adel adresser (kommunikation) brev dagstidningar ekonomi helgdagar historia kläder konstföreningar konstnärer korrespondenter påsk politik resor skämt städer studier (studieinnehåll) tävlingar i yrkesskicklighet väderlek vår

Beskrivning

Albert Edelfelts brev till Alexandra Edelfelt från Antwerpen den 9 april 1874, 12 sidor.

[...] Jag skref i mitt senaste bref att jag på eftermiddagen andra dag påsk skulle gå ut på boulevarderna och i parken, der hela den fina verlden gjorde sin stora vårpromenad ”Long-Champ” för att visa de nya moderna och de nya equipagerna. Det var något grannt att se dessa kalescher med fyra hästar i spann körda af de rika bankirerna eller kopmännerna; – betjenterna bakpå i livreer och sämskinnsbyxor, – eller jagtvagnarna, med plats för endast 2 personer – eller ryttarena, med ett ord, – det var ett lif och en rörelse och en lyx som öfvergår all beskrifning. – På aftonen samma dag hade jag dock ett gedignare nöje. Det var Jules Favres föreläsning. Cercle artistiques stora sal hade redan 2 timmar förrän föredragets början begynt fylla sig, och som Mr Schultz och jag kommo redan tidigt, fingo vi goda platser. Kl. ung. 8 var det redan ohyggligt varmt och trångt, och vestibulen stod fullproppad af folk som ej kunde slippa in. – kl. 8 ¼ kom directionen för Cercle i frackar, hvita dukar och sidenrosetter i knapphålet, och tog plats som en hedersvakt rundtomkring talarestolen der den fredade mannen skulle stå. – Kl. ½ 9 trädde Jules Favre in under ihållande skallande applåder. Han är mycket lik sina fotografier, men ser dock betydligt äldre ut. Likaså har han ej några långa lockar som jag sett någonstans i en illustrerad tidning utan kort, purrigt gråsprängdt hår. Det föreföll mig (som satt temmeligen nära och sålunda kunde väl studera talaren) som om man gåfve den bästa bild af honom genom att föreställa sig Idestam derhemma med skägg under hakan och gammal och grå. – Allt hvad Antwerpen hade fint, rikt, bildadt och utmärkt var församladt, och man väntade med andan i halsgropen på talarens första ord. – Jeanne d’Arc, som han valt till ämne, skulle törhända ge stoff till politiska reflexioner tänkte man, till nya resultater i afseende å forskningarne ang. Jeannes karaktär och andesyner, till ett försök att förklara denna egendomliga varelse, men nej, Jules Favre berättade blott historien om Jeanne d’Arc, temmeligen utförligt i 2 timmar. (Troligen hade han ej gett sig tid att studera ämnet.) Men sättet att berätta var alldeles mästerligt. Ingen parisisk affektation, ingen boulevardfranska, tvärtom ett ytterst enkelt och klart språk, den mest fulländade, d.v.s. den mest naturliga deklamation, de vänligaste och tillika mest expressiva gester – det var något att se och höra. – Det var något i Dietrichsons stil, endast var Jules Favre kanske lugnare, mera akademisk. Det var så att säga ett äreminne, som mycket påminde om Geijers ofver Sturen och Gustaf Adolf, hvad sammansättningen beträffar. Föredraget var hela tiden fritt och han tog ej om ett enda ord, ej en stalvelse. – Flere gånger afbröts han af skallande applåder. – Hans vackra, karakteristiska utseende, med de djupa vackra ögonen och den leende munnen, de stora nedvikta sparrkragarna med den tjocka, fantastiskt knutna halsduken, fäste sig starkt i mitt minne, och den politiska rôle han spelat gjorde att jag slukade hvarje ord af föredraget med begärlighet. – Till sist vände sig talaren till publiken, med ungefär följande ord: MM&M – jag har valt detta ämne, emedan jag tyckt det passa bäst af alla. Ingenstädes kan man hellre framsäga ett äreminne öfver denna qvinna, som kämpade för frihetens idé, än här, på Belgiens, fria, oberoende jord. Genom Belgiens historie går en ledande tråd som återfunnos äfven då folket trycktes till jorden af tyrannerna, då den lagliga och samvetsfriheten hånades och bespottades af de främmande legoknektarna, och denna tråd heter längtan efter frihet. Genom sekler arbetade denna ädla frihetskärlek fram, och efter en manlig kamp hann den sitt mål. I ären nu den friaste nation i Europa, och eder konstitution är ett mönster i vishet. – Det gifvas många som säga, att man för att se och lära känna den sanna friheten bör resa till Amerika, men jag säger: Kom hit till Belgien! (Skallande applåder). – Mitt arma, olyckliga fädernesland, nu mera splittradt, mera söndertrasadt än någonsin, ett fält för de ursinnigaste partistrider som försvaga landet, hade mycket, mycket att lära af Eder. – Måtte det engång finna, att dess enda, möjliga regeringsform är en upplyst och sansad demokrati, måtte det engång inse att bildning och frihet är dess enda antagliga lösen. Måtte Gud gifva att så sker, och då skola vi förena oss med Eder, Frankrike och Belgien skola båda, tillsammans, men hvardera dock bibehållande sina egendomligheter, gå samma bana och kämpa för samma stora, ädla mål. Må vi hoppas att så sker, ty detta vore den största lyckan för våra båda dyra, älskade fädernesland. – Dessa sista varma ord, som talaren framsade med tårar i ögonen åtföljdes af de allra vildaste applåder bravo och lefverop och jag var icke den som applåderade minst. [...]

