Innehåll

  • Edelfelt fick vänta på Alexandra Edelfelts brev, därför kommer hans eget brev också senare.

    Alexandra Edelfelt
  • Utmärkt roligt var det att Johan Ludvig Runeberg tyckte om skissen i föregående brev.

    Johan Ludvig Runeberg
  • Calle Holms "flicka" är färdig; Adolf von Becker, Peyrot och Bassan säger att den är tillräckligt bra; han har flera gånger försökt göra läpparna med bara karmin, kinderna med sinober, ögonen rent blå och mycket stora med då liknar det bara de vackra flickorna som man ser på konfektaskar.

    Adolf von Becker Carl Holm Bassan Peyrot
  • Edelfelt vill försvara sig mot att morbror Gustaf Brandt klagat på att breven blivit tråkigare och slarvigare sedan han kom till Paris; breven får en prägel av det liv man lever; i Antwerpen hade han många vänner och stötte inte jämnt på landsmän, dessutom var han ovan vid utlandet och beskrev därför mycket utförligare vad han upplevde och såg.

    Paris Antwerpen Gustaf Brandt
  • De enda bekanta ansiktena som Edelfelt ser dagligen är Peyrot och Bassan; två gånger i veckan träffar han Adolf von Becker, Filip Forsten eller Oscar Kleineh och då pratar de mest om Finland.

    Finland Adolf von Becker Filip Forstén Bassan Peyrot Oscar Kleineh
  • Finländarna läser Helsingfors Dagblad och diskuterar nyheterna, så Edelfelts brev hem handlar mest om honom själv, någon gång förirrar han sig in på politikens område.

  • Både Alexandra Edelfelt och morbror Gustaf Brandt känner till Paris, så Edelfelt har inte gått in för några utförliga beskrivningar av staden.

    Paris Alexandra Edelfelt Gustaf Brandt
  • Musik hör Edelfelt sällan, någon gång går han på teater, men då enbart på talpjäser; "fruntimren" är alla på landet under sommaren; det eleganta Paris återvänder först i oktober.

    Paris
  • Det är svårt att göra en roman av hans vardag när den för närvarande ser ut som följande: uppstigning kl. 7, café au lait på restaurangen bredvid kl halv 8; arbete fram till kl. 12, frukost med Peyrot i Bouillon, därefter promenad och sedan tillbaka till arbetet fram till kl. 5, middag på biffstek, bönor och ost eller rostbiff, potäter och frukt, från halv 8 till 9 promenad med Peyrot, sedan läsning eller skrivning hemma till kl. 11 à 12.

    Établissement Duval Peyrot
  • Edelfelt har läst böcker från lånebiblioteket: Alfred de Musset, Erkmann-Chatriens "L’histoire d’un conscrit de 1813" och "Waterloo", han skall börja med Adolphe Thiers' Nap[oleons] historia.

    Waterloo Napoleon I Bonaparte Adolphe Thiers Alfred de Musset Alexandre Chatrian Émile Erckmann
  • På lördagen var Edelfelt med Filip Forsten och Oscar Kleineh på Dejazetteatern, den billigaste av de stora i Paris; de såg pjäsen "les femmes de Paul de Kock", den hade inget annat än namnet gemensamt med Paul de Kock; den gav en god bild av det glada Pariserlivet på 1830-talet, kostymerna var mycket äkta och påminde om dem i garderoben på Kiala.

    Paris Kiala Théâtre Déjazet Filip Forstén Paul de Kock Oscar Kleineh
  • Med Bassan har Edelfelt varit på Eldorado, det största café chantant [kafé med musikunderhållning] i Paris; där uppträder kuplettsångare som sjunger och spelar mycket bra; en alldeles förtjusande känd sångerska sjöng en patriotisk sång, "notre drapeau" [vår flagga], klädd i tricolorens färger; sångerskan var växt som bara en parisiska kan vara det: fyllig men smärt om livet [midjan], böjlig och ledig, elegant från huvud till fot.

