Paris d. 20 Sept. 1874 kl. 11 på afton 20.9.1874

Edelfelt kom just hem från en utfärd med Adolf von Becker till Ecouen, där de besökt Thomas Couture och Pierre-Édouard Frère.

Det har uppstått en lucka i korrespondensen med Alexandra Edelfelt.

Edelfelt har börjat på ett självporträtt; han använde först Severin Nilssons spegel, men såg så rund och vind ut i ansiktet att han köpte en egen spegel för 5 francs; teckningen blev bra, men fördärvades då han började måla; han får börja om igen.

Amerikanerna Robert Arthur, John Hamilton och Dewey Bates har anlänt till staden; Edelfelt har sprungit omkring med Bates för att få honom in vid École des Beaux Arts; Bates och Hamilton kommer till Jean-Léon Gérôme, liksom Sidney Adams som också lär vara i staden; Émile Claus hade sökt Edelfelt, men hunnit resa tillbaka till Belgien innan de träffats; Frédéric Matthæi väntas komma inom de närmaste dagarna; i nästa månad kommer Jules Dubois där via på sin resa till Rom; Alexandra Edelfelt ser således att Edelfelt får en riktig antwerpisk klick där; allt tal om Antwerpen har gjort att Edelfelt ser gatuvyerna framför sig och hör tornklockspelets Marthaouvertyr.

Edelfelt letar ny bostad; i ett skede övervägde han att stanna med Severin Nilsson men har ändrat sig; Batignolles är alltfår långt från École des Beaux Arts; både Peyrot och Adolf von Becker har avrått honom från att påverkas av Nilssons mediokra inflytande.

Adolf von Becker påstår att Hugo Salmson och Alfred Wahlberg är de enda svenskar som har kommit någon vart i Paris, och det beror på att de satt sig in i de franska förhållandena och försökt bli något där och inte i Stockholm; August Malmström, Mårten Eskil Winge och Wilhelm Wallander har rest iväg lika svenska som när de kom; vad lönar det till att resa igenom Europa bara för att konstatera att allt utanför Stockholm är bara skräp; ynglingen Ernst Josefson påstod på allvar att Nationalmuseum i Stockholm var mera värt än Louvren; "Stackars franska konst som ej har lyckan att vara förstådd af så många stora män i Sala, Köping och Arboga!"

Adolf von Becker rådde Edelfelt att ta ett logement, ett omöblerat rum, där han kan måla; Edelfelt borde måla något i vinter för att ställa ut det om det blir bra.

Edelfelts franska bekanta rådde honom att inte bo på hotell eller chambre garnie (hotell utan mat); de, liksom Adolf von Becker, menar att man inte kan arbeta med lust om man inte känner sig hemma, vilket man inte gör på hotell; Edelfelt skulle gärna vilja ha möjligheten att måla hemma om andan faller på; Peyrot har påpekat att ingen annan elev av Edelfelts kaliber bor på hotell.

Edelfelt har gått skallgång efter ett rum i Quartier latin, från Pantheon till St Germain de Pres, från Luxembourg till Seinen; han sprang på boulevard St Michel, Rue Bonaparte, Rue Vaugirard, Rue des Rennes, Rue de l'École de Médécine, Rue de Racine; små möblerade rum för 25 à 30 francs är små hål under taket; lite större och ljusare kostar omkring 50 francs; Filip Forsten betalar 50-60 francs för sitt rum; Edelfelt såg ett präktigt omöblerat logement vid Rue des Cassettes som han tror att han tar; Adolf von Becker har berättat vad han behöver i möbelväg; kostnaderna skulle bli 5 francs mera än det billigaste rum med städning på hôtel Russie där Robert Arthur bott; möbeltransport får man kostnadsfritt från Kolossen på Rhodos, det största och billigaste magasin i Paris; om Becker reser får Edelfelt en del av hans möbler; Severin Nilsson kanske kunde ge honom ett av sina bord billigt (två av dem tillhör egentligen Ernst Josefson); redan i Antwerpen rådde Karel Scriba och Arthur honom att ta privat logis.

Adolf von Becker menar att Edelfelt under våren borde måla några små akvareller som han kunde sälja till konsthandlare, åtminstone göra sitt namn känt hos dem; Becker är hygglig mot Edelfelt och lyckades muntra upp honom när han hade ett skov av melankoli till föjd av att självporträttet blev så dåligt.

Bostadsfrågan måste lösas inom de närmaste dagarna eftersom terminen börjar snart och alla studentkvarter blir uthyrda; Robert Arthur, John Hamilton och Dewey Bates kommer att bo i närheten; Arthur har ateljé och blir elev i landskapsmåleri hos Charles Daubigny; Edelfelt tycker det är dumheter att vilja ta enskilda lektioner hos en målare eftersom denne ändå aldrig kan säga annat än vad lärarna i École des Beaux arts anmärker;

Det är förargligt att postgången till Alexandra Edelfelt är så trög att han inte hinner invänta hennes åsikt i bostadsfrågan; han får lita på dem som bott längre än honom i Paris; han kommer inte att flytta förrän Severin Nilsson återvänt.

Fastän det är sent och Edelfelt i morgon skall presentera Dewey Bates för Jean-Léon Gérôme skriver han några ord om besöket i Ecouen; han och Adolf von Becker styrde genast stegen till Thomas Couture, som de hittade i sin park tillsammans med fru och två döttrar; Edelfelt frapperades av att Couture, upphovsmannen till "les Romains en décadence" och "les Volontaires", liknar morbror August; bland de modernaste målarna sätter Couture mest värde på Ernest Meissonier, medan han var rysligt sträng mot Paul Baudry och hans tavla "les Poetes"; Couture liknar Fredrik Cygnaeus i att han gärna tar emot smicker; de fortsatte till Pierre-Édouard Frère och hans fru som bor i en förtjusande villa som är byggd i stil med en medeltida borg; de besökte också Beckers gamla bolagist [rumskamrat] James Wells Champney med fru, de blev bjudna på middag i amerikansk stil; där fanns också två kusiner till fru Elizabeth Champney från Amerika; Edelfelt önskar att han tillsammans med Alexandra Edelfelt och systrarna kunde tillbringa en sommar därute i trakten av Paris, där det är trevligt och billigt och nära in till världsstaden; Champney har också gått på konstakademien i Antwerpen; de hann inte besöka belgaren Léon Dansaert innan de måste ta tåget tillbaka till Paris.

Calle Holms "flicka" har ännu inte fått sin låda.

Det blir rolig att träffa Mille (Emil) Cedercreutz; vet Alexandra Edelfelt med säkerhet att han kommer till Paris?

Edelfelt är tacksam för Alexandra Edelfelts present som kom med fröken Hilda Granstedt; hans gamla ullstrumpor har alla stora hål på hälarna; stövlar (bottiner) har han, däremot behöver han köpa en paletå i oktober, *men de borde gås att få ganska billigt i de stora magasinen.

*P.S. Lulle (Julian) och Leonard Serlachius, samt Axel Antell har inte skrivit sedan juni.

*Edelfelt hälsar hjärtligt till små och stora.

*Följande morgon tänker Edelfelt anmäla sig till konkursen [tävlingen] i Ecole des Beaux Arts; först väntar anatomi och perspektiv, därefter teckning.