mam-
ters
gen
ler
s
hans
tt.
ch
reste i afton. Posten uttogs af Litte
och det var först vid hemkomsten
jag fick den faransfulla underrättelsen
Littlefair färde några modiga tårar,
Gossarne drefvo ännu i sista minuten
med Boris. – Porträttet har avan-
rerat, men är ej så lyckadt som
Lillis, enligt mitt förmenande. Etters
tycka om det. I morgon har jag
sista seancen. Gud låte mig då
se färg och form rigtigt, och icke allt
för mycket storar af tanken på den
stackars Emile Evallern.
Fröken är förtjusande. Jag skulle ger-
na vilja veta om hennes tillmötes
gående innehär något annat än tro-
gen systerkärlek – en känsla, som ehuru
ej tillfyllestgörande dock vore mycket
smickrande för mig, stackare. Jag
tyckes mig så dålig i jemförelse med
henne och hennes vanor. Vi hade
i går afton ett samtal på tre
man hand med Paul i verandan
Sophie Manzey, fru Etters systerdoter

och hufvudstimman deraf blef. Huru
och i hvilka förhållanden skola vi
råkas om ett år, äro vi då desam-
ma o.s.v. – Hon sade rent ut att
hon hade stor sympathi för mig, att
vi förstodes hvarandra o.d. som kan
göra en fattig stackare tankfull. Mischa
Wolkoff är ofta, alltför ofta tycker
jag, på tapeten. Hon förklarare-
mellertid nu att hon aldrig skall
låta öfverraska sig eller tvinga sig af
omständigheterna och gamla tanter och
kusiner. Hon talade så vackert om
artistens kall att jag fick litet mera
kurage. Jag känner en viss oro, men
lägger saken i Guds hand, – tror dock
att jag med mitt olycksaligt lättsinniga
lynne tröstar mig, huru det än
går. – Paul är en ovanligt
hygglig och tänkande ung man, som
vinner ofantligt på närmare bekant –
skap. – Mamma skulle höra

huru de tala om Mamma. Jag glä-
der mig så innerligt deråt och
för hvarje hjertligt ord om det käraste
jag har på jorden ville jag taga dem
famn och tacka dem. – Trots
i
alla ledsamheter, trots minnena
från de senaste dagarnes fasa, skola
vi bjuda till att än en gång, i
Helsingfors bland dessa sympathiska
menniskor lefva det bekymmer fria
lif som karakteriserar Haiko.
I förrgår afton var Hanna Born
här. Gud vet hvad henne fattas,
men underlig är hon. Tvär, sur-
mulen mot fröken M. så återplotska
Om mot Mme E. – någonting ouppfostrar
och hepteriskt som ej rigtigt anstår
en så högadelig fröken. Hon sade
på sitt eget mina sätt att fröken
Ni midt i ansigtet att hon ej i
något afseende kunde komma öfverens
med henne – och åt mig att jag arbetat
mindre än i fjol. Sedan gret hon

en sqvätt, ville ha ett samtal med
fru Etter, under hvilket ingenting
nytt kom i dagen. – Sedan hon
rest, dividerades hennes sinnestill-
stånd mycket. Jag höstad att det
varit något krakel i hemmet, som
föranlade svårmodet, påspadt af
utsigten att tillbringa vintern på
landet, de andra på menade att
jag vore orsaken d.v.s. att hon vore
olyckligt kär, hvarpå jag dock hö
geligen tviflar. Koki var nog
obarmhertig att närma henne och
Mlle Hedvige, och har gått på med
gammelbacka språket ända till
sista minuten, då han ännu från
waggonen ett "ne nous oubliez
pas! ljöd oss till möte.
Från Generalen har telegram kom-
mit om som tycke till Pauls resa.
som från detta håll det vigtigaste

a
ut
he
att
en kom
i resa.
gaste
ej
motsvandet väntades, anses resan
som en gifven sak. – Ack om
porträttet blefve skapligt. Ni får
i alla fall se det i Helsingfors,
och der få vi rådgöra om detsamma,
Skulle så vara, att jag omöjliga
finge det färdigt i morgon, kommer
jag endera med söndags afton tagit
eller på måndag morgon. I hvarje fall
skall jag bestyra om den sjuke gossen.
Föräldrarne synas nöjda, pojken sjelf,
stackars barn är rädd att komma
blädd idel obekanta. – Åt Sa-
leniuskan har jag gifvit 12 mark
för potatisupptagningen.
Stackars småflickorna! de ha visst
varit mycket uppskrämda under
dessa dagar. Ack Gud låte Eder
vara lugna, och Gud låte honom
framförallt återfå sitt förstånd.
Jag hoppas att han är borta
det är ändå alltför rysligt
att ha en galning i huset.
E. W. bodde hos fru Edelfelt, då han sjuknade

Montgomerys adress är väl ej
omöjligt att få och han bör un-
derrättas
Att det är i bordning derhem
ma fästa sig Etters visst ej vid.
De voro rigtigt rörda öfver att Man-
ma midt under dessa förfärliga
dagar hunnit och velat egna några
tankar åt dem.
Nu God natt. Gud välsigne
Eder och bevare Eder. Älskade
Mamma – jag har ändå, trots
äll vänlighet här, och trots fröken
saknat er mycket, mycket.
Au revoir
Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Edelfelt är uppskakad av Alexandra Edelfelts brev [med underrättelse om Friherre Emil Walleens sinnessjukdom, kommentar av troligen Berta Edelfelt]; Edelfelt är ledsen för Mammas skull och för att han inte kunnat vara till någon hjälp under dessa dagar; Edelfelt hoppas vid Gud att han nu är borta [alt. botad?]; Thiodolf Sælans utlåtande ger hopp; Max af Schultén är en god läkare, Axel Fredrik Holmberg och Sælan likaså; Edelfelt beundrar Mammas mod och ståndaktighet att inte nämna ett ord om saken i raderna hon skickade med Schura von Etter; hela kvällen har de talat om detta sorgliga ämne.

