Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

ateljéer blommor bostäder brev förälskelse hattar inredningar kläder kritik kvinnor kyrka mattor museer musik namnsdagar orientalism parker personlighet porträtt resor sällskapsliv skådespelare skålar spel spelkort städer stipendier teater telegram transportmedel utflykter varuhus

Söndag 3 ocbok. 1880
Älskade Mamma,
Det är ändå bra skamligt af mig
förr har svarat på Mammas 2dra bref.
Men Manzeys ha varit ha. De reste först
i går afton till Biarritz och jag har varit
med dem från morgon till gråa under
de tre sista dagarne. Tack för vexlarne.
som Mamma förutsåg, kommo de sam-
men dag som brefvet. Jag blef häpen
då jag jagt som jag höll på att första upp
ett draperi i ateliern säg Paul Etters
långa gestalt trade in genom dörren,
half timme efter det jag fått Mam-
en
mas bref. frun, fröken och lilla Schura vän-
tade nere i vagnen. Det var så stökigt
Uppe i ateliern att jag ej ville besvära
dem med att komma in. Ett rendez-
vous beramades en half timme efter
åt och sedan den stund en lemnade
jag dem ej mera. De voro naturligtvis
främlingar i Paris, och min hufvudsakliga
vara gande. Fru Manzey
sök var derför att
pamma i mycket om fru Etter, dock tycker

jag ser om den senare, kanske
emedan jag känner henne bättre.
dilla Luthera är så fortskämd som möjligt
och likna ej dit minsta sin syster
Fru M. är likaså deciderad och kost
i omdömen och beslut som fru Etter
har mycket starka antipatier och
sympatie, och tyckes verka tystande
på sin dotter. Denna var, såsom
hon sjelf sagt, betydligt mera kuschas
har än på Haiko. Den första dagen
inskränkte sig samtalet (vi vore
i vagn hela dagen) mest till saker
som med de yttre sinnena kunna
försummas, såsom de monument och
byggnader vi sågo de menniskor
som korsade vår stig o.s.v. Vi voro –
ja vi voro öfverallt i museer kyrkor
à Bois de Boulogne, öfverallt des nor
got var att tre. Jag bjödo hela tiden
på mat och dryck och åka, men
bror att jag allen sade var dem bäs
till nöje och nytta. Första dagen
åto vi hos Champaux. Efter ren
skål för Sophie, hvars namnade

nada
skor

det hade varit några dagar förut
föreslog hon en skål för Mam-
ma – var det ej vänligt. Jag märkele
att det var några åskmåla i
luften och först följande dagen
fick jag förklaring på gatan. Mun
Wolkoff hade telegraferat till
Berlin på namnedagen, efter att
i Rysslad ha sett ohyggligt fin-
timental, och kär ut och Sophie
syntes långt ifrån likgiltig för
hans uppmärksamhet. Då
vi ett ögonblick voro ensammas
sade hon: C'est bien possible que
cela arrive quand même, je com-
mence à y croire maintenant som
sade då jag frågade om hon kunde
hålla af en menniska som hon
drifvit med så kapitalt: Ma foi,
je ne sais pas, je crois que l'aime
allt detta var alls ej skämt utan
såg kominstone mycket allvarsamt
ut. På andra dagen bröt stormen
lös, och vi talade, eller rättade
sagdt de talade ej om annat
än om Mischa Wolkoff. Högst

besynnerligt. Wolkoff allskerades af
frun och Paul, och fröken endera
teg eller tog honom i försvar. Jag
kände mig högst stickad. Hon är
en mycket märkvärdig flicka till
slut kunde jag ej låta bli att
förvåna mig öfver en så fullkom
lig volte-face, hvartill fröken
svarade intet. Jag blef ej klok
på henne den dagen, utan för hem
i vredermed kl. ½ 7 på natten.
Emellertid hade vårt samtal varit
mer eller mindre frågmentanskt.
ty under detsamma ströfvade
vi genom Paris i alla rigtningar
voro uppe på sinnarne af Notre
dam, i Champs Elysées, på Luxem
bourg Louvre, öfverallt. Dagen
derpå tinade hon upp och då
kände jag åter litet mera igen
henne. Dock var ej detsamma som
förr. Jag förstår ej annat än
att hon trots dem und alledem har
en cher Lendre för ofta berörde Mischa,
ty utan detta begriper jag ej hen-

