Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

sjukdom (tillstånd) apurahat ateljeet kielet kirjeet kritiikki kuvanveisto kuvataideoppilaitokset lapset (perheenjäsenet) miehet naiset opinnot osoitteet ranskalaiset ranskan kieli renessanssi sää seuraelämä taide taiteilijat talous tanssit taulut täysihoitolat tulevaisuus ulkomaat vaatteet

Paris. Adentzondaari 1884
Älskade Mamma
Ack Mammas kära bref i går afton just då jag
bela dag så to mig i ordning för den minatisk
Doiréen Staväl, jag tackar Mamma stundfaldt för
d ligger jag närmare betänka mitt lätt
i mig som det oförlåtligt af mig att inge för ha skrifva
gungsigten. Kl. ehuru den strängaste gångenhet
ständigt för mitt görande och låtande var jag den
torgen att låna 30 francs af Cassen för unga
färde vecka sedan just då Mammas bref kom
tad dessa 30 ma mot sitt slut och mig hem
Brånad på fickan tågade jag till Rue Mirominet
öng Mamma minnes, hade fr. Paulind. A. sagt
mig sågon och Mar 9.) att det andas skulle bli
en parres en skinille. Jag blir mig derföre
dagnat sorg och dile pantalon då vid sluk och
en har mörka handskar. Döm om min för
arotesta jag väl anländ ser ett sentio-
del personer i Mme Jaquinots talar, herrar
ng i hvita halsdukar, frackar och ljusagla
laga den samt förhintimmarn dame
Hochter. Jag var förargad, förtviflad, till den
grad att få kusade mig och den har
okslagen kan butik skaffade mig göra händer
för 3230) och sedan först gick in. Det var

egentligen fröken Ahlbergsfel att jag så hade misstagit mig
på Contumen, ty hon hade ej sagt ett ord om att 50 frcs
söner voro inbjudna ehuru hon visste det. Allt.
nog jag trädde in, generad, hörde derefter musik
exeuterad af fröknarna Freberg och Grubon,
samt åsåg till en börjar dansen med Paulin
A. Som var mycket glad att ha en bekande
att prata med. Jag bjöd upp henne, min
hon kände arg så trött, derefter en liten
nätt amerikanska, men hon var uppbjuden.
Kl. 12 gick fröken P. Ahlb. upp till sig, sedan vi
pratat sju stugor fulla om Tyskland, om konst
och litteratur, och jag blef lemnad ensam. Henne
ens kom fr. Grabow och bjöd upp mig till vals,
ett har norskor frågade om jag ej ville dame
polka med dem o.s.v. Min blyghet och
bortkomma min (betänk att jag nu på halftannad
är ej varit på någon bal och sålunda minnet ligger
af mig begynte småning om försvinna,
och till slut då jag dansade kotiljongen
mad fr. Grabon, tyckte jag mig åter helt
hemmastadd på dans golfvet – Der fann
bland annat en liten frasyska 15 år nu
gefär kusin till Mlle Jaquinot, som var
alldeles strålande vacker min dugtigt kokett
fastän hon alla har kosta krola.

n
de
de
o
f
Eh
rys
tid
fru
ma
som
Mi
ha
ro
lan
Lin
shu
de

mig
Ena
aels
a
har
vals
dame
hann
lygt
a
helt
fann
er nu
vår
lokett
dansen anfördes af en unghera till
Viardet, son till den stora konstkännaren
som ordnat ermitaget i Petersburg, och gick
till precis som hos oss. Till och med de
gamla turerna i kotiljongen som man dansat
hundra gånger derhemma återkommo Andeiller
dansas har litet annorlunda. – Under
kotiljongen dansade jag med nästan alla
damer. Illa gick det med mina tjocksutade
stöflar, och generad var jag för att ej vara
i frack, men det gick ändå. – Tänk Mamma
först kl. 3 var det slut och då promenerade
jag hem under en hel timmes tid i storm
och slaskregn till Rue Cassette. Usch, jag
ryser ännu då jag tänker derpå. – Emeller
tid var jag rätt glad att ha fått se en
fransk aftonenställning, och fann, att
man har roar sig precis på samma satt
som hemma. Tanter kring vägganen, litet
musik, under hvilken hela sällskapet kuskar
"charmant", och sedan dans. Lyckade vo-
ro alla dessa små panserspråkar i
hänsen, med sina ytterst moderna drägte,
sina chapean-claque er och sina losquier
glas i ens aget. – Litet oartigt var
det kanske af mig att ej bjuda

