Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Det här brevet

adel aristokrati Bibeln brev förälskelse intellektuella kärlek konstnärskap kvinnlighet kvinnor män manlighet politik rykten ryska sagor sjukdom (tillstånd) språk utseende

d. 17 nov 1888
Älskade Mamma,
Tack för brefvet. Så ledsamt att Mamma
skall pinas af hufvud- och ögonvärk, jag
har Gud skelof varit quill denna plas
under hösten. Hvad är det för skandaler"
som grefvinnan Ehrnrooth insinnerat.
Det är grymt, att icke den en klaste sak
i verlden skall få bli sådan den är utan
förblommeras och utmålas af dumhet och
afund. Om mig må de säga hvad de vilja,
det rör mig icke, men ett enda ord, en
halfvaden visa om fröken Manzey eller
Etters tillgörande till saken är en nedrighet
som skulle göra mig ursinnig af raseri.
Det har alltid varit min innerliga önska
att vara loyal med fruntimmer, att
aldrig lofva mer än jag kan hålla och
vara så gentlemanlike som möjligt. Jag
önskar det så mycket högre som jag sett
så många genrenheter på nära håll
Jag
tror mig dock kunna påstå att
jag aldrig i mitt lif åt en arbar qvin-
na sagt ett ord som skulle kunna anses
ohofviskt, eller någonsin begagnat mig
af ett tillfälle, huru mycket det än bjudit
mig, att göra en förklaring som för stunden
kanske varit angenäm både att göra och höra
men som jag ej kunnat stå för. Hanna
Born är icke pobel trots de många
anorna, och allt hvad hon kunnat

föra och berätta kan på intet
lefvande eller dödt språk karakterisera
som annat än löga. Hvad har
hon kunnat säga? – Som sagdt,
jag har bred rygg och hoppas kunna
bära värre förtal än allt hvad dessa
konstjernor kunna uppfinna, men
det finnas saker som om de vidro
ras af profana händer smistras utan
att förtjena det. Det är ändå lämpligt
och beqvämt med karlar – dem ger
man en ostil eller skjuter ihjäl dem –
men inför fruntimmers fortal står man
försvarslös och skärtänderna.
– Jag väntar fortfarande på bref från
Venedig. Jag har lika litet klart för
mig som Mamma, om hennes hjerta
har något med saken att skaffa – jag
tror det knappt. Men det faller mig
aldrig in, ens att förälska mig rigtigt
pour tout de bons innan jag vet
hvilken känsla jag kan sakna på. Särdeles
uppmantrande har hon ej varit. Då jag
noga tänker på det myckna talet om
M. 1, så kan jag ändå ej förstå det
som endast koketteri. Der ligger en
slags gammal beundran för den stora
kroppen med det välkammade skägget till
botten för allt detta. Att förvåna sig

öfver att verldens qvickaste qvinnor
älska dumhufvuden, är bevis på
serfarenhet, likaså visst som att med
häpnad se en öfverlägsen karls smak.
Jag tror att en genialisk kall alltid
uti qvinnan – eller 4 älskar ett slags
outtaladt ofta omedvetet ideal som
Huru
han delvis återfinner i t.y. –
ofta, har jag ej t.ex med intresse sett på
ett ansigte som hopen gått förbi med
likgiltighet, derföre att ett uttryck
en form, en hallens eller näsans modellering
återkallat i minnet någonting liknande
vara sig sett eller tänkt. Courtois, som
är en genomhederlig karl och med hvilken
ofta talt om dessa saker, framhöll
jag
huru som konstnärer fruar ofta varit samma
E af svartsjuka, fullkomligt utan verkligt
skäl. Jag kan så väl förstå t.ex. att jag
hvarje gång jag ser friherrinnan Hulda Born
betraktar hennes näsa, ögon o.s.v. från rent
konstnärlig synpunkt, att jag likaså
kan vara förtjust i fröken Tobiesens
hår och denna konstnärslåga är så
fjerrn skild från kärlek som möjligt.
En intelligent qvinna ersätter ofta genom
fantasin det som brister i verkligheten
hon kan till och med älska en åsna, hvars
stora figur, manliga röst eller något dylikt
gör intryck på henne. Vi äro alla
ofullkomliga och behöfva denna upp-
eldning af inbillningen, annars vore