nes uppförande. Han måste, med
all sin tråkighet, erkänd på
alla han, ha en viss demonisk
magt med henne, dominera
henne, så att hon i honom ser
sett oundvikliga ade. Just
innan der reste kom jag med en
bukett, hvita syrener och rosen-
knoppar (samt mycket konfekt
åt ungdomen) och då klarade
hon upp, samt sade mig en
massa uppmuntrande saker
under inpackningen och resan
till stationen. Mycket förtsista
voro de alla i Paris. Si jamnis
j'étais forcer de quitter la russie,
je voudrais venir naheter Paris,
sade hon. – Mais Paris n'aurait
pas en tant de Charme pour moi
si vous n'y étiez pas – med ett ord
vackra saker som litet slätade ut
de många små stygnen under de förr
gande dagarna. Jag se huru det
blir då hon kommer igen. De
tycktes vara mycket ledsna att

Brauritz såg så långt borta att
jag ej kunde komma dit.
Första aftonen voro vi på
theatre français. Mme M. tre
hade bara hon kunde föra Sophi
att se l'avanturière, kannet
tycktes ej lofvande, men jag tog
saken på mitt ansvar, och
de voro alla förtjusta, öfver
förtjusta i spel och fies. Mme
Manzey sade alltjemnt "N'est-ce
pas Sophie, tu n'as jamais rien
vu de pareil. Coquelin, Faiver
Croizette öfverträffade sig sjelf
något sådant som Coquelin
i l'avanturière får man ej heller
se. Jag var lycklig. Theatre
Français visade sig för mina
gäster (jag hade tagit en baignoire
så utmärkt som möjligt. Lilla
Samary och lilla Baretta voro
makalösa – enfin det var af
de herrligaste aftnar jag någon
sin haft på theatern, och till
i
nn

h
Atte
jem
som
vant
för
haf
har
uppe



er
me)
ce
er
vu
eer
Lig
är
art af
någon
k till
och med jag, som redan 2 gånger
sett pjesen, var utom mig
af förtjusning. Ack att mam-
ma ej var der. Ett sådant
spel, sådana artister! Pjesen
på vers, är en af Augiers första
makalöst väl tournerad. Koten
Louis XIII, äro magnifika och
det hela går med en ensamble
som endast ses på theater francer
Dagen derpå fingo vi ej biljetter
hvarken på Aida eller kläder
handlaren och hans måg – den
måste de ändå se med god
Delanney och Thiron – men det
hinna vi med då de komma
tillbaka. Vid hvarje ster gjordes
jemförelser med Petersburg.
som efter några nekitationer
vanligtvis slutade fördelaktigt
för Paris. Se der finnes andock
något som adlar det hela
här, konsten, som de ej ha der-
uppe vid Nevan och det insågo

de också. Fröken var förtjust i allt
det hon såg. Cluny, som jag känner
"comme ma poike" behagade den
mycket, Likasi Barbédiennes brons
gjuteri. Oh. si lon avait de l'argent
hette det hela tiden – i så full skulle
de ha köpt allt hvad de sågo. En
rigtig komide var det med en
hatt åt fröken. Vi voro inne
hos 10 modister och profvade minst
100 hattar, men fru M. sade för hvad
gång ett "hjet, nojasnaja, som gjorde
att fr. Sophie blef utan hatt, och
reste med sin Haiko hatt till Biarritz
Ack, tusen olika tankar ha konst
mitt hjerna dessa dagar och jag har
ändå ej kommit en hit längre för
Att hon är söt och att jag
det.
ibland tycker mig vara alldeles
förtjust i henne mera än i någon jag
hittils sett, är säkert – men så kommer
äter ett tvifvel en osäkerhet som
kossar lifver alla de idyllisk fram-
tidsvyx jag möjligen kunnat göra
Bra roligt skall det
upp. –
epellertid bli att återse dem. Jag
hoppas då ha ateliern i ordning
och den borde kunna bli ganska