i Mme Jaquinot, dottren i huset, men jag kände ju henne
så ytterst litet, och hon var så mycket uppbjuden.
Trakteringen bestod i thé, konfekt, limonade och punsch
elldeles som hos oss med undantag af Loupera,
har naturligtvis ej kommer i fråga.
tisdag skall
det på visit, och tacka för sist. – Det är rigtigt
lalt att se huru en sådan soirée är fotografiskt lik dem
han har derhemma, samma skillet i början, samma matta
tråkiga konversation. Under sista veckan hade fröken dag
line och jag engång stämt möte i Louvren,
hade tid att gå efter henne, och i alla fall gick upp igår
dagar mellan – 4 för att se på Rubens Van Dyck och Titian
i ha näml. denna vecka haft en utmärkt vacker
qvinnomodell, och jag har, så godt jag kunnat velat råd-
fråga de gamla mästarne i behandlingssättet) – Det är
sa jag redan anmärkt roligt att gå i museer med någon, som
har sitt mycket och känner till sin sak, och det har fröken
Pauline. Möjligen är hon också hvad konst beträffar något
filosofisk, och ser mera på tanken än på känslan och
stämningen. Vi kommo dock båda öfverens om att
Van Dyck var vår favorit af alla målarne. A
en händelse träffade vi Hettrberg i Salon carcé, och
ig presenterade honom, och sedan talade vi tillsammas
igenom gammalitalienska, långa, flamländska och de i eller
18 franska gallerierna. En liflig diskussion hade jag med
fr. Paulière och Hertzberg
r Rembrandt beröm
då tafla en död oxkropp i en slagtarbod. Dessa tvenna
som stort på esthetisk grund kunde ej begripa en
södan tafla, och skulle, och de icke visste, att den vore af
Rembrande frånkanna den alls konstvärder. Jag åter sökte
ramhålla den utmärkta färgen det mystiska varma
solljuse
den underbara effekten o. s. v.
Jag är då alls
likt hvad man kallar naturalist eller makrialist
inom måleriet, men jag tycker dock och tysende med mig
att det kan finnes utmärkta konststycket, som ej
ställa någonting, utan att jag derföre vill påstå att
dessa skulle utgöra guitessensen af målarkonsten – låna
lifrån. I
allmänhet bekymrade sig de gamla mästar
ne bra litet om ämnet, d.v.s. de voro nog förnuftiga att
alltid inskränka sig till ett gifvet, kändt moment är
något helgons lif. Dessas styrka låg sedan uti att
behandla detta enkla ämne så kärleksfullt, så
ädelt, och med så mycken skicklighet i forns och i

att det derigenom dubbelt tilltalar åskådaren.
Hvad ha Titians taflor för ämne t.ex.
icke
Rafael hundrade gånger målat samma sak. Madon-
han med Kristusbarnet. Hvarföre? Jo emedan man
beställda taflor med gifvit ämne på den tiden, något
som skulle stöta bra många i vår tid. – Jag är
öfvertygad om att de flesta, som varit i kom och