[...] De allmänna aprilsprattena voro ratt lustiga här. Så t.ex. skref tidn. Koophandel i sina officiela stadsnyheter att en ingenior från Gent åtagit sig att kl. 2 på dagen medelst en af honom uppfunnen maskin flytta Alhambra theatern från Place de la Commune till ett annat torg. – Kl. 2 stod ganska rigtigt en oräknelig menniskomassa på place de la Commune, men någon ingeniör från Gent kom ej. – Likaså hade en hattmakare i sitt fonster ställt ut en mycket simpel halmhatt med påskrift: äkta panama, 1000 frcs. – Jag lät äfven dra mig vid näsan, och stod en qvart timme i skocken för nämnde fönster och begrundade den fina hattens värde, samt ansåg i mitt innersta den bra galen som kastade ut 1000 frcs för en dylik tingest. – I akademin narrade Peeters mig att springa upp i andra våningen för att träffa de la Montagne, som åter skulle säga hvilken plats jag hade i målning. Mamma ser således att detta spektakelmakeri på 1sta april är lika mycket en vogue här som hos oss. [...]

Innehåll

  • Edelfelt ber om förlåtelse för slarvet, oläsligheten.

  • Solen skiner och Edelfelt har börjat övertyga sig om att den kalla, slaskiga och otrevliga vinter inte kommer att vara för evigt.

  • Edelfelt har fått brev från Alexandra Edelfelt och Morbror Gustaf Brandt.

    Alexandra Edelfelt Gustaf Brandt
  • Edelfelt har fått brev med 200 francs från Hackman & Co.

    Johan Friedrich Hackman
  • Edelfelt har fått en försändelse med tidningar.

  • Gåtan med pengarna från [Hackmans i] Wiborg är lyckligt löst och Edelfelt är ledsen för att Alexandra Edelfelt har behövt oroa sig; han var till Havenith och comp. för att diskontera August Eklöfs växel, ställd på Paris; föreståndaren Monsieur Everarts var mycket artig och gav honom genast hela summan med undantag för 2 francs; Baptiste hade dessutom erbjudit respit med hyran och Karel Scriba hade erbjudit ekonomisk hjälp vid behov.

    Viborg Paris Alexandra Edelfelt August Eklöf Karel Scriba Baptiste Johan Friedrich Hackman Everarts Albert Havenith
  • Edelfelt har köpt en mörkgrå, fint rutig kostym av det mest moderna tyg för 78 francs; klädmagasinen är mycket grannare än de i Petersburg; Karel Scriba hade varit hans rådgivare; han hade tidigare också rådfrågat Joseph Cornet, Léon de Pape och Monsieur Desere van Ganzeberger.

    Sankt Petersburg Karel Scriba Léon de Pape Joseph Cornet Desere Van Ganzeberger
  • På eftermiddagen annandag påsk gick Edelfelt ut på boulevarderna och i parken för att se på den "fina" befolkningen göra sin stora vårpromenad "Long Champ" för att visa upp det nya modet och de nya hästekipagen.

