Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

militärer (personer) porträtt (konstverk) aateli henkilömaalaus hevonen kartanot laulaminen luutnantit nationalismi näyttelyt puolustusvalmius puutarhat ruotsin kieli seuraelämä suomen kieli talous

Graubach d. 7 Augusti 72.
Älskade Mamma,
Alltsedan den stund då jag fick Mammas bref, deri
Mamma skrifvit om Ellens suckdam, har det varit för mig
ett dubbelt behof att skrifva hem till Eder, till hvilka
ändå mina tankar styra i väg alltjemnt öfver land och haft
2 à 3 dagar hinner man visserligen ej samla den menad

få högkomster och intryck som skulle tarfvas för att fylla
bref, på hvilket man kunde ställa billigt fordningar
ett
i afslande å innehållets värde, men då man, såsom
har fullmagt in blande att i mina bref sammanrafva
ja
hade stort och smått, vigtigt och ovigtigt, har man väl ännu
för ett bref. – – I dag är jag nedstämd i följd af så
nog
ynkelig en händelse så förskräckelse som hände just mig och
som jag skall berätta. Vi voro, neml. i går på Torpa hos Oden-
rantes. Färadshöfdingen och äldsta synen och docker voro ej
hemma, men Ekströms var der på besök. Han pratade, pro-
minerade till vattenlederigen, gjorde musik, o. s. v. och der att
rätt roligt. Tante Leuhusen gjorde en proposition, att jag skulle
jag spingit några dagar föret
sjunga en bit der violen,
på Grantäck. Som fru D. sjelf hade snart att spela emedan
han hade ondt i handen, och man ville höra musik började man
ber mig, ehuru jag, som var hes och rädd för publiken, från
började nekat med bestämdhet. Soupern intogs emellertid, och
då man efter densamma ännu bad mig några gånger, ansåg
mig trots all fruktan, böra följd Mammas förmanda
Jag
i att intet låta be sig för länge, och klef med slapplandersten
fram till det olycksaliga månad. Jag började sjunga, jag
kände hjertat sig alltförläser på mig jag märkte att mig
resket var mig i vägen – jag kände huru mina kinder
blossade, allt, piano, ljusna, rummet, menniskorna som
bruttning mig sammanblandade sig till ett oredigt karl, och
Jag är saker på, att om jag hade de ringaste anlag för nerv-
otacker, jag hade danal. hvilket afvifvelaktigt hade varit
en gripande effekt. – Med att för jag kom af
den pistsammaste tystnad inföll fick några ögonblick –
och jag kände mig fördig att sjunka sin famnas under för
den under dessa ögonblick af graflik tystnar. Att ni sedan
fortsatte violen, (hvilken jag hoppas aldrig mera behöfva
i mig så betydde från för mig, mina känslor voro vi räkning
och det behöfdes stor sjelfbeherrskning för att se glad ut, och
fortsätta konversationen med de kunna damerna och herrar
denna olycksaligas musikaliska aftonunderhållning
Tante, i den har haft mycket roligt åt min förtviflan
som både hon och farbror buhusen anse så onödig som

som lustig, och Tante har dessutom har dessutom bedt
mig i brefvet säga Mamma, att alltsammans ej var så far
ligt, som jag skildrat det. – Om jag bortraktade denna
malheur hade jag roligt på forna. Det är ett ovanligt
angenämt hen) der ser på bedödt och hemvarmt ut
taflor, blommor, böcker allt utvisar att det bor menniskor
derinne, som vilja ställa det trefligt för sig i hemmet.
Unge herr Henning föreföll mig såsom en rigtigt akta
hyperesthetiker, en äkta kritiker, men tillska en uppta
med godt hufvud och kunskaper. – Han tycks också bland
bekanta ha rykte om sig att vara en herre, som intet
går af för pickor, och det, att jag kände till detta rykte
gjorde väl kanske också, att hans öfverlägserket genast
stack i ögonen. Troligen är det Castrins förtjens det
man hos o. s. har förvånande väl reda på finska för-
hållanden, på fennomanerna o.s.v. – Han Odmirantz
sjelf tyckte jag gör ett mycket godt intryckt hon frågade
mycket om Mamma, (jag framföra neml. ordentligt mina
helsningar) och pratade länge med mig. Landshöfdingska
kotor, som är en mycket glad och munter äldre fru
var mycket vänlig mot mig raisonnerade med mig
om Jönköping, der hon bar mig stanna qvar öfver
rystern, för att få de Jönköpings omtalade skönheter
församlade, och sade att jag så snart som möjligt åter
måtte komma till Ryhof. Hennes dotter, fröken Ellen?
är mycket glad och söt. Hon, studd Boheman och Odinera
och fröken Orden crants sökte på allt sätt piguera deras
annars så goda vän, mamsell Berg, för en af hennes svår
ga sidor, en viss herr John Lannequen, hvilken för lättare
hittals skulle kallades rätt och står herr Jonas! –
lltjemnt kom herr Jonas på tapeten, och då var det ett
oden alltigt skrattade i ungdomens leder. Hur Boheman
visste isynnerhet att tiga ut samtalet om hen Jonas på
alla upptänkliga sätt, och var mycket lustig isynnerhet
som ord ryttare – också är han ej Stockholmare för 30 skulle
Alla dessa, som voro på Torpa i går d.v.s. Ekströms
och Odencrants'es, samt Hallians och Taxes, löjtnant
Axetson m. fl. äro bjudna hit till Granback i morgon
afton. Här blir således stor assembler, och pohuss och
och Gustaf hafva redan i dag varit inresta till sta
den för att uppköpa ett och annat tills i morgon. –
Cöjtnante Axelson och Lövenader voro i dag på f. m.
här. Löjtnant A. (som frågade mycket efter Mamma) föreföll
mycket glad och godmodig. Han beskref med den naivaste
enkelhet huru han, som förut påstått sig vara en mycke
stor blomsterälskare, i år tyckte att blomstersåningen
och trädgårdsupptagningen skulle medföra för mycket var
svår och derföre i Lexorps trädgård satte endas poteter,
en omnändring som han intet tyckte vara så ogerkalisk.
g