München, Paris och Dresden och sedan tala om Rafael och
Perugino, Michel Angelo och Geilio Romano, bra litet
förstå dessa målare, som en målare har så ytterst
svårt att förstå, emedan deras stora sida är det stil –
fulla i teckningen. Det förargar mig derföre då jag
hört fruntimmer (icke Pauline A. hon är för klok dess
tala om att Rafael är så naturlig, att det är det trä-
det är så naturligt målat, att nedre sällen på juna
klädning är nu så precis, liksom det skul vara verkligt
Rafael är då alls icke den man, som brydde sig
om att göra fotografiska bilder (såsom de små holländer
ne Metza, Terburg, Dow m. fl.) och dylika omdömen som
de nyssnämnde bevisar att åskådaren icke har den
aflägsnaste aning om hvad konst är. – Rafael är
som tecknare det största snille som någonsin existerat
adel och harmonisk, men frå och alls icke någon
som roade sig med att berätta pikanta anekdoter eller
kopiera naturen utan geni såsom flera af de nu
äfvende tyska genremålare som ha ett så omstränkt
alla fruntimmerssjälar. – Hamlända
välde öfver
dessa stora, mägtiga mästare, Rubens van Dyck
Croyer m.fl., de borde mera slå an på personer som
icke äro så "lärda" i konst om jag så får säga. åtminsta
tycker jag mig mycket mera anslagen af dem och
Manjorerna Murillo Velasquez, Ribera, som
holländarn Rembrandt och Frans Hals än af hela
Italienska skolan. Statsenarne beundrar jag, dessa
andra älskar jag. Jag går ej ifrån att en full-
komligt sann, menniska med sinne för konst skall
känna sig omedelbarare berörd af alla dessa målare
af hela den italinska renaissancen och dess
ätt
stora efterkärmar Poussin, en målare som jag, med
Och dock skall jag
verlden ej förstår.
ta vilja i

gå ifrån att teckningen är hufvudsaken, är allt
i konsten, och att Ingre hade rätt i sitt egendomlig-
"le dessin est la probité de l'art". Skulle jag
osting

å välja emellan att bli en stor, silfull ädel tecknar
eller en utmärkt kolorist, så tror jag jag skulle välja
det förra. Men kunna de dessa saker ej föres
gåvisst. Van Dyck är det utmärktaste beviset
maski, och likasom Rembrandt kubens, Velasque
och Murillo, koloristerna gjort utmärkta saker
i teckningsväg, så ha Rafael, Ingres och Hippo
lyta Flandrin ofta målat en mästerligt färg
på Van Dycks porträtt af Carl den första, på
Rubens nedlagning från korset i Antwerpen, ha
Rembrandts anatomiska föreläsning i Haag
kafaels la belle fardi-
Murillos Madonna,
nière på Ingres la Souaie" på Flandrins nel-
gon frcs i St Vencent de Paul! Ack hvad det frun
utmärkta saker att se här i Paris! Jag tycker

