Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Tämä kirje

belgier (nutidsfolk) opera (konstart) ammattitaitokilpailut ateljeet englannin kieli filosofia flaamin kieli joulu Jumala juomat juutalaiset kielet kirjeenvaihtajat kuvataideoppilaitokset lämpötila luennot matkat miehet musiikki naiset naislaulajat opinnot protestantismi ranskalaiset ranskalaisuus ranskan kieli ruoka sää saksalaisuus saksan kieli sanomalehdet seuraelämä tanssi tasavaltalaisuus täysihoitolat vaatteet yliopistot

Paris d. 10 Januari 1893.
Älskade Mamma
Som jag sedan 4 dagar gått och väntat på underrätta
ser hemifrån gjorde Mammas bref skrifvit den
3 denna på Riala mig dubbelt glad. – Berättelsen
na om Boetröllopel, Borgå tillställningarne och
helfirandet på Kiala göra mig ett sant nöje ty jag
ser af dem, att Mamma haft en nödvänden
rekreation och omvexling. – Sjelf har jag nu så
mycket att berätta om att jag ej tror jag hinner
med hälften. 1• kölden har slagit sig sedan en vecka,
och det är nu varmt i Paris, så varmt att man
har nog af en brasa om dagen. 2° lefvar hela den
den stora verldstaden i ett rus af festlighet,
anl. af Nya Operans öppnande. Framlingar
från alla Europas hanter, rordmågorn från
London med skeneffer, aldermens, guldvagnar.
förridare vapenhärolder, lifvakt, hudrade lakeje
. har kommit hit för den stora festen.
drottning Isabella, och hennes nyligen utropade
son Alphonse XII ha varit här. (utan att man
mycket brytt sig om dem. Paris känner sig åter
för ett ögonblick vara verldens centrum
utan att någon i de hem verldsdelarne gjort
det äran stridig. Operan anses, och detta med
rätta som ett bevis på hvad hela verldens
största artister (de franska) kunnat åstadkomma,
och fransmännen äro stolta öfver att alla ber
der den praktfullaste byggnad som vårt sakel
sätt. – Så har jag varit på väl hos familjen
mjölras, der fr. Ingman bor, och det var alla
cas utmärkt roligt men mera härom om en stund
° har jag nu småningom fått porträttet af sina.
holms pojke färdigt, en han och benen återsta
ännu. 15 har visste des Beaux Arts åter opp
nats och jag har arbetat der hela sista veckan.
5o har jag med Pauline varit på en andra,
utmärkt föreläsning af Caro, ty P. har nu

af Vicirektorn för univ. i Paris fått tillåtelse
att följa alla föreläsningar i Sorbonne och Collige
9o voro Hertzberg och undert i går
de France.
hos Jaquinots på lördags soirée och Pauline fick
sig förhållningsorder af Hertaber, som mycket roa
de oss båda. Paulsen beklagade sig öfver att hon
kände sig så ensam och öfvergifven i pensionen,
och H. menade, och detta med rätta, att man, om
man vill, kan se goda sidor hos alla menniskor
och, isynnerhet om man har en öfverlägsen bildning
på ett eller annat sätt göra den krets intres-
sant, i hvilken man är dömd att lefva. Hon
visar sig litet stel och styf i pensionen, anser
dem på förhand så ytterst flacka och dumma,
och söker ej ens att närma sig dem. – Huru
rysligt skulle ej lifvet vara, om man ej skulle
söka att trifvas och om man skulle fordra att
ständigt ha omkring sig det yppersta som finnes
pa jorden. Man får ej låta beherrska sig af
förhållandena, utan måste beherrka dem.
Dessutom har jag ännu aldrig sett folk med
godt hufvud) och det har de flesta af fruntimren
pensionen) som man ej skulle kunna trifvas
med, äfven om uppfostran och kunskaper
vore fullkomligt ojämnförliga. En intelligent
person kan alltid äfven om hans umgänge i
erbjuden tillfälle att knysta vänskarsband, dock
na ett intressant studium, om han vill sätta sig
in i de penniskorsföreställningssätt som omge kon
Dessutom tror jag att P. har ett "la priore" fattad
begrepp om trefnad, och anser, att folk ej
kunna våra djupt i en en värda intresse
vida de ej tänka öfver lifvets högsta frågor,
filosofera och grubbla. Nu händer det, att
dessa tankar på det högsta ofta sinnas
. en menniskosjäl, men aldrig ha kommit fram
hvad är då enklare än att en öfverlägsen
person bör söka att draga framt att gifva form
åt
är
al
hon
blo
midt
oro
Ma
prak
ner