be
o
som
ärk
ett
Eger
om
öfve vid
oron
hemi
myst
hat
efter
henne
ar
aldt
för
hafva
mas
man
Baro
vid
möt
l.
stå
och
te
so
s

att

er bedt
så far
enna
ovanligt
md kl.
enniskor
amet.
agt alla
en yng
bland
inte
aket
Igenast
det
ka för
cerante
a frågade
mina
fdingo
dre fru
mig
öfver
hoter
g åter
Ellen?
a Odeneras
deras
nes svå
för lättare
te ett
remen
ras på
nerhet
3o skulle
tröms
enant
morgon
sta
en. –
f.m.
öreföll
calvaste
en mycket
lingen
t be
oteter
lisk. –
Egentligen har jag i mina bref mycket litet talat
om värdsfolket på stället, och det är så mycket mera
ofrivilligt, som jag tycker särdeles mycket om Baronen och
Baronessan. Att tanke är road af alla möjliga berättelse
hemifrån, vet Mamma nog, och att hon i allmänhet är
mycket intresserad för allt som kan vara uppmärksam
ret värdt, är också både kändt och erkändt. Jag har derföre
ofta med den ena eller andra strundhistorien kunnat roa
henne mycket, och detta är naturligtvis roligast för mig sjelf.
Jag kan är jag befinner mig i en sådan omgifning som han
aldrig känna mig ensam, aldrig gå med denna börda
j alltalade känslor, som klagar trycka en, då man
borta hemifrån, och vän att meddela sig med dem, som man kan
hafva fullt förtroende för. Här ser jag att Mamma, och jag få till
mas skulle verkeligen är afhållen, och denna känslat gör att
man känner sig mycket mera hemmastadd än annats. –
Baronen har fört med sig en hel hop roliga berättelser från lagade
vid Hald det han af kungen var kommerlderad, för att bevis la
mötet som utländsk officier, från Köpenhamn, från Bernstorf i
Som jag tror att jag redan skrifvit om var han bjuden
på middagen på korfvet, bör krigsministern, hos Belkparis
och General Scharffenberg. – Bl. a. berättade han var öfver
fättharren, vid manövarna vid kall, general Wilstert att
denne var så liten, att två soldater måste bara fram en
soff att stiga på hvarje gång han skulle upp på näst
ryggen. Det vore roligt att se huru den der mångverna

som soffane skulle taga sig ut i brinnande krig.
I går morgse bråd förbryr L. mig komma med till
tanke kallar der ett kompani skot till måls. –
vi redo dit och den på de nyköpte hästarne, som dock
ännu ej äro inridna efter konstens regler. Vid Dunke
hyllar fanns för tillfället blott Kapten Hegelberg och ett kompani,
Det var rätt roligt att se de svenska soldaterna; några
raska och unga värdiga söner till de krigare som block
på Leipzigs ställer delsens kullar, andra åter gamla och
och mest påminnande om korposal Mellberg och dylika
redliga klysman. – Häromdagen var jag från morgon
till qväll äta med unga Kicki för att göra studier.
Han får, ännu åtminston just intet framstående, men
har en viss säkerhet i att bedöma allt hvad till konsten
gebiel hörer. Denna myndiga ton roade särdeles mycket
L., som hade bjudit honom på middag samma
Tante
dag. –
Han hade hela kommaren förut vis låts i Köpen
hamn, och det var derföre sitt roligt att höra honom
berätta om ett och annat kan Expositionen. Grefve
Rosens tafla Erik den fjortander undertecknade död
dom skall der i Khamn. liksom i Stockholm hafva
väckt uppseende, och detta med rätta. Jag har blott sätt
ett träsnitt af denna mästerliga tafla, men kan dock