hvar gång jag går på Louvren, att det är synd äro
man ej skall ha tid att sitta der hela dagen för att göra
skizzer, för att om jag så får säga, innerligt få tala
med de stora gamla om konstens hemligaste frågor.
föra gerna skulle jag då jag reser hem i nästa
kommar eller höst ta vägen öfver Antwerpen
Haag och Amsterdam. Kroken vore ej så ofanta
ligt stor och jag finge då dels återse "mes premier
Amous" så konstens gebiet, dels se Rembrand
och Frans Hals i deras hemland. Gérôme sjelf
reste ännu i sista sommaren enkom till Haag för
att se Rembrandt, Bonnat har vis tala den länge
att kopiera honom och alla då jag träffat
tala med förtjusning om hvad de sett i Holland
engång hoppas jag och att ej få komma till Spanier
och Italier att få de "il Prado" som tyckes vara
det bästa museet i verlden och Rafael och Michte
Angelo i vattkaning. A propos Italien, och
Florens, så finnes här i Gérômes atelier, en
stipendiat från akademien i Florens. Är han
deras pensioner och således den bäste så vitna
det ej till den Florentiska akademins fördel. Sjelf
säger han att det ej finnes tecken till modernt
konstlif i Italine, ty de några få storheter de
finnas såsom Ussi o.a. ha inga ateliern, och
exponera i Paris och Wien. Hvarje Caliana
som har det minsta talant kommer till Paris
eller München för att studera, – och dock vill Schau
enfaldig att så
man på propositionen är
mera vill tåla derom. Antwerpen Pari
9
och München se der de tre öster der man i
tid studerar konst.
Hertzberg går fli-
på Louvren för att utbilda sig till konst
– Det är rätt eget att göra konstnärs
kritiker.
snillen som Ingres och Thorvaldsen behöfva ett helt
menniskolif för att lära sig förstå de gamla, och
en vänlig ung artigt som en sina ledistisk hos att
sysslat med konst tycker sig aldrig våta
Kauge ett omdöme, men der magister från Helsing-
fars behöfver vanligen 6 månader för att han
skall bli kapabel att "sofurlikt dömma kungar,
menskor gud och fon
månader i Italien och tvärt
Se nervander t.ex. –
vet han att intoretto har en sjögrön otäck ton
sina taflor, att fransmännen aldrig kuna är
skulptörer (sic) att Belgiens moderna konst ej
är något särdeles o.s.v.
dock tror jag ej att
väder.
Helberg blir en som, talar i og
erkänna gerna att han ingenting vet, och kom-
mer nog att profitera af sammanvaron med
Becker, som otvifvelaktigt, ehuru han ej är
någon
Atte
fär
Her
dan
bra
väg
mo
u
de
81
Pa
bes
tan
m
der
la g
för

Har
Ler
lär
der
Han
vor

Jag
e
er
t

d äro
att göra
nästa
terker
å öfver
peramie
ebran
el
pat
Man
vara
h Michel
och
en
han
vitna
Sjelf
dena
dag
l.
loren
nstnärs
att helt
och
koratt
telning
han
någon är målar, dock är den finne
om har
sett mest, och mest förstår sig på konst.
Häromdagen var det en stor dispyt med
Hertzberg på ena och B. och jag på andra si
dan. H. påstod att kritiken ändå kommit
bra många unga målare att slå in på bättre
vågar och öfverge villfarelser, men vi menare
motsatsen. Deremot ser man ofta, att konst-
närer, af en obillig och dum kritik tvungits
banor som alls ej egnat sig för deras
sig på
skaplynne, och sålunda förlorat all originalitet
Caveen gör fortfarande ingenting, men är
beskedlig och vegeterar. Den stackarna här ofta
tandvärk och det är minsann ej roligt. – (Paris
å till brasan och varma mina här
nu måste jag
der, annars kan jag ej fortsätta
Det är ska
då att Herteberg som har godt hufvud och anlag
för poesi, skall ha något pjoskigt i sin person.
Mamma förstår hvad jag menar, och vet nog att
ej vill förtala honom för det. Exempelvis.
Han såg en vacker ung flicka som kopierar på
Louvin. Tvärt svärmiska tankar. Köper en ros
knopp, vattnar den, och när den om några
der slår ut, klipper han af den, och smyger
den på den skönas staffli då hon var borta
Han frågade mig i hemlighet till råds om det ej
vore skäl att tala med vaktmästaren, det han
värja dag skulle smyga en ros på staffliet, men
jag af rådde H. starkt derifrån, dels emedan
vaktmästaren ej skulle gå in derpå, dels emedan
en dylik smånätt kärlek "à l'allemande"
skulle försstas här i Frankrike. – Jag tror att
.
söker likna Topelius så t. ex. stannar han
och tittar på alla små barn på gatorna slår hander
na i hop och utbrister i poetiska reflexioner
jag tycker nog också om barn, det borde må
ma och mina snälla små systrar veta, men jag
tycker dock att denna barnsliga barnakärlek hos
en ung man icke är naturlig. Jag hoppas att
Mamma förstår mig rätt. Så har han köpt.
en väcka fotografi, föreställande två små flick
som läsa i en bok (utan konstvärde) och hängt
på sin vägg, vidare köpte blommor. fönsterna och