ett
än
forna
har
tella ocksåledela så tar der der gen att roligt
åt
ej är gjort för att prata strunt. Fr. Grabom.
ex är uteslutande musikalisk säger
Pauline. Är detta ej rätt, då hon, Grabon. Af
en välgörare i Stockholm fått pengar att vista
här i tre år för att stackra musik, och således
anser sig förbunden att med rastlös öfver
söka gå kramåt, (som hon verkligenget) och
hvarje minut har medvetandet om beroende
och ansvar för ögonen. Detta ensamt är så
rigtigt och vackert, att det bevisar att lilla Gra-
bord ej alls är så flack som man skulle tro,
äfven om hon aldrig studerat filosofi.
Madame Jaquinots dotter, Mlle Marguerite,
en utmärkt söt och behaglig flicka får också
mycket musikalisk, spelar förtjusande bra pian
och ger lektioner åt Gounord's flicka. Hon
ser så behaglig ut att jag omöjligen han förstå
att hon ej skulle kunna vara rigtigt treflig.
familjelifvet. Mme Jaquinot sjelf är en gla
och pratsam fru om 40 år, ytlig det är sannt,
men ungdomlig och hurtig i högsta grad, och om
han också ej kan vänta något djup hos henne,
tycker jag dock att hon kan vara treflig att
skämta med. Förresten är familjen, som är pro-
restantisk, alls ej obildar få något sätt. Mor och
dotter tala franska, Engelska och Itchinska och äro
såsom folket mest. Jag känner mig vara af all
nan race" säger Pauline, men detta är grundfalskt,
ty alla äro vi af samma menniskoslägte, och
alla ha vi godt och ondt i oss, alla ega vi någ
got af Guds belåte, och alla äro vi fattiga synda
som i synd både aftade och födde äro. Kunskafton
blir ju en plågs, om den skiljer oss från våra
medmenniskor, i stället för att den borde göra
oss nyttiga och välsignelsebringande för dem.
Mamma bör förlåta mig detta ungdomligt
prat, och komma ihog att jag i alla diskussi
ner dock tar Pauline försvar, och att jag visst

aldrig skulle vara att omtar att sjunga ut för
henne det jag nu sagt. Det är dock hvad min
känsla sagt mig, och jag maske engång säga
henne det. Jag har här, i Mirabeaus still
blifvit mycket större republikan än samt,
och jag är nog bondaktig att ej tycka om
en klassifikation af menniskor. Det är
endast ett slag jag ej kan med: de blaserade.
Hvad dem beträffar håller jag med Pauline,
de äro outhärdliga. Med Hertzberg har jag
ofta haft heta duster om ett och hvarje
Hans största fel är att han ej är karl,
han har aldrig kännt sorg, samvetsqväl
och inre smärta, säger han, och om så är,
har han ej haft mod att rigtigt, tänka sig
in i lifvets allvar. En karl skall kunna
möte allt, sorg och nöj, han skall göra det,
emedan han endast då kan känna lyckan
och glädjen i dess största fullkomlighet. Herta
berg går som en Pajta Matte och annar,
ser på blomsterdoft och små snälla och söta
barn, men låter mensklighetens stora sak
vårt sekels omåtliga strider åt alla håll
gå sig porbi. Kansken mellan athéism
och bigotteri, logitimitetens rätt och folkets
vår tids stora sak, allt detta går ej var Paste
matti-Hertzberg. Han och Pauline Ahlberg
äro de mest utpräglade antipader man
kan tänka sig. De borde dela med sig litet
båda två, och de skulle bestämdt vinna der-
på. Pauline anser honom inskränkt och har
så till vida rätt att Ks tankar, så ljusa och lifliga
de än må vara (ty han är alls ej dum dock röra
sig inom ett visst gifvit gebiet, der de äro
förträffligt hemma stodde, men engång utom
dessa gränser äro de oklara, och odana i högsta
grad. – Jag tror att Mamma som är så fullstånd.
af mitt lynna och min uppfattning, förstår hvad