vacker. Mattor och draperier har
jag köpt, likaså allt som behöfs
för sängkammaren i tills dato äro
713 frcs depenserade. Vackra
gamla bord till omkr. 100 frcs
har jag sett i massa, 2 stolar
till 25 stycket äro så godt som
köpta, kommer så ett skåp
och 2 såloljer till. Den inre
salongen borde bli vacker: råda
gardiner, som alltid bli nedfälda
med esydda kinesiska broderier
det hela löfver panelningen) tapetse
radt med en sorts japanerskt
papper som till förvillelse likna
gyllenläder (10 meter 50 frcs.) samt
divanen med mattan. Det är samt
jemte det Paul öfverräckte mig
Manzeys skuld (för porträttet) går
han mig en dyna som fru
Etter skickat mig. Skrif nu och
tacka henne rigtigt hjertligt
derför Ce coursin sera le plus
bel ornement de mon petit salon-
Quand je serais mallement conché
sur mon divan, en famant må

cigarette, la broderie rouge me
rappellera celle qui me l'a don-
née, et toute lamitié qu'on
m'a prodiquée à Haiko. Kost
avec des souvenir que comme
ceux-là on est sur d'être tou
jours en bonne compagnie –
Qu'emporte la distance. La sympathis
est une franc-maconneue qui ne
connait pas de frontières. – On
se rencontre une fois, et l'on
se reconnait, on n'a pas même
besoin de faire connaissance.
radame E.
Diss
Expreser, je t'en prie, ma secenne
que je suis très heureux de man
coussin.
A propos porträttet, så tyckes
meningarna varit betydligt
delade. Mr Manzey var nöjd,
frun mindre, Mischa Volkoff
alls ej. Han lär med en axelrysk
ning ha vändt målningen
ryggen. Ingen kan naturligtvis
uppfatta Sophie som han.
A

ne
don-
att
bort
omme
toes
ar
tyckes
i höjd
haff
lilla
sligtig
han
As ta fina, grosse. –. Je ne
continne pas! Det är ju mycket
orätt af mig att tala och tanke
illa om en herre som jag
ej känner, men jag kan e
låta bli att förarga mig af
honom.
Grefve Seilern kom igår
på visit – stor omfamning
han var att vi helt och hållet
skulle glömma vår "froideur"
i anl. af Mannerheim –
vous avez ouvert les yeux,
n'est-ce pas? – Hvad det är ledsen
ätt stå svärslös inför en sådan
fråga. – Jag inser emellertid
hvarföre jag skulle vända
en peson sygen som alltid varit
ytterst vaklig mot mig, som sederna
Om tisdag går jag med honom.
till Munkacsy. Han säger
att han slutat att spela
och var förändra till sin fördel,

kanske just derföre. J'ai aban-
donne une maitresse qui est
la pire de toutes, la dame de
pique, et j'en suis bien con-
tent, jesuis fou comme tant
d'autres. Säg emellertid ej
att M. ännu är här. Den stacklig
jag undviker honom naturligtvis
och Beer har sagt honom att
jag ännu ej är anländ till
Paris. – Manzeys ha
uppfyllt hela min varelse
och jag har derföre alls ej
några att berätta om mina
öfriga bekanta i Paris,
jag har sett blott Courtois
Beer och några andra
Och nu farväl – tusen helsning
mera härnäst
Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Det är skamligt att Edelfelt inte tidigare svarat på Alexandra Edelfelts två brev; Manzeys reste föregående kväll vidare till Biarritz och Edelfelt har varit med dem de tre senaste dagarna.

    Biarritz Alexandra Edelfelt Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Alexandrine Manzey
  • Edelfelt tackar för växlarna.