påstår att detta går honom poetiska ingifveller
o.s.v. – I vissa fall märker jag dock att jag är
bra mycket mera vän vid det utländska lifvet
än Herteberg o. Cavien. De äro så genomfrusna,
tycka om att småjutta i timtal, gå så förfar
ligt långsamt på gatorna, få sjuka fötter om
skall går hårdt, förstå ej språket, följa ej
med mattiderna och sälla ej värde på tiden.
Herteberg skrider fram på gatorna och vill all-
tid ledas så att man ej ens kan få springa
förut, och som Mamma vet att han går med
fötterna inåt får hans gång en underligt väg
gande rörelse, som regelbundet mycker i en
arm. Så stanna de i hvart bodfönster, och
mena att man nu ska lite tilla" och så
vilja de ej gå ensamma någonstädes, och vilja
ha folk i möjliga och omöjliga fall. Jag har
i dessa tider stolkar på den såsom att jag
känner mig såsom en lefvande fransk-svenska
parlör.
Då kölden tyckes bli ihållande
e
Hela sista veckan endast 1 grad värme) så tror jag
att jag redan i denna vecka flyttar till meir
min första omsorg blir att få mig stöflar, ty
sådana sliter man ohyggligt i Paris, derefter
kommer vinterpaletå, en utgift som jag ger.
na ville slippa, men ändå inte lär kunna undgå.
Min studie i Ecole des Beaux Arts ansågs af
kamraterna som en af de bästa, och jag tyckte af
att den var bra. Gérôme tilldelade den är
det högsta beröm man kan få från hans lappar.
pas mal, il y a, des bonnes choses" – ehuru
han äter skarpt kritiserade teckningen. – Der
kommande veckan ha vi antik i ateliern, och
jag kommer derföre att göra skizzer på Louvern,
Under senaste vecka har jag
eille hos Weir. –
ej gått i skulpturskolan från 7
Lindholm
o –
mår bra – och Lilip när med Kleinen flyttat
en i en passion der de betala 140 mk i må
naden tillp har jag ej sett på två veckor, men
han lärer må bra och fortfarande studen fli.
ligt. – Och nu farväl älskade Mamma, helsa alla
hjertligt från mig.
Atte

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt tackar för Alexandra Edelfelts brev som anlände när han gjorde sig i ordning för Jaquinotska soiréen.

    Alexandra Edelfelt Jacquinot
  • Edelfelt tackar Alexandra Edelfelt "tusenfallt" för växeln; han borde ha skrivit fullmakten för att ta ut stipendiet tidigare.

    Alexandra Edelfelt
  • Trots Edelfelts sparsamhet har han behövt låna 30 francs av Karl Alfred Caveen, vilka höll på att ta slut då Alexandra Edelfelts brev kom.