jag menar, och ej dömer mig för strängt, samt att
allt detta prat blir oss emellan.
Och nu till la soirée dansante hos Enjolras. Jag
var högst förvånad öfver inbjudningen, så mycket
mer som jag nu på 12 år ej sett till fröken mig
man, men gick i sista tisdags kl. 9 med Filip
och Kleineh det, behörigen bränd, håret, ganterar
och uppsträckt i frack. Först var der en rysligt
dum scenisk föreställning: "Disprite des stats
de l'Europe, som Mme Enjolras elever (ty hon
ger timmar i deklamation utförde. De stackars
flickorna voro stela och kunde minsann ej inspi-
resas af sina genomtråkiga, långa soler. Hufvud
umman af stycket är naturligtvis att Frankri-
ke håller ett lysande tal deri bevisas att det
är på 1. flickorna voro utstyrda af min prjol.
rasa hand med guld papperskronor och vapen,
och sågo högst missnöjda ut, öfver denna höstas
som i grund missklädde der. Sedan kom det
miska en liten jude och fröken Ingman spelade
utmärkt på två pianos på en gång så säng och
ist dans. – Jag dansade mycket och isynnerhet
med en liten utmärkt söt flicka, omkring 16 år
gammal, som för första gången tycktes ha långa
kjolar och raka ute i verlden. Jag fick höra att
hon var Belgiska och tilltalade henne derföre på
vlaamelt, men det förstod hon ej, eftersom hon
var förd och uppförd i Paris. Hon parisaste kanska
något om lika fr. Hernmark i Hfors, var alldel
förtjusande när hon skrattade och pratade
och var högst naiv och lustig. Man såg att
hon verkligen njöt af dansen få ungdomligt
sätt med henne dansade jag i qvadrilla som hon
färde mig temligen bra, de polkor, och S. vals
det utländska sället att dansa en skil sens
med samma damer ändå bra mycket trefligar
än vårt kommande att grande der dennar
Sedan
dansade jag med fr. Slgman, med en fru, som
jag ej kände jag ingen frusenteras ju här i sällska

och satt sedan länge och pratade med den
vackra flickan och hennes Mamma, en mycket
alldaglig fru. Att hon hette Julie, och att till han
vet var belgiskt något på vän – fick jag veta af
Ingman. En annan intressant bekant-
.
skap gjorde jag öfver der. Det var en ung.
vacker och excentrisk amerikanska som föräl-
skat sig i Filip t., redan då han för länge
sedan var i pensionen. Detta tyckte Mme
mnjobras (en småaktig, strykful fru, med ett
litseende som om hon alltid gjorde "les hon
neurs" ej om, hon kunde ej med att ameri-
Canskan och Filip en hel afton suttit och
pratat med halfhög röst, och hade för de
andra flickorna yttrat i vredesmod: Je n'aime
pas des fiancailles dans ma maison, il ne
à pas de danger que l'enviterai M. Försten
pour l'avenir. Detta hade sqvallervägen kom-
mit till Miss Ninas öron, och hennes am
rikanska frihelskansla och stolthet gjorde
att hon blef rasans. När nu Filip i alla
fall blef inbjuden var hon honom att
på trots fortsätta kurtisen, och F. var så
illa tvungen att göra det. Mme Enjolras skick
de hatfulla blickar på de unga tu. Jag blir
af Filip presenterad för missen, och som
hon ej får dansa för sitt bröst, sutto vi
öfver en français och pratade. Hon talade
franska och tyska utmärkt väl, och var
beläst och kunnig, men kanske något affekte
rade amerikansk. Vi började tala om qvin
hans ställning i Amerika men hon afbref
hastigt konversationen med ett: Vous
êtis francais Mr, et pous avons des
idéer si differentes sur ce rapport, que
le trouve impossle, que nous huission.
continuer cette conversation. Så smickrar

