Innehåll

  • Edelfelt tackar för Alexandra Edelfelts brev.

    Alexandra Edelfelt
  • Edelfelt ser med orolig nyfikenhet och viss ängslan fram emot att få nyheter om Kialas öde; han tycker synd om Morbror Gustaf Brandt och han ber till Gud att den lösning de anser bäst besannas; han hoppas att kreditorerna väntar med sina krav till utfallet av årets skörd; han undrar om avgörandet beror på Åberg?

    Kiala Gustaf Brandt Karl Alexander Vilhelm Åberg (osäker koppling)
  • Edelfelt "får gå på som en igel" med Calle Holms tavla, p.g.a. att han måste återlämna kostymen på lördag; Adolf von Becker rådde honom att hyra kostym från Babin, som är den bästa i Paris och gör dräkter för operan och theatre français; Edelfelt hittade en makalöst vacker grågul sidenklänning i Louis XV-stil; det kostar "rysligt" att måla en tavla; kostym, mannekäng, duk, seancer (Bassan betalar hälften) och färger, penslar kostar 58 francs.

    Paris Théâtre-Français Parisoperan Adolf von Becker Carl Holm Ludvig XV Bassan Babin
  • Det var rysligt dumt att ta emot pengar på förhand av August Eklöf; i Frankrike har man antagit följande betalningskutym: 1/3 då man börjar er tavla, 1/3 då man kommit till hälften och 1/3 då ägaren mottagit den; Calle Holms tavla är en utmärkt övning för Edelfelt.

    Frankrike August Eklöf Carl Holm
  • Konstnärslivet är underligt; konstnärerna får leva på hälften av vad modellerna förtjänar på en dag; kvinnomodellerna kan äta dyrare än målarna när de går till Fuchs; Léon Bonnats elev Jean Beraud formligen svalt för att kunna betala modellen för sin tavla till årets salong.

    Léon Bonnat Fuchs Jean Béraud
  • Edelfelt kan inte gå ut så mycket med Adolf von Becker som har så dyra vanor; Becker vill gå till dyrare restauranger än Fuchs; Edelfelt hoppas att på kortare tid än Becker kunna försörja sig.

    Adolf von Becker Fuchs
  • För att i framtiden kunna försörja sig måste Edelfelt så länge han är ung arbeta, så att han blir en duktig tecknare och en bra målare; utan teckningen kommer man ingenvart.

  • Adolf von Becker tänker för mycket på sättet att måla; Becker har lärt sig alla hans lärares manéer, Josef Starck, Thomas Couture, Léon Cogniet, Ernest Hebert, Gustave Courbet, Léon Bonnat; Edelfelt förstår inte hur det är tänkbart att tillägna sig en annans manéer, som är uttryck för en persons individualitet.

    Adolf von Becker Léon Bonnat Thomas Couture Josef Stack Léon Cogniet Ernest Hébert Gustave Courbet
  • Filip Forstén har anlänt till Paris; Edelfelt åt middag med honom, samt Adolf von Becker och svenske målaren Nils Forsberg; Filips planer är att studera vid konservatoriet för Victor Massé och nästa sommar göra concoursen [tävlingen]; Bassan som tecknar i Edelfelts ateljé kan inte förstå hur en hygglig ung man som Filip vill rikta in sig på något så osäkert som sång; Edelfelt högaktar varje människa som följer sin inre kallelse och tror att det kommer att gå bra för Filip bara han kommit bort från Helsingfors.

    Helsingfors Paris Adolf von Becker Nils Forsberg Filip Forstén Bassan Victor Massé
  • Berndt Lindholm tyckte att Edelfelt tog på sig för mycket arbete med Calle Holms tavla.

    Berndt Lindholm Carl Holm
  • Edelfelt tar tillfället i akt att lära sig något med Calle Holms tavla, och han vill visa vad han kan för hemmapubliken; han kunde ha nöjt sig med ett huvud men han vill speciellt studera händerna; byrån på skissen skall han byta ut mot en sirlig guéridon [geridong, litet bord eller en piedestal på hög fot som slutar i en plan skiva], på vilken han kommer att placera en blomstervas eller en liten marmorAmor; koiffuren [frisyren] gör han mindre för att få ett yngre utseende.

    Carl Holm
  • Edelfelt hade gjort samma reflektioner som Alexandra Edelfelt när han var på Versailles, han hade bara glömt att skriva om dem p.g.a. incidenten med fröken Thilda Falckman; han såg för sitt inre markisinnor och hovmän i siden och sammet; skränet från "les dames de la Halle" [kvinnorna från saluhallen] som drog ut till Versailles för att skrika efter bröd i öronen på kung Ludvig XVI; hovlivet överröstades av eftervärldens och 1789 års övertygelse om att det absolutistiska väldet skall försvinna och ersättas av kristendomens och Mirabeaus frihetsidéer; Edelfelts generation skall inte få se det, eftersom hans sekel ännu är ett kampens och utvecklingens tidevarv som låtit sig kuschas av en Napoleon III och hänföras av en usling som Henri de Chambord; Frankrike av år 1874 har svikit sina ideal för jakten på pengar; Ludvig den XIV, XV och XVI kunde inte föreställa sig annat än l'état c'est moi [staten det är jag], medan 1874 års legitimister och bonapartister som Messieurs Charles Chesnelong, Paul de la Cassay och Eugèn Rouher vet vad de gör och intrigerar när de påstår sig rädda landet; historien skall emellertid återupprätta Frankrikes bästa son, Adolphe Thiers.

    Frankrike Versailles Alexandra Edelfelt Henri de Chambord Adolphe Thiers Paul de Cassagnac Mathilda Falkman Ludvig XV Honoré-Gabriel Riqueti de Mirabeau Napoleon III Bonaparte Ludvig XIV Ludvig XVI Charles Chesnelong Eugène Rouher
  • Edelfelt måste ut för att skaffa sig en mannekäng och slutar därför genom att ta ett hjärtligt farväl av Alexandra Edelfelt, syskonen, Morbror Gustaf Brandt, Tante Adèle Gadd och alla på Kiala; "Gud bevare Er!"

    Kiala Alexandra Edelfelt Adelaide Gadd Gustaf Brandt
  • Till sin födelsedag fick Edelfelt brev av Karel Scriba, som skrivit på vers, och av Schulz; han fick också gruppfotografiet av dem alla i Antwerpen; fotografiet blev inte så lyckat, Frédéric Matthæi ser tjock ut, Edelfelt och Scriba är inte heller bra, medan Schulz är sig lik; han sänder fotografiet till Alexandra Edelfelt; på Matthæis födelsedagsmiddag hade man utbringat en skål för Edelfelt; bland de närvarande fanns Scriba, Schulz, Jozef Van Ryssen och Dewey Bates; de senaste kvällarna har han umgåtts med en ung målare [Peyrot] från Nizza som han lärt känna i Jean-Léon Gérômes ateljé; denne har deltagit i kriget i Giuseppe Garibaldis armé.

    Antwerpen Nice Alexandra Edelfelt Jean-Léon Gérôme Karel Scriba Schultz Frédéric Matthæi Dewey Bates Jozef Van Rijssen Peyrot Giuseppe Garibaldi