    Alexandra Edelfelt Karl Alfred Caveen
  • Med fem francs på fickan tågade Edelfelt till soarén på Rue Miromesnil; både fröken Pauline Ahlberg och Madame Jaquinot hade sagt att det skulle bli en soaré "en famille" [inom familjen], då han anlände var det ett femtiotal personer i salongen; Edelfelt sprang förargat ut och köpte grå handskar för att komplettera klädseln, som han inte hade förberett för ett så stort tillfälle; fröknarna Marie Friberg och Mathilda Grabow executerade [framförde] musik; Edelfelt satt och talade om Tyskland, konst och litteratur med Pauline Ahrenberg, som inte ville dansa, fram till att hon klockan 12 gick upp till sig; därefter bjöd fröken Grabow upp honom till vals, några norskor ville valsa och snart var hans blyghet på dansgolvet bortblåst; där fanns en liten fransyska på ungerfär 15 år, kusin till Mademoiselle Marguerite Jaquinot, som var alldeles strålande vacker men "dugligt kokett fastän hon ännu bar korta kjolar"; dansen leddes av en Monsieur Viardot, son till konstkännaren som ordnat eremitaget i Petersburg; kotiljongen gick till precis som hemma; quadrillen [kadriljen] dansas lite annorlunda; kan Alexandra Edelfelt tänka sig att han först klockan 3 gick hem i storm och slaskregn till Rue Cassette; på en fransk aftontillställning roade man sig precis på samma sätt som hemma; Edelfelt tyckte att alla små "parisersprättar" var lyckade med sina ytterst moderna dräkter, sina chapeau-claque'er och sina lorgnetteglas i ena ögat; lite oartigt var det av Edelfelt att inte bjuda upp Madmoiselle Jaquinot, dottern i huset; på tisdag skall han gå dit på visit och tacka för senast.

    Pietari Saksa Eremitaget Alexandra Edelfelt Pauline Ahlberg Mathilda Grabow Jacquinot Marguerite Jacquinot Marie Friberg Paul Viardot Louis Viardot
  • Senaste vecka stämde Edelfelt möte med fröken Pauline Ahlberg i Louvren; Edelfelt har gått där varje dag för på skolan har de haft en vacker kvinnomodell och han har velat rådfråga Peter Paul Rubens, Anthonis Van Dyck och Titian om behandlingssättet; fröken Pauline är filosofisk också när det gäller konst och ser mera tanken än känslan och stämningen på bilden; bådas favorit bland målarna var Van Dyck; de träffade på Rafael Hertzberg och gick tillsammans med honom genom samlingarna på muséet; det uppstod en livlig diskussion om Rembrandts tavla "en död oxkropp i en slaktarbod".

    Louvren Pauline Ahlberg Rembrandt Peter Paul Rubens Tizian Anthonis van Dyck Rafael Hertzberg
  • De gamla mästarna bekymrade sig i allmänhet lite om ämnet; de inskränkte sig till ett givet, känt moment, deras styrka låg i att behandla det enkla ämnet kärleksfullt, ädelt och med mycket skicklighet i form och färg; vad har t.ex. Tizians tavlor för ämne, har inte Rafael hundratals gånger målat Madonnan med Kristusbarnet?; Edelfelt är övertygad om att de flesta som varit i Rom, München, Paris och Dresden och sedan talar om Rafael, Pietro Perugino, MichelAngelo och Giulio Romano har svårt att förstå att deras stora sida är det stilfulla i teckningen.

    Pariisi München Dresden lukumuistit Michelangelo Rafael Tizian Maria Kristus Pietro Perugino Giulio Romano
  • Edelfelt förargar sig över att höra "fruntimmer" (inte Pauline Ahlberg, hon är för klok) säga att Rafael är så naturlig; Rafael brydde sig inte alls om att göra fotografiska bilder, till skillnad från holländarna Gabriel Metzu, Gerhard Terburg och Gerard Dow; Rafael är som tecknare det största snillet, men han roade sig inte med att berätta pikanta anekdoter eller kopiera naturen utan geni som flera av de nu levande tyska genremålarna som har ett så oinskränkt välde över alla "fruntimmerssjälar".

    Pauline Ahlberg Rafael Gabriël Metsu Gerhard Terborch Gerrit Dou
  • Flamländarnas stora mästare Peter Paul Rubens, Anthonis Van Dyck och Gaspar de Crayer borde tilltala personer som inte är så "lärda" i konst; åtminstone anslås Edelfelt mera av dem och spanjorerna Bartolomé Murillo, Diego Velasquez, Jusepe de Ribera, samt holländarna Rembrandt och Frans Hals än av hela den italienska skolan; Edelfelt beundrar italienarna, men älskar de andra; en människa med sinne för konst skall känna sig mera omedelbart berörd av de nämnda målarna än av hela den italienska renässansen och dess store efterhärmare Nicolas Poussin, en målare som Edelfelt med bästa vilja inte förstår.