t
s
gå det än var för mig att bli för
för fransmän på grund af språket, måste
jag dock protestera mot påståendet, berättade
min nationalitet och de åsigter vi ha om
den amerikanska qvinnan, hvarpå han
med strålande blick utbrast: Ah. je suis
bien contente que vous n'êtes pas de satte
nation d'imbéciles, que je de teste, que
je meprise! Sprecken sig deutsch" och så fort-
satte vi konversationen på fryska, och jag
försökte så godt sig göra lat ta fransmännens
försvar. Som hon vistats i Tyskland hade
hon så antifranska åsigter som möjligt,
och drog fram alla de franska fruntimrens
(nästadde) fel: koketteri, lättsinne, okunnighet
osanning (inskräckt kol o.s.v. – att det var litet
tillgjörighet med i saken han ej nekas. Pari
line Ahlberg och jag ha beslutat att drifva
dugtigt med Philip för denna hans flam-
ma, och i Pauline gjorde redan början då
han B. för några veckar sen på sitt fånig
sätt berättade att han var ett föremål för
de mest lömska ankall, för intrigen, och
nedrigheter från Mme Chjobras sida. –
Här har jag blifvit afbruten af hvem!
vännen Weir, som jag trodde vara

död och begrafven i Holland – här är han
nu med tusen historier från Antwerpen
Amsterdam, Hallen och Haag. Han är för-
tjust öfver Rubens och Frans Hals, men på
står att hans förpoppningar i afseende
är Rembrande blifvit besvikna. Han var
3 der i Antw. träffade hela akademin
Matthæi, Dubois, Claus m.fl. och var
med på en skridskofärd som alla dessa hade
tillsammans. De hade frågat alldeles ofantligt
efter mig, om jag gjort framsteg o. s. v. – I alla
mänhet tyckes akademin, med undantar af
Claus och Dubois, vara mycket dålig i år

Fortsättning, måndagen d. 11. Nu har jag litet
mycket litet tid blott 14 timmar på sin nöjd
Vi ha Concours i måleri, kl. 1 kom jag från
frukosten kl. är nu 1/2 2 och kl. 2 vill jag
sgerna gå och höra prof. Taines föreläsning
i anatomiesthetik. Weir har blifvit
pumpad på berättelser från Holland och Bel-
gien, från de stora odödliga mästarnes land,
på atelier. Hans resa kostade honom.
200 frcs på två veckor, ty det är dyrt i Hollan
och sjelfva resan fram och åter i tredje klass
kostar 100 frcs. – – Jag ögnade igenom börjar
pår detta bref och finner dock att jag går
för långt. Jag kan så ypperligt första
Bs ensamhet, om hon och så går för lär
i sin åsigt om de andras brist på djup.
allmänhet kände det kanske ofta, att
Mamma tycker mina omdömen vara
förkastade och barnsliga men det kommer
deraf att jag skrifver precis som jag
för tillfället tänker, utan att en grundlig
elation ännu sofrat mitt omdöme.
soliget, har blifvit öfverraska af en
syster och kusin (Ina försten, pianiste con
nyligen kommit hit. – Jag har ännu ej
Ander kamsorg sista
sett den. –
mes en svensk löjtnant, som honom har
jag ej sett på snart 2 veckor. Lindholm
har jag ofta varit tillsammans med då
jag målat hans pojken jag kommer då det
kl. 10 stannar der öfver frukosten (Tänk
sällheten att få äta peppariotskott, och druck
öfvrfalskat kaffe och vin och går varit
Klst. da. Nvons klass besynner. Dumt
att man ej kan komma till snidholm
på mindre än 24 timma Montmartrer det
tar bort mycket t

Avaa näköispainos Kirjeet on litteroitu koneellisesti ja saattavat sisältää pieniä virheitä.

Sisältö

  • Alexandra Edelfelts efterlängtade brev gladde Edelfelt; det var ett nöje att läsa om tillställningarna i Borgå och julfirandet på Kiala.

    Porvoo Kiala Alexandra Edelfelt
  • Kölden har avtagit, och det är nu varmt i Paris.

    Pariisi
  • Paris lever i ett rus av festligheter med anledning av Nya Operans öppnande; främlingar från Europas alla hörn har kommit till den stora festen, bl.a. Lord Magorn [?] från London och drottning Isabella med sonen, den nyutropade kung Alphonse XII; fransmännen är stolta över seklets praktfullaste byggnad.

