Paris d. 11 Juni 74. 11.6.1874

Alexandra Edelfelt flyttar ut till Kiala; det kommer att ta längre för breven att komma fram, lika länge som om mamma bodde i Sibirien eller Persien.

Alexandra Edelfelt har kunnat meddela att tavlorna kommit fram; Adolf von Becker är arg för olyckan med Sergels faun; han skyller på tullmännen och "våra ypperliga förmånskassor", som inte har sin like ens i Mesopotamien.

Edelfelts nya inkvartering i Batignolles-Clichy är friskt, sunt och fridfullt som i en liten finsk småstad; det är ett stycke till Boulevard Clichy och Place Moncey, på andra sidan finns Cimetière Montmartre [gravgård]; i gården där han bor finns många målarateljéer, men han har ännu inte sett deras invånare.

Dagsprogrammet är enligt följande: promenad till École des Beaux Arts, under vägen intar han choklad i Crèmerie Richelieu nära théatre francais, Palais Royale och Molières staty; förmiddagen i Jean-Léon Gérômes ateljé, dit Gèrome själv kommer ett par gånger i veckan för att "korrigera"; déjeuner [lunch] på studentcafé, sedan omnibus hem; på eftermiddagen arbete hemma eller hos Adolf von Becker; på kvällen middag hos Fuchs, följt av promenad eller brevskrivning.

Edelfelt har gjort en färgskiss till Kalle Holms tavla, som Adolf von Becker påstår är mycket bra; ämnet är modernt med en ung flicka som fått en vacker blombukett med ett brev, och som nu stödd mot en byrå besvarar brevet; flickan är brunett, blek, hatten ponsoröd sammet, kravatten i samma färg, ljusviolett sommarklänning, byrån i rik förgyllning, fonden gul, blommorna röda; han frågar efter Alexandra Edelfelts åsikt om ämnet; den lönar sig inte att störa Calle Holm.

Det finns flera starka tecknare i Jean-Léon Gérômes ateljé, fyra elever har tavlor på Salongen; den duktigaste är elsassaren Joseph Wencker.

Det är svårare att bli bekant med folk här än i Antwerpen; de unga männen på ateljéerna är nästan alla av god familj med bildning och uppfostran, det förekommer inga ”gatuexemplar” som Vissers och Aloïs Boudry.

Edelfelt har denna vecka suttit mellan två Marseljare [från Marseille], som är ivriga bonapartister; en av dem gick som 15-åring med i tysk-franska kriget som volontär; därtill väntar honom fem år av obligatorisk tjänstgöring [värnplikt]; vid fronten var förhållandena svåra, för fiendens skull fick man inte tända vakteldar utanför Paris, utan de fick söka andra sätt att skydda sig mot kölden; hämnd är vad alla tänker på, "denna måste bli gräslig, när den engång kommer".

Edelfelt har déjeunerat [ätit lunch] med några amerikaner och regretterat [ångrat/beklagat] att han inte lärt sig engelska; så fort han får tillfälle vill han lära sig engelska; hälften av fransmännen vid Jean-Léon Gérômes ateljé talar flytande engelska, så i detta fall kan man inte påstå att fransmän inte lär sig främmande språk.

På Gustafsdagen var Edelfelt, tillsammans med alla finnar som vistas i Paris, bjuden till magister Gustaf Sohlström på "punsch och toddy" för att fira magisterns namnsdag; borgmästare Johan Pentzin höll ett högtidligt tal på finska; Sohlströms lärare i franska [Bahier] hade inte begripit sig på den andäktiga högtidligheten och svarade på ett humoristiskt och skojande sätt i stället för att utbringa en skål för Finland.

Edelfelt tar farväl av Alexandra Edelfelt och ber henne hälsa hans systrar, Morbror Gustaf Brandt med familj, Morbror August Streng och Tajta (Fredrika Snygg).

Edelfelt ber Alexandra Edelfelt vidarebefordra brev till Serlachiusarna.

*Robert Lagerborg har inte skrivit ett ord om betalning.

*Edelfelt har fått brev från morbror Gustaf Brandt och tackar; morbroderns beräkning av priserna i Paris är mycket riktig.