    Paris Eldorado Bassan
  • Det finns ypperliga aktriser, som är vackra och spelar bra; Edelfelt har inte sett dem, det får vänta till vintern; Anna Judic skall vara oemotståndlig och påminner lite om Hulda Berndtson; Filip Forsten och Adolf von Becker har sett Louise Théo, som är förtjusande och påminner om fröken Thunberg i Helsingfors; en annan är Paola-Marié i Fille de Madame Angot; i varje bodfönster hänger porträtt av Sophie Croizette, Sarah Bernard, Adelina Patti och Christina Nilsson; Edelfelt tycker om det parisiska enkla och okonstlade sättet att spela teater; herrskapet Bosin sade att det ser ut som om de inte hade någon teatervana, skådespelarna står och går precis som andra människor, fastän de är på scenen.

    Adolf von Becker Sarah Bernhardt Sophie Croizette Anna Judic Christina Nilsson Filip Forstén Axel Bosin Charlotta Dorsch-Bosin Hulda von Born Louise Théo Adelina Patti Thunberg Clairette Angot Paola Marié
  • Ungefär två gånger i veckan är Edelfelt nere vid Boulevarden om kvällarna; han träffar Filip Forsten, Adolf von Becker eller någon annan; efter fyra månader i Paris har han börjat vänja sig vid folkvimlet, lyxen och "grannlåten i bodfönsterna"

    Paris Adolf von Becker Filip Forstén
  • I Adolphe Goupils butik visas endast en tavla i varje skyltfönster; Goupil är världens första konsthandlarmiljonär och svärfar till Jean-Léon Gérôme; konstbutiker finns längs rue Lafitte, Notre dame de Lorette, le Pelletier och lite överallt.

    Jean-Léon Gérôme Adolphe Goupil
  • Bland danslokalerna har Edelfelt besökt Closerie des lilas och Elysée Montmartre; han har inte varit på Mabille; på Elysée Montmartre ser man arbeterskor, florister och modister dansa behagligt och lätt, för lätt enligt de nordiska begreppen; Edelfelt såg "fransysk" dans redan i Antwerpen på karnevalsbalen; han förstår inte varför de pryda finska damerna i Paris går till Mabille; Edelfelt skulle varken föra fru eller dotter dit ”emedan jag ej vet hvartill det skulle tjena”; i Norden tycker man att allt i Paris har en underbart fin prägel.

    Paris Antwerpen Bal Bullier / Closerie des Lilas Elysée Montmartre Bal Mabille
  • Fru Hanna Brummer hade bett Edelfelt citera några "chica" fraser på folkets språk och tyckt att det lät fint; Edelfelt tycker inte att fransmännen är fina, och belgarna ännu mindre.

    Hanna Sofia Brummer
  • Det "skojiga" talspråket infördes i huvudsak under det andra kejsardömet då kejsarinnan och furstinnan Pauline von Metternich tävlade om att tala grovt; en republikansk tidning publicerad för inte så länge sedan ett citat av kejsarinnan då hon nåddes av nyheten om slaget vid Sedan: "Gubben (Rouher) har schappat af; kejsardömet tycks vara åt fanders! tusan plåtar!"

    Sedan Eugène Rouher Pauline von Metternich Eugénie Bonaparte
  • I korrespondensen till Helsingfors Dagblad ser Alexandra Edelfelt att den Baudryska expositionen är öppnad; några av dekorationerna till Operan påminner om MichelAngelo som är Paul Baudrys ideal; de stora pendanterna [pendangerna] tragedin och komedin är vackra; komedin illustreras av en ful gubbe som med en lejonhud spelar Herkules och som störtas av skrattande genier [andar] och Thalia ner från sin tron; det förekommer även scener från musikens historia föreställande David som spelar för Saul, Salomes dans och sång för Herodias, Orpheus och Eurydice, den heliga Cecilias dröm, Jupiter och Chorybanterna; de länder som spelat en roll i den dramatiska och musikaliska konstens historia representeras av en allegori, Egypten, Rom, Grekland, Frankrike, England, Tyskland och Spanien; på tavlan le Parnasse ser man bl.a. Wolfgang Amadeus Mozart, Johann Sebastian Bach och Gioacchino Rossini, samt porträtt av operans arkitekt Charles Garnièrs och av Baudry.