    Pariisi Lontoo Eurooppa Parisoperan Isabella II Alfons XII Magorn
  • Edelfelt har varit på bal hos familjen Enjolras, där fröken Naëmi Ingman bor.

    Naëmi Ingman Enjolras Enjolras
  • Porträttet av Berndt Lindholms pojke är nästan färdigt.

    Berndt Lindholm Ragnar Lindholm
  • École des Beaux Arts har åter öppnats och Edelfelt har senaste vecka arbetat där.

    École des Beaux-Arts
  • Edelfelt har med Pauline Ahlberg varit på ännu en utmärkt föreläsning av Elme Marie Caro; Pauline har av vicerektorn för universitetet i Paris nu fått tillåtelse att följa alla föreläsningar i Sorbonne och Collège de France.

    Pariisi Sorbonne Collège de France Pauline Ahlberg Elme Marie Caro
  • Edelfelt och Rafael Hertzberg har varit på lördagssoaré hos madame Jacquinot; Hertzberg gav Pauline Ahlberg förhållningsorder om att se människors goda sidor då hon känner sig ensam på pensionen.

    Pauline Ahlberg Rafael Hertzberg Jacquinot
  • Pauline Ahlberg menar att fröken Mathilda Grabow bara intresserar sig för sång, medan Edelfelt tycker det är rätt att studera hängivet då hon av en välgörare i Stockholm har fått pengar för tre års studier; fröken Grabows medvetenhet och ansvar är så riktigt och vackert att det bevisar att hon inte är så "flack" som man kunde tro, även om hon inte studerat filosofi som Pauline.

    Tukholma Pauline Ahlberg Mathilda Grabow
  • Madame Jaquinots dotter mademoiselle Marguerite är musikalisk och ger lektioner åt Charles Gounods dotter; Madame Jaquinot är en glad och pratsam fru på omkring 40 år, i och för sig ytlig men inte obildad; familjen är protestantisk och mor och dotter talar franska, engelska och italienska.

    Charles Gounod Jacquinot Marguerite Jacquinot Gounod
  • Pauline Ahlberg känner sig "vara af annan ras" än de övriga i pensionen; Edelfelt anser att alla är av samma människosläkte, alla äger något av Guds väsen, alla är fattiga syndare; kunskap blir en plåga om den skiljer oss från medmänniskor, istället för att vara dem till nytta och välsignelse; Alexandra Edelfelt får förlåta Edelfelts ungdomliga prat.

    Alexandra Edelfelt Pauline Ahlberg
  • I Mirabeaus land har Edelfelt blivit mer republikan och är nog bondaktig att inte tycka om klassificering av människor; ett slag av människor kan han ändå inte med - de blaserade; i det fallet håller han med Pauline Ahlberg, de är outhärdliga.

    Pauline Ahlberg Honoré-Gabriel Riqueti de Mirabeau
  • Med Rafael Hertzberg har Edelfelt haft heta duster; Hertzbergs största fel är att han inte är karl, han säger sig aldrig ha känt sorg, samvetskval och inre smärta, vilket Edelfelt ser som ett tecken på att han inte haft mod att riktigt tänka sig in i livets allvar; Hertzberg och Pauline Ahlberg är de mest utpräglade antipoder man kan tänka sig; Alexandra Edelfelt som har Edelfelts lynne och uppfattning förstår vad han menar och dömer inte hans prat för strängt.

    Alexandra Edelfelt Pauline Ahlberg Rafael Hertzberg
  • Edelfelt förvånades över inbjudan till "la soirée dansante" [afton med dans] hos Madame Enjolras eftersom han under sin tid i staden inte sett till fröken Naëmi Ingman; han gick dit med Filip Forsten och Oscar Kleineh behörigen bränd i håret, försedd med handskar och uppsträckt i frack; Madame Enjolras ger lektioner i deklamation och kvällen inleddes med en "dum scenisk föreställning" kallad "Dispute des Etats de l'Europe" [Gräl mellan Europas stater] som konkluderas i att Frankrike är den främsta bland dessa stater; sedan spelade fröken Ingman och en "liten jude" utmärkt på två pianon samtidigt; Edelfelt dansade med en ung belgiska som påminner lite om fröken Hernmarck i Helsingfors; det utländska sättet att dansa en hel dans med samma dam tycker han är trevligt; han dansade också med fröken Ingman och en fru som han i efterhand fick veta hette Julia och hade ett belgiskt efternamn på Van -.