ju kärlek omöjlig. – Härmed vill
att jag vill påstå att frak
jag ej säga
M. vore här i M. W. Jag tror att hon
ej har någon aning om hvad kärlek
år. Det kommer nog och då får hon
erfara huru grymt hon misstagit
sig – kanske också intet ty tusental
gå igenom lifvet utan att veta hvad
passionerad kärlek vill säga. Jag har
erfarit det, visserligen endast för
ögonblicket, men ändå tillräckligt för att
veta hvilken djup, stor känsla det
är. Tusen saker kunna skymma bort
kärleken, isynnerhet om den aldrig varit
uttalad och besvarad, och deribland är
stoltheten en af de förnämsta. Det vill
mycket till för att en man skall vilja
trotsa det värsta af allt det att syna
löjlig, för att upphinna ett osäkert
mål.
I går och i dag har måleriet gått
med glans. Jag börjar känna på mig
det gamla Anch'io sono pittore" som
lifvar mig, fyller hela min själ och
som gör mig lycklig. Jag hade glömt
bort den der detaljen, som ändå är
och som jag hoppas skall blifva hela
mitt lifs skorre. Jag vill göra mycket
ännu, och skall försöka att göra allt
bättre, och bättre, att det kan gå om
blott vill, och ej blir hindrad, det
jag
känner jag på mig. Ofta, under talet

om M. W. har jag varit olycklig öfver att
ej vara elegant, ej komme du monde,
men här omaftonen, på cerclen, der
jag såg hundradetals prinsar, markina
och grefvar, den ena mer dum och
ramolli" än den andra, kände jag
på mig att denna usla konvention
hela denna väfnad af fåfängans fun-
der, fördomar och småsenthet som
kallas "le monde" ändå ej var min sak.
Jag hade aftonen förut varit hos
Foise. Alla dessa unga artister äro
fattiga, och ej så comme il faut som M. W.
et consortes, men huru många tusen gång
mera verkligt esprit och förnuft, själ
finner man ej i ett sådant sällskap
Och ändå äro ju dessa ej några ljus
af första ordningen. Men niskor som
tänka, som sysselsätta sig med ett
intilligent arbete få ändå ett helt
annat djup. Också kunna ju de kon-
servativa aldrig förlåta Gambetta
cules Ferry och Challemil la cour att de
för 15 år sedan åto på credit hos la mère
François i quartier laten – men låt
dem skalla, verlden går ändå framåt,
hon rör sig ändå". – Ofta då jag
tänkt på en möjligt framtid hos Manzey
har hela detta petersburger snobberi
kommit öfver mig som maran. Han
nedtrycks för tillfället, förödmjukas kanske
ett ögonblick, men spiralfjädern

springer strax efteråt högre upp
och man skallar af sig hela detta
nat af fordomar som dammet
efter en utvakad och utdansad natt.
Allt detta är ej lifvet och ännu mindre
evigheten.
Ledsamt är det att dagarne nu bli så korta
att jag ej kan måla efter 4. från 4 till
6 slår jag derföre dank eller sitter
och pratar med grannarna. Mycket
förtjust är jag fortfarande i mitt qvarter
och hela min lefnadsordning. Det är
båda beqvämt och tidssparande att äta
hemma. Det enda är att jag derigenom
sommer att sitta hela dagen, men jag
skall börja gå tidigt på morgnarne, på aftnar
ne promenerar jag nog minsann.
Unge Standertskjöld träffar jag ofta
Det är icke aversion mot Ryssland han
här, det är rigtigt hat som förefaller
så mycket besynnerligare då man kör
hans ryska brytning. Är det för att
synas patriolisk med oss finnar. Fru
är tystlåtenheten sjelf. Han deremot
pratar sju stugor fulla. Jag läser de
och då en bit rysk grannmalik
somt föll på halleberget" säger skrifte
Hvad det är roligt att få Mammas
bref – Det finnes ändå ingen ingen som
jag förstår så väl och som jag håller så
mycket af! Helsa tante Gadd och
smösystrarne hjertligt från
Atte

Öppna faksimil Brevet är maskinellt transkriberat och kan innehålla små fel.