redan deraf se att denna bild måste tala varmt
till hvar och en som har sinne för det stora och sköna. –
G.v. Rosen såsom Sverige
Då man hör talas om denne
mest lofvande konstnär, och betänker att han ännu

ej är 30 år, kan man ej annat än med prassa
Natrullo medgifva. Lycklig den som har fått
Farbror L. har rade mig att
.– –
snille
innan jag reser upp göra ett krok till henne kulle
och trolthattan, emedan dessa ställen ändå icke än
alldeles svår att komma till, och så vackra, är
S
Får se, huru
det vore synd att resa dem förbi. –
3
detta slår in med mina kassa funderingar
mk inalles, 150 (resan hit och allt hvad som möjligt
kan gå åt här, är hälften, och då är det till tal och
om de återstående 150 räcka till både till Trollhåtte
resan och till färden till uppsala, hvilken senare ej

Gripsholms affären är
får försumma
nu i goda händer, i det parfor lofvat skrifva
till akteridenten, som var känner, för att utvecka
tillåtelse att måla på slottet. – Jag tror ej att detta
skall möta några särdeles öfverstigliga hinder
de bestämdt ingen af kungliga familjen kommer
att komma dit under denna sommar. – Jag
har mycket tänkt på att har porträttera (Gustas
men jag har tillsvidare ingen duk att måla på
mannes anlete egnar sig ej för målnings och
Renehold och Fredrik äro för små. – Annars tror
jag, att Gustaf, med sina bestämda drag ej borde
Allt detta är dock
blifva så svår att träffa.
ännu blott planer hvilkas fullföljande ännu
– Jag skall i öfvermor-
ligger i vida fältet.
gon, d.v.s. – sin bjudningen har har varit
börja ett nytt bref till Mamma, der jag kan få den
upp konturerna till denna epok i våra landtliga lif.
Bläckel som jag nu skrifver med år, som synes
för att slå igenom, och jag skall
mycket "lifvad
derföre ej hjelpa att detta blef här ett särdeles
i skall bli bra roligt att
slutligt yttre. –
svar på mitt första Granbachs bref! Det blir
i morgon jemt 2 veckor sedan jag skickade
a, och jag hoppas derföre försvar. –
af
Att Mamma för framföra min helsning till alla
på Kiala, behöfde jag väl knappast skrifva. –
sock att alla någt stora och söka kända en hjertligt
helsning till Mamma, det vet Mamma också
a
mera härnäst
Nu godnatt älskade man
Atte.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt har känt dubbelt behov av att skriva hem, sedan Alexandra Edelfelt berättat om Ellen Edelfelts sjukdom.

    Alexandra Edelfelt Ellen Edelfelt
  • Edelfelt har varit hos Odencrantz på Torpa, häradshövding Hartvig Odencrantz och äldste sonen Tor Odencrantz och dottern Gertrud Odencrantz var inte på plats; tante Adelaide Leuhusen bad Edelfelt uppträda med samma sånger som en tidigare kväll; den rampfeber Edelfelt drabbades av anser tante Iden (Adelaide) och farbror Alexander Leuhusen onödig att gräma sig över; med undantag för denna "malheure", sångfadäsen, hade Edelfelt roligt på Torpa, som är ett ovanligt angenämt hem; fru Margareta Odencrantz gör ett gott intryck; landshövdingskan Hildegard Ekström bad Edelfelt stanna kvar i staden över vintern för att se Jönköpings omtalade skönheter samlade, hon bjöd honom också att på nytt besöka Ryhof; ungdomarna, fröknarna Ellen Ekström och Ellen Odencrantz, samt studenterna Carl Boheman och Henning Odencrantz, pikade mamsell Berg för hennes svaghet för herr John Landegren, "herr Jonas"; Boheman, som inte är "stockholmare för ros skull", var med sitt ordrytteri ytterst skicklig att på alla upptänkliga sätt väva in herr Jonas i samtalet; bland de övriga gästerna fanns Walléens, Faxes och löjtnant Axelson, och alla är bjudna till Granbäck ett par dagar senare.

