Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

religion (fenomen) apurahat filosofia joulu Jumala juutalaiset kirjeet luennot lyriikka masennus melankolia naiset opinnot osoitteet suomalaiset taide talous tilaukset tulevaisuus yliopistot

Paris tisdag
Älskade Mamma
skrifver på Wenis, amerikanska natur gasen jag
derföre skrifva fint). Tusen tack för Mammas goda
vänliga bref och för vexeln! Jag blef så innerligt glad och
rörd af denna Mammas oförtjenta godhet, att jag ej kunde
hindra en tar att brysta fram i mitt öga. Älskade, godt
Mamma, kunde jag i ord beskrifva huru djupt jag känner
min tacksamhet, huru lycklig, öfverlycklig jag är öfver
att ega Mamma, huru oförtjent jag är af all den lycka
som kommit på min del. Jag har, för att säga san-
ningen, på de sista tiderna rätt ofta haft dystra tankar
i afseen å min framtid. Medvetandet af att rättna vera
hanvisad till den sista reserren längandet har gjort mig
sorgsen, och så mycket jag än önskat och bedt om att
för denna barnsliga, säkra förtröstan till Gud hjelp, har
dock ofta reflexionen kommit och med sitt tråkig
språk för att mig i en dyster stämning. Mina kamra-
ter smickra mig, jag känner sjelf att det borde gå, och
derföre var tanken på att den stränga nödvändigheter
kanske snart skulle slå alla stora drömmar är hågen för-
farlig. Nu är jag åter lycklig och glad, jag tror att allt
går bra. Jag vet ej huru det kommer sig, att Mammas
bref, äfven om de handla om helt andra saker, dock
alltid jurifva mig en förtröstan och ett mod, som intet
annat på jorden. Jag hoppas, att Mamma, för den vexel
Mamma skickat mig ej ikläder sig sjelf något tråk,
eller gör något offer, i sådant fall vore det mig bra svårt
att mottaga den. – Så ledsamt det och blir att tillbriga
julen det här långt borta från Eder som jag älskar mest
rå fördad så kommer dock detta medvetande, af Eder
aförandra kärlek för mig att göra mig lycklig och glad,
Julaftonen blir visst ej så rolig som jag tänkt, och
del af följande skäl. I sista lördags hade vi finnar
ett möte på Café är snede, och hade ännu ingenting
beslutat som stället der vi skulle tillbringa aftonen efter
middagen på ett hôtel skulle det vara, ty Becker han ej gå sin
etcher, då Anders Ramsay som det med sina vaperi
dingare Filip och Kleineh. R. frågade först häftigt om han
linge vara med, hvilket naturligtvis beviljades, och bjöd
oss derefter till sig på Hôtel du monde, der han har
tilla stora rum. Propositioner kom så bendas, att den
ty mitt stipenden blir ju snart slut och jag kan jag
penga
bortaflor som jag ej målade det aktar jag mig nog för Eklöftränner åren

