Innehåll

  • Motto: tyst, tala aldrig om’et”.

  • Edelfelt har tillsammans med Reinhold Fabritius och Jonathan Collander rest från Eckerö till "gamla goda Svealand", Sverige, utan att kanslern och universitet har utfärdat pass till expeditionsmedlemmarna; Odo Reuter var den som mest agiterat för resan, slutligen har de lyckats vinna Nils Mandelgren och Emil Nervander för saken; de har fått hjälp av pastor Karl Moliis, som gjorde dem sällskap då expeditionen undersökte Eckerö kyrka; tillsammans med Mandelgren har pastorn talat med tullförvaltaren, som skulle vara en "raissonabel mand"; tullförvaltaren hade meddelat att de riskerade en bot på 400 mk; före de fortsatte resan till Geta och Saltvik, gjorde de ett sista försök; en bonde gick med på att som kapten ta dem som besättning över till Sverige; pastorn utfärdade "prestbevis" på att sällskapet var sjömännen R. Wilhelmson, A. Carlsson (Edelfelt) och J. Carlsson; tullförvaltaren gav dem sjöpass och avrådde liksom Nervander och Mandelgren dem från att uppträda som studenter; Ernst Lilius lånade Edelfelt en mera passande hatt; Odo Reuter förvägrades prästbevis i och med att han för en tid varit relegerad från universitetet.

    Sverige Eckerö Geta Saltvik Emil Nervander Jonathan Collander Ernst Kasimir Lilius Odo Reuter Nils Månsson Mandelgren Reinhold Fredrik Fabritius (osäker koppling) Karl Alfred Konstantin Moliis
  • De åkte över Ålands hav i en liten öppen båt; färden gick snabbt, knappt hade ”Suloinen Suomenmaa”, Finland, försvunnit innan ”Sveas älskade strand”, Sverige, syntes i fjärran; de stämde upp ett dånande: hurrah!

    Finland Sverige Ålands hav
  • Efter en färd på fem timmar seglade de in i Grisslehamn; på tulltjänstemännens förfrågan angav de att de kom från Åland, var sjömän och "mekanici" [mekaniker/ingenjör] till yrket; det var stort "kalas" i Grisslehamn; två uppsaliensare Kolmodin tittade frågande på dem; det tog dem emot att inte få presentera sig som finska studenter.

    Åland Grisslehamn Johan Kolmodin (osäker koppling)
  • Resesällskapet missade ångbåten som trafikerade mellan Gävle och Stockholm, i stället fick de ta landvägen till Norrtälje, som var fyllt av badgäster.

    Stockholm Norrtälje Gävle
  • Ångbåtsfärden från Norrtälje till Stockholm var vacker, i synnerhet Furuviken, Djurgården, vyn över tornspirorna i Stockholm stad och gamla slottet.

    Stockholm Norrtälje Stockholms slott Djurgården
  • På Odo Reuters rekommendation tog de in hos fru Sandelin, som hyrde rum åt resande finländare.

    Odo Reuter Sandelin
  • Resan kostade cirka 70 mark per person; Edelfelt hade fortfarande 320 mark kvar, av vilka 40 mark var "Tilgmannska".

    Ferdinand Tilgmann (osäker koppling)
  • Det mest fängslande i staden var det historiska Stockholm, som mormor Linderth talat om.

    Stockholm Johanna Sofia Linderth
  • Första kvällen hade de träffat på två finländare, magistrarna Jonas Castrén och Eliel Aspelin; de blev bjudna på punsch och resonemang om fennomani; Edelfelt teg och tänkte "på min hårda lott att sitta första gången i sitt lif i Stockholm och höra på fennomanska föreläsningar"; kvällen avslutades på "Opris", Operakällaren.

    Stockholm Operakällaren Eliel Aspelin-Haapkylä Jonas Castrén
  • Edelfelt hade följande dag stämt möte med Eliel Aspelin på Nationalmuseum; Aspelin presenterade dem för föreståndaren dr. Bror Emil Hildebrandt, som visade dem alla historiska samlingar, trots att muséet egentligen inte var öppet på lördagar.