    Frankrike England Tyskland Egypten Rom Spanien Grekland Parisoperan Wolfgang Amadeus Mozart Alexandra Edelfelt Michelangelo Paul Baudry Charles Garnier Gioacchino Rossini David Cecilia Orfeus Johann Sebastian Bach Jupiter Herkules Thalia Saul Salome Herodias Eurydike
  • Rothstein är en beskedlig polack men har underliga idéer; han vill att Filip Forsten skall lära honom sång, Edelfelt lära honom rita och Oscar Kleineh lära honom svenska i utbyte mot att han lär dem spela flöjt; Edelfelt har lovat måla hans porträtt, som Rothsthein skall sända till sin "hjärtanskär" i Wien; Rothstein har studerat vid universiteterna i Berlin och Wien, och är korrespondent i ett Bankhaus i staden.

    Berlin Wien Filip Forstén Oscar Kleineh Rothstein
  • Edelfelt har varit några gånger hemma hos Bassan, vars mor verkar förmögen men är sjuklig och vistas i Ems; på väggen hänger porträtt av israelitiska [judiska] förfäder; Bassan skall i november göra värnplikt; om värnplikten var införd i Finland skulle Edelfelt få börja lunka på från morgon till kväll under Hasselblatts eller någon fältväbels kommando; tack vare rekommendationer och att Bassan är elev vid École des Beaux Arts behöver han bara tjänstgöra ett år; samma borde gälla i Ryssland och något liknande har de även i Tyskland.

    Finland Ryssland Tyskland École des Beaux-Arts Ems Bassan Hasselblatt
  • För någon natt sedan rasade ett förfärligt åskväder; ingen sov åtminstone i Batignolles, där blixten slog ned och gjorde en gubbe blind och ett barn lamt; det är fortfarande kvävande hett.

    Batignolles
  • Kommer Mille (Emil) Cedecreutz eller inte? Edelfelt har inte hört ett ord från honom.

    Emil Cedercreutz
  • Frédéric Matthæi och Jozef Van Ryssen har inte hörts av.

    Frédéric Matthæi Jozef Van Rijssen
  • Edelfelt har haft mycket roligt med Filip Forsten ibland på kvällarna; Filip gör goda framsteg i franskan även om han och Edelfelt oftast svänger över till svenska när de umgås.

    Filip Forstén
  • Rätt ofta talar Edelfelt franska med Nils Forsberg på Louvren.

    Louvren Nils Forsberg
  • Adolf von Beckers bror (litteratören inte professorn) är i Paris; han är torr och tråkig, och gör filosofiskt-sansat-liberalt-Helsingforsiskt-Dagbladiska utläggningar om vilken småsak som helst.

    Adolf von Becker Hugo von Becker
  • Adolf von Becker är visserligen konfys men vänlig, glad och fiffig, utmärkt rådgivare och trevlig sällskapsmänniska; han intresserar sig mycket för Edelfelt; Edelfelt hoppas Becker får förlängt sin permission ännu ett år; följande dag borde han få besked från Helsingfors.

    Helsingfors Adolf von Becker
  • Det har skrivits om branden på ångfartyget Österbotten i Journal des Debats; tre skepp hade seglat förbi utan att hjälpa; Peyrot kommenterade att skeppen inte åtminstone var franska; Edelfelt skämdes för mycket för att upplysa honom om att det var två finska och ett svenskt skepp som var de skyldiga till detta "avskyvärda, omänskliga brott".

  • Edelfelt skickar ett fotografi av innergården i Ecole des Beaux Arts; den stora samlingssalen pryds av Paul Delaroches "Hemicycle"; den 5 oktober kommer man på inre borggården att resa ett monument över skolans elever som stupade i kriget 1870-71, samt en byst av den snillrike Henri Regnault med inskriften "Patrie" [fosterlandet].

    École des Beaux-Arts Paul Delaroche Henri Regnault
  • Edelfelt skall skriva om invigningen i korrespondensen till Helsingfors Dagblad.

  • Klockan slår 12, Edelfelt önskar Alexandra Edelfelt godnatt och hälsar till systrarna, Morbror Gustaf och Moster Fanny Brandt, Tajta (Fredrika Snygg) och Morbror August Streng.

    Alexandra Edelfelt Fanny Johanna Brandt Gustaf Brandt Fredrika Snygg August Streng
  • *Edelfelt har glömt att köpa kartan åt Morbror Gutstaf Brandt, men skall göra det snart; han sänder försenade födelsedagsgratulationer till Morbror Gustaf.

    Gustaf Brandt