  • Jules Favres föreläsning om Jeanne d’Arc på konstföreningen Cercle artistique hölls på kvällen annandag påsk; Edelfelt och Monsieur Schultz kom i god tid och fick bra platser; Favre ser ut som på bilderna, men mycket äldre, han påminner om Fredrik Idestam; hela Antwerpens grädda fanns på plats; Favre var en mästerlig talare i Lorentz Dietrichsons stil; hans föredrag påminde om Erick Gustaf Geijers äreminne över Sten Sture och Gustaf Adolf; Favre avslutade med att vända sig till publiken och säga att Jeannes d'Arcs kamp för frihetens idé passade bra på Belgiens "fria, oberoede jord"; han hoppades att Frankrike också skulle komma fram till att dess enda möjliga regeringsform är en "upplyst och sansad demokrati".

    Frankrike Belgien Antwerpen Schultz Lorentz Dietrichson Gustav II Adolf Jules Favre Erik Gustaf Geijer Sten Sture Jeanne d' Arc Fredrik Idestam
  • Edelfelt irriterar sig på Heinrich Fischer, som blir allt mer odräglig och ser ut som Quasimodo; han tänker gå in vid Garde civique [medborgargardet] för att kunna tjusa damerna i Tyskland då han reser dit; även skolläraren Monsieur Even har varit tråkigare än vanligt och Karel Scriba hade spelat honom ett spratt 1 april; Scriba hade till Even skrivit ett brev från en kvinna denne setts promenera med under karnevalen och stämt träff i hörnet av rue de Taverns och place de Mer; Scriba, Edelfelt, Léon de Pape, Joseph Cornet, lilla Henri Schneider och en schweitzare som äter på Rose d'Or stod och iakttog hur Even förgäves stod och väntade på sin dam.

    Tyskland Hôtel Rose d'Or Place de Mer Karel Scriba Heinrich Fischer Léon de Pape Henri Schneider Joseph Cornet Even Quasimodo
  • De allmänna aprilsprattena [aprilskämten] är rätt lustiga; tidningen Koophandel skrev i sina officiella nyheter att en man från Gent skulle flytta Alhambrateatern från Place de la Commune till ett annat torg med en maskin han själv hade uppfunnit; en hattmakare hade i sitt skyltfönster ställt ut en simpel halmhatt med påskriften "äkta panama 1000 francs"; Edelfelt hade låtit lura sig och stod en kvart utanför skyltfönstret och begrundade hattens värde; på konstakademien hade Peeters lurat honom att springa upp till andra våningen för att av de la Montagne få höra hur han hade placerat sig i målningen; Alexandra Edelfet hör således att "spektaklerna" är lika mycket "en vogue" [på mode] som därhemma.

    Gent Kungliga konstakademien i Antwerpen Place de la Commune Alexandra Edelfelt François [?] Peeters de la Montagne
  • Arbetet på Edelfelts kartong går tämligen bra framåt; det går alla möjliga rykten om utgången i konkursen [tävlingen]; Peeters lär åtminstone få guldmedaljen och 15-årige Edgar Farasyn antikklassens belöning, silvermedaljen; stackars Sidney Adams och Jules Dubois; i måleri lär Edelfelt placera sig före Adams.

    François [?] Peeters Sidney Adams Edgard Farasyn Jules Dubois
  • Edelfelt fruktar för att få skämmas för korrespondensen i Helsingfors Dagblad; tycker Alexandra Edelfelt att han nästa gång kan skriva om konst och om Jules Favres föredrag?

    Alexandra Edelfelt Jules Favre
  • I slutet av månaden har Edelfelt tänkt resa till Brügge, en av de "egendomligaste" städerna i Belgien, för att se Memlings arbeten, vilka är de bästa som gotiken har "framalstrat"; vad anser Alexandra Edelfelt?

    Belgien Brygge Memling-museet Alexandra Edelfelt Hans Memling
  • Edelfelt önskar Alexandra Edelfelt farväl och hälsar till syskonen och alla bekanta.

    Alexandra Edelfelt
  • Alexandra Edelfelt kan ännu ett par veckor skriva till Edelfelt i Antwerpen, men om hon vill adressera breven till Paris kan hon använda Berndt Lindholms adress på Rue fontaine St Georges 40.

    Paris Antwerpen Alexandra Edelfelt Berndt Lindholm