Innehåll

  • Edelfelt tackar för brevet; det är ledsamt att Alexandra Edelfelt pinas av huvud- och ögonvärk.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt undrar vad det är för "skandaler" som Grevinnan Wilhelmina Ehrnrooth insinuerat; det är grymt att den enklaste sak inte ska få bli sådan den är utan förstoras och utmålas av dumhet och avund; de må säga vad de vill om Edelfelt, men om de ger sig på fröken Sophie Manzey eller Etters skulle det göra honom rasande; han har alltid velat vara lojal och gemtlemannamässig och aldrig lova mer än han kan hålla till fruntimmer; Hanna Born är inte nobel trots sina anor; allt hon kunnat säga är inte annat än lögn; det är lämpligt och bekvämt med karlar, dem ger man en örfil eller skjuter ihjäl; inför fruntimmers förtal står man försvarslös och skär tänderna.

    Wilhelmina Ehrnrooth Emilie von Etter Sophie Manzey Hanna von Born Sebastian von Etter
  • Edelfelt väntar fortfarande på brev från Venedig; han vet lika lite som Alexandra Edelfelt om Sophie Manzeys hjärta är med i saken; Edelfelt förälskar sig inte riktigt "pour tout de bon" [på allvar] innan han vet vilken känsla han kan räkna med; det myckna talet om Mischa Wolkoff kan han inte bara förstå som koketteri, där ligger en slags gammal beundran för den stora kroppen med det välkammade skägget.

    Venedig Alexandra Edelfelt Sophie Manzey Michail Sergejevitj Volkov
  • Det är onödigt att förvåna sig över att väldens kvickaste kvinnor älskar dumhuvuden, samtidigt som man häpnar över en överlägsen karls smak; Edelfelt tror att en genialisk karl i en kvinna X eller Y älskar ett slags outtalat ideal som han delvis finner i X.Y; Gustave Courtois har framhållit att konstnärers fruar ofta varit rasande av avundsjuka utan skäl; Edelfelt kan varje gång han ser friherrinnan Hulda Born betrakta hennes näsa och ögon ur rent konstnärlig synpunkt och kan likaså vara förtjust i fröken Olga von Tobiesens hår; denna konstnärslåga är inte detsamma som kärlek.

    Gustave Courtois Olga von Tobiesen Hulda von Born
  • En intelligent kvinna ersätter ofta i fantasin det som brister i verkligheten; Edelfelt vill ändå inte säga att fröken Sophie Manzey vore kär i Mischa Wolkoff, troligen har hon ingen aning om vad kärlek är; Edelfelt har erfarit passionerad kärlek för ett ögonblick, vilket är tillräckligt för att veta vilken djup och stor känsla det är; tusen saker kan skymma bort kärleken, däribland stoltheten; det vill mycket till för att en man ska vilja trotsa det värsta av allt, det att synas löjlig, för att uppnå ett osäkert mål.

    Sophie Manzey Michail Sergejevitj Volkov
  • De senaste dagarna har måleriet gått med glans och Edelfelt känner på nytt "Anch' io sono pittero" [Även jag är målare].

  • Under talet om Mischa Wolkoff har Edelfelt ofta varit olycklig över att han inte är elegant eller en homme du monde [världsman]; häromaftonen såg han på cerclen [klubben] hundratals prinsar, markiser och grevar, den ena mer dum och "ramolli" [förslöad] än den andra, och han kände att "le monde" ändå inte var hans sak; kvällen innan hade han varit hos Frisé; alla dessa unga artister är fattiga men har mera verklig esprit [anda], förnuft och själ; människor som sysselsätter sig med intelligent arbete får ett annat djup; de konservativa kan aldrig förlåta Léon Gambetta, Jules Ferry och Challemel de Cour att de för 15 år sedan åt på kredit hos la mère François i quartier latin; ofta då Edelfelt tänker på en möjlig framtid hos Manzeys har det petersburgska snobberiet kommit över honom som maran [en mardröm]; allt detta är inte livet och ännu mindre evigheten.

    Sankt Petersburg Quartier Latin Mère François Alexandra Ivanovna Manzey Sophie Manzey Paul-Armand Challemel-Lacour Jules Ferry Frisé Léon Gambetta Nikolaj Nikolajevitj Manzey Michail Sergejevitj Volkov
  • Edelfelt läser då och då rysk grammatik – "somt föll på hälleberget" säger skriften; det finns ingen som förstår Edelfelt så bra som Alexandra Edelfelt; han hälsar tante Adèle Gadd och småsystrarna.

    Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Adelaide Gadd Alexandra Edelfelt
  • *Edelfelt ber Bertha Edelfelt skriva orden till liten Werna [ingår i Läsning för barn av Zacharias Topelius], nästa gång hon behedrar honom med brev.

    Berta Edelfelt