    Helsinki Ranska Eurooppa Filip Forstén Oscar Kleineh Naëmi Ingman Enjolras Ebba Hernmarck
  • Edelfelt gjorde en intressant bekantskap med en vacker och excentrisk amerikanska, Miss Nina, som från tidigare hade förälskat sig i Filip Forsten; Madame Enjolras ("en småaktig, strykful fru") hade inte tyckt om "des fiançailles dans ma maison" [förlovningar i sitt hus], vilket hade förargat Miss Nina som bad Filip att på trots fortsätta kurtisera [uppvakta] henne; Edelfelt diskuterade på franska kvinnans ställning i Amerika med henne, samt försvarade på tyska de franska "fruntimren" efter bästa förmåga mot amerikanskans antifranska åsikter som hon förvärvat under sin vistelse i Tyskland; Edelfelt och Pauline Ahlberg har kommit överens om att driva med Filip om hans "flamma".

    Amerikka Saksa Pauline Ahlberg Filip Forstén Enjolras Nina
  • Edelfelt blir avbruten i brevskrivandet av att Julian Alden Weir kommer hem från sin resa till Holland; Weir har många historier från Antwerpen, Amsterdam, Harlem och Haag; han är förtjust över Peter Paul Rubens, Anthonis Van Dyck och Frans Hals, men besviken på Rembrandt; i Antwerpen träffade han Frédéric Matthæi, Jules Dubois, Émile Claus m.fl. och var med på en skridskofärd; konstakademien verkar med undantag för Dubois och Claus vara mycket dålig i år.

    Antwerpen Haarlem Amsterdam Haag Alankomaat Kungliga konstakademien i Antwerpen Rembrandt Peter Paul Rubens Anthonis van Dyck Julian Alden Weir Frédéric Matthæi Émile Claus Frans Hals Jules Dubois
  • Fortsättning måndagen den 11 januari.

  • De har concours [tävling] i måleri.

  • Edelfelt har inte mycket tid att skriva för han ska på professor Hippolyte Taines föreläsning i etsetik.

    Hippolyte Taine
  • På ateljén har Julian Alden Weir blivit "pumpad på berättelser" från Holland och Belgien, de stora odödliga mästarnas land; resan på två veckor kostade Weir 200 francs.

    Belgia Alankomaat Julian Alden Weir
  • Edelfelt har läst igenom början av brevet och finner att han gått för långt, han kan väl förstå Pauline Ahlbergs ensamhet; Alexandra Edelfelt tycker kanske att hans omdömen är förkastliga och barnsliga, men de kommer av att han skriver precis som han för tillfället tänker utan att sovra sitt omdöme genom grundlig reflexion.

    Alexandra Edelfelt Pauline Ahlberg
  • Filip Forsten har blivit överraskad av att hans syster och kusin (Ina Forsten, pianisten) anlänt; Edelfelt har ännu inte sett dem.

    Filip Forstén Anna Forstén Ina Lange
  • Anders Ramsay vistas med en svensk löjtnant, men Edelfelt har inte sett honom på två veckor.

    Anders Ramsay
  • Edelfelt har ofta sett Berndt Lindholm då han målat dennes pojke; hos Lindholm brukar han få äta pepparrotskött och dricka oförfalskat kaffe och vin; resorna till Montmartre tar bort mycket tid och han måste åka i tid till Adolphe Yvons klass som börjar klockan 4.

    Montmartre Berndt Lindholm Adolphe Yvon Ragnar Lindholm
  • *Edelfelt önskar Alexandra Edelfelt farväl och hälsar alla.

    Alexandra Edelfelt
  • *Edelfelt ska skriva till Helsingfors Dagblad om operan.

    Parisoperan
  • *Edelfelt ska låta färga och pressa sin gamla mjuka filthatt som han köpt i Helsingfors.

    Helsinki