  • Edelfelt överraskades en halv timme efter att han fått Alexandra Edelfelts brev av att Paul Etter kom in genom dörren då han höll på att fästa upp ett draperi; frun, fröken och lilla Schura väntade i vagnen; de kom överens om att träffas en halv timme senare och sedan dess har Edelfelt inte lämnat dem; de var främlingar i Paris, så Edelfelt var guide.

    Paris Alexandra Edelfelt Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Paul von Etter Alexandrine Manzey
  • Fru Alexandra Manzey påminner om fru Emilie von Etter; lilla Schura Manzey är bortskämd; fru Manzay är lika hastig i omdömen och beslut som fru Etter, har starka antipatier och sympatier; hon tycks ha en tystande verkan på sin dotter, som var mera kuschad än på Haiko.

    Haiko Emilie von Etter Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Alexandrine Manzey
  • Den första dagen åkte de i vagn och samtalet inskränkte sig till de yttre scenerna; de var överallt, i muséer, kyrkor och i Bois de Boulogne; Edelfelt bjöd på mat, dryck och åka.

    Bois de Boulogne
  • Första dagen åt de hos Champaux; efter en skål för Sophie Manzey, som hade haft namnsdag ett par dagar tidigare, föreslog denna en skål för Alexandra Edelfelt.

    Restaurant Champeaux Alexandra Edelfelt Sophie Manzey
  • Edelfelt märkte åskmoln i luften; det visade sig att Mischa Wolkoff hade telegraferat till Berlin på Sophie Manzeys namnsdag, efter att i Ryssland sett sentimental och kär ut; Sophie verkade inte likgiltig för hans uppmärksamhet; Edelfelt frågade hur hon kunde hålla av en människa som hon drivit med så kapitalt; andra dagen bröt stormen lös och de talade inte om annat än om Mischa Wolkoff; Wolkoff attackerades av frun och Paul von Etter; fröken endera teg eller tog honom i försvar; då Edelfelt förundrade sig över en så fullkomlig omsvängning hade fröken inget att svara och Edelfelt for hem i vredesmod; deras samtal hade varit fragmentariskt medan de strövade genom Paris; de hade varit uppe på tinnarna av Notre Dame, i Champs Elysees, på Luxembourg och Louvre; följande dag var hon mera sitt gamla jag; Edelfelt tror att Wolkoff med all sin tråkighet har en viss demonisk makt över henne, dominerar henne, så att hon i honom ser sitt oundvikliga öde.

    Paris Ryssland Berlin Louvren Notre Dame Luxembourgpalatset Champs-Élysées Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Paul von Etter Michail Sergejevitj Volkov
  • Innan de reste kom Edelfelt med en bukett vita syrener och rosenknoppar, samt konfekt åt ungdomen, och då klarnade hon [Sophie Manzey] upp; hon sade att hon skulle vilja bo i Paris om hon blev tvungen att lämna Ryssland; hon tillade att Paris inte hade lika mycket charm om inte Edelfelt vore där, vilket lite slätade ut de många små stygnen under de föregående dagarna; de var ledsna att Biarritz låg så långt bort att Edelfelt inte kunde komma dit.

    Paris Ryssland Biarritz Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Paul von Etter Alexandrine Manzey
  • Första kvällen var de på theatre français; Madame Alexandra Manzey tvekade inför om hon kunde föra Sophie Manzey på l'Aventurière, namnet såg inte lovande ut; Edelfelt tog ansvar för pjäsen och alla var förtjusta; Coquelin, Frédéric Faivre och Sophie Croizette överträffade sig själva; lilla Jeanne Samary och lilla Blanche Baretta var makalösa; Edelfelt hade tagit en baingoire [loge] och det var den härligaste kväll han någonsin haft på teatern, fastän han sett pjäsen redan två gånger; han önskar Alexandra Edelfelt hade varit där; pjäsen, som är på vers, är en av Émile Augiers första; kostymerna Louis XIII är magnifika.