    Alexandra Edelfelt Alexander von Etter Thiodolf Sælan Maximus af Schultén Emil Walleen Axel Fredrik Holmberg
  • I kväll har det märkts hur innerligt avhållen Alexandra Edelfelt är; av fru Emelie von Etters sätt att tala framgår det att hon håller av och beundrar Mamma ofantligt; hon ställer inte denna affection [tillgivenhet] i jämnbredd med vanliga vänskapsförhållanden.

    Alexandra Edelfelt Emilie von Etter
  • Littlefair, Boris, pojkarna och Mascha reste på kvällen; Lilli von Etter tog ut posten och Edelfelt fick den fasansfulla underrättelsen först vid hemkomsten; Littlefair fällde några tårar; pojkarna drev med Boris.

    Boris Alexander von Etter Emilia (Emilie) von Etter Johan Emil (Ivan) von Etter Nikolaj von Etter Littlefair Mascha
  • Följande dag har Edelfelt sista seansen för porträttet; han tycker inte att det är lika lyckat som Lilli von Etters porträtt, men Etters tycker om det; han hoppas vid Gud att han ser färg och form på rätt sätt och inte störs av tanken på stackars Emile Walleen.

    Emilie von Etter Emilia (Emilie) von Etter Sebastian von Etter Emil Walleen
  • Fröken [Sophie Manzey, fru Etters systerdotter, troligen Berta Edelfelts kommentar] är förtjusande; Edelfelt skulle vilja veta om det är något mera än systerkärlek i hennes tillmötesgående; de hade föregående kväll ett samtal på tre man hand med Paul von Etter på verandan; de funderade hur och i vilka förhållanden de skulle råkas om ett år och om de då var desamma; hon sade rent ut att hon hade stor sympati för Edelfelt, vilket kan göra en fattig stackare tankfull; Mischa Wolkoff är alltför ofta på tapeten; hon förklarade emellertid att hon aldrig ska låta överraska sig eller tvinga sig av omständigheterna, gamla tanter och kusiner; hon talade så vackert om konstnärens kall att Edelfelt fick lite mera kurage [mod]; han lägger saken i Guds hand.

    Sophie Manzey Paul von Etter Michail Sergejevitj Volkov
  • Paul von Etter är en ovanligt hygglig och tänkande ung man som vinner på närmare bekantskap.

    Paul von Etter
  • Edelfelt gläder sig åt hur hjärtligt de talar om Alexandra Edelfelt; trots alla ledsamheter och minnen från de senaste dagarnas fara, ska de bjuda till att än en gång i Helsingfors, bland dessa sympatiska människor leva det bekymmersfria liv som karaktäriserar Haiko.

    Helsingfors Haiko Alexandra Edelfelt
  • I förrgår på kvällen var Hanna Born där; hon var tvär och surmulen mot fröken Sophie Manzey, så åter plötsligt öm mot Madame Emilie von Etter, någonting ouppfostrat och hysteriskt som inte anstår en så högadlig fröken; sedan hon åkt diskuterades hennes sinnestillstånd; Edelfelt påstod att det varit krakel [bråk] i hemmet, och att utsikten att tillbringa vintern på landet hade spätt på hennes svårmod; de andra menade att Hanna Born var olyckligt kär i Edelfelt; Koki von Etter var obarmhärtig och härmade henne och Mademoiselle [?] Hedvige och har gått på med Gammelbackaspråket [franskan som talades på Gammelbacka].

    Gammelbacka gård Emilie von Etter Sophie Manzey Francisca von Born (osäker koppling) Hanna von Born Nikolaj von Etter Hedvig (osäker koppling)
  • Från Generalen har det kommit telegram om samtycke till Paul von Etters resa; eftersom det viktigaste motståndet väntades från detta håll anses resan nu som avgjord.

    Paul von Etter Sebastian von Etter
  • Edelfelt önskar att porträttet blir skapligt; de får se det i Helsingfors; om han inte får det färdigt följande dag kommer han antingen med kvällståget på söndag eller på måndag morgon.

    Helsingfors
  • Edelfelt ska ordna med den sjuka gossen; föräldrarna verkar nöjda; pojken är rädd att komma bland idel obekanta.

  • Edelfelt har gett 12 mark åt Saleniuskan för potatisupptagningen.

    Sofia Lovisa Salenius
  • Stackars småflickorna som varit uppskrämda under dessa dagar [Emil Walleen bodde hos Alexandra Edelfelt då han sjuknade, troligen kommentar av Berta Edelfelt]; han ber till Gud att de får vara lugna och att han återfår sitt förstånd; Edelfelt hoppas han är borta, det är för rysligt att ha en galning i huset.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Alexandra Edelfelt Emil Walleen
  • Montgomerys adress borde inte vara omöjlig att få; han bör underrättas.

    Robert Montgomery (osäker koppling)
  • Etters kan inte märka att det är i oordning därhemma; de var rörda över att Alexandra Edelfelt mitt under dessa förfärliga dagar hunnit och velat ägna några tankar åt dem.

    Alexandra Edelfelt Emilie von Etter
  • Edelfelt ber Gud välsigna och bevara familjen; han har saknat Alexandra Edelfelt, trots all vänlighet han mött och fröken.

    Alexandra Edelfelt Sophie Manzey