ett den icke mötte någon opposition, och det blef derföre
beramadt, att vi efter intagen oliner på ett hôtel Rue Pellitsi
(4. 80 för middag med glass och vin vi skulle samlas hos Ram-
jag, som erbjöd sig bestyra om julgrand. – Med Pauline Ahl
berg har jag under de sista dagarne varit ofta tillsammans. t.ex.
på Cluny, i St Sulpice, och sist på Caros föreläsning i
Sorbonne (Saculté des lettres vid univ. i Paris) till sistnämnt
första föranledes vi af en kritik af C äro ang. Fru Acku
mans dikter. Min Scherman är en stort begåfvad ande.
men en förtviflad olycklig själ. Hennes dikter, en bland
ning af den mest svarta, kopplösa förtviflan, och rigtigt
härelse, äro hjertslitande. Det är en menniska som trädde
modig opposition, mot tron och Christendsmen, men
öfverallt i hennes dikter lyser fram förtviflan öfver
det han mist. Alldeles ovanligt är det att finna ett såg
kraftigt, storslaget språk hos en qvinna, och är känner
hädelse och grym, så är den dock stor och oskrymte
Af denna bok kan man mera än af tusent kateket
refor lära att vi behagla en Gud, att vi måste ha
en Forssning. Boken är nyss utkommer i tredje
upptaga; jag har läst der halla och hållit med Han
materialism i poesi, det är något egendomligt
s
se här en stropk ur "parole den amant.
Ah j'aime mieux cent fois, que tout meure aver elle
ne ha le retrouver, ni jamais la revoir,
la douleur qui me navre est, certes moins omelle
xue votre affreux espoir.
tycket "de la Lumière!" med motto af Göthes sista ord
och i
Licht mehr Liskt säges om menniskan bl.a.
La toi lui tend le flambeau en lui divant: Seclaire!
Tu trouveras en moi la fin de tes tourments,
mais lui, la repoussant du geste ave colère,
Adleja reponda: ty mens.
Ton prétende flambette na jamais sur la terne
Apporté qu'un surcrait d'om oriet de cécité.
Mais ilhonds nous d'abord: Est-ce avec ton mystere,
Que tu feras de la claité.
La Seine à son tour s'avance et nous appelle
Ce ne sont entre nous que veilles et labeurs.
Eh biens tous nos efforts à la torche immortelle
n'ont arraché que des lueurs

Saris doute eller rende nos ombres moins funibres
fortförde samling

un peu de jour s 'est fait on ses rayons portaient,
mais son pouvoirne va g'à chasser les timbres
Les fantômes qui les hautaient" – o. s.
Formen är som Mamma ser öfverallt utmärkt men
det intryck man får af boken är endast djupt med
lidande för en förtviflad, förvillad själ, och en fart
fvertygelse om att vårt förnuft är otillräckligt för
kedsmandet af eviga frågor – Jag skall främdeles skrifva
ut några hela stycken bl.a. det sista: Le cri, och
skicka dem åt Mamma. Caro's kritik var utmärkt
han sade bl. a. att allt genomandades en "som bre
volupté" och kan har rätt deri. – Vi beslöto derföre
att gå och höra Caro, då han utom skriftställare
ännu är en utmärkt talare, kanske den bästa vid
Pariser universitetet. Han föredrar filosofi och be-
handlar detta är "la destinée humaine". Salen propp.
full, professorer studenter, Paulina enda fruntimret.
föredraget utomordensligt skännande. Sådana talare
finnas ej i Finland eller Norden. Caro är ännu
gammal och påminner, om icke i utseende (ty han sväcker
dock i elegans och ledighet, om Leo Mechelin. – Ledsamt var det,
att det goda intryck vi fått af föreläsningen blef förstördiga
äten gardiens dumt framförde förbud för de A. att
uten
gång fruntimmer bande ha skild tillåtelse af ministern. Jag förstade
genast förr vaktmästaren att vi voro utländingar och flere
tudersten togo lifligt P. parti, samt hutade åt tjensteanden
för hans brutala, värliga sätt. Dessa herrar försäkrade äfves
att någon svårighet ej borde förefinnas att på kort. Jag får
således i frack springa till Caro nästa vecka, kanske
ifven till kultusministern de Cumont" det blir ej
roligt. P. vill göra allt möjligt för att få fortsätta med att
åkorna föreläsningarna. Jag börjar allt, mer och mer få
hennes varelse klart för mig. Hon har en buttomlig
reflexion, en omåttlig vetgirighet, men saknar poesi och
ungdom. (konst i skaldskas verk i allt söker hon först
Lilosofin och sedan skönheten. Hennes intryck gå
ej direkt från sinnena till känslan, utan måste först
passera Filosofiska reflexionens skarelde detta tycker
jag ovilkorligen är en brist likaså tycker jag att hon
för afta sysslar med de allra högsta menskliga frå-