    Rembrandt Peter Paul Rubens Anthonis van Dyck Diego Velázquez Bartolomé Murillo Jusepe de Ribera Nicolas Poussin Frans Hals Gaspar de Crayer
  • Edelfelt håller med J.A.D. Ingres om att teckningen är huvudsaken; kan man förena en ädel tecknare med en utmärkt kolorist?; Anthonis Van Dyck är det ultimata beviset på att det är möjligt; koloristerna Rembrandt, Peter Paul Rubens, Diego Velasques och Bartolomé Murillo har gjort utmärkta saker i teckningsväg; tecknarna Rafael, Ingres och Hippolyte Flandrin har ofta målat en mästerlig färg; se på Van Dycks porträtt av Carl den förste, Rubens Nedtagning från korset i Antwerpen, Rembrandts anatomiska föreläsning i Haag, Murillos Madonna, Rafaels la belle Jardinière, Ingres "la Source", Flandrins helgonfris i St Vincent de Paul; det finns utmärkta saker att se i Paris; var gång Edelfelt går på Louvren tycker han det är synd att han inte har tid att sitta hela dagen och ta in och tala med de stora gamla om konstens hemligaste frågor.

    Pariisi Antwerpen Louvren Haag Saint-Vincent-de-Paul Rafael Rembrandt Peter Paul Rubens Anthonis van Dyck Diego Velázquez Bartolomé Murillo J. A. D. Ingres Maria Hippolyte Flandrin
  • Då Edelfelt reser hem nästa sommar eller höst skulle han gärna vilja åka via Antwerpen, Haag och Amsterdam för att se sina "premiers amours" [första kärlekar] på konstens område, samt Rembrandt och Frans Hals i deras hemland; både Jean-Léon Gérôme och Léon Bonnat har rest till Holland för att se Rembrandt.

    Antwerpen Amsterdam Haag Alankomaat Jean-Léon Gérôme Rembrandt Léon Bonnat Frans Hals
  • Edelfelt hoppas någon gång komma till Spanien och Italien för att se "El Prado", som lär vara det bästa muséet i världen, samt Rafael och Michelangelo i Vatikanen.

    Italia Espanja Vatikaani Pradomuséet Michelangelo Rafael
  • I Jean-Léon Gérômes ateljé finns en stipendiat från akademin i Florens; denne säger att det inte finns något tecken på modernt konstliv i Italien; storheter som Stefano Ussi har inga ateljéer och ställer ut i Paris och Wien; varje italienare med talang kommer till Paris eller München för att studera; ändå har B.O.Schauman föreslagit att Edelfelt åker till Italien, propositionen är så enfaldig att han inte mera vill tala om det.

    Pariisi Italia München Wien Firenze Jean-Léon Gérôme Berndt Otto Schauman Stefano Ussi
  • Rafael Hertzberg går flitigt på Louvren för att lära sig att bli konstkritiker.

    Louvren Rafael Hertzberg
  • Det är förunderligt att stora konstnärssnillen som J.A.D. Ingres och Bertel Thorvaldsen behöver ett helt människoliv för att lära sig förstå de gamla mästarna, medan en magister från Helsingfors vanligen behöver sex månader för att bli kapabel att dömma "kungar, menskor, Gud och fan".

    Helsinki J. A. D. Ingres Bertel Thorvaldsen
  • Emil Nervander har exempelvis tillbringat sex månader i Italien och tvärt vet han att Tintoretto har en sjögrön otäck ton i sina tavlor, att fransmännen aldrig kan bli skulptörer, att Belgiens moderna konst inte är något särdeles.