    Granbäck Jönköping Ryhof Torpa Adelaide Leuhusen Hartvig Odencrantz Alexander Leuhusen Tor Odencrantz Arvid Gustaf Faxe Carl Ekström Hildegard Ekström Ellen Ekström Carl Rudolf Helmer Boheman Berg Jakobina Odencrantz Ellen Odencrantz John Landegren Theodor Walleen Hilda Faxe Axelsson Anna Walleen Henning Odencrantz Gertrud Odencrantz
  • Herr Henning Odencrantz på Torpa förefaller vara en hyperestetiker.

    Torpa Henning Odencrantz
  • Troligen är det Jonas Castréns förtjänst att man hos Odencrantz har förvånande väl reda på finska förhållanden i språkfrågan.

    Hartvig Odencrantz Jonas Castrén Jakobina Odencrantz
  • Gustaf Leuhusen och Johnsson har på dagen åkt in till staden för att skaffa ett och annat till "assemblén", tillställningen, på Granbäck, där löjtnanterna Axelson och Adolf Lövenadler samma förmiddag var på besök; löjtnant Axelson förhörde sig om Alexandra Edelfelt och berättade godmodigt om att han detta år endast satt potatis i trädgården.

    Granbäck Gustaf Leuhusen Johnsson Axelsson Adolf Ludvig Löwenadler
  • Edelfelt beskriver friherre och friherrinnan Leuhusen; tante Adelaide Leuhusen är lättroad, tack vare Alexandra Edelfelt möts Edelfelt av en vänlighet som gör honom ovanligt hemmastadd; friherrre Alexander Leuhusen har berättat roliga historier om lägret vid Hald, dit han kommenderats av kung Karl XV som utländsk officer, andra kom från Köpenhamn, Berndorf o.s.v.; friherren var bjuden till middag vid hovet, hos krigsminister Wolfgang Haffner, Lave Beck-Friis och general Paul Scharffenberg; han berättade om fältherren, general Ernst Wilster, som var så liten till växten att soldater måste bära fram en soffa att stiga på varje gång denne skulle upp på hästryggen.

    Kööpenhamina Hald Berndorf Alexandra Edelfelt Adelaide Leuhusen Alexander Leuhusen Karl XV Paul Scharffenberg Ernst Wilster Wolfgang Haffner Lave Beck-Friis
  • Edelfelt har tillsammans med farbror Leuhusen ridit till Dunke Hallar för att se soldater exercera med att skjuta mål; kompaniet under kapten Fredrik Kugelbergs ledning bestod av både unga svenska soldater, "söner till krigare som blödde på Leipzigs slätter Lützens kullar", och gamla fredliga krigsmän som påminde om korpral Lorentz Mollberg.

    Leipzig Dunke-hallar Lützen Alexander Leuhusen Fredrik Kugelberg Lorentz Mollberg
  • Edelfelt var ute med unge herr Georg Pauli en hel dag för att göra studier; denne är ännu "just intet framstående", men bedömmer med myndig ton allt som hör konsten till, vilket roade tante Adelaide Leuhusen.

    Adelaide Leuhusen Georg Pauli
  • Georg Pauli berättade om den nordiska konst- och industriexpositionen i Köpenhamn, där greve Georg von Rosens tavla "Erik den fjortonde undertecknar en dödsdom" liksom i Stockholm ska ha väckt uppseende och Georg von Rosen omtalas som Sveriges mest lovande konstnär.

    Ruotsi Tukholma Kööpenhamina Georg Pauli Georg von Rosen Erik XIV
  • Farbror Alexander Leuhusen har rått Edelfelt att besöka Kinnekulle och Trollhättan före han reser; Edelfelt är inte säker på att hans ekonomiska situation tillåter en sådan utflykt, i synnerhet då han inte får försumma det planerade besöket i Uppsala; farbror Leuhusen har lovat skriva till intendent Fredrik Ekenstierna på Gripsholm, för att Edelfelt skall få tillåtelse att måla på slottet.

    Gripsholm Uppsala Kinnekulle Trollhättan Alexander Leuhusen Fredrik Ekenstierna
  • Edelfelt har funderat på att avporträttera Gustaf Leuhusen, men har ingen duk att måla på; Gustafs bestämda drag borde inte "bli svåra att träffa"; Mannes ansikte är inte lämpat för målning, medan Reinhold och Fredrik är för unga.

    Gustaf Leuhusen Alexander Leuhusen Fredrik Leuhusen Reinhold Leuhusen
  • Edelfelt såg fram emot Alexandra Edelfelts brev och hälsar till alla på Kiala, liksom alla stora och små på Granbäck hälsar till Alexandra Edelfelt.

    Kiala Alexandra Edelfelt