gorna, ty jag har ännu aldrig varit med henne en
stund utan att menniskans bestämmelse, det subjektiva
och objektiva onda, det intellektuela onda, andeverlden
känt, Schecermacker o. a. varit på tapeten. Detta alstiga
i visit missnöje med allt som är mindre djupsinnigt.
Det förefaller mig äfven eget att hon ej har behof
af producera, då hon har sådana kunskaper, men
jag tror att hon hittils läst för mycket, och att henne
lärdom ännu ej satt sig, eller blifvit fullständigt hen-
nes egen. Ibland kan jag ej rigtigt hålla mig uppe
rasonnementer med henne, min dialektiska för-
måga och isynnerhet min brist på kunskar hindra mig
att vinna i diskussioner och tankentbyten. – Hon är
en helt annan sorts menniska än t.ex. Mamma och
jag hon är mycket mindre fanquinisk än vi, och der
före kunna vi ej heller i längden alltid vara lika djupa
och lika reflekterande. Hvad vara filosofiska sapiska
beträffar så gå de alltid i en cirkel, och man kommer
vanligtvis till samma resultat: då man söker bedöma för-
nuftets förhållande till de högsta frågorna, så kan man ej
uppställa annan domare än just samma förnuft, men
som ej samma sak hans tankas som domare och dömd
på engång, således är hela sättet att gå till våga falskt. –
Jag skulle mycket gerna vilja ha mera beläsenhet för
att kunna tala i dessa frågor, men jag ser äfven att all
verldens filosofi stannat vid erkännandet att det högsta
aldrig med mensklig tanke kan afgöras, och att det
behöfdes ett helt menniskolif för att fullt känna
det som i dylika saker blifvit skrifvit. Hufvudsaken
är att ens lif genomgås af en allvarlig princip
ett sökande efter sanningen, och ett ödmjukt medgifvar
de af vår egen svaghet gentemot Gud. –
Jag har under senaste vecka målat en bra studie.
Juden Bassan har fått slita en hund för sitt tal till
har blifvit tvungen att upprepa det flere gånger i ateliern.
Weir funderar på att redan strax efter jul resa till Hollan
Veckan efter jul ha vi ledighet från skolan. Skall begagna tider
att måla skizzer eller stillaben. Becker tycker mycket om mitt
utkast till: den första bågarna hurrak" och menar att jag borde utför
ra den i olja. Det tror jag dock blir för svårt för mig.

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Edelfelt skriver på Julian Alden Weirs amerikanska papper; han tackar för Alexandra Edelfelts brev och för växeln.

    Alexandra Edelfelt Julian Alden Weir
  • Edelfelt har senaste tiden haft dystra tankar om sin framtid; stipendiet är snart slut, och han kan inte ta pengar för tavlor som han ännu inte har målat; han vill inte göra samma misstag som med August Eklöfs tavla; han har bett om en barnslig säker förtröstan till Guds hjälp, men ofta har reflexioner försatt honom i en dyster stämning; kamraterna smickrar honom och han känner själv att det borde gå, därför är tanken på att den stränga nödvändigheten snart kanske slår drömmarna ur hågen förfärlig.

    August Eklöf
  • Alexandra Edelfelts brev inger alltid förtröstan och mod; nu är han lycklig och glad och tror att allt går bra.

    Alexandra Edelfelt
  • Finnarna höll föregående lördag möte på Café de Suède om hur de skulle fira jul; Adolf von Becker kan inte erbjuda sin ateljé; Anders Ramsay kom med sina "vapendragare" Oscar Kleineh och Filip Forsten och bjöd dem till sina två rum på Hôtel du Monde; de kommer således att inta diner [middag] på ett hotell på Rue Pelletier och sedan samlas hos Ramsay, som även ordnar julgran.

    Café Suède Hôtel du Monde Adolf von Becker Filip Forstén Anders Ramsay Oscar Kleineh
  • Edelfelt har ofta träffat Pauline Ahlberg de senaste dagarna; de har besökt Cluny, St. Sulpice och närvarat på en föreläsning av Elme Marie Caro i Sorbonne, på humanistiska fakulteten i Paris.