    Italia Belgia Emil Nervander Tintoretto
  • Edelfelt tror inte att Rafael Hertzberg blir en som "talar i ogjordt väder", han erkänner gärna sina brister och drar nytta av samvaron med Adolf von Becker som är den finne som sett mest och mest förstår sig på konst; häromdagen hamnade Edelfelt och Becker i dispyt med Hertzberg, som ansåg att kritiken fått många unga målare att slå in på bättre vägar, medan de två andra ansåg motsatsen.

    Adolf von Becker Rafael Hertzberg
  • Karl Alfred Caveen studerar ännu inte.

    Karl Alfred Caveen
  • Det är skada att Rafael Hertzberg, som har gott huvud och anlag för poesi, skall ha något "pjoskigt" i sin person, om Alexandra Edelfelt förstår vad Edelfelt menar; exempelvis såg Hertzberg en vacker flicka kopiera på Louvren, han placerade i smyg en ros på hennes staffli och övervägde att ordna samma uppvaktning flera dagar i följd; Edelfelt ansåg att en sådan smånätt kärlek "à l'allemande" [i tysk stil] inte skulle förstås i Frankrike; Edelfelt tror att Hertzberg försöker efterlikna Zacharias Topelius, han visar bl.a. stor uppmärksamhet åt barn, "denna barnsliga barnakärlek hos en ung man" är inte "naturlig".

    Ranska Louvren Alexandra Edelfelt Zacharias Topelius Rafael Hertzberg
  • Edelfelt märker att han är mera van vid det utländska än Karl Alfred Caveen och Rafael Hertzberg; de är genomfrusna, "småjuttar" i timtal, går långsamt, får sjuka fötter, förstår inte språket, följer inte mattiderna och sätter inte värde på tiden; de vill inte gå ensamma någonstans och vill ha tolk i alla möjliga och omöjliga fall.

    Rafael Hertzberg Karl Alfred Caveen
  • Kölden verkar hålla i sig så Edelfelt tror att han redan denna vecka flyttar till Julian Alden Weir.

    Julian Alden Weir
  • Inköp som väntar är ett par stövlar (sådana slits "ohyggligt" i Paris) därefter en vinterpaletå.

    Pariisi
  • Edelfelts senaste studie ansågs som en av de bästa av kamraterna i Ecole des Beaux Arts; han fick också högsta möjliga beröm av Jean-Léon Gérôme, "pas mal, il y a des bonnes choses" [inte illa, där finns goda saker], men denne kritiserade också skarpt teckningen.

    École des Beaux-Arts Jean-Léon Gérôme
  • Följande vecka målar de antik i ateljén; Edelfelt kommer i stället att göra skisser på Louvren eller hos Julian Alden Weir.

    Louvren Julian Alden Weir
  • Edelfelt har inte gått i skulpturskolan den senaste veckan.

  • Berndt Lindholm mår bra; Filip Forsten och Oscar Kleineh har flyttat in i en pension; Edelfelt har inte sett Filip på två veckor, men han lär må bra och studera flitigt; Edelfelt önskar Alexandra Edelfelt farväl och hälsar alla.

    Alexandra Edelfelt Berndt Lindholm Filip Forstén Oscar Kleineh
  • *Fröken Pauline Ahlberg sänder hjärtliga hälsningar till Alexandra Edelfelt.

    Alexandra Edelfelt Pauline Ahlberg
  • *Lulle (Julian) Serlachius brev har inte kommit fram.

    Julian Serlachius
  • *Alexandra Edelfelts anmärkningar på Edelfelts korrespondens är riktiga och han ska ta dem ad notam, i beaktande.

    Alexandra Edelfelt
  • *Edelfelt hälsar till Mille (Emil) Cedercreutz och Lulle (Julian) Serlachius.

    Emil Cedercreutz Julian Serlachius
  • *Hur mår Ellen? Edelfelt ska skriva till henne.

    Ellen Edelfelt