    Nationalmuseum Eliel Aspelin-Haapkylä Bror Emil Hildebrand
  • Edelfelt har gått omkring i staden med Reinhold Fabritius: slottet var vackrare än han kunnat tro, Riddarholmskyrkan var inte så storartad som han hade väntat; bland statyerna tyckte han mest om statyn av Gustav III, de andra var något konventionella, med undantag för Carl XII; Johan Peter Molins bältespännare [staty] tyckte han mycket om.

    Stockholm Stockholms slott Riddarholmskyrkan Gustav III Karl XII Reinhold Fredrik Fabritius Johan Peter Molin
  • Nils Mandelgren hade föresett dem med rekommendationer till ingenjör Per Emanuel Bergstrand, men adressen stämde inte.

    Nils Månsson Mandelgren Per Emanuel Bergstrand
  • De har fått klara sig på egen hand; de enda bekanta var magistrarna Castrén och Aspelin, samt magistrarna Schauman.

    Eliel Aspelin-Haapkylä Jonas Castrén Karl Frans Johan Schauman (osäker koppling) Maximilian Schauman
  • Edelfelt har besökt de flesta märkliga (sevärda) ställen på Norr och i staden samt på Djurgården; han planerade att ännu besöka Mosebacke och Söder; lustslotten fick lämna till en annan gång, kanske nästa sommar med Alexandra Edelfelt.

    Stockholm Söder Mosebacke Djurgården Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt har på Nationalmuseum blivit bekant med danska studenter, bl.a. cand.theol. Pedersen och stud. Lübsewitz; de gick till Berns salong och Berzelii källare; deras färd fortsatte till Observatorium och till källaren Tre remmare på Norrmalm för att titta på Carl Michael Bellmans rum; på Djurgården fortsatte den finsk-danska förbrödningen med sångerna "Det är ett yndigt land", "Kong Kristian", "Suomis sång" och "Vårt Land"; de danska studenterna kände till J.L. Runeberg och Zacharias Topelius; vid Bellmans byst på Hasselbacken höjde de leverop, och beslöt att dricka en flaska punsch vid Bellmanseken; ett regnoväder satte stopp för deras plan; kvällen avslutades med skålar för Finland, Danmark, Norden och den nordiska kvinnan i parken Strandparterren, där de också träffade på Reinhold Fabritius och Max Schauman; danskarna lovade att följande dag visa "deres finske vaen" Haga och några andra ställen utanför staden.

    Finland Stockholm Danmark Hasselbacken Norrmalm Norden Djurgården Berns salonger Berzelii källare Observatoriet Tre remmare Haga Strandparterren Johan Ludvig Runeberg Carl Michael Bellman Zacharias Topelius Reinhold Fredrik Fabritius Pedersen Lübsewitz Maximilian Schauman
  • Familjen måste hålla informationen om hans resa till Sverige absolut hemlig, i synnerhet för universitetsmänniskor och Fornminnesföreningen; Edelfelt hade gärna åkt direkt hem för att med resan i färskt minne kunna berätta allt han varit med om; han hade gärna tagit med sig något i "konfekt- och leksaksväg" till systrarna Ellen och Annie, men det var svårt att förverkliga då han "som den vandrande Juden" var dömd till evinnerlig vandring.

    Alexandra Edelfelt Ellen Edelfelt
  • Edelfelt hade lekt med tanken att åka till Södertälje, men övergav planen; det fanns tillräckligt att se i Stockholm.

    Stockholm Södertälje
  • Alexandra Edelfelt kunde sända brev till post restante adresser i Degerby och Åbo, som han skulle passera i slutet av juli eller början av augusti.

    Åbo Degerby Alexandra Edelfelt
  • Alexandra Edelfelt förstod hur Edelfelt med sina skandinaviska sympatier sett allt i Sverige; samma förståelse väntade inte då han skulle återförenas med resten av expeditionen, där den fennomanska uppfattningen var starkt repsresenterad.

    Sverige Alexandra Edelfelt
  • Avskedshälsning till Alexandra Edelfelt, morbror Gustaf och moster Fanny Brandt, syskonen och kusinerna, morbror August Sträng och Tajta (Fredrika Snygg); Edelfelt påpekade att brevet var skrivet i all hast med en penna som han lånat av fru Sundelins piga.

    Sundelin Alexandra Edelfelt Berta Edelfelt Fanny Johanna Brandt Gustaf Brandt Alexandra Edelfelt Ellen Edelfelt Fredrika Snygg August Streng