    Théâtre-Français Alexandra Edelfelt Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Émile Augier Blanche Barretta Benoît Constant Coquelin Sophie Croizette Jeanne Samary Frédéric Febvre Ludvig XIII
  • Följande dag fick de inte biljetter till varken Aida eller Klädeshandlaren och hans måg; den senare måste de se med Edmond Got, Louis Delauney och Charles Thiron, men det hinner de med då de kommer tillbaka.

    Louis Delaunay Edmond Got Charles Thiron Aida
  • Vid varje steg gjordes jämförelser med Petersburg; efter lite hesitation [tvekan] utföll jämförelsen till Paris fördel; där finns något som man inte har vid Nevan, nämligen konsten; fröken var förtjust i allt hon såg, Cluny, som Edelfelt känner "comme ma poche" [som min egen ficka] och Ferdinand Barbediennes bronsgjuteri; det blev en komedi att hitta en hatt åt fröken; de var inne hos 10 modister, men för varje hatt sade fru Alexandra Manzey "njet, usjasnaja" [nej, förskräcklig]; Sophie Manzey blev utan hatt och reste med sin Haikohatt till Biarritz.

    Paris Sankt Petersburg Haiko Neva Musée de Cluny Biarritz Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Ferdinand Barbedienne
  • Tusen tankar har korsat Edelfelts hjärna; hon [Sophie Manzey] är söt och Edelfelt tycker sig ibland vara alldeles förtjust i henne, mer än i någon han hittills sett; sedan slås han av tvivel och osäkerhet som korsar alla idylliska framtidsvyer.

    Sophie Manzey
  • Edelfelt hoppas ha ateljén i ordning då han återser dem; han har köpt mattor och draperier, samt allt som behövs för sängkammaren; han har lagt ut 713 francs; han har sett vackra bord för 100 francs och två stolar för 25 francs stycket; det behövs ännu ett skåp och två fåtöljer; den inre salongen blir vacker med röda gardiner med isydda kinesiska broderier, det hela tapetserat med japanskt papper, samt divanen med mattan; då Paul von Etter överräckte Manzeys skuld för porträttet gav han också en dyna som fru Emilie von Etter sänt honom; han uppmanar Alexandra Edelfelt tacka henne och skriva att dynan kommer att bli det vackraste utsmyckningen i hans lilla salong, då han ligger där och röker ska det röda broderiet påminna honom om den vänlighet som visades honom på Haiko.

    Haiko Alexandra Edelfelt Emilie von Etter Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Paul von Etter Nikolaj Nikolajevitj Manzey
  • Meningarna om porträttet tycks vara delade; Monsieur Nikolaj Manzey var nöjd, frun var mindre nöjd och Mischa Volkoff inte alls nöjd; han lär med en axelryckning ha vänt målningen ryggen, ingen kan naturligtvis uppfatta Sophie Manzey som han; det är orätt av Edelfelt att tala illa om en herre som han inte känner, men han kan inte låta bli att förarga sig över honom.

    Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Nikolaj Nikolajevitj Manzey Michail Sergejevitj Volkov
  • Greve Seilern kom föregående dag på visit; han bad att de skulle glömma deras "froideur" [kyla] med anledning av Carl Mannerheim; Seilern antog att Edelfelt öppnat ögonen, vilket gjorde Edelfelt svarslös; han inser inte varför han skulle vända en person ryggen som alltid varit vänlig mot honom; på tisdag går han med Seilern till Mihály Munkaczy; han säger att han slutat att spela, "j'ai abandonné une maîtresse qui est la pire de toutes, la dame de pique" [jag har övergett en älskarinna som är den värsta av alla, spader dam]; Edelfelt uppmanar att inte avslöja för Mannerheim att han anlänt; Beer har sagt att Edelfelt ännu inte anlänt till Paris.

    Paris Carl Mannerheim Mihály Munkácsy von Seilern Beer
  • Manzeys har uppfyllt hela Edelfelts varelse och han har därför inget att berätta om sina övriga bekanta i Paris; han har sett Gustave Courtois och Beer.

    Paris Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Gustave Courtois Alexandrine Manzey Beer