    Pariisi Saint-Sulpice Musée de Cluny Sorbonne Pauline Ahlberg Elme Marie Caro
  • Elme Marie Caro har skrivit en recension av ett diktverk av Madame Ackermann; fru Louise-Victorine Ackermann har trätt i modig opposition mot tron och kristendomen, men överallt i hennes dikter lyser en förtvivlan över det hon har mist igenom; boken lär snarast att vi behöver en Gud och att vi måste ha försoning; Edelfelt har läst diktsamlingen med Pauline Ahlberg och tycker det är ovanligt att hitta ett så kraftigt och storslaget språk hos en kvinna; han citerar utdrag för Alexandra Edelfelt och skall i ett senare skede skriva ut hela stycken.

    Alexandra Edelfelt Pauline Ahlberg Louise-Victorine Ackermann Elme Marie Caro
  • Elme Marie Caros recesion var utmärkt och då han inte bara är en god skriftställare utan också utmärkt talare (kanske den bästa vid Parisuniversitetet); föredraget var "utomordentligt" spännande och sådana talare finns inte i Finland eller Norden; Caro påminner i ledighet och elegans om Leo Mechelin.

    Suomi Pohjoismaat Leopold Mechelin Elme Marie Caro
  • Det goda intrycket av föreläsningen förstördes när Pauline Ahlberg vid utgången stoppades av en vaktmästare som meddelade att "fruntimmer" inte hade rätt att gå på föreläsningar utan särskild tillåtelse av ministern; Edelfelt får således i frack följande vecka söka upp Elme Marie Caro och möjligen även kulturministern Arthur de Cumont, för Pauline kommer att göra allt för att fortsätta kunna höra på föreläsningar.

    Pauline Ahlberg Elme Marie Caro Arthur de Cumont
  • Edelfelt börjar få Pauline Ahlbergs varelse klar för sig; hon har en outtömlig reflexion, en omättlig vetgirighet, men saknar poesi och ungdom; i konst söker hon först filosofin och sedan skönheten, vilket Edelfelt tycker är en brist; han tycker också att hon för ofta ägnar sig åt de allra högsta mänskliga frågorna, alltid är människans bestämmelse, det subjektiva och objektiva onda, andevärlden, Immanuel Kant och Friedrich Schleiermacher "på tapeten".

    Pauline Ahlberg Friedrich Schleiermacher Immanuel Kant
  • Ibland kan Edelfelt inte hålla sig på topp i resonemangen med Pauline Ahlberg, hans dialektiska förmåga och brist på kunskap hindrar honom från att vinna i diskussioner och tankeutbyten; Pauline är mindre sangvinisk än Edelfelt och Alexandra Edelfelt, de kan därför inte alltid vara lika djupa och lika reflekterande; Edelfelt skulle gärna vara mera beläst, men ser även att all världens filosofi stannat vid erkännandet att det högsta aldrig kan avgöras med mänsklig tanke; "hufvudsaken är att ens liv genomgås av en allvarlig princip, ett sökande efter sanningen, och ett ödmjukt medgifvande av vår egen svaghet gentemot Gud."

    Alexandra Edelfelt Pauline Ahlberg
  • Edelfelt har under senaste veckan målat en bra studie.

  • "Juden" Bassan har fått lida för sitt tal till Jean-Léon Gérôme på festen.

    Jean-Léon Gérôme Bassan
  • Julian Alden Weir funderar att redan efter jul resa till Holland.

    Alankomaat Julian Alden Weir
  • Edelfelt tänker under jullovet måla skisser eller stilleben.

  • Adolf von Becker tycker om utkastet till ”Den första bägaren hurrah”, och anser att Edelfelt borde utföra den i olja; Edelfelt tror själv att det blir för svårt.

    Adolf von Becker
  • *Edelfelt